Haha jag vet inte vad det var med mig igår, men jag var lite på krigsstigen.

Först och främst störde jag mig enormt på min extrema huvudvärk (som tyvärr även lever kvar idag), på min diffusa tandvärk och på den ömmande foten. Att det dessutom höll på att förstöra dagens inplanerade träning fick mig fullkomligt att gå i taket. Men efter ett par väl utförda jobbtimmar, då jag och syrran var påväg hem (eller mot gymmet) så kom spiken i kistan. Syrran sa de magiska orden som direkt triggar igång mig "Nå, ska du banga och gå hem och vila upp dig eller ska du med å träna?".

Behöver jag ens nämna att det blev gymmet. Behöver jag ens nämna att det blev 7 km, istället för de tänkta 6,666? Behöver jag ens nämna hur hårt vi tränade armarna, magen och benen efter detta? Och hur bra jag mår, rent träningsmässigt idag? Sen att huvudvärken är kvar, näsan snörvlar och att jag är allmänt sänkt, är en annan femma.

Mr S hämtade mig och syrran från gymmet vid 18:15, då vi kört hem syrran och jag på vägen hem till oss kunde konstatera att den-gamla-äckliga-sunkis-Saaben-som-alltid-står-felparkerad-på-ett-övergångställe-i-en-korsning även gjorde det idag (läs; igår) gick jag i taket fullkomligt. Igen. Och då vi parkerat bilen och på väg till min port ser att en BMW som stått där i ett dygn, fortfarande står kvar utanför porten som att han ägde en VIP-ruta där, då sprack det för mig (för varför ska jag betala dyra pengar för att laglydigt ha en p-plats medan dom kan stå precis hur som helst?). Då tog jag upp mobilen och ringde djävulen av parkeringsböter Q-park. Haha gissa om dom blev förvånade då jag ville anmäla två felparkerade bilar inom en och samma gata. Jag tror jag gjorde deras p-lisa aningen lycklig!

Efter att ha tillagat pannkakor på Annas vis (don´t ask), ätit dessa pannkakor med jordgubbssylt och en klick glass, lagt sig på soffan för att sådär halvt om halvt försöka ge sig på att se någon serie på TV3 som jag inte ens följer, vakna vid 22 för att konstatera att jag måste ha somnat strax efter 20 och släpat sig till sängen där jag återigen höll på att börja somna... Så blev jag klarvaken av ett ljud som ingen kan ta miste på.

Det är det där det-droppar-någonstans-ljudet. Min spontana och självklara reaktion (ha!) var att Mr S måste ha glömt en kran på i badrummet, så upp, släpandes med benen efter mig går jag mot badrummet för att i hallen konstatera att nä, ljudet kommer från köket. In i köket, tänder inte takbelysningen och hör att det inte riktigt droppar, utan snarare rinner vatten. Från takfönstret. Rätt ner på köksbordet. Illa. VÄLDIGT illa.

Ropar på Mr S som även han måste släpa sig in i köket, som för att bekräfta för mig att det jag ser och känner verkligen är sant. Och det är de tyvärr. Istället för att ringa akutjouren och få dit en eller flera hantverkare 22 på kvällen sätter jag mig framför datorn och gör en felanmälan där jag beskriver felet och meddelar att jag hängt ut en nyckel så att dom kan ta sig in i min lägenhet imorgon (läs; idag). Sen somnar jag om.

Imorse då jag vaknade hade det tillfälligt slutat droppa men då jag lämnade sängen började det igen. Då jag gick ut genom porten förbannades jag över den dryga decimetern snö som vi fått under natten, samtidigt som jag sådär lagom skadeglädje glatt log för mig själv då jag såg att BMW:n, under all snö, hade en pippigul p-bot liggandes mot vindrutan.

Väl på jobbet ringde jag felanmälan igen och dom lovade att skicka dit en kille så fort som möjligt. Förmodligen måste dom skotta av hela taket (eller iallafall runt mitt fönster) innan dom kan fixa fönstret.

Lämna en kommentar