Ingen har väl undgått att missa Thomas Sabo´s vackra armbandsberlocker? Det smarta är att man köper ett armband och sedan kan du själv haka av och på så många berlocker som du behagar. Berlockerna kostar mellan 298 och 898 kronor styck och finns i olika storlekar.

Nedan visar jag mina personliga favoriter ur berlockserien "liten".

Lämna en kommentar

Jag börjar bli gammal. Lastgammal. För idag, för bara någon timme sedan ringde mamma mig för att informera att hon minsann inte tänker riskera att ramla och dö nu när snön (och isen) har börjat smälta, då det är plusgrader ute och ingen sand tycks finnas inom räckhåll.

Så hon hade besökt den lokala Eurosko butiken och efter noga utprovande funnit det perfekta paret ”helsule-broddar” som klarar hur svåra isfläckar som helst. Då mamma köpte det tredje sista paret, och då hon är en väldigt mån mamma som vill att sina två döttrar ska leva ett tag till, så lade hon undan dom två återstående paren broddar åt mig och syrran. Men i bråda tider, då broddarna tydligen säljs (går åt) som smör i solsken så fick hon bara lägga undan broddarna tills ikväll. Så då jag slutar jobba ska jag och syrran likt två pensionärer belamra Eurosko och prova broddarna.

Egentligen vill jag inte alls ha dom. Egentligen tycker jag att 249 kronor för någonting som enbart pensionärer bär är fruktansvärt(!) dyrt, men eftersom jag för något år sedan ramlade och slog mig halvt fördärvat (läs; bröt/fick en spricka från svanskotan upp i ryggraden plus höger armbåge ut till handleden) så får jag se mig besegrad av min egen feghet och klokhet. Passar broddarna, får dom pinsamt nog följa med hem!

Lämna en kommentar

Jag är kanske i gnälligaste laget nu, men faktum är att avslipningen (där Dianas vassa nagelfil fläckt upp hud) på fingret svider fortfarande som fan. Tänk dig papercut gånger hundratusen typ. Så känns det och på lunchen idag började tankarna spinna i mitt huvud ”Vart har Dianas nagelfil varit innan? Kan den ha några bakterier på sig som kommit in i mitt nu öppna sår och borde jag i sådana fall sprita eller öppna upp såret ännu mer?” Hmm…

Igår överraskade jag Mr S med sju röda rosor. Sådär lagom pluttinuttigt på månadsdagen. Efter att ha kört hem syrran så satte vi av mot restaurangen Primo Ciao! Ciao! där vi åt en varsin köttbit med potatisgratäng. Jag drack till och med Coca-cola (eftersom jag körde) trotts att jag sagt att jag från och med årsskiftet helt och hållet ska sluta med allt vad läsk heter. AJA BAJA på mig, men jag såg det som en engångsföreteelse.

Och eftersom jag syndade igår och inte åt GI-mat igår så kör jag och syrran 17:10 till 19:15 på gymmet. Först lite spring på löpbandet och styrketräning följt av 45 minuters spinningpass följt av lite magträning. Sen kommer Mr S och hämtar oss och väl hemma blir det, japp, GI-middag :)

Lämna en kommentar

Jag tog ingen före-bild på naglarna och kommer inte heller ta någon efter-bild av den enkla orsaken att nagelbesöket var en skräckupplevelse i nagelväg. Diana fullkomligt slaysade upp mitt högra ringfinger med filen så det blödde så pass mycket att hon fick ta två kompresser och hålla över. Utöver detta missöde var Diana väldigt ohygienisk med materialen och verktygen för att inte tala om hur tystlåten och oengagerad hon var i kunden.

Jag bokade ingen ny tid och kommer inte göra det heller. Nu ska naglarna få vila. Jag tar en pause.

Lämna en kommentar

Idag klockan 12 ska jag åter fixa mina naglar. Dom skulle blivit fixade den 28 december, men då åkte jag och Mr S och tittade på Skruttis istället. Men idag blir det av, hos en ny tjej som tagit över efter Jenny som bestämt sig för att ta ett års uppehåll för att försöka få barn (vilket iofs borde betyda att hon blir borta i två år och inte i ett?).

Jag har ingen aning om hur Diana, som den nya tjejen heter är, men det jag vet är att det kommer ta ca en timme längre tid att få naglarna fixade. Jag återkommer med både före och efterbilder senare då jag varit hos Diana! :)

Lämna en kommentar

Jag vet att många förvånades då jag för första gången lånade mammas döskalle sjal, eftersom det inte tillhör min normala pastell och svarta dresscode. Och visst så är det säkert, men en lyxig svart-vit sjal med döskallemotiv kan vara sååå rätt och sååå snyggt i rätt sammanhang.

I mitt fall bar jag det till ett par tighta svarta jeans och ett svart linne, tillsammans med skyhöga svarta spetsiga skor med stilettklackar.

Även om jag har samma budget som mamma, så tycker jag inte att hennes sjal är värd pengarna (läs; 2500 kr) så därför har jag inte köpt mig någon egen men nu har jag funnit en likvärdig sjal till en billig peng. Vad tycker ni om denna? Är det något att satsa på? :)

Priset för sjalen är 600 kronor och den finns både i svart-vitt och i vitt-svart. Jag vill ha den i svart-vitt, då svart är mer min färg!

Lämna en kommentar

Varför ringde en modellargentur till mig idag? Jag hoppas verkligen att dom ringde fel, eller att det är någon som försöker skoja med mig och förhoppningsvis har jag rätt, för dom lämnade inget meddelande på mitt telesvar men jag såg, tackvare min mobilapplication "Vem ringde?" att det var en modellargentur i Stockholm.

Jag är inte intresserad av modellande (iallafall inte för någon, för mig, okänd fotograf) eller ett utvik heller för den delen. Så snälla, snälla berätta vem som kom upp med denna löjliga idé, för det var inte särskilt skojigt?

Ps. jag hämtade ut mina skor idag och dom var sååå snygga och jag är verkligen en perfekt 37a! Lycklig!

Lämna en kommentar

Vad hände egentligen med mina äckligt dyra Filippa K jeans? Jag har bara haft på mig jeansen en gång och det var i provrummet (ja det var ett rum mer än en liten hytt) inne på Filippa K där säljaren stup i ett frågade om jag behövde någon hjälp eller om allt var till belåtenhet.

Jag vet varför jag då, precis som nu, inte använde jeansen. Dom hade passform PERFEKT men var av en skumm blå jeansfärg. Den såg liksom inte jeansfärgad ut utan mer knallblå. Dessa byxor tänkte jag nu dock försöka leta fram (undra om dom är på vinden? För jag kan väl inte ha kastat dom???!) och börja använda, i ett försök att återuppta mina gamla oanvända kläder.

Vad tror ni om ett par knallblå jeans, sådär lagom nonchalant uppkavlade till dessa beauties? Skorna kommer roligt nog från just Filippa K och kostar 1999 kr.

Lämna en kommentar

Är det inte typiskt att jag just idag skulle vakna upp med två finnar (eller vad det nu är som gör ont på hakan?)? Jag som aldrig någonsin i vanliga fall har eller får finnar, har nu fått två stycken onda saker. Och imorgon som är den enda dagen den här månaden då jag verkligen vill vara lite fin, för att inte tala om på lördag då vi ska äta finmiddag.

Tur att det finns SOS-stick och att jag självklart innehar ett. Så nu sitter jag här och flitigt målar (det är som en penna) på de två onda med jämna mellanrum.

Jag som trodde att kylan och vintern var den årstid då man absolut inte kunde få finnar. Jag menar, kylan och den friska luften borde väl vara bra för människan och våran hud? Och jag som dessutom inte äter särskilt mycket onyttigt eller är oren i huden för övrigt, hur lyckades jag med detta och just nu?

Tur att det ”bara” är förlovning och inte bröllop. Då hade jag haft panik just nu :)

Lämna en kommentar

Jag ser mig själv som en glad och positiv tjej, men även jag har mina stunder då jag blir ledsen. Igår var en av dessa stunder då jag kände mig liten och ynklig där jag satt uppkrupen i soffan, med min gigantiska grovstickade halsduk och kände hur tårarna rann ner för mina kinder. Knasigt att dan före dan (dagen) sitta uppkrupen i soffan och gråta. Detta ska ju vara en av de bästa stunderna i mitt liv. Och det är de också men då man (jag) har för mycket att göra och ännu mer läggs på mina axlar så rinner karaffen med vatten tillslut över. Och det var nog det som skedde igår. För mig.

Är det inte märkligt hur människan reagerar i dessa stunder? En del tar till våld och ilska, andra ger sig på sig själva och en del, som jag, börjar leta något att trösta mig med. Mitt botemedel då jag är ledsen stavas DKNY. Så igår loggade jag in på DKNY´s hemsida för att delvis hitta något att tröstshoppa men jag har även i ett par veckor gått runt och funderat på om det inte är dags för en ny väska. Gärna lik min väl använda vardags-DKNY väska.

Jag har hittat följande tänkbara väskor, sen om dom finns att tillgå i Sverige är en annan femma. Vilken av följande väskor gillar du bäst? Eller har du ett annat förslag? Väskorna är sorterade efter pris, där den billigaste är överst :)

Denna bärkasse/shoppingpåse kostar enbart 30 dollar och jag gillar att den ser ut som en dagstidning. Enkel men ändå klassisk och tuff!


Denna klassiska DKNY-väska är försedd med en sjal för att hotta upp den lite och priset för väskan är 265 dollar.


Det känns taskigt å säga, men denna väska tycker jag är Chanel-inspirerad även om DKNY har satt sin touch på den. Priset är 295 dollar.

Denna väska finns i två utföranden och står högt upp på min vill-ha-lista. Priset är precis som på föregångaren 295 dollar.

Detta är den andra versionen på väskan ovan och jag tror att jag gillar denna modell bättre än den ovan. Vad tycker du? Priset är precis som på den andra modellen, 295 dollar.

Denna skönhet går även den i lite Chanel-anda och priset för denna väska är 325 dollar.

Denna väska har jag tittat på tidigare, men tyvärr finns denna modell enbart i brunt/beiget (som på bilden). Priset för väskan är 325 dollar.

Utöver dessa väskor har jag även hittat två sjalar och en blus som jag skulle vilja ha :)

Denna svarta sjal i äkta cashmir kostar 235 dollar.

Och denna chasmirsjal/halsduk kostar 375 dollar.

Denna leopardblus kostar enbart 69 dollar

Lämna en kommentar

Jag är egentligen inte särskilt fåfäng av mig, men då det kommer till mina händer har det liksom slagit slint. Jag minns inte exakt när jag började fila och måla naglarna men jag antar att jag var rätt ung. Första gången jag byggde naglar minns jag däremot. Jag hade en ”Anna och Robban dag på stan” och efter att ha sprungit runt i en massa butiker hamnade vi på en tvärgata till Drottninggatan och helt oplanerat och ack så spontant så gick vi in på en frisörsalong där jag läst utanför att dom även gjorde naglar.

Jag minns hur jag frågade om dom hade någon ledig tid och det hade dom. Direkt. Nybörjare som jag var i fake-nagelvärlden visste jag inte vilket material jag skulle ha utan lät mig glatt övertalas till att göra naglarna i silke. Cirka en timme (läs; effektiv jobbtid 35 minuter?) senare var jag färdig och lämnade salongen med långa fakenaglar.

Naglarna höll i ganska exakt fyra veckor och då jag ville göra om naglarna så satte jag mig framför datorn och google för att hitta ett nytt ställe att gå till (jag var inte helt nöjd med servicen på det första stället). Valet föll tillslut på en salong i närheten där jag bodde men eftersom silkes materialen som den första tjejen satt dit börjat släppa så började vi om på nytt från scratch. Den här gången höll bara materialet två dagar och min teori är att tjejen ifråga var nybörjare och väldigt okunnig inom naglar.

Besviken över att naglarna höll så dåligt, och att jag blev tvungen att gå tillbaka efter helgen och få naglarna lagade (av samma tjej som satt dit dom första gången) la jag nagelintresset på is. Men så en höstdag då jag skulle åka och hälsa på bland annat Eric, i Vadstena kom nagelsuget tillbaka. Så jag satte mig återigen framför datorn och google och hittade till min förtjusning ytterligare en salong på hemmaplan. Den här gången var det en tjej som precis börjat sin utbildning och därför arbetade hemma. Priserna var helt okej och även om behandlingen tog x-antal timmar så var resultatet redan första gången inte likt något annat jag tidigare sett eller stött på. Tjejen var Monika!

Hos Monika gick jag sedan till och från i flera år och sista besöket hos Monika hade jag någon gång i september-oktober i år. Efter en liten tråkig incident fallerade mitt tålamod och humör en aning och jag bestämde mig för att igen lägga naglarna åt sidan. Dels pga att jag nästan hela tiden (förutom 2 veckor i början) haft mina egna naglar, som Monika sedan bara format till med en nagelfil och förstärkt med gele och dels för att jag tyckte det skulle vara bra att låta naglarna vila från materialet, jag har ju trotts allt haft material konstant på naglarna i ett par år nu. Men ni som känner mig väl vet att detta inte höll särskilt länge då jag anser att händerna är en av de viktigaste sakerna att hålla fräscha och fina, så återigen gav jag mig ut på jakt efter en ny nageltjej men den här gången genom tips från bland annat min chef och min syrra.

Jag hamnade då, för 3,5 vecka sedan hos en tjej som heter Jenny och ni som läser min blogg vet hur nöjd jag var med Jennys behandling. Kvalitén är lika bra som Monikas även om Jenny nästan uteslutande enbart gör fransk manikyr. Idag ska jag tillbaka till Jenny, för min första påfyllning av material sedan jag började hos henne men med min maximala otur så har jag fått höra av chefen att Jenny ska ta en pause i nagelbyggandet så nu står jag snart (läs; efter nyår) utan nagelteknolog igen.

Jenny har fixat in en efterträdare till henne, en nybörjare som är hundringen dyrare än vad erfarna Jenny är så frågan jag nu måste ställa till mig själv är om jag ska fortsätta hos den nya, för mig helt okända tjejen eller om jag ska gå tillbaka till Monika igen eller rent av leta mig efter en ny nagelteknolog, igen? Jag vet att det finns ytterligare en tjej i mitt närområde som gör naglar, och av hennes hemsida att döma blir naglarna RUSKIGT fina, fast hon är lite dyrare. Kanske testar jag henne, kanske letar jag nagelteknolog i Karlstad (som kan fixa mina naglar på helgerna) eller också så lägger jag hela nagelgrejen på is. Vi får väl se!

Lämna en kommentar

Sitter och håller som bäst på att knåpa ihop en någolunda hållbar julklappslista som jag ska maila till syrran plus m&p och snubblade över en sak som jag verkligen VERKLIGEN skulle vilja ha men jag skäms lite över att säga det. Detta är så olikt mig att önska och jag vet inte hur det kommer sig. Kanske är det så att jag kommit in i förhållande lunket på allvar nu, eller också så tycker jag bara att den ser bekväm och mysig ut. Det jag iallafall skulle vilja ha är denna...

Den är inte snygg och jag lovar att jag aldrig någonsin skulle visa mig utomhus iklädd den, men en söndag morgon då jag är nyvaken, snön vräker ner utanför fönstret och jag bestämmer mig för att stanna inne hela dagen, framför en bra film, i soffan. DÅ skulle jag vilja hoppa i en sådan här Onepiece. Fast frågan är vad m&p skulle säga om jag önskade mig en sådan här i marinblått och storleken small? Förmodligen skulle dom säga nemas problemas tills dom får veta att den kostar hutlösa(!) 1134 kronor.

Vad tycker du om Onepiece? Skulle du själv vilja ha en?

Lämna en kommentar

Snön bara vräker ner och jag har shoppat två linnen och en kofta! Så nu känns det fake-bättre inför klippningen, bra va? Lite kul att syrran bokat tid på samma frisörsalong som mig, på exakt samma tid. Hon har tröttnat på sitt blonda hår och tänker nu bli... brunett?! Visserligen ljusbrunett, men ändå... brunett.

Jag är sugen på en klänning och en grå kofta som jag fann på H&M hemsida, men fann dom inte i butik. Vad tycker ni, är dom OK? Är det något som jag kanske borde köpa?

Lämna en kommentar

Om 3,5 timme ska jag klippa mig och redan nu börjar jag känna av klippångesten! Den här gången ska jag verkligen ta så lite som möjligt men ändå så att håret blir fräscht. Är nervös att frisören ska försöka några fula knep och viiiips så har jag jätte kort uppklippt hår igen :-/

Jag tänkte försöka stilla min klippångest genom att lura med syrran till centrum nu på lunchen, vandra runt i butikerna och kanske handla lite nya fräscha toppar och lite annat smått och gott ;)

I eftermiddag ska jag träffa Robban, vi ska käka pizza, dricka lite öl och vin, lyssna på gamla eurodisco låtar blandat med rock och pop och snacka skit. Det ska bli så nice!

Lämna en kommentar

Nu är skorna beställda och skobegäret är för tillfället stillat. Trotts en omröstning där det stor 2-1 till det svarta paret (sa ni så bara för att jag tyckte tvärtemot) så blev det tillslut de gråa paret som tog hem segern och beräknas hamna hos mig (på min skohylla) inom 4-5 dagar. Tjoho!

Dessutom fick jag skorna till ett extra bra pris, vilket gjorde mig ännu gladare. Hoppas nu bara att jag fortfarande är en klockren 37:a! För just det där med skostorlekar tycker jag är svårt och detta är dessutom det allra första paret skor som jag beställer via nätet. Är skorna precis så fina som jag tror och om jag är nöjd med leveransen så lovar jag att tipsa er andra om återförsäljaren! :)

Lämna en kommentar

Sko-o-holicen inom mig har vaknat och nu har jag hittat ett par skor jag vill ha men jag kan inte bestämma mig i vilket utförande jag gillar skorna mest (bäst). Skorna ska bäras till leggings med klänning, men även till svarta (kanske även blåa) jeans med toppar. Vilket par gillar du bäst? Eller ska jag köpa båda? (känns jätte onödigt då dom är rätt lika och jag inte ens vet hur skornas kvalitét eller storlek är) :-/

Jag är spontant mest förtjust i de gråa paret då jag tycker att det kan bli ett schysst avbrott i allt mitt svarta, men samtidigt går dom svarta skorna att matcha till allt. Dessutom syns detaljerna bättre på den gråa skon än på den svarta. Platån på skorna är 2 cm och klacken är på 9 cm.

Lämna en kommentar

Det är samma sak, varje gång vid den här tiden på året. Mina läppar klarar inte av väderväxlingarna. Kallt, varmt, blåsigt med snö, solsken och vindstilla. Eller regn, eller slask eller jag-vet-inte-vad. Just nu är mina läppar som fnöske. Dom är så torra att det svider om dom och jag kan inte begripa hur det kunde bli såhär. Jag har använt läppsyl så gott som varje dag då jag känt att detta varit på gång, men ändå blev det såhär.

Så nu undrar jag... finns det någon som har tips på hur man snabbt får mjuka och kyssvänliga läppar igen? :)

Jag har hört att man ska borsta läpparna försiktigt med en torr tandborste, att det är bra om man gör en egen liten peelingkräm och masserar in på läpparna och att man ska använda MASSOR av fett från läppsyl, läppglans m.m. Men det jag undrar vilket av alla dessa tips som verkligen funkar och vilket av alla tips som är ALLRA allra bäst?

Kom gärna med tips!

Lämna en kommentar

Nu har jag gjort det. På fredag kl 15:00 klipper jag av håret!

... eller rättare sagt. Jag klipper av topparna på håret. Minsta möjliga ska då försvinna eftersom jag har bestämt mig för att spara ut mitt hår så att det blir långt och vackert och... självlockigt? Men en uppfräschning tyckte jag ändå att både jag och håret hade gjort oss förtjäna av!

Ganska hemskt att jag är en människa som motvilligt bokar tid till frisören, då det egentligen både är skönt och känns fräscht å få håret fixat. Jag har ju tidigare skrivit ett inlägg om mitt hår och hela min ogillan till frisörer bottnar sig i antalet dåliga frisörer som jag träffat och som alltid haft samma idiotiska idé vad dom vill göra med mitt hår. Alla vill klippa upp håret så att det blir sådär extra tjockt, fluffigt och lockigt. Juck!

Men nu är det iallafall dags. Nu ska jag bli klippt! Och det behövdes verkligen! Mina hårtoppar är kaos. Dom är inte bara kluvna en gång, utan två och en del har nog tyvärr börjat ge vika och gå av. Fast det är inte så konstigt att mitt hår är "slitet" då jag klipper mig (i frisörernas mening) alldeles för sällan och då jag dagligen och ibland flera gånger per dag, använder plattången. Ska på fredag diskutera en rakpermanentning av håret tills det fått den längden som jag vill ha för att låta det vara naturligt självlockigt. Jag vet att rakpermanentning sliter på håret, men vad gör inte mitt ständiga våld med plattången? Precis.

Lämna en kommentar

Lanvin gör en kollektion kläder till H&M. Gilla eller ogilla, det är frågan.

Visst finns det ett par klädesplagg i Lanvin´s klädkollektion som till och med faller mig i smaken, men spontant känner jag ändå inte för att gilla Lanvin´s kollektion och det beror på flera orsaker. Den första och främsta orsaken är att jag inte känner för att betala dyra pengar för kläder som tyvärr ändå i grund och botten bara består av H&M bristande kvalité. För tyvärr, H&M, Gina tricot mfl har aldrig lyckats kombinera det låga priset med kvalité och om så inte är meningen så får det väl vara, men i mina ögon kommer kläder från H&M aldrig kunna passa som något annat än vad jag just använder dom för/till. Som vardags slit-och-släng kläder.



Jag skulle aldrig lägga nästan 2000 kronor på en H&M klänning som Lanvin gett sitt namn och även ett par linjer till. Det är helt enkelt inte jag. Dessutom skulle jag aldrig klara av (rättare sagt) orka med den hysterin som det är då kläderna väl släpps. Jag ogillar REA-dagar då människor står och sliter och drar i kläderna. Jag betalar hellre ett par hundralappar extra, bara för att slippa hela grejen.

Så nej jag tror inte att någon Lanvin klänning från H&M kommer hamna i min garderob.

Lämna en kommentar

Igår var det så dags för mig att färga håret. Eller rättare sagt, världens snällaste syster gjorde det på mig, mellan middagen och efterrätten/fikat. Hårfärgen blev inte den jag först tänkt köpa då ingen av dom jag bloggade om innan fanns i butiken men det blev iallafall en mörkbrun nyans.

Orsaken till att jag ville färga håret är många, men främst för att slippa min utväxt-skarv som jag inte tycker var särskilt snygg men även för att markera att det är en ny årstid och även ett nytt läge i mitt liv som jag för några månader sedan klev in i ;)

Hårfärgen skulle sitta i, i 30 minuter och då det bara återstod 11 minuter inser jag att vi glömt att ha i två "protein-nånting" tuber i själva färgvätskan och färgningsmedlet. "Oh shit!" tänker jag medans jag förbrillt börjar läsa bak på förpackningen. Står ingenting om vad dessa "protein-nånting" ska göra för håret och jag har aldrig tidigare sett några sådana tuber då jag färgar syrrans hår. Tankarna som går runt i huvdet då det nu bara återstår 3 minuter av den totala värkningstiden är "Tänk om inte färgen fäster på håret? Då är allt detta förjäves!". Spänningen är total då jag barfota och lutad framåt i syrrans dusch sköljer ur håret. Massa svartfärgat vatten rinner från mitt hår och jag hör syrran och kusinen i kör säga "OJ VAD MÖRKT DET ÄR! DET SER JU HELT SVART UT!. Jag tänker "Nej fan! Säg inte att jag blivit svarthårig (det är en mardröm då jag tror att jag skulle se likblek ut i svarthår)!" och vågar knappt titta in i syrran badrumsspegel. Mycket riktigt, håret ser korpsvart ut. Shit! 

Jag försöker ändå tänka att färgen kanske ljusnar något då jag fönat håret torrt och syrran läser nog mina tankar för hon säger exakt samma sak, för att lugna ner min oro. Jag fönar håret och kan konstatera att håret iallafall inte är korpsvart, men väldigt, VÄLDIGT mörkbrunt. 



Igår var jag ganska missnöjd. Inte över syrrans färgning, utan över att jag inte begrep att färgen skulle bli SÅ mörk, då den av kartongen att dömma såg mer "chokladbrun" ut än brun-svart. Men idag då jag hunnit tvätta håret två gånger (en gång igårkväll och en gång nu på morgonen) så är jag rätt nöjd med färgen. Jag tror helt enkelt att det är en vanesak. Att jag måste vänja mig, vid mitt nya, mörkare jag :)

Lämna en kommentar