Det kan man verkligen fråga sig. Samtidigt som jag försöker genomlida min skit-piss-ryggsmärta (och rygg) så försöker jag vara aktiv och smart på jobbet, samtidigt som jag kämpar mot min egna panikångest och framför allt panik. Jag har panikångest och mardrömmar gällande Mr S och mig, inte oss som sådant men det faktum att det enda sättet jag ser att vi ska kunna få vara tillsammans, alltid, är att någon av oss tar sitt pick och pack och flyttar.

Får ett jobb. På en annan ort. Orten är Karlstad och packet är mitt. Jag måste flytta. Jag måste byta jobb. Men det är inte så lätt. Det gäller att man först och främst hittar ett jobb. Kanske inte ett drömjobb, men ett jobb man är kvalificerad till. På något sätt och vis. Och sedan gäller det att vara skitsmart. Helt äckligt smart. Skriva det bästa CV:t och personliga brevet. Någonsin. What so ever. Och skulle du mot all förmodan komma på intervju så ska du helst bräka på med värsta värmländskan och säga saker som "Jag äter kööörv". Då har du halva inne, eller iallafall en fjärde del.

Vid sidan om den konstanta funderingen kring jobb och om man kanske skulle slå till och starta eget så försöker jag stilla fett-o ångesten med GI-mat och träning. Fast ryggen inte vill och jag helst av allt bara vill halvligga i soffan och vräka i mig brieost och dricka tungt rödvin med smak av vanilj och mörka bär. Dessutom har jag fått för mig att bli en bloggstjärna. Att göra karriär (som bloggare) som det så fint heter. Bloggen är tyvärr inte denna, då mitt privatliv är alldeles för tråkigt och ointressant och alla stora bloggare har en nisch. Allt handlar om att ha en nisch.

Min nya blogg, som kommer delvis ta över all min tid för bloggandet är The runaway bride. Läs den. Om du orkar! 

Lämna en kommentar