Dagen började rätt segt för min del. Jag gick upp ur sängen, gjorde i ordning min frukost och satte mig i vanlig ordning framför TV4´s nyhetsmorgon och där blev jag sittandes, länge. Då jag väl fått på mig kläderna, borstat tänderna och kladdat mascara på ögonfransarna, gått ut i kylan, kastat soporna som jag dagen innan glömde OCH mött upp syrran, som i vanlig ordning var 15 minuter sen, så kom jag till jobbet i väldigt god tid.
Konstaterade att jag var helt ensam på kontoret och väntade in kollegorna framför datorn och jobbmailen. Ett par fakturor hann passera innan jobbmobilen ringde. Det var chefen som meddelade att hon var fast, hemma. Det visade sig att hennes bil vägrat å starta på morgonen så jag och kollegan, som hade med sig sin bil till jobbet satte av mot Statoil där vi fick köpa en bensindunk à 5 liter och fylla upp med bränsle innan vi fortsatte hem till chefen. Väl på plats utanför chefen så ringde jag upp för att meddela att vi var på plats. Då tutade hennes mobil upptaget så vi parkerar kollegans bil och börjar leta oss fram till rätt hus.
Eftersom vi så snällt åkt och fixat bränsle och åkt för att komma till chefens "undsättning" bjöd hon på en husesyn - jag älskar å se hur andra bor(!), innan vi begav oss ut i kylan till bilen. Eftersom jag var den enda med bilkunskap fick jag visa hur chefen skulle fästa munstycket på bensindunken innan hon kunde tanka i bilen de 5 liter vi köpt med oss. Alla fingrar korsade och sedan blunda... Bilen startade på 30:e hostningen. Till våran lycka!
Efter att i 15 minuter stått och kämpat med de genomfrusna rutorna såg chefen så pass mycket att vi kunde börja åka tillbaka mot jobbet, men ett snabbt stopp på Statoil för ännu mer bränslepåfyllning. Vid 10-nånting kom vi ingåendes på jobbet, stelfrusna som få. Behöver jag ens nämna att vi gick direkt till kaffemaskinen för varm-dryck-påfyllning? ;)
Postat i Allmänt |
(0) kommentarer
Trackbacks ()

Lämna en kommentar