Ända sedan jag var liten har jag dyrkat solen och värmen. Jag kan ligga timvis i solen (även om jag då och då måste få svalka i form av dryck eller glass) så länge jag stimuleras av musik eller något att göra. Att ligga helt stilla på fläcken klarar jag inte allt för länge.
Trotts att jag dyrkar solen och värmen så borde jag inte utsätta mig för direkt sol allt för länge då jag delvis har fått min pappas ljusa anlag och även har anlag för att få malignt melanom. Visst, pappa blir brun, men det tar tid. Jag blir oftast lätt röd i början då jag solar men med tiden vänjer sig min kropp sig vid solen och i slutet av sommaren, då jag kanske varit på en eller två utlandsresor brukar även jag ha fin färg som håller i sig i ett par veckor upp till någon eller några månader.
Då jag är blek känner jag mig mindre attraktiv och jag har alltid i smyg varit avundsjuk på dom som får vara sådär lagom snyggt bruna året runt. Visst, jag har provat både brun-utan-sol och att sola solarie. Att sola solarie gav bäst jämn färg och höll längst, men brun-utan-sol-krämerna fungerar om man vill få färg på bara ett par timmar.
Såhär på vinterhalvåret är förvisso de allra flesta bruna, men ack vad jag önskade att jag hade i alla fall lite färg…
(0) kommentarer
Trackbacks ()
Lämna en kommentar
