Helt sjukt att jag känner såhär. Rastlöshet är känslan, trotts att det bara var ett par dagar sedan vi senast sågs. Märklig känsla, men jag vet nu, att det är såhär det SKA kännas. Så skönt!

Jag går liksom runt och små gluttar på klockan hela tiden, räknar timmar, minuter och sekunder tills jag får påbörja resan tillbaka till Karlstad, tillbaka till Mr S. Och visst har jag gjort det förut. Visst har jag varit förälskad förut, men som diskussionen jag och Mr S hade härom veckan löd... När träffade jag senast någon som jag umgicks med dag som natt, i fem veckor, utan att tröttna? Det har aldrig skett. Eller iallafall inte sedan jag bröt upp mitt långa och på många sätt vackra förhållande med J. Men nu är jag upp-över-öronen förälskad och kär igen och känslan är obeskrivlig.

Dom som säger att känslan då man blir riktigt riktigt kär är ett pirrande i magen har fel. Dom som säger att det känns som att allt i magen går runt på en, som ett molande (och svagt illamående), fast det inte beror på oro, börjar närma sig känslan jag har, fast bara lite. För mig är känslan då jag tänker på (eller ser) Mr S som en tvättmaskin som hela tiden accelererar. Runt runt kastas mina känslor och det är som ett enda stort lyckorus, en lyckorus karusell eller världens häftigaste rollercoaster! Flummigt va? Men det är så det känns...

Hur som helst så får jag idag, i eftermiddag, äntligen åka till Mr S och jag längtar så! Men innan dess ska jag göra mig i ordning och ta en promenad hem till min överlägset äldsta väninna. Hon är inte äldst till åldern men vi har "lekt" sedan dockvrån på dagis. Det är dags för min och Annelis café frukost! :)

Lämna en kommentar