Ute blåser det storm och jag kan inte låta bli och undra om även en storm är på gång inom mig, i mitt liv. Jag älskar Mr S mer än någonting annat på denna jord och jag kan med handen på hjärtat säga att han är något av det bästa som hänt mig, i mitt liv, so far. Och jag vill inget hellre än att få vara med honom dag in och dag ut, men för att det ska kunna genomföras, måste någon av oss, förr eller senare, flytta på sig. Uppoffra lite av sin trygga vardag, sitt trygga liv. Våga chansa och satsa, för annars kommer vi ingenstans.
Jag vill uppoffra mitt liv i Stockholm för ett liv med Mr S i Karlstad. Jag vill inget hellre än att få ett ekonomijobb i Karlstad, så att jag så snart som möjligt kan ta mitt pick och pack och lämna Stockholm (tillfälligt?) bakom mig. Men nu när ett jobberbjudande eventuellt (om intervjun går bra) finns inom räckhåll blir jag osäker. Inte osäker på om jag vill flytta till Karlstad, för det vet jag att jag vill! Men osäker på om det är rätt att ta "första bästa" jobb. För tänk om jag skulle få jobbet ifråga och direkt efteråt ser mitt "dröm" jobb, inom det jag faktiskt lagt ner inte bara ett år utan också hela min själ i. Vad ska jag göra då? Jag kan väl inte bara säga upp mig med omedelbar verkan då? Eller är det just det man kan? Och som Mr S, idag under lunchen sa "Man får inte alltid vara så lojal och trogen".
Men det är just det jag är, lojal och trogen. Mot både pojkvänner och arbetsgivare.
Är det mitt stora misstag?
Postat i Allmänt | 
(4) kommentarer
Trackbacks ()
(4) kommentarer
Trackbacks ()
Lämna en kommentar
