2010-09-17

Jag ska på intervju!

Lite små läskigt. Jag blir nojig då telefonen ringer och jag inte känner igen numret. Simpelt skulle man kunna säga att om det ringer ett nummer som jag inte har i min telefon eller ett nummer som är hemligt (dolt), så svarar jag ALDRIG. Jag låter alltid telefonsvararen ta det och har personen ifråga inte lämnat ett meddelande så var det förmodligen inget viktigt.

Den senaste veckan har ett nummer, som jag efter lite googlande tror tillhör ett undersökningsföretag ringt mig i tid och otid och då telefonen idag, för ca en timme sedan ringde reagerade jag inte märkvärt på det främmande numret, utan tänkte att det säkert var det där undersökningsföretaget. Tills personen ifråga, med det för mig, okända numret la på. slog det mig "Var inte det där ett Karlstad nummer? Kan det ha varit Mr S som ringde från jobbet? Varför skulle han ringa från ett jobbnummer, då han har sin mobil som han alltid ringer mig från...?"

I samma sekund som jag hann tänka det pep mobilen till och ett meddelande på telefonsvararen var lämnat. Jag höll andan då jag slog 222 och "ring". En kvinnlig röst lät mig veta att hon ringde från Manpower (I know vad du tänker, jag tänker samma sak) och hade sett min ansökan (jag sökte ett jobb sådär lagom spontant igår vid halv tio på kvällen) som kundtjänstmedarbetare på ett bilföretag och ville gärna att jag skulle ringa upp henne.

Sagt å gjort, jag slog hennes nummer och hon svarade nästan direkt. Så nästa vecka, på torsdag den 23:e ska jag på intervju, här i Karlstad, för tjänsten som kundtjänstmedarbete. Jag borde vara överlycklig, right? Men jag vet inte... Jag sökte jobbet delvis (mestadels) i ren desperation över att jag inte hittat något ekonomijobb i Karlstad med omnejd. Och ett kundtjänstmedarbetar jobb är säkert jätte roligt, men dåligt betalt. Och kan jag verkligen tillräckligt mycket om motorer och dess uppbyggnad för att kunna hjälpa kunder med rådfrågning, över telefon?

Och varför velar jag, den annars så bilsäkra tjejen om detta? Vill jag inte ha jobbet, efter att jag ha varit på intervju och hört vad det innebär så behöver jag ju bara tacka nej, right?
Postat i Karlstad - mitt andra hem | Comment (0) kommentarer Trackbacks ()


Kommentera inlägget här:

Namn:

Kom ihåg mig?

E-postadress:



URL/Bloggadress:



Kommentar: