Ibland är ett negativt svar. något positivt!

Så frågan är, vill jag få jobbet i Karlstad, på ett stort bilföretag, eller vill jag inte? Vad är jag egentligen rädd för? Och är jag rädd? Eller bara lite orolig? Hela grejen härstammar nog i alla svek jag tidigare varit med om, från killar. Men samtidigt, den lilla gnutta av oro, att bli sviken igen, är som bortblåst så fort jag tittar på Mr S och han tittar tillbaka på mig med sina varma blåa underbara ögon (som jag kan drunka i om och om igen). För i hans ögon syns ingen falskhet och inget svek. Och detta är äkta, det både känns och märks! Herregud redan efter snart-två-månader-tillsammans snackar vi om att flytta ihop, köpa vovve och jag har sökt ett jobb på EN ANNAN ORT!

Men ändå kände jag mig så illa tvungen att övertala mig själv, inför den kommande intervjun, om detta verkligen är något jag vill, innerst inne. Och som jag sa till både min nuvarande chef (som varit min fina referens för jobbet) och till m&p, detta jobb är inget som jag normalt sätt ens skulle överväga att söka eller ta, men för att få vara nära Mr S och slippa ett distansförhållande, är jag beredd att göra nästan vad som helst!

Så här kommer min plus- vs minuslista:

Stockholm
+
Jag har min familj här
Jag har mina vänner här
Jag har min lägenhet här
Jag hittar nästan överallt
Jag känner mig trygg här
 
-
Baby bor inte här
Jag har börjat lessna på stan
Det är dyrt att köpa bostad!
Vi kan inte köpa hund! 
 
Karlstad
+
Baby bor där
Vi kan bo tillsammans!
Det är en mysig stad!
Det är billigt att köpa bostad!
Vi kan köpa hund!

-
Jag känner nästan ingen i staden förutom Mr S och hans familj.
Jag har inga vänner i Karlstad (förutom Helena och henne umgås jag inte direkt med).
Jag har inte min familj där.
Jag hittar inte särskilt bra.

Så frågan är hur jag ska göra om jag får jobbet, för det finns ju trotts allt en 50% chans att jobbet blir mitt! Kan man ta ett jobb som man kanske bara kommer gilla halvdant, för kärlekens skull?

Lämna en kommentar