Jag anser inte att min vardag är särskilt intressant. Iallafall inte för andra, men jag är glad för dom läsare jag har. Och förmodligen skriver jag ju något intressant, eftersom ni fortsätter att komma tillbaka :)

Idag har varit en rätt händelserik dag, trotts allt. Först och främst har jag jobbat och jobbat och jobbat. Det går jätte bra och jag trivs fortfarande oförskämt bra. Efter lunchen blev det dags för min lilla operation på Vårdcentralen, fast att kalla det operation (som sjuksköterskan som bokade tiden gjorde) känns överdrivet, det är snarare ett litet ingrepp.

Hur som helst, jag hade tid 13:45 och var i vanlig ordning ute i alldeles för god tid. Redan halv satt jag i väntrummet och väntade på att mitt nummer på nummerlappen skulle dyka upp så jag fick gå fram och anmäla mig i receptionen och trotts att det bara var jag och en äldre dam i väntrummet så vägrade de två sköterskorna i receptionen att trycka fram "nästa nummer". Istället ägnade dom sig åt att prata om ditten-och-datten och då dom till slut tryckte fram ett nummer så visade det sig att det inte tillhörde någon i väntrummet (alltså varken damen eller mig), så sköterskan fick trycka och trycka tills mitt nummer tillslut dök upp på displayen. Jag fick betala mina 150 kronor och sen sa hon inget mer, så jag antog att jag skulle sätta mig i väntrummet igen.

Då klockan hunnit både bli 13:45 och 13:55 så började jag bli otålig. Har man en bokad tid vill man komma in på just precis den tiden och inte 15 minuter senare. Precis då jag tänkte resa på mig och gå fram för att fråga vad som hänt med min tid så kom en kraftig man med mörkt hår till receptionen och frågade "Vart hans patient tagit vägen" eftersom ingen satt utanför hans rum och väntade. Då pekar bara sköterskan nonchalant på mig och den kraftiga mannen kom fram och sa "Hej" och sen skulle jag per automatik följa efter honom (tydligen) vilken jag också gjorde.

Då vi kom in i operationssalen så stod en undersköterska och en elev där. Det var eleven som under kirurgens handledning skulle genomföra ingreppet. DÅ började jag känna mig små nervös. Fortfarande sa varken den kraftiga mannen som uppenbarligen(?!) var kirurg eller någon av de andra två ett ord, så jag tog av mig halsduken och jackan och även min tjocktröja och gick fram till operationsbordet. Då först bad undersköterska mig att lägga mig ner och då jag låg där kände jag mig inte direkt lugnare.

Den kraftiga kirurgen smackar och tuggar högt på någon form av hård karamell eller annan godis och ljudet är både irriterande och invaggar mig i en väldigt oseriös känsla - vad är det för pajjas jag har kommit till?!

Undersköterskan frågade över mitt huvud kirurgen om han startat vad-nu-maskinen-hette eftersom den behövde värmas och laddas upp, varpå kirurgen svarade att han hade det. Då kontrade undersköterskan med att det hade han inte "Då sladden inte var i", varpå kirurgen stoppade i sladden och undersköterskan tittade frågande på kirurgen och sa "Men du har ju inte stoppat i munstycket?!". Min oro steg en liten aning, men eftersom den uppenbart sinnesförvirrade kirurgen inte skulle genomföra själva ingreppet, utan hans elev, så var jag fortfarande inte helt hysterisk (av oro).

Då jag är i färd med att blotta den delen av min kropp som ska opereras så börjar eleven att ta fram alla möjliga instrument som hon tänker använda under ingreppet och då kirurgen ser VART det är dom ska operera utbrister han "Har du hunnit öppna förpackningarna? Det där kan du inte använda till det här området!" varpå eleven ser jätte osäker ut samtidigt som hon (allt sker fortfarande över mitt huvud där jag ligger på rygg) säger "Okey (hon är utländsk och blandar engelska med dålig svenska) då vet jag not what to använda".

NU är jag jätte rädd och stirrar upp i den starka lampan som är ovanför operationsbordet och grämer mig över att jag måste vara vaken under hela ingreppet. Till slut tar eleven fram ett flertal sprutor som hon sticker mig med, det svider och spänner men värre än så är det inte. Det visar sig att det är smärtstillande (lokalbedövning) och ingreppet går efter mång och mycket bra. Och jag är tacksam att jag är okej då jag lämnar Vårdcentralen.

Postat i Allmänt | (1) kommentarer Trackbacks ()

Lämna en kommentar