Idag var min morgon rätt märklig. Först och främst blev jag väckt av mamma (jag sov över hos dom tills idag, efter att pappa snällt hämtat upp mig vid tåget i Flemingsberg) av mamma sisodär fem i sex, vilket i sig är en väldig tidig tid att gå upp då man börjar först åtta. Men väl uppe och vid frukostbordet fick jag erbjudandet att låna hennes bil, till och från jobbet, för att snabbast ta mig hem till dom ikväll då jag slutat jobba. Jag nappade direkt på erbjudandet men fick lova att skjutsa mamma till jobbet och eftersom hon börjar sju på måndagar så blev det rätt tidigt.

Då jag kvarti sju har parkerat bilen och är på väg mot jobbets huvudentré så hör jag ett ljud som låter ungefär som att jag sparkat till en sten och jag vet inte egentligen varför jag bestämmer mig för att titta åt det håll där jag tror mig sparkat "stenen", men jag är glad att jag gjorde det. För där på marken, i morgonens mörker, ligger ett av mina två oversize pärlörhängen. Ploppen som ska vara bakpå örhänget och hålla det på plats måste ha fastnat i min gigantiska halsduk för det var borta och därför tappade jag örhängen. Glad över mitt fynd plockade jag upp örhänget och gick vidare till entrén då jag konstaterar att mitt kort inte fungerar. Jag är alltså utelåst.

Min första tanke där jag stod och små huttrade i morgonens knappa en plusgrader var att det måste vara något fel på mitt kort eller att jag slagit in koden, på fel sätt. Så jag provar ex antal gånger till, innan jag inser att det varken är fel på kortet eller på mitt försök att ta mig in. Efter bara någon minut kommer en kvinna och jag frågar om hon har lust att använda sitt kort för att försöka ta sig in, då mitt kort uppenbart inte fungerar eller jag glömt min kod (inte en chans!). Då säger kvinnan att hon varit på andra sidan huset, vid den andra entrén och att hon inte kom in där. Hennes kort fungerar inte heller i huvudentrén och då kommer jag på att det skulle installeras ett helt nytt larmsystem i huset under helgen. Uppenbart fungerar detta inge bra, då alla är utlåsta ur huset :-P

Efter massa om och men och krångel tar vi oss in i huset, men då jag står i entréhallen och väntar på att kvinnan, som uppenbarligen jobbar i receptionen ska låsa upp den, så att jag kan registrera att mammas bil står ute på parkeringen bryter helvetet loss. Kvinnan råkar av misstag gå in i en larmad sektion och larmet tjuter hejdlöst och eftersom larmsystemet uppenbarligen inte fungerar som det ska, så kan vi inte larma av utan får stå ut med tjutet.

Jag säger att jag återkommer angående bilen och åker upp till mitt våningsplan i huset för att inse att jag inte kommer in genom den larmade dörren som är mot hisshallen. Bitter över min upptäckt står jag och klurar på hur jag nu ska göra, då högste chefen helt plötsligt kliver ut ur hissen - min räddning är nära! Tio(?) över sju kliver jag och chefen innanför den sista larmade dörren och skrattar åt den äventyrliga morgonen och jag kan konstatera att jag aldrig varit så glad över att komma (in) till jobbet :)

Lämna en kommentar