2010-10-27

Han finns kvar hos mig än!

I maj(?) tog jag ett svårt beslut som jag till och från än idag ångrar. Då tog jag beslutet att min älskade lilla smala orange hårboll Ozzy skulle flytta ut hos mig. Bara en vecka tidigare hade hans ena "bror" Lexus avlivats och den andra "brodern" Smeagol flyttat till ett nytt hem. Beslutet att göra mig av med mina tre underbara och kärleksfulla sötnosar satt långt in men jag visste att jag varken hade tid eller utrymme att tillgodose deras behov.

Så i maj satte jag in den blåa transportburen med Ozzy i, i baksätet på J´s silverfärgade BMW och tillsammans körde vi Ozzy till hans nya hem i Örebro. Resan dit var en mardröm. Ozzy vägrade sluta jama och då vi var framme var både jag, Ozzy och J helt slut. Vi överlämnade Ozzy till hans nya familj, en tjej som var ett par år yngre än mig. Där skulle Ozzy få bo tillsammans med henne, hennes två barn och en kattflicka vid namnet Maja. Att veta att Ozzy skulle få sällskap varje dag, inte bara utav den nya ägarinnan och hennes två barn, utan även av en annan katt som dessutom var flicka, gjorde att jag orkade ta steget och låta Ozzy flytta ut.

Resan hem från Örebro gick snabbare än resan dit, och väl hemma i lägenheten igen, lös tystnaden med sin närvaro. Jag var för första gången på nästan 10 månader helt ensam i lägenheten. Det fanns inte längre några katter som busade runt och levde rövare, inte längre någon Ozzy som kom då jag ropade och inte längre något sällskap. Jag var återigen helt ensam.

Redan samma kväll som jag kommit hem från Örebro dammsög jag hela lägenheten grundligt och i nästan 1,5 veckas tid fick jag dammsuga lägenheten så gott som varje dag, och ändå kröp det hela tiden fram nya katthårstrån. Nu snart 7 månader senare hittar jag fortfarande då och då små katthårstrån här och var. Som idag, på jobbet, då jag satt och knappade på datorn och plötsligt tittade på min stickade koftas ena arm, där fanns ett spår efter Ozzy. Ett långt oranget hårstrå.

Så han finns fortfarande kvar hos mig. Det gör dom alla. Och jag saknar dom väldigt...
Postat i Allmänt | Comment (2) kommentarer Trackbacks ()

Postat av: J

Dom kommer alltid att finnas kvar! Det dyker fortfarande upp små hårtussar från dem här också. :)

2010-11-01 (22:03:11)

Postat av: Lilla A

Först och främst - kul att du läser bloggen! :)



Och jag vet inte om det är okej, men jag tycker det är sådär små mysigt å hitta Ozzy, Smeagol och även Lexus hår lite här och var, då och då. Som nu senast, imorse, i min kofta som jag har liggandes på jobbet :)

2010-11-02 (08:02:20)


Kommentera inlägget här:

Namn:

Kom ihåg mig?

E-postadress:



URL/Bloggadress:



Kommentar: