Nedräkningen har börjat. Om ca en timme slutar Mr S. Lyllos honom! Själv jobbar jag till halv tre, fast det är inte heller helt fel. Och om ca två timmar(?) sitter Mr S i sin mammas Volvo 850 på väg hit, till mig. Tjoho!

Är evigt tacksam att han fick låna sin mammas bil istället för att köra brett till Stockholm med sin egna. Sommardäck i nästan 30 mil är helt enkelt inte ett alternativ idag även om jag tror att det mesta kommer försvinna redan tills imorgon.

Trotts att det bara var fem ynka dagar sedan jag senast såg, kramade och kysste honom så längtar jag lika mycket som ett barn på julafton. Är det inte märkligt? Det har ju bara gått fem vardagar som jag ändå haft fullbokade med annat, vilket hållt mig mer än väl, sysselsatt. Så hur är det då möjligt att sakna en annan människa så mycket? Inte vet jag, men jag är världens löjligaste lyckligaste tjej :)

Hur som helst. It's the final countdown...

Lämna en kommentar