Med en pojkvän i en annan stad än jag själv bor i, blir det rätt många helger "borta". Och då man jobbar på vardagarna, i en varsin stad, är det på helgerna man vill och får passa på att ses.

Jag vet att jag precis som så många andra (alla?), då man träffat någon och blivit både förälskad och hopplöst kär, har en förmåga att snöa in mig på personen ifråga. Som jag på Mr S. För jag vill inget hellre än å vara med Mr S. Dygnet runt helst, hela tiden. Och jag tror inte att den känslan som jag känner, kommer att avta eller släppa, för det är såhär det känns då man är riktigt riktigt kär.

Men efter ett par månader, eller rent av bara ett par veckor, då man umgåtts konstant med sin kärlek, så brukar viljan och känslan komma att det vore kul å träffa andra också. Och då menar jag andra som i vänner och bekanta och inget annat! Och trotts att jag (ja jag erkänner) snöat in mig helt fullständigt totalt på Mr S och mitt förhållande, så tycker jag ändå att jag försökt vara någolunda duktig och höra av mig till vännerna. Och det spelar ingen roll om det bara varit något litet sms, ett samtal eller en hint på msn. Det är mitt sätt att visa att jag inte försvunnit helt, och att jag fortfarande bryr mig och värnar om mina vänskapsrelationern. Jag har helt enkelt försökt att träffa vännerna. Så att få höra att det klagas över att jag inte hör av mig eller har tid å ses, känns både trist och märkligt.

Visst, är man i ett förhållande så kammar man inte hem något MVG direkt i kommunikation med sina vänner, men ett G borde jag väl iallafall kunna få? För sedan jag och Mr S blev tillsammans så har jag hunnit träffa ALLA vänner som bor i Stockholm (tyvärr inga som bor längre bort, men det tänkte jag klara av nu under hösten och vintern!), som haft intresse av och velat träffa mig, och således svarat på mina samtal eller sms. Och de som inte träffat mig sedan Mr S och jag blev tillsammans, har helt enkelt inget behov av att träffa mig.

För vad mer kan jag göra än å säga att det vore kul å ses och ge förslag på fem möjliga dagar, plus eventuellt en helgdag, men få svaret (en vecka efter jag skickat min sms-förfrågan) "Jag har mycket å göra, men jag återkommer!"? Är det då mitt eller ditt fel att vi inte kan ses? Att vi inte ses? Och aldrig hittar på något. Det kan jue inte till 100% alltid hänga på mig, eller?

Jag bara undrar...

Lämna en kommentar