Bara för att jag idag (och igår) gått runt och beklagat mig över att Manpower inte ringt mig, så ringde världens trevligaste Manpower anställd till mig 16:42 och la på så fort jag fick upp telefonen ur dunväst-fickan. Ringde tillbaka på sekunden men kom direkt till telefonsvararen och då jag lagt på hade jag ett nytt meddelande på telefonsvararen, från henne. Hon bad mig där ringa henne då jag hörde meddelandet annars skulle hon försöka nå mig under morgondagen.

Då ringde jag henne igen och då äntligen(!), svarade hon. Lurigt det där med folks röster, tonlägen, snabbhet på talet osv. Man kan lätt tro att det är något som det inte är och misstolkningar över telefon, är minst lika vanliga som då man ses live så att säga. Och min magkänsla hade (som vanligt?!) rätt. Jag fick inte jobbet (MEN! Vänta det kommer...) utan det gick självklart till den trygga, redan boende i Karlstad killen.

Nu till MEN:et. Företaget som stod i valet och kvalet vem av oss två dom skulle ta hade jätte svårt och bestämma sig och hon (Manpower) sa gång på gång att jag absolut inte fick tro att det var något fel på mig och att dom tyckte illa om mig, för det var snarare tvärtom. Dom ville allra helst ha oss båda två då jag gjort ett jätte stort och jätte bra intryck på dom. SÅ nu skulle dom under en eller två veckors tid se över sin ekonomi och återkomma till Manpower, med förhoppningen att de kan anställa mig också.

Yeah right. Eller? Jag vet inte om jag vågar hoppas på någonting längre, och även om jag kände det på mig (att jag inte skulle få jobbet) så känns det ändå tråkigt och ledsamt. För detta innebär att det kommer gå ytterligare x-antal obestämda veckor innan jag förhoppningsvis kan flytta till Karlstad och får ett jobb där.

Så nu är frågan, what to do? Ska jag följa kvällens planer och ha en rå-om-mig-själv SPA och myskväll eller ska jag förbli här i soffan, matstrejka och pimpla lite rö(d)tjut framför NSI som tydligen har säsongspremiär ikväll?

Lämna en kommentar