2010 är utan tvekan rojalisternas och monarkins år! Inte nog med att vi fick en splittring mellan våran lilla party Prinsessa Madeleine och hennes kille, vi fick även ett kungligt bröllop mellan Viktoria och hennes Danny-boy. Ett bröllop som ansågs sparsamt och som ett "fattigmans-bröllop", men som av många av Sveriges innevånare däremot ansågs vara alldeles för dyrt, för stort och för kostsamt. För hur många förberedelser var det inte? Hur många slott och kojor renoverades inte upp inför den kommande dagen? Hur många poliser och frivilliga togs inte in, för att skydda våran blivande Drottning och hennes träningsinstruktör. 

Jag är rojalist och skäms inte för att säga det. Jag har sedan barnsben tyckt att det är mysigt med Kungar, Prinsar och Prinsessor. Stora slott och ännu större slottsparker. Och ja jag läser mormors alla rojalistiska skvallertidningar då jag är på besök. Jag sitter över en kopp kaffe och en vetelängd och gottar mig i Se & Hör och Damernas världs rapportering om vårat egna kungahus och Europas övriga kungligheter.

Jag glädjs åt alla kungabröllop som tidningen alltid bjuds in att medverka på. Jag gottar mig i stora klänningar med tyll, män i frack och sju rätters middagar på silverfat med tillhörande silverbestick. Jag sitter och suckar lätt vid av rapporteringen av de nyfödda prinsarna och prinsessorna och kommer på mig själv att bli lite avundsjuk för att jag aldrig fick bli mer än en låtsas prinsessa. Fast då jag tänker efter, skulle jag verkligen vilja vara en kunglighet? Jag känner mig tveksam.

För att vara en kunglighet på 2000-talet innebär inte bara massmedias ständiga granskning under lupp, det innebär även att du jämt och ständigt är en rikskändis av A-kvalité! Dåliga dagar i mjukisbralla, med slarvigt uppsatt hår och osminkat ansikte har vi alla någon gång upplevt, men som Prins eller Prinsessa kommer denna dagen med största sannorlikhet dokumenteras grundligt av diverse skvallertidningar runt om Europa och för all framtid. En bild kommer alltid finnas kvar i tidningens bildbank för att kunna plockas fram då du minst anar det. Du är helt enkelt aldrig ledig! Ledig eller fritid/privatliv är ord som inte finns i de kungligas värld. 

Av alla våra kungligheter i Sverige älskar jag våran Konung allra mest. För hur skön är inte Kung Karl Gustav? Han är inte bara född till Konung av Sverige han har även visat oss alla att han innerst inne, bakom sin födda-titel är en helt vanlig äldre man. Han har kört för fort med sina superbilar, han har satt en BMW M3 i en rondell i Malmö, han har hälsat fel stad välkommen, då han befann sig i en helt annan stad och han har full som en kastrull önskat oss alla ett gott nytt år på tolvslaget. Han är dessutom en duktig jägare, har svårt för att läsa och skriva men kör bil på bana på bland annat Mantorp som en gud. 

Han är helt enkelt som vi människor är mest! Och nu har det kommit ut en bok "till hans ära". En bok om skvaller och skandaler. En bok som tros knäcka hela kungahuset och sänka monarkins förtroende rejält. Men jag tror snarare tvärtom. Jag tror att det är bra att visa att även våran Kung har fel och brister, att han är precis som vem som helst. För hellre en kung som kör lite för fort, har svårt å läsa och skriva och som super sig full någon gång ibland, än en torr uppstoppad kung som sätter sig över oss alla som att han vore så mycket bättre än oss!

Helt enkelt... Jag ÄLSKAR Kungen! :)  

Lämna en kommentar