Nu har jag gjort det. På fredag kl 15:00 klipper jag av håret!
... eller rättare sagt. Jag klipper av topparna på håret. Minsta möjliga ska då försvinna eftersom jag har bestämt mig för att spara ut mitt hår så att det blir långt och vackert och... självlockigt? Men en uppfräschning tyckte jag ändå att både jag och håret hade gjort oss förtjäna av!
Ganska hemskt att jag är en människa som motvilligt bokar tid till frisören, då det egentligen både är skönt och känns fräscht å få håret fixat. Jag har ju tidigare skrivit ett inlägg om mitt hår och hela min ogillan till frisörer bottnar sig i antalet dåliga frisörer som jag träffat och som alltid haft samma idiotiska idé vad dom vill göra med mitt hår. Alla vill klippa upp håret så att det blir sådär extra tjockt, fluffigt och lockigt. Juck!
Men nu är det iallafall dags. Nu ska jag bli klippt! Och det behövdes verkligen! Mina hårtoppar är kaos. Dom är inte bara kluvna en gång, utan två och en del har nog tyvärr börjat ge vika och gå av. Fast det är inte så konstigt att mitt hår är "slitet" då jag klipper mig (i frisörernas mening) alldeles för sällan och då jag dagligen och ibland flera gånger per dag, använder plattången. Ska på fredag diskutera en rakpermanentning av håret tills det fått den längden som jag vill ha för att låta det vara naturligt självlockigt. Jag vet att rakpermanentning sliter på håret, men vad gör inte mitt ständiga våld med plattången? Precis.
Lämna en kommentar