Jag är en idiot. En jubelidiot. Lindrigt sagt. För vilken annan sådär lagom normalfuntad människa skulle A) lämna sängen frivilligt som ofrivilligt då man hörde vinden vina längs husknuten B) släpa fötterna fram i snömodden, med ilande isande vind som kryper sig på något oförståeligt sätt in genom halsduken till jobbet då man känner sig inte bara trött, hängig och har huvudvärk - utan även anar febertoppar? Svaret är INGEN utom Anna, dvs jag.

Men jag gör det som sagt var, varje gång jag blir sjuk så preppar jag kroppen med C-vitamin brusisar, honungsvatten, thé, kaffe, vatten, frukt och knäckebröd. Ibland även glass och halstabletter, men inte nu, iallafall inte hittills. Och det är dagar som idag som jag egentligen borde stannat hemma i sängen, sovit bort minst hela förmiddagen och förmodligen (förhoppningsvis) även hela eftermiddagen och en bra bit in på kvällen. Men inte jag, jag släpade mig upp imorse, vet inte ens hur jag fick på mig både klänningen och leggingsarna åt rätt håll, but I did. Och jag är på jobbet. Och jag har massor att göra.

Som alltid. Allt är precis som vanligt. Som alltid.

Lämna en kommentar