Som jag berättade igår så fann syrran ett lägenhetsbyte åt mig. En man vid namnet Bertil som gärna ville byta från sin tvåa i mitt "område" till en vindsvåning och eftersom det är precis vad jag har, och även kanske lite söker (en tvåa alltså) så blev jag intresserad och skickade iväg ett mail till Bertil.
Nu har jag träffat Bertil som även kallar sig "Berra" i mail och sms-sammanhang och som märkligt nog har avsändaren Tomm S då han mailar (alltså när mailet inkommer så står det namnet som adressant). Jag vet knappt vart jag ska börja, jag är helt chockad över hela mötet. Inför mötet så tänkte jag "Hur lång tid kan det ta att titta på en etta? Max 5-6 minuter eller kanske mindre?" men hör och häpna "Berra" stannade ofantliga 25-30 MINUTER!!!
Och vad gjorde då denna Berra i min lägenhet i 25-30 minuter? Vi tar det i rätt ordning...
Igår kväll då jag precis kommit hem från jobbet, helt totalt död efter ännu en jobbig (men rolig) arbetsdag och besviken över att tiden inte fanns (hann) att få träffa Robban ställde jag mig och började röra ihop en tafattig spagetti-med-köttfärssås då det ringer på dörren. Jag öppnar med vitlöksrester på händerna (jag står och pressar vitlök ner i den fräsande köttfärsen då det ringer på dörren) och där utanför står en man ganska så lång man, runt 180 cm. Spretigt mörkt-gråspräckligt hår, dålig (finn-ärrig hud) och med svart skinnjacka. Jag uppskattar mannens ålder till runt 50-55 år, men han kan säkerligen vara yngre då hans slitna utseende kan ha lurat mig.
Jag ser förvånat på mannen som presenterar sig som Berra och han läste nog av min förvåning rätt omgående för han sa i samma sekund som han klev in genom dörren "Nu undrar du nog hur jag tog mig in i trapphuset?" och fortsätter "Det var en man som var påväg ut, så jag smet in". Jag svarar något ytterst tafattigt och visar Berra in i lägenheten. Jag ursäktar mig med att jag är mitt upp i matlagningen och går in i köket för att sänka tempen på mina två spisplattor som är satta på max. Berra verkar känna sig mer än hemma för han traskar rätt in i min lägenhet utan att vänta i hallen och låta mig visa honom runt. Han berättar att han varit i min lägenhet för 30-35 år sedan och att han då "Satt i det hörnet (pekar på där mitt ena sängbord står) och åt mjuk smörgås med ost på. Särskilt osten var så sjuuukt god". Jag kan inte hjälpa det, men det är något med hela Berras uppträdande som väcker ett obehag hos mig.
Berra tar fram ett papper med någonting antecknat på. Det ser ut att vara rätt mycket, vilket det senare visar sig också vara. Tydligen består pappret av diverse frågor och anteckningar som Berra har. Han börjar att fråga kring hur länge jag bott i lägenheten (vilket jag angivit till honom i mitt första mail), om jag är från området ursprungligen och han berättar vidare att han bott i flera olika lägenheter i området sedan 70-talet. Han frågar om det finns någon rabatt på hyran pga något fel som inte är åtgärdat så att säga, vilket jag säger att jag betvivlar att det finns men att jag tycker att min hyra som ligger på ca 3 100 kr är ändå väldigt billig.
Han fortsätter och granska lägenheten samtidigt som han tar upp en måttstock och börjar mäta en massa saker. Han mäter väggen i mitt sovrum/allrum, hur lång väggen med snetak är (inte hur högt det är till snetaket börjar), han granskar ett pytte litet hål i golvet och säger åt mig att jag borde åtgärda det med golvkitt. Han har även ett (enligt honom) utomordentligt tips på hur jag kan få bort eventuella repor i parketten - tikolja är lösningen enligt Berra med kommentaren "Visst det blir jue inte så snyggt då reporna är mörkare än allt annat, men attans va golvet blir som nytt!". Han granskar mina väggar, påpekar att jag istället för mina vita väggar borde måla om väggarna i "Stockholms vitt" och måla om taket i "sidenmatt vit färg" istället.
Nu börjar jag lessna rejält. Inte nog med att han redan hunnit vara i min lägenhet runt 10 minuter, han börjar dessutom ifrågasätta mitt val av färg och om sängen har "en bra placering där den står". Jag ursäkta mig och går ut i köket för att snabbt titta till maten och hoppas att han nu ska förstå piken om att avlägsna sig från min lägenhet men icke. Då jag snabbt öppnar för att visa badrummet säger han att min lägenhet inte är stammbytt sedan 1991 eller 1995 varpå jag säger att där har han fel, lägenheten stammbyttes 2005-2007 och då jag flyttade in var allt jätte fräsch (och är fortfarande det!). Då säger han att valet av board inne i badrummet är märkligt och att han har beigt kakel och golv i sin lägenhet, som stammbyttes 1995. Min lägenhet har alltså, i mina ögon ett fräschare badrum än hans.
Han fortsätter in i badrummet och tittar på min tvättmaskin, konstaterar att allt, precis som jag skrivit i ett av mailen, ser bra inkopplat ut och att en fackman (elektriker och röris) varit på plats. Då han är påväg ut ur badrummet säger han att vid ett eventuellt byte av lägenheter så byter vi väl också tvättmaskin och då biter jag mig själv hårt i läppen och tänker "inte en chans" samtidigt som jag säger att jag tänker behålla min tvättmaskin och att han i sådana fall får plocka med sig sin. Då verkar han besvärad men det ignorerar jag och vi fortsätter ut i hallen där han konstaterar att jag inte har någon innedörr innanför min ytterdörr. Han frågar varför jag tagit bort den varpå jag förklarar att det inte ens finns några gångjärn att fästa en dörr i så om det funnits en innan måste det vara säkerligen 20-30 år sedan den försvann. Då förklarar han att han vill ha dit en dörr då han har det i sin lägenhet och inte vill "besväras av grannarna" och "allt spring i trapphuset" och att han i sådana fall har som avsikt att ta med sig sin dörr som han har i dagsläget. Fine for me.
Han frågar en millisekund om det är okej att han öppnar en garderob och tittar hur dom ser ut inuti och jag svarar ja. Det som då händer är att han istället för att öppna EN garderob som han sagt, öppnar ALLA mina garderober. Nu tänker jag att han måste väl ändå förstå att klockan är mycket och att det är hög tid att dunsta från platsen så jag ställer mig i öppningen mot sovrummet/allrummet för att med hela mitt kroppsspråk visa "UT UR MIN LÄGENHET NU!" och precis då jag tror att han fattat galoppen så kommer han på att han vill höra hur mycket det låter då bussen passerar utanför min lägenhet, då fönstret är öppet. Så in i sovrummet/allrummet igen och upp med mitt stora fönster på nästan vid gavel. Jag frågar försiktigt om han vet att en buss är på intåg att passera och han svarar "Näe, men dom passerar jue med rätt tätt mellanrum". Mmm visst tänker jag och ser framför mig hur jag inte blir av med honom på ytterligare 20-25 minuter.
Jag har tur, precis då vi står och diskuterar hurvida mina grannar är bra grannar eller ej (och jag meddelar att jag knappt träffat någon granne och att dom jag träffat är jätte trevliga, men att jag aldrig hör av dom då jag är i min lägenhet) kommer en buss. Dock åt fel håll enligt Berra som vill höra då bussfan accelererar! Nu knorrar både jag och magen rejält och som tur är förstår han äntligen vinken! Han säger då han står utanför lägenhetsdörren att han vill se mitt förråd och jag orkar inte vara otrevlig, så barfota på det iskalla marmorgolvet i trapphuset låser jag upp till mitt vindsförråd, förklarar vart mitt förråd är och låter honom gå in och glutta själv. Då han efter bara någon minut är tillbaka säger vi adjö och han säger att nu får vi båda två fundera på hur vi vill göra.
Jag säger knappt någonting och är bara glad att jag tillslut blivit av med honom. Väl inne i lägenheten, bakom låst dörr konstaterar jag att Berra helt totalt missat att titta i köket. Skitsamma!
(2) kommentarer
Trackbacks ()
Lämna en kommentar
