Vid tio i fem(?) gick Mr S ut genom min ytterdörr och jag blev åter igen ensam. Ensam i lägenheten och ensam överhuvudtaget. Jag vet att detta inte riktigt stämmer då jag både har fullt med socialt umgänge både på jobbet och utanför jobbet, men ändå. Med vetskapen om att det är 6 dagar tills nästa gång vi ses, kröp jag upp i soffan med min lilla mini PC och en kopp thé. Och här sitter jag nu och gosar med tårna i min nya (än så länge) vita matta, sörplandes mitt rabarber-och-grädd-thé med en chokladboll till.

Märkligt hur jag känner mig kontaktsökande och ensam så fort han åkt. Så fort han går utanför lägenhetsdörren. Märkligt att jag idag inte har orkat göra någonting vettigt, utan tillbringat stora delar av dagen under täcket, så bara nästippen stuckit upp. Nu, ikväll blir det slappt. Då théet är slut fyller jag nog på med nytt. Kanske öppnar jag min, av moster lånade bok, kanske häller jag upp ett glas rött, och bara kryper upp i soffan och stannar här tills det är dags för mig att sova.