Sanning nummer 4 handlar om ett undermedvetet missbruk som jag har (hade!). Det är så att varje gång jag förut (fram till hösten 2008) besökte ICA Maxi så fick jag alltid för mig att jag inte hade något thé (te) hemma och plockade alltid på mig minst en förpackning, ibland till och med två-tre stycken. Du kan ju själv räkna ut hur många olika sorters théer jag hade efter ett par månader och än idag, hösten (eller är det vinter nu med tanke på all snö utanför?) 2010 så har jag säkert 8-9 olika sorters théer kvar. Och då har jag inte räknat med mina lösthées-sorter.

Hållbarheten på thé kan diskuteras fram och tillbaka i evigheter. En del säger att thé går ut efter bara ett par månader, medan andra menar att thé som är en torrvara, under rätt förvaringsförhållanden kan hålla i flera år. Mina théer (de första inköpta) har ju ett par år på nacken men detta är inget som märks varken på smaken eller på théets styrka då vatten tillförs.

Då jag för fyra år sedan besökte Peking, Kina så var vi bland annat till en butik som specialiserat sig på théer. Där fick vi en genomgång om allt från théets historia till hur man tillverkar thé och vilken temperatur som är den mest optimala för att man ska känna av théets aromer. Hela théritualen gick till så att tre från butiken visade upp olika théer (bland annat blommor som slog ut då dom hamnade i vatten) och visade hur man hällde upp thé från en thékanna (dom hällde hett vatten på och runt hela thékoppen). Sen visade dom hur män, respektive kvinnor skulle hålla i thékoppen. Höll man fel var det som att man skendade deras allra heligaste!

Jag gillar varma drycker som värmer då man känner sig frusen, eller bara är sugen på något varmt. De thésorter som jag gillar allra mest är först och främst chaithé (som man bland annat kan göra chailatte på!), men jag är även förtjust i vitt-thé på löspåse, fruktiga théer så som svartvinbär, äpple, mango, jordgubbs och rabarber-och-grädd-thé. Utöver detta dricker jag en annan form av thé, nämligen Turkiskt thé som jag blev presenterad för första gången i somras då jag, syrran och mamma var i Marmaris och besökte en av deras basarer (marknader). Det turkiska théet är aningen sötare än andra théer och behöver därför inte sockras. Om man ska tillföra söta till thé så tycker jag man ska ha i honung då det dessutom är bra för stämmbanden.

Lämna en kommentar