Nu är det dags å stilla eventuell nyfikenhet för här kommer den absolut första sanningen (av 100 stycken). Men innan jag ger dig den första sanningen måste jag få förklara ett och annat. Sanningarna kan vara av olika storleksgrad, vissa sanningar kan vara gigantiska (för mig) medan andra är mer struntsamma-sanningar. En del sanningar kanske du redan känner till, men min förhoppning är att de allra flesta ska vara nya.
Here we go... Sanning nummer 1 består av mitt namn. Då jag föddes gav mina föräldrar mig förnamnet Anna. Orsaken till detta var att de ville ge mig ett namn som man inte kunde "göra om" så att säga. Det som menas med att "göra om" ett namn är att man tex kan göra Alexandra till Alex, Rebecka till Becka, Therese till Tessan eller Tess osv. Anna går liksom inte att göra om, utan det blir kort och gott Anna.
Trotts att mina föräldrar inte ville att man skulle kunna göra (eller göra) om mitt namn gav dom mig redan vid födseln smeknamnet Andy. Var Andy kommer ifrån vet jag egentligen inte, men som liten flicka fann jag pandabjörnar väldigt faschinerande och jag har fått höra att det tydligen(?) var ett av mina absoluta favoritdjur som barn. Så kanske kommer det från uttrycket "Andy pandy" som i sig är en pandabjörn. Små-töntigt jag vet, men Andy är ändå ett smeknamn som jag förknippar med massa kärlek och något positivt. Det är även enbart min mamma och pappa som kallar mig detta.
Förutom Anna gav mina föräldrar mig namnet Elisabeth efter mormor. Elisabeth är ett släktnamn så förhoppningen finns nog på mig att jag ska låta namnet vandra vidare, precis som mormor lät mamma heta Elisabeth i andranamn. Jag tycker att Elisabeth är ett rätt fint namn och särskilt då det stavas med "th" på slutet. Någon gång i 5-6:an på mellanstadiet började jag skriva Anna Elise istället för Elisabeth och numera om någon frågar mig vad jag heter säger jag allt som oftast Anna Elise Viggo. Skulle jag någon gång i framtiden få en dotter skulle jag förmodligen överväga att låta namnet Elise vandra vidare till henne, som en modernisering av Elisabeth.
Viggo är mitt tredje namn efter Elisabeth och det namnet tillkom inte på mitt personbevis förän jag i "vuxen ålder" skulle konfirmeras. Inför min konfirmation framkom det att jag inte var döpt och som du säkert vet får man inte konfirmeras om man inte är döpt. Först blev jag arg över upptäckten att jag inte var döpt (och alla andra i min konfirmationsgrupp var det) men då vi pratat med min präst Andreas så kom vi överrens om att inte göra så stor sak av det, så då vi (konfirmationsgruppen) tillsammans reste till Gotland för att under ett par veckor ha intensiv läsning och förberedelse inför själva konfirmationen, döptes jag i vattnet (havet) vid ett av Gotlands finaste sandstränder.
Vad namnet Viggo kommer ifrån är ännu svårare än att förklara smeknamnet Andy, för Viggo var ett namn som en dag bara dök upp i början på 4:e klass. Det var jag själv som "kom på det" och berättade för mamma om namnet Viggo. Hon nappade direkt och pappa tyckte det lätt rätt tufft. Så självklart skulle Viggo föras till mitt totala namn.
Under gymnasietiden var det fler "kursare" som kallade mig Viggo än som sa Anna och tillslut trodde folk som inte gick i samma klass som mig, eller som kände mig, att jag hette Viggo. Varje gång (vilket iofs inte är särskilt ofta) mamma skickar in en grattis-på-födelsedagen-annons till Dagens Nyheter (DN) har det stått Viggo istället för Anna vilket jag iofs tror beror på att det är lättare för mig att veta att "just den" är min grattning om det står Viggo, då inte så många heter det och framför allt inga tjejer heter Viggo (enligt skattemyndigheten mfl är jag ensam tjej i Sverige om att heta det).
Slutligen kan jag berätta att min familj använder bara Viggo då vi är ute bland folk (eller hemma) och jag inte hör mitt namn eller helt enkelt inte lyssnar. Då brukar framför allt mamma ropa Viggo, eftersom hon vet att jag då alltid reagerar.
Vad tyckte du om den första sanningen? Bra/dålig? Visste du detta innan eller var det en nyhet för dig? Let me know!
Lämna en kommentar