Eftersom Mr S mobil dog igår så lånade jag ut en stengammal mobil som jag hade liggandes till honom. För även om mobilen knappt fungerar och inte är någon skönhet längre, så går den iallafall å ringa med. Hur som helst, nu på morgonen väckte Mr S mig med ett samtal där han meddelade att mobilen är full av gamla sms som tillhör mig och även om jag egentligen inte bryr mig om det, för jag har absolut inget å dölja för honom, så känns det ändå lite olustigt om han skulle sätta sig och läsa gamla sms (nu snackar vi flera år tillbaka) som jag skickat till vänner och till min dåvarande pojkvän (om jag ens hade en kille då jag hade den telefonen?).

Men men, inte mycket jag kan göra åt det och väljer han att läsa stenålders gamla sms så är det upp till honom att förstå att dessa sms skickades långt innan jag ens kände honom, right? 

Lämna en kommentar