Sanning nummer tolv handlar om något som hände mig första gången för X-antal år sedan och som jag såhär i efterhand har insett förmodligen har hänt, eller rättare sagt drabbat mig, flera gånger innan dess. Sanning nummer tolv handlar om något så allvarligt som ett sjuktillstånd som kan vara livsfarligt. Som kan vara skillnaden mellan att leva och att dö. Sanning nummer tolv handlar om blodproppar.

Sanning nummer tolv kom att drabba mig då jag minst anade det. Jag hade ett par veckor innan händelsen som jag ska berätta om, tränat styrketräning med syrran. Ganska hård fokus på benen och dess muskler, så när jag två dagar senare fick träningsvärk reagerade jag inte märkvärt. Det var inte förän jag ca en och en halv vecka senare fortfarande hade träningsvärk i enbart vänster vad som jag fick en Aha-upplevelse och bestämde mig för att efter dåvarande jobbet, rätt sent på kvällen, åka till ett av Sveriges största sjukhus akutmottagningar.

Jag väljer i detta blogginlägg inte nämna sjukhuset vid namn då jag känner att hela händelsen är överspelad och jag inte vill att ni läsare ska lägga någon vikt i mitt mottagnade av sjukhuset utan istället skaffa er en egen uppfattning om ni någon gång skulle bli tvungen (jag hoppas ni slipper det!) besöka det här sjukhuset.

På akutmottagningen måste man alltid uppge vad man har för besvär och eftersom jag är utbildad undersköterska inom akutsjukvård (och ambulans) så drog jag till med det jag trodde, dvs. att jag hade en djup ventrombos i vänster vad. Det på ren svenska är en djup blodpropp i benet. Då blev det någorlunda fart på sjuksköterskan i receptionen och jag kallades in i ett bås (läs; skärmvägg och drapperi skiljde mig och min sjukhusgranne) där jag blev sittandes ganska länge innan sjuksköterska nummer ett kom. Med sig hade hon en praktikant (läs; blivande sjuksköterska) som skulle få öva att ta blodprov. Great tänkte jag direkt. Här ligger jag med obeskrivlig smärta så klart jag ska utsättas för en praktikant på detta.

Jag märkte direkt hur nervös praktikanten var och försökte lugna ner henne så gott JAG kunde. Då hon på (håll i dig nu!) åttonde försöket fortfarande inte hade fått ens en droppe blod ur min ena arm såg hon gråtfärdig ut och hennes handledare, den äldre kvinnan och tillika sjuksköterskan tog över. Då även hon efter ytterligare fem stick misslyckades så sa jag "Jag är oerhört svår att sticka" varpå en till sköterska fick tillkallas, denna gång med en så kallad butterfly nål. Även hon försökte uppemot tio gånger innan hon tillslut fick liiiite liiiite blod.

Den nya sjuksköterskan hade säkert försökt ett par gånger till om inte en läkare tittat in bakom drapperiet och avbrutit oss. Läkaren, som var en underläkare (dvs nybörjare) började klämma och känna på benet och vaden och jag kved till. Han tittade misstänksamt på mitt ben och sedan på mig varpå han undrade varför jag trodde att jag hade en blodpropp i benet och inte bara en överansträngd muskel. Jag berättade om mitt dåvarande yrkesval och frågade om jag inte kunde få genomgå en flebografi röntgen (dvs en röntgen där man ser om det är en propp) men fick ett blankt nej med orsaken att han intre trodde utan VISSTE att jag hade haft av min vänstra vadmuskel. Efter att en överläkare kommit in för att godkänna och bekräfta underläkarens tes skickades jag hem med tre 1 grams Alvedon som smärtlindring.

Behöver jag ens nämna att jag ett och ett halvt dygn senare var där igen, med eeeeeextrem smärta. Nu trodde jag att jag skulle dö, så ont gjorde det. Benet var så svullet att jag som i normala fall oftast sover som en liten boll inte fick ner benet i rät-ställning, det gick helt enkelt inte. Så in till detta moderna, stora och i mångas ögon fina sjukhus kom jag hoppandes på kryckor (som jag fått låna av m&m). Samma situation uppspelades igen. Jag fick säga orsaken till mitt besök på akuten (som att det inte syntes?!) och kallades in i ett bås där jag blev sittandes. LÄNGE.

Tänk dig lördag förmiddag på akuten. Tänk dig alldeles för lite personal och alldeles för många patienter. Då har du scenariot framför dig. Jag träffade en ny sjuksköterska, denna gång en vääääldigt skicklig man som till och med hade läst på (dvs läst min journal) och sa direkt att han ville testa att sticka mig i handleden istället för i armväcken (förmodligen för att jag såg ut som en narkoman där av de tidigare sticken). Helt okej med mig, men då han misslyckades även där så tog han till med foten och där fick han tillslut det han ville ha medans mina ögon tårades av smärtan av den grova nålen mot mina fina blodkärl.

Då sjuksköterskan fått det han ville fick jag tillslut träffa en läkare men då hade förmiddag gått mot eftermiddag och eftermiddag gått mot sen kväll. Läkaren som inte ens hade den specialité som jag sökte för, utan i vanliga fall behandlade cancerpatienter vågade inte gissa vad jag hade för fel utan gick kort och gott på de tidigare läkarnas melodi (läs; diagnos). Så jag blev hemskickad, fast denna gång med reeeejält med drugas (som jag väljer att kalla den mängden Voltaren och Citodon som jag fick utskriven).

Jag kände fortfarande att något var fel, så med hjälp av min dåvarande arbetsgivare (eller rättare sagt, med uppbackning av min fd arbetsgivare) lyckades jag få en tid för en ultraljudsbehandling på en privatklinik, fyra veckor senare. Väntan på ultraljudet var lång men då dagen väl var inne och jag låg där halvt naken på britsen med en främmande tyst chefsläkare ståendes lutandes över mig, kände jag mig inte bara liten och utlämnad utan även skiiiit nervös. Läkaren var så tyst att jag tillslut fick panik och sådär skämtsamt hävde ur mig något i stil med "Så är det en avsliten muskel?". Tystnaden slog emot mina ord och jag väntade.

Aldrig har väntan efter en annan människas ord känts så lång men tillslut öppnade han munnen och sa lugnt men bestämt "Vem har sagt till dig att det är en avsliten muskel?". Jag berättade hela storyn på mindre än tre minuter och sedan tystnade jag ut samtidigt som jag såg i chefsläkarens blick att något var fel, mycket fel! Jag minns att han drog den kalla, ultraljuds mojängen (vad heter den?) under min navel, på magen ner mot min troskant och jag höll andan. Då kom orden "Du har flertalet blodproppar. Dom sitter från din vänstra häl hela vägen upp mot dina lungor. Du måste akut få behandling NU!". Jag minns att jag bara sa något i stil med "Okej" och att han sedan fortsatte "Det var ett väldigt klokt beslut av dig att söka dig hit, för min bedömning är att om du gått en - en och en halv vecka till så är jag inte säker på att du.... levt".

Vad som hände sen kanske jag tar upp i ett senare inlägg, men det var början på en sjukskrivning (jag stod inte ut efter en vecka och gick tillbaka till jobbet), massa behandlingar med bland annat blodförunnande tabletter och sprutor samt ett par år senare, en omfattande operation. Det blev skadeståndsansökningar och rättegångar, det blev blod (massor!), svett och massa massa tårar.

Utan alla som fanns vid min sida under denna oerhört tuffa period hade jag aldrig orkat kämpa. Kämpa för livet, för att leva och för att orka leva vidare. Det är dom jag vill tacka. Det är er jag vill tacka. T A C K !

Ps. detta inlägg är en grov förkortning. Jag har hela min berättelse kring mina blodproppar nedskriven, men den är på flera A4. Är du intresserad och vill veta/läsa mer om detta eller om du har frågor kring blodproppar, behandlingen m.m så tveka inte att höra av dig till mig!

Lämna en kommentar

Veckans Spotify tips är inget mindre än mina rockälsklingar Volbeat med låten Still Counting! ♥

Lämna en kommentar

Idag har jag gjort rätt för mig. Jag har betalat alla mina räkningar (hela 6 stycken per e-faktura och ytterligare 4 i pappersform) och givit Transportstyrelsen inget mindre än 2208 kronor i bilskatt. Eller rättare sagt bilskatt och påställningavgift för Skruttis. Dessutom betalade jag 913 kronor i en engång bilförsäkringkostnad, i fortsättningen kommer det bli billigare. MYCKET billigare.

Men nu har jag iallafall gjort rätt för mig, nu kan jag med gott samvete köra mina 120 mil (tur-och-retur till Karlstad) per månad och skratta varje gång jag fyller upp Skruttis tank och bensinpriset är under 14 kronor litern! Så det så!

Nu är det dags för lite bra musik (läs; Volbeat!) och planera vad som ska packas ner för imorgon eftermiddag bär det av till Karlstad för en helg i lugnets tecken. Nice!

Lämna en kommentar

Jag är just nu sådär halvdålig på att uppdatera den här bloggen samtidigt som jag går i tankarna kring att öppna upp en till blogg (utöver bilgalen.com som snart är på G). En blogg som ska handla om ett av mina största intressen, vid sidan om bil- och motorsporten, inredning och design. En blogg där jag tipsar och trixar om det senaste och det lite äldre inom inredning, färg och form. Samtidigt funderar jag fortfarande kring en egen domän, en egen plats på nätet, som bara är min, där jag skulle kunna bygga upp en helt egen, en helt unik, anpassad för mig, blogg.

Men då är det ju det där med domän-namnet. Och så är det det där med tid, och ork och ännu mera... Tid.

Lämna en kommentar

Lämna en kommentar

Först och främst, jag vet att säkert minst 90% av Sveriges befolkning stavar (och skriver) mecka som "meka", men jag kommer alltid och har alltid envisats med att skriva det med "ck" och kommer fortsätta med det.

Dagen började rätt segt för min del. Jag gick upp ur sängen, gjorde i ordning min frukost och satte mig i vanlig ordning framför TV4´s nyhetsmorgon och där blev jag sittandes, länge. Då jag väl fått på mig kläderna, borstat tänderna och kladdat mascara på ögonfransarna, gått ut i kylan, kastat soporna som jag dagen innan glömde OCH mött upp syrran, som i vanlig ordning var 15 minuter sen, så kom jag till jobbet i väldigt god tid.

Konstaterade att jag var helt ensam på kontoret och väntade in kollegorna framför datorn och jobbmailen. Ett par fakturor hann passera innan jobbmobilen ringde. Det var chefen som meddelade att hon var fast, hemma. Det visade sig att hennes bil vägrat å starta på morgonen så jag och kollegan, som hade med sig sin bil till jobbet satte av mot Statoil där vi fick köpa en bensindunk à 5 liter och fylla upp med bränsle innan vi fortsatte hem till chefen. Väl på plats utanför chefen så ringde jag upp för att meddela att vi var på plats. Då tutade hennes mobil upptaget så vi parkerar kollegans bil och börjar leta oss fram till rätt hus.

Eftersom vi så snällt åkt och fixat bränsle och åkt för att komma till chefens "undsättning" bjöd hon på en husesyn - jag älskar å se hur andra bor(!), innan vi begav oss ut i kylan till bilen. Eftersom jag var den enda med bilkunskap fick jag visa hur chefen skulle fästa munstycket på bensindunken innan hon kunde tanka i bilen de 5 liter vi köpt med oss. Alla fingrar korsade och sedan blunda... Bilen startade på 30:e hostningen. Till våran lycka!

Efter att i 15 minuter stått och kämpat med de genomfrusna rutorna såg chefen så pass mycket att vi kunde börja åka tillbaka mot jobbet, men ett snabbt stopp på Statoil för ännu mer bränslepåfyllning. Vid 10-nånting kom vi ingåendes på jobbet, stelfrusna som få. Behöver jag ens nämna att vi gick direkt till kaffemaskinen för varm-dryck-påfyllning? ;)

Lämna en kommentar

Det är inte det att jag tycker det är tråkigt att blogga, inte heller det att jag vill hålla saker för mig själv, sådär i hemlighet utan det handlar mer om att jag inte känner att jag har tid, eller tar mig tid, att sätta mig ner, i soffan, uppkrupen med min stora kopp thé och laptop då jag har Mr S boende hos mig.

Men nu är det inte långt kvar, nästa vecka är min och Mr S sista vecka tillsammans. Sen åker han tillbaka till Karlstad (jag följer med och hämtar hem Skruttis) för att åter börja jobba där, på sitt nya ställe.

Det kommer bli tomt, det kommer definitivt kännas tomt och det kommer framför allt självklart att bli... Tomt. Saker jag nu börjat ta förgivet, som en del av vardagen, kommer försvinna och jag misstänker att jag kommer bli lite sorgsen och nere, till en början, innan vi kommer in i pendlar-rutinerna igen. De pendlar-rutiner som faktiskt ingår i ett distansförhållande. Jag lovar även att kanske inte bli, men iallafall försöka, bli mer anträffbar och inte bara jobba, träna, äta och sova. Utan kanske även umgås. Ta ett glas vin eller två, kosta på mig en resa in till stan (när var jag där senast? Jag minns inte ens?!) och gå i affärer bara för skojs skull.

Det vore nice. Det ska jag nog göra! Men framför allt ska jag blogga... Jag lovar!

Lämna en kommentar

I svåra stunder gäller det att fokusera. Att ha fokus på något, vad som helst, bara det finns något att fästa blicken på, som ett mål.

Den svåra stunden består av att jag först fick en elak inflammation i ryggen som gjorde det mer eller mindre omöjligt att hitta en skön sovställning, sen kom det onda under högerfoten tillbaka och igår, då jag och Mr S besökte Rönninge, så gjorde jag något megaklantigt (fast samtidigt inte) och viiiips så har jag fått ett ont högerknä. No big deal, tills jag tog reda på vad det onda var. Det onda som höll mig i ett dåligt mellan-läge-till-att-sova hela natten. Jag har en spricka i höger knäskål, i höger knä.

Så ingen träning. FAN! Ingen överansträngning. Återigen FAN! Och jag tror inte ens jag kan köra bil, då det är samma rörelse som att gå i trappor eller vicka på foten, och det gör ONT! Dubbel-FAN!

Jag som alltid vill köra då jag och Mr S åker till Karlstad (som nu på fredag), får snällt nöja mig med att sitta bredvid som en co-pilot. Jag som hade som vision att köra Body pump både torsdag och söndag och däremellan (läs; tisdag och onsdag) köra Spinning, får nu snällt inta soffläge med Mr S. Visserligen inget fel med det, snarare tvärtom, men ändå...

På två dagar avverkade jag och Mr S hela första säsongen av Solsidan och nu väntar vi ivrigt på avsnitt tre av andra säsongen, som iallafall jag hittills tycker levererat samma sköna humor som första säsongen bjöd på :)

Lämna en kommentar

Vart inom Kanarieöarna ska man åka om man vill ha den vackraste naturen och de finaste baden? :)

Ja, jag vill boka resa. Nu. Eller egentligen ville jag boka den redan då jag skrev föregående inlägg om att resa iväg, men nu är det verkligen dags! Så ge mig tiiips!!! :)

Lämna en kommentar

Jag hälsade på min väninna Katja igår. Eller rättare sagt, jag hade som plan att hälsa på Katja, men på köpet fick jag hela stora familjen. Katja mötte mig i sin port i Flemingsberg och på höften hade hon åtta månader gamla Walter. Då vi kom in i lägenheten så var både Katjas man Bruno, Brunos mamma och Katjas två tjejer Isabella och  Emelie där.

Vi slog oss ner inne i deras vardagsrum och det kände precis som tiden stått still, trotts att det var ganska på dagen fyra år sedan vi senast sågs. Walter gollrade mest hela tiden och jag förundrades över hur stora tjejerna blivit. Isabella var bara tre år sedan jag såg henne och nu gick hon i första klass på lågstadiet och Emelie gick i trean.

Vi uppdaterade varandra på senaste nytt men även saker som hänt de senaste fyra åren. Katja berättade mycket om sitt bröllop (hon gifte sig för tre år sedan) eftersom hon sett på Facebook att jag förlovat mig. Vi pratade kyrkor (jag och Mr S har ännu inte bestämt plats för bröllopet), festlokaler och brudklänningar. Katja berättade att hennes klänning kostade 11 500 kr och att det bara skiljde 1500 kr mot att hyra en klänning. Jag kunde i min vildaste fantasi tro att det var SÅ dyrt att hyra en bröllopsklänning. Jag hade kanske tänkt mig någonstans mellan 2500 kr till 6000 kr för en riiiiktigt fin klänning. Dessutom berättade Katja att då hon tre månader innan bröllopet hade börjat leta bröllopsklänning så hade kvinnan som ägde bröllopsbutiken varit alldeles chockad, för tydligen skulle man enligt den här kvinnan vara ute minst sex månader innan bröllopet och leta klänning.

Jag fick mig en hel del funderare då jag var hos Katja, främst gällande bröllopet (allt från bröllopsklänning, giftasring till tidplan) men även hur tiden lunkar på utan att vi inte riktigt märker det. Då det var dags för mig att åka hem så lovade vi varandra att det absolut inte får gå fyra år tills innan vi ses igen :)

Lämna en kommentar

Jag slutade tidigare idag. Eller rättare sagt, jag gick hem, då den servern som jag och många andra (alla andra?) medarbetare arbetade mot gick ner redan på tidig morgon. 14:00, för knappt 40 min sedan lämnade jag kontorer utan jobbmobil eller jobbsysslor. Skönt.

Nu tar jag en återhämtningsdag för min rygg, då jag misstänker att jag gått och fått en elak inflammation.

Lämna en kommentar

Det är bara att konstatera. Jag och Mr S är som två italienare (det var faktiskt han som sa det!). Vi gillar båda två god mat och goda viner. Kvällens middag är en hemmagjord pizza där vi gjort allt (sök på "Världens bästa pizzade" på google så hittar du receptet på degen!), verkligen precis allt. Från deg till pizzasallad (Mr S verk).

Utöver kvällens pizza, som ska avnjutas framför TV4´s "Solsidan" med ett glas rött så har Mr S och jag ätit följande GI-maträtter...

Knaperstekt bacon med sockerärtor, bulgur, körsbärstomater, timjan och örtkeso.

Laxknyten med färsk citron och basilika, serverad med bulgur och sallad.

Rostbiff med fransk sallad, till det bulgur, avokado och rödlök.

Lämna en kommentar

Nästan sedan dag ett har Mr S tjatat om "Ta mig till en skybar" hit, och "Ta mig till en skybar" dit. Men det var först igår som vi bestämde oss, tack vare mamma. Då jag fyller år, den 27 mars, så ska vi dagen innan, dvs lördagen den 26 mars gå och äta middag högst upp i Skatteskrapan. Middagen tänker jag och Mr S avnjuta ensamma, men vi planerar även att boka bord i skybaren och undrar nu vilka som vill möta upp oss där efter middagen för lite Champagne och drinkar? :)

Om du vill delta hör av dig, snart! :)

Lämna en kommentar

Sanning nummer elva handlar om något så simpelt som min förtjusning för svenska deckarfilmer så som Beck, men framför allt... Wallander. Jag har sett varenda Wallanderfilm och oftast innan dom släpps i DVD-format. Ja, jag är en hemsk människa som laddar ner filmer från nätet!

Av alla Wallanderfilmerna så tycker jag nog faktiskt att någon av dom senare filmerna varit allra allra bäst. Även om jag blev helt förkrossad (okej kanske inte så förkrossad men du förstår) då en av huvudskådespelerskorna i Wallander hittades död i sitt hem (och därför försvann ur filmserien). Där och då fick hela filmserien en vändning, dom bytte inriktning men gjorde det snyggt!

Wallanderfilmerna finns både i svensk och engelskt utförande, de engelska filmerna har jag också sätt men dom är inte alls lika bra som originalfilmerna. De svenska Wallanderfilmer jag sett är:

Wallander 1: Innan frosten    
Wallander 2: Byfånen        
Wallander 3: Bröderna      
Wallander 4: Mörkret        
Wallander 5: Afrikanen     
Wallander 6: Den svaga punkten 
Wallander 7: Mastermind    
Wallander 8: Fotografen     
Wallander 9: Täckmanteln  
Wallander 10: Luftslottet    
Wallander 11: Blodsband   
Wallander 12: Jokern        
Wallander 13: Hemligheten
Wallander 14: Hämnden   
Wallander 15: Skulden     
Wallander 16: Kuriren      
Wallander 17: Tjuven       
Wallander 18: Cellisten    
Wallander 19: Prästen     
Wallander 20 - Läckan     
Wallander 21: Skytten     
Wallander 22: Dödsängeln
Wallander 23: Vålnaden  
Wallander 24: Arvet       
Wallander 25: Indrivaren
Wallander 26: Vittnet

Lämna en kommentar

Ikväll gjorde jag och Mr S ett undantag, vi åt potatisgratäng! Jag tog iofs bara en liten klick, men ändå. Pepparbiff med avokado-sallad-med-massa-gott-i (läs; bland annat räddisor, sockerärtor, fetaost, solrosfrön, plommon- och körsbärstomater i olika färger och gurka). Till detta serverades det chili-b-sås som varken jag eller Mr S åt. Till efterrätt blev det gammeldags vaniljglass med färska amerikanska blåbär och färska björnbär.

Vi åt inte detta själva, m&p var med oss. Det var en riktigt trevlig kväll, m&p kom vid 17 och åkte vid 20:50.

Nu har vi bestämt oss. Mr S och jag ska utomlands, förmodligen i april! Nu återstår det bara att granska resmålen lite mer noga :)

Lämna en kommentar

Fredag och snart är en hel arbetsvecka förbi. Fredag och jag kan inte begripa vart dagarna, timmarna och minutrarna har tagit vägen. Fredag och jag sitter på lägenhetsgolvet, fortfarande uppe i varv efter att ha besökt mitt vindsförråd i sällskap av Mr S, i jakt på min "Rutiga kokbok" som jag tror ICA(?) producerat. En bok som jag fick av syrran då jag 19 år gammal för första gången lämnade hemmets trygga vrå och flyttade in i en bostadsrätt i ett område med högt, bra anseende.

Märkligt hur jag snart 7 år senare fortfarande undrar vart den där kokboken tog vägen. Märkligt att jag överhuvudtaget klarat mig 7 långa, kämpiga men glädjefyllda år utan m&p. Att jag provat mina vingar, minst två gånger och alltid konstaterat samma sak. Dom håller, men olika bra. Gång till gång.

Ikväll blir det laxfilé med citron, havssalt, färsk broccoli och färsk sparris. Till det serveras det vitt vin. Inte riktigt enligt GI-konstens regler, men det funkar, det är ju trotts allt fredag. Till efterrätt och fredagsmys blir det sedan lite ostar av alla dess olika slag (självklart finns min favorit efterrättsost brie bland dom) med lite rödvin. Muuuums!

Lämna en kommentar

Veckans Spotify är Sveriges egna Elvis Presley, Brolle (fd Brolle Jr) med låten "Balladen om her Fredrik åkare och den söta fröken Cecilia Lind". Brolle som egentligen heter Kjell Junior föddes 1981 i den norrländska byn Inbyn utanför boden. Brolle upptäcktes i Kanal 5´s talangjakt Popstars 2001 och släppte efter det debutsingeln "Playing with fire". Sedan dess har Brolle setts göra allt från Elvislåtar till TV4´s musikprogram Körslaget till musikaler och Lady´s night!

Brolle har tidigare varit tillsammans med sångerskan Elin Lanto.

Lämna en kommentar

                                         

Ingen har väl undgått att missa Thomas Sabo´s vackra armbandsberlocker? Det smarta är att man köper ett armband och sedan kan du själv haka av och på så många berlocker som du behagar. Berlockerna kostar mellan 298 och 898 kronor styck och finns i olika storlekar.

Nedan visar jag mina personliga favoriter ur berlockserien "liten".

Lämna en kommentar

Är det någon mer än jag som är less på mörkret, den stundvis bitande kylan och snön och halkan? Jag överväger mer och mer att seriöst hitta en vecka, någon gång i typ mars-april och kidnappa Mr S till solen och värmen. För jag tror att det är precis vad vi skulle behöva för att finna orken, för att hitta krafterna och för att bli pigga igen.

Men då till frågan, vart ska man åka? Vart är det minst svensk-sommar-varmt, vart är det garanterat sol och vart kommer man om man bara tänker vara borta en vecka? :) Priset har mindre betydelse, men resvägen bör inte vara mer än 6 timmar, enkel resväg.

ALLA tips mottages, det bästa kanske till och med belönas ;)

Lämna en kommentar

Jag vill bara meddela att jag överlevde gårdagens träning, för tydligen tål jag mer än jag tror. Men visst kan 40 min joggning, 15 min magträning, 45 min Spinning och 80(!) min Box kännas aniiiingen överdrivet. Men ack så slut jag kände mig då jag satte mig i V50 bredvid Mr S som snällt hämtade upp mig och syrran från gymmet. Och ack så illa jag mådde då vi parkerat bilen hemma på våran p-plats. Jag trodde faktiskt jag skulle spy av utmattning, men icke.

I´m okey. Heeelt okej.

Lämna en kommentar

Hej då bloggen. Detta kanske är mitt sista inlägg någonsin för om mindre än 10 minuter ska jag och syrran bege oss till gymmet, dvs. vi kommer vara där innan 17. Dvs vi kommer vara på gymmet från typ 16:50 till 20:15.

Jag ska först gå på rullbandet, den köra lite mage. Sen 45 minuters Spinning men sen är det inte alls 60 minuter Box, det är... 75(!) minuters Box. Jag kommer.... avlida.


Så hej då!

Lämna en kommentar

Mr S vill gärna att jag ska flytta till Karlstad och påbörja att riktigt liv med honom (där). Visst, vi har ett riktigt liv nu med, men på varsitt håll (då han inte är i Stockholm och jobbar) och det blir ändå inte riktigt samma sak som då man är sida vid sida, alltid.

Som en liten morot för att jag ska söka fler jobb och göra ännu mer för att komma till Karlstad har Mr S lockat mig med att jag, då jag flyttar till Karlstad ska få en sådan här...

Vad tycker ni? Söt va? :)

Ps. Vi ska fortfarande ha en Westie med namnet Knut, men vi tror att det kan vara bra att köpa en sådan här som en "nybörjar hund" då iallafall jag är nybörjare... :)

Lämna en kommentar

Januari anses tydligen vara en fattig månad då julen och alla dess inköp är förbi, men trotts detta lyckades jag och Mr S igår bränna 1400 kronor på mat på Citygross. En timme och 1400 kronor fattigare. Inte dåligt jobbat för två vrålhungriga tokar :)

Men visst lämnade vi butiken med mestadels grönsaker, GI-produkter och en och annan köttbit. Igår åt vi tacos till middag. Syndigt gott OCH nyttigt! Ikväll, efter monsterträningen (jag undrar fortfarande hur och om jag kommer orka?!) blir det thaisoppa med handskalade räkor. Mums!

Lämna en kommentar

Så vad gjorde vi egentligen i helgen? Jo…

I fredags sträck körde jag till Karlstad då Mr S med tanke på sitt jobb var RÄTT trött på att sitta bakom ratten. Resan gick bra även om det fläckvis var snorhalt och vi kom fram till Karlstad runt halv sju och åkte då direkt till Bergviks köpcentrum där Mr S sprang in på Systembolaget. En stund senare kom han ut med en flaska skumpa, ett par öl och lite vin och vi fortsatte hemåt med ett kort stopp på en pizzeria.

Då två pizzor var upphämtade åkte vi hem till lägenheten och där såg det ut som tiden stått still. Allt var precis där vi lämnade det, som vi lämnade det. Förutom att bonsayträdet behövde lite vatten och att julstjärnan fortfarande lös i fönstret var lägenheten tipp topp! :)

Efter att ha delat två pizzor till fyra (två halvor var), hällt upp lite rödvin och samtalat med Mr S vän som med flickvän skulle komma från Norge samma kväll, började vi koppla av. Äntligen framme i Karlstad! Då maten var uppäten och vinet påfyllt, då musiken (läs; Digsters förfest-lista) pumpade högt i högtalarna och jag kommit ur duschen började operation ”göra sig någorlunda represenatabel för kvällen. Jag tog på mig svarta jeans, ett svart linne, den svarta skinnjackan och mina knähöga skinnstövlar. Till detta en sparsam make up.

Vid nio-nånting hämtade Mr S vän med flickvän upp oss och vi åkte hem till flickvännens mammas lägenhet där de två fick göra sig i ordning samtidigt som Mr S öppnade skumpan. Tiden rullade på då vi blev sittandes i köket och snackade om allt möjligt men tillslut beställdes en taxi och vi åkte in till stan. Vi klev av mitt på bargatan och efter lite dividerande hamnade vi på… Blå. Min åsikt om Blå är sedan sommarens lilla matförgiftningsmissöde, det går att dricka men inte äta där.

Mr S vän ville gratulera till förlovningen och beställde in, vad han trodde var en lite finare (läs; dyrare) Champagne men då han kom tillbaka från toaletten såg han att den kvinnliga bartendern (samma bartender som i somras flirtade med Mr S då vi satt på Blå´s uteservering) hade givit oss en magnumflaska istället. En flaska Moët av magnumstorlek kan tyckas mycket, men är man tre Champagneälskare (läs; jag, Mr S och hans vän) så går en flaska åt rätt snabbt. Efter skumpan blev det en varsin Heineken och efter den så tyckte två toppluve gossar (ja för mer tänker jag inte kalla dom) i baren att dom skulle vara lite lustiga och beställde in en bricka med shotglas. Vi fick säkert fem – sex stycken shots var.

Direkt då den kvinnliga bartendern kom mot oss med brickan och ställde ner den så ifrågasatte jag vem shotsen var ifrån, vad det var och sa att i alla fall jag ville absolut inte ha dryck från några som inte kom fram och presenterade sig och absolut inte så många shots. Då försäkrade bartendern att det enbart var jättelite sprit i varje glas och att resten var passionsfruktsjuice. Behöver jag ens nämna att jag inte drack en enda shot och att vi så småningom såg till att shotbrickan åkte tillbaka till baren där dom flinande töntarna satt.

Fredagen avslutades runt tre-tiden på lördagmorgon då Mr S och jag efter en rätt äventyrsfull hemfärd gått hela vägen hem till Färjestad. Jag somnade någon gång vid fem, trött som ett as.

Lördagen gick i lugnets tecken. Jag la in mitt veto för bakis-frukost trotts att jag inte var bakis, så vi satte oss i bilen och åkte mot det ända hamburgeställe jag kan tänka mig att äta på (läs; Max) men där var det så fruktansvärt mycket folk att vi bestämde oss för att åka vidare mot Bergvik. Där hamnade vi på lite av vårat stammis café med en varsin salami och brie smörgås samt en varsin chailatte. Efter att frukosten var i magen fick Mr S bakis-shoppingbegär och vi satte av mot MQ där Mr S fick tag i en riktigt snygg Peak-dunväst, då vi var färdiga på MQ hamnade vi på JC där Mr S fortsatte sin shopping och hittade ett par as-snygga Lee (Lewi´s?) jeans innan jag fick sätta stopp och ta honom från butikerna.

Vi åkte hem där Mr S snabbt bytte om och sedan åkte vi vidare mot Mr S moster och ingifta morbror där det bjöds på en underbar senlunch i form av ryggbiff, potatisgratäng (inte helt GI), ugnsstekta grönsaker, en sallad och köp b-sås som Mr S moster tillsatt trattkantareller till. HELT gudomligt gott! Då varmrätten var i magen serverades det kaffe och pannacotta med hallon och chokladsås samtidigt som vi fick en liten extra förlovningspresent i form av ett jätte lyxigt värmeljus och en doftpåse att lägga tex i linneskåpet.

Då mörkret fallit och vi var väl mätta och belåtna tyckte Mr S att det var dags å vända av hemåt och vi styrde bilen hem till svärföräldrarna. Där blev vi så småningom bjudna på ännu mer mat och jag åt så gott jag kunde, då magen redan var proppfull. Vid åtta-tiden gick jag och Mr S ut för att skotta fram Skruttis och en stund senare startade vi honom. Han startade direkt och vi bestämde oss för att ta en liten tripp för att torka ur bilen.

Då vi var tillbaka hos Mr S föräldrar så hämtade vi upp Mr S bror och åkte in till stan där vi träffade samma vänner som dagen innan på ett biljardställe. Vi spelade biljard in på små timmarna och jag som bara spelat biljard en gång innan gjorde väl hyfsat bra ifrån mig. Det bör tilläggas att alla mina motspelare hade en klar fördel av att dom drack öl, själv överlevde jag kvällen på en Coca-cola (ja, jag syndade!).

Söndagen gjorde vi inte mycket annat än att kliva upp ur sängen, ta en sväng med Skruttis och åka till svärföräldrarna för en snabblunch innan vi styrde V50 till Stockholm.

Lämna en kommentar

Jag börjar bli gammal. Lastgammal. För idag, för bara någon timme sedan ringde mamma mig för att informera att hon minsann inte tänker riskera att ramla och dö nu när snön (och isen) har börjat smälta, då det är plusgrader ute och ingen sand tycks finnas inom räckhåll.

Så hon hade besökt den lokala Eurosko butiken och efter noga utprovande funnit det perfekta paret ”helsule-broddar” som klarar hur svåra isfläckar som helst. Då mamma köpte det tredje sista paret, och då hon är en väldigt mån mamma som vill att sina två döttrar ska leva ett tag till, så lade hon undan dom två återstående paren broddar åt mig och syrran. Men i bråda tider, då broddarna tydligen säljs (går åt) som smör i solsken så fick hon bara lägga undan broddarna tills ikväll. Så då jag slutar jobba ska jag och syrran likt två pensionärer belamra Eurosko och prova broddarna.

Egentligen vill jag inte alls ha dom. Egentligen tycker jag att 249 kronor för någonting som enbart pensionärer bär är fruktansvärt(!) dyrt, men eftersom jag för något år sedan ramlade och slog mig halvt fördärvat (läs; bröt/fick en spricka från svanskotan upp i ryggraden plus höger armbåge ut till handleden) så får jag se mig besegrad av min egen feghet och klokhet. Passar broddarna, får dom pinsamt nog följa med hem!

Lämna en kommentar

Helgen är passé och en ny vecka är på instormning. Måndag och redan börjar jag fundera på vad jag ska göra på fredag, eftermiddag. Insane men samtidigt krävs det en viss planering då man är två och två viljor ska gå ihop och försöka bli till en.

Jag vill träna bort allt mitt fett, så det är högprio även om jobbet förstör torsdagens body pump planer. Sen skulle jag vilja ge m&p en liten insikt i mina nya matvanor och hur jag numera bor, då dom inte varit hemma hos mig sedan… Ja när var dom där senast egentligen?

På lördag ska jag och Mr S (med skräckblandad förtjusning) åka och hälsa på Eken och prinsessan. Eken och Mr S ska dricka öl, jag och prinsessan ska mysa. Ska bli trevligt å träffa både Eken och prinsessan igen. Det var alldeles för länge sedan sist!

Vad vi hade för oss i helgen återkommer jag med senare ikväll, nu ska jag planera vad vi ska inhandla då vi senare ikväll ska till Citygross (av alla ställen)! :)

Lämna en kommentar

Ikväll smäller det, då kl 20:00 på TV4 börjar Solsidan igen! Ååååh så jag längtar!!! :)

Lämna en kommentar

Lämna en kommentar

Sanning nummer tio handlar om drömmar och närmare bestämt sanndrömmar. För faktum är att jag sedan flera flera år tillbaka allt som oftast minns vad jag drömt under natten och att jag oftast drömmer om saker som har hänt eller som senare, händer.

Första gången jag drömde en dröm som sedan "slog in" så blev jag rädd. Det kändes oerhört obehagligt att ha upplevt händelsen i drömmarnas värld och att sedan vakna och ett par dagar senare vara med om det, live, så att säga. Jag minns inte exakt den första sanndrömmen, men det finns flera olika exempel på händelser där jag redan i drömmarna varit med om händelsen som sedan händer.

Vissa kallar det deja vù andra kallar det nånsens. Jag kallar det för vad det är, märkligt.

Jag har ingen förklaring till hur jag kan veta hur en film kommer sluta innan den ens börjat, hur jag kan hitta på platser jag aldrig innan besökt eller hur jag kan veta att saker kommer ske, eller har skett, innan jag fått veta om det (hört talas om det). Men det händer och det händer ofta. Jag pratade i våras med en killkompis. Vi satt uppkrupna i min soffa med en varsin gigantisk kopp kaffe och samtalade om ditten och datten och helt plötsligt fick han världens mest allvarliga ansiktsuttryck och sa att han hade något att berätta för mig. Han drömde sanndrömmar och då och då upplevde han saker innan det skedde eller hittade på platser han aldrig innan besökt.

Han sa att han kände på sig att jag var en av "dom", en som kände och upplevde samma saker och jag blev lite förbryllad. Först sa jag ingenting men tillslut erkände jag och berättade om mina upplevelser och hur även jag tror mig kunna veta vilka som upplever samma sak som vi, och vilka som inte gör det.

Jag skulle aldrig någonsin berätta om mina sanndrömmar eller deja vù-fenomen med någon som jag inte kände verkligen hade upplevt samma sak och därför är det också så pass få (förutom ni nu då) som vet om det.

Tror du på sanndrömmar eller deja vù? Har du själv upplevt det?

Lämna en kommentar

Veckans Spotify tips är lite knepigt för man behöver ha tillgång till Spotify Premium för att komma åt låten, då Spotify bestämt sig för att låsa låten till Premium-användare enbart. Men låten finns säkerligen att få tag på på youtube.com och om inte annat så spelas den flitigt på radiokanalerna.

Veckans Spotify tips är Rihanna med låten "Love the way you lie Part II".

Lämna en kommentar

Åååh vad tiden går långsamt just nu. Jag sitter konstant och stirrar på datorns digitala klocka och önskar att tiden kunde rulla på liiite fortare så att jag kan få gå hem, så att jag kan få packa och så att vi kan få sätta av mot Karlstad.

Helgens planer är rätt få, men ack så trevliga. Ikväll tycker Mr S som sagt var att vi ska en myskväll med kall öl och lite räkor och imorgon eftermiddag ska vi hem till Mr S moster med man, där det bjuds på mat. Senare på kvällen ska vi köra en liten utgång tillsammans med Mr S bror och lite gemensamma vänner till dom. Sen på söndag bär det av hemåt någon gång på eftermiddagen - kvällen.

Vad ska du göra i helgen? Händer det något kul? :)

Lämna en kommentar

Igår då jag kom hem från träningen så hade Mr S varit så söt å köpt lite godis till mig (efter att ha hört min klagan och mitt fruktansvärda godis-sug - det bör tilläggas att jag knappt inte äter godis längre). Så efter att ha duschat mig fräsch så kröp vi upp i soffan med ett varsitt glas rött och hamnade framför filmen "Fun with Dick and Jane". Jag vet inte hur många gånger jag sett denna tragkomiska film, men ack vad rolig jag tycker den är :)

Lämna en kommentar

Det är ifrån den här boken (Klaras goda GI-dagar) som nästan uteslutande ALL mat som jag och Mr S tillagar och äter kommer ifrån. Maten är både lätt att tillaga och tar inte särskilt lång tid och boken innehåller frukost, lunch, middag, mellanmål och efterrätter för hela 6 veckor! Så tips tips! Fast då boken har funnits i mina ägor sedan 2006 finns boken tyvärr enbart att köpa på vissa utvalda internet bokhandlar.

Lämna en kommentar

Det går sisodär med träningen. Minns ni då jag plöjde på som ett träningsfreak? Jag är inte riktigt där, än, men jag är iallafall på god väg att komma tillbaka till mitt gamla jag. I tisdags körde jag och syrran en hård dag på gymmet. Vi började att tio över fem springa på löpbandet, jag orkade knappt tjugo minter, sen höll jag på att dö. För såhär efter nyår är gymmet överfullt med människor som har skaffat sig "bättre hälsa och välmående" som nyårslöfte, och i ett par veckor, kanske till i en till två månader, måste vi året-runt-träningsintresserade då trängas med dessa periodare. Alla löpbanden var upptagna, även alla motionscyklar och alla crosstrainers och med så mycket människor på ett litet utrymme, försvann all luft.

Efter trettio minuter gav jag och syrran upp och gick in i styrketräningsrummet där det blev mage, armar och ben-träning innan klockan hade blivit sex och det var dags för oss att gå ner till Spinningsalen, ställa in cykeln och påbörja ett fyrtiofem minuter långt plågosamt pass med ack så bra och skiiiithög musik! :)

Igår körde vi Body pump. Sextio minuter av muskelträning. Skönt. VÄLDIGT skönt. Jag insåg att jag inte är så stor som jag först trott, och även om jag har lite å jobba med, så är det inte så illa ställt som jag först befarat. Jag orkade till och med lägga på lite vikt på benen, även om jag fick lägga av vikter på armarna. Armlåten under den här releasen är grymt hård och grymt jobbig.

Innan passet började åt jag middag med Mr S och då pratade vi om träning och människor som är på gymmet. Mr S tror att en del killar går till gymmet, och på vissa pass, bara för att spana in tjejer och igår råkade jag ut för just det. Bakom mig inne i salen ställde sig en för mig sedan tidigare helt okänd kille och det stod rätt snabbt klart för mig att killen aldrig någonsin kört Body pump innan.

Under hela uppvärmningslåten kände jag hur hans blick granskade min bakdel och rygg och då vi kom till bröstlåten, där man ligger ner på brädan och pumpar med stången rätt upp, la denna kille i kanske 30-35 års åldern på alldeles för mycket vikt i någon form av machostil (tönt enligt mig). Efter tre pressa upp-pressa ner så började det lukta märkligt i salen och jag förstod att den stackars saten måste lagt på så mycket vikt och ansträngt sig så hårt att han släppt ut en ljudlös fis. ÄCKEL!

HAHA resten av passet blundade jag eller stirrade rätt fram för att slippa se honom :)

Lämna en kommentar

Jag har varit urusel på att blogga den här veckan och skyller i vanlig ordning allt på jobb, mörker, träningen och på att jag helt enkelt haft annat för mig. Jag har MASSOR, massor av bilder i telefonen som jag någon dag då lusten och orken faller på, ska överföra till datorn och vidarbefodra hit. Jag lovar.

Men just nu är all fokus på jobbet (massa nytt, massa att göra), träningen (körde Body pump igår och Spinning i förrgår), Mr S (som fortfarande bor hos mig och nu kommer göra det ytterligare en vecka, vecka 5) och på att sova. Massa sova. Vi är jätte trötta. Obotligt trötta. Vi somnar i soffan, vi somnar i sängen, vi somnar framför TV:n och vi somnar framför datorn...

I eftermiddag bär det iallafall åter av till Karlstad, till Mr S föräldrar för att titta till Skruttis (som jag funderar på att döpa om till Salami eftersom han har ett par stenskott-fläckar på huven - vad tror ni?) som jag saknar så mycket. Kanske tar vi en tur i Skruttis till Bergvik för att inhandla räkor och lite öl som är Mr S middagsförslag à GI. Eller alltså, räkorna är GI, ölen är det inte :)

Lämna en kommentar

Jag är kanske i gnälligaste laget nu, men faktum är att avslipningen (där Dianas vassa nagelfil fläckt upp hud) på fingret svider fortfarande som fan. Tänk dig papercut gånger hundratusen typ. Så känns det och på lunchen idag började tankarna spinna i mitt huvud ”Vart har Dianas nagelfil varit innan? Kan den ha några bakterier på sig som kommit in i mitt nu öppna sår och borde jag i sådana fall sprita eller öppna upp såret ännu mer?” Hmm…

Igår överraskade jag Mr S med sju röda rosor. Sådär lagom pluttinuttigt på månadsdagen. Efter att ha kört hem syrran så satte vi av mot restaurangen Primo Ciao! Ciao! där vi åt en varsin köttbit med potatisgratäng. Jag drack till och med Coca-cola (eftersom jag körde) trotts att jag sagt att jag från och med årsskiftet helt och hållet ska sluta med allt vad läsk heter. AJA BAJA på mig, men jag såg det som en engångsföreteelse.

Och eftersom jag syndade igår och inte åt GI-mat igår så kör jag och syrran 17:10 till 19:15 på gymmet. Först lite spring på löpbandet och styrketräning följt av 45 minuters spinningpass följt av lite magträning. Sen kommer Mr S och hämtar oss och väl hemma blir det, japp, GI-middag :)

Lämna en kommentar

Jag tog ingen före-bild på naglarna och kommer inte heller ta någon efter-bild av den enkla orsaken att nagelbesöket var en skräckupplevelse i nagelväg. Diana fullkomligt slaysade upp mitt högra ringfinger med filen så det blödde så pass mycket att hon fick ta två kompresser och hålla över. Utöver detta missöde var Diana väldigt ohygienisk med materialen och verktygen för att inte tala om hur tystlåten och oengagerad hon var i kunden.

Jag bokade ingen ny tid och kommer inte göra det heller. Nu ska naglarna få vila. Jag tar en pause.

Lämna en kommentar

Idag klockan 12 ska jag åter fixa mina naglar. Dom skulle blivit fixade den 28 december, men då åkte jag och Mr S och tittade på Skruttis istället. Men idag blir det av, hos en ny tjej som tagit över efter Jenny som bestämt sig för att ta ett års uppehåll för att försöka få barn (vilket iofs borde betyda att hon blir borta i två år och inte i ett?).

Jag har ingen aning om hur Diana, som den nya tjejen heter är, men det jag vet är att det kommer ta ca en timme längre tid att få naglarna fixade. Jag återkommer med både före och efterbilder senare då jag varit hos Diana! :)

Lämna en kommentar

Idag firar jag och Mr S fem månader (sex månader om du frågar Mr S) som ett par och samtidigt har vi en månad som förlovade. Det kan tyckas inte mycket för världen, men det betyder allt för mig.

Fast det ”bara” är fem månader idag så inbillar jag mig att det är åtta-nio månader, för det är så det känns. Det känns som jag känt Mr S i en evighet (jag har förvisso känt Mr S längre än vi varit ett par), en evighet på ett bra sätt. Det har varit fem månader av skratt, tjo och tji, men även av allvar och en del tårar (även om dom varit få!). Det har varit resor både till Karlstad och Stockholm, det har varit middagar, biobesök och utgångar på krogen. Det har varit planer och drömmar, det har varit och är, kärlek och förälskelse.

Igår satt jag och Mr S och började titta på vad vi ska göra i sommar på semestern. Mr S vill ta med mig på en resa längs Västkusten, så det är så gott som spikat även om vi inte gjort några större planer än så. Sen är vi båda två små sugna på Danmark. Han på Aalborg, jag på Skagen eller Bornholm. Haha det skulle inte förvåna mig om det hela slutar i en sista minuten resa till Grekland :)

Lämna en kommentar

"Jag vill inte sätta världen i brand, bara tända en liten eld i ditt hjärta..."

(Idag firar jag och Mr S en månad som förlovade)

 

Lämna en kommentar

Kalla den Änglamarken eller Himlajorden om du vill...

Igår gick jag, Mr S och m&p och såg ”Änglagård tredje gången gillt” efter att jag och Mr S haft ett Änglagård-maraton med ”Änglagård” och ”Änglagård andra sommaren”. Jag har alltid en förutfattad mening om en uppföljar-film men faktum var att så gott som alla mina fördomar mot filmen slogs bort redan efter ett par minuter. Visst handlingen kanske inte var som en actionfilm där det händer spektakulära saker varenda minut, men visst hade filmen både en handling och även en liten poäng.

Första Änglagård filmen vill jag dra mig till minnes hade premiär 1993, vilket innebär att göra en tredje uppföljare på filmen så långt senare kunde vara en aning tricky, men icke. Jag tycker att filmen var både spännande, rolig och allvarlig.

Kort och gott, jag rekommenderar alla Änglagård fans att gå och se filmen!

Lämna en kommentar

Sanning nummer nio består av att jag avskyr å vara blek.

Ända sedan jag var liten har jag dyrkat solen och värmen. Jag kan ligga timvis i solen (även om jag då och då måste få svalka i form av dryck eller glass) så länge jag stimuleras av musik eller något att göra. Att ligga helt stilla på fläcken klarar jag inte allt för länge.

Trotts att jag dyrkar solen och värmen så borde jag inte utsätta mig för direkt sol allt för länge då jag delvis har fått min pappas ljusa anlag och även har anlag för att få malignt melanom. Visst, pappa blir brun, men det tar tid. Jag blir oftast lätt röd i början då jag solar men med tiden vänjer sig min kropp sig vid solen och i slutet av sommaren, då jag kanske varit på en eller två utlandsresor brukar även jag ha fin färg som håller i sig i ett par veckor upp till någon eller några månader.

Då jag är blek känner jag mig mindre attraktiv och jag har alltid i smyg varit avundsjuk på dom som får vara sådär lagom snyggt bruna året runt. Visst, jag har provat både brun-utan-sol och att sola solarie. Att sola solarie gav bäst jämn färg och höll längst, men brun-utan-sol-krämerna fungerar om man vill få färg på bara ett par timmar.

Såhär på vinterhalvåret är förvisso de allra flesta bruna, men ack vad jag önskade att jag hade i alla fall lite färg…

Lämna en kommentar

Veckans Spotify tips är Rihanna med låten S&M från albumet Loud. You like? ME LIKE!

Lämna en kommentar

Skönt å vara ledig, även om jag känner att bloggen blir mer lidande då jag är ledig och istället gör allt annat än å sitta framför datorn. I förrgår bakade jag så en morotskaka och tog den och Mr S hem till m&p där det bjöds på kaffe. Min kaka blev till en stor succé med philadelphiaosten och det rosa-vita strösslet ovanpå.

Igår åkte vi till Nacka forum. Mr S handlade allt från en skjorta till ett par skor från Björn Borg. Själv fick jag bara tag på ett par trosor från Change som jag egentligen inte var i behov av, men som matchade bh:n jag köpte till nyår och därför ansåg mig vara värd :)

Då vi lämnade Nacka forum var det snöstorm ute och vi körde i 50-70 km/h hela vägen hem i sällskap med många andra resenärer som upplevde halkan. Då vi kommit hem gjorde vi ett klädbyte innan det blev dags för oss att åka hem till m&p för middag. Väl inne på m&p´s gård körde Mr S (och jag) fast så jag och m&p´s granne fick skjuta på V50 för att vi skulle komma loss ur snön och kunna parkera bilen på m&p´s uppfart. Väl inne hos m&p så bjöds det på "söndagsstek" med alla klassiska tillbehör och till efterrätt fick vi gammeldags vaniljglass med röda bär. Jag utmanade först Mr S och sedan mamma i Othello innan vi drack kaffe och åt av det som fanns kvar av min morotskaka.

Idag har vi tagit det lugnt. Vi har skottat min p-plats, åkt till WILLY:S (jag är inte riktigt sams med WILLY:S då jag inte hittar där, men jag vänjer mig nog) och handlat massa goda och nyttiga saker och då vi kom hem tillagade Mr S en utsökt GI-lunch till oss. Vilken mästerkock till fästman jag har! :)

Lämna en kommentar

Bättre sen än aldrig, en vecka efter köpet av 9-3 kommer här lite bilder på honom. För visst är väl en Saab 9-3 (trotts att den är vinröd) en han? Hur som helst låt mig presentera den senaste nykomlingen i familjen... Skruttis! :)

Lämna en kommentar

Undra om jag kommer bli en bullmorsa då jag blir äldre? Jag ser redan nu små tendenser till det... Härom veckan gjorde jag en adventskaka och tog med hem till m&p, visst kakan vann väl inget skönhetspris, men ändå, det var en hembakad saffranskaka med mycket kärlek. Och idag ska jag slå till igen, för igår bjöd jag in mig och Mr S på en eftermiddagsfika till m&p idag. Och har man bjudit in sig själv på fika så får man faktiskt stå för fikabrödet.

Så idag, då jag slutar redan klockan 12, tänkte jag gå hem och sätta bakkunskapen på prov igen. Visserligen blir det bara en saftig morotskaka med philadelphiaost över, men ändå :)

Lämna en kommentar

Haha jag vet inte vad det var med mig igår, men jag var lite på krigsstigen.

Först och främst störde jag mig enormt på min extrema huvudvärk (som tyvärr även lever kvar idag), på min diffusa tandvärk och på den ömmande foten. Att det dessutom höll på att förstöra dagens inplanerade träning fick mig fullkomligt att gå i taket. Men efter ett par väl utförda jobbtimmar, då jag och syrran var påväg hem (eller mot gymmet) så kom spiken i kistan. Syrran sa de magiska orden som direkt triggar igång mig "Nå, ska du banga och gå hem och vila upp dig eller ska du med å träna?".

Behöver jag ens nämna att det blev gymmet. Behöver jag ens nämna att det blev 7 km, istället för de tänkta 6,666? Behöver jag ens nämna hur hårt vi tränade armarna, magen och benen efter detta? Och hur bra jag mår, rent träningsmässigt idag? Sen att huvudvärken är kvar, näsan snörvlar och att jag är allmänt sänkt, är en annan femma.

Mr S hämtade mig och syrran från gymmet vid 18:15, då vi kört hem syrran och jag på vägen hem till oss kunde konstatera att den-gamla-äckliga-sunkis-Saaben-som-alltid-står-felparkerad-på-ett-övergångställe-i-en-korsning även gjorde det idag (läs; igår) gick jag i taket fullkomligt. Igen. Och då vi parkerat bilen och på väg till min port ser att en BMW som stått där i ett dygn, fortfarande står kvar utanför porten som att han ägde en VIP-ruta där, då sprack det för mig (för varför ska jag betala dyra pengar för att laglydigt ha en p-plats medan dom kan stå precis hur som helst?). Då tog jag upp mobilen och ringde djävulen av parkeringsböter Q-park. Haha gissa om dom blev förvånade då jag ville anmäla två felparkerade bilar inom en och samma gata. Jag tror jag gjorde deras p-lisa aningen lycklig!

Efter att ha tillagat pannkakor på Annas vis (don´t ask), ätit dessa pannkakor med jordgubbssylt och en klick glass, lagt sig på soffan för att sådär halvt om halvt försöka ge sig på att se någon serie på TV3 som jag inte ens följer, vakna vid 22 för att konstatera att jag måste ha somnat strax efter 20 och släpat sig till sängen där jag återigen höll på att börja somna... Så blev jag klarvaken av ett ljud som ingen kan ta miste på.

Det är det där det-droppar-någonstans-ljudet. Min spontana och självklara reaktion (ha!) var att Mr S måste ha glömt en kran på i badrummet, så upp, släpandes med benen efter mig går jag mot badrummet för att i hallen konstatera att nä, ljudet kommer från köket. In i köket, tänder inte takbelysningen och hör att det inte riktigt droppar, utan snarare rinner vatten. Från takfönstret. Rätt ner på köksbordet. Illa. VÄLDIGT illa.

Ropar på Mr S som även han måste släpa sig in i köket, som för att bekräfta för mig att det jag ser och känner verkligen är sant. Och det är de tyvärr. Istället för att ringa akutjouren och få dit en eller flera hantverkare 22 på kvällen sätter jag mig framför datorn och gör en felanmälan där jag beskriver felet och meddelar att jag hängt ut en nyckel så att dom kan ta sig in i min lägenhet imorgon (läs; idag). Sen somnar jag om.

Imorse då jag vaknade hade det tillfälligt slutat droppa men då jag lämnade sängen började det igen. Då jag gick ut genom porten förbannades jag över den dryga decimetern snö som vi fått under natten, samtidigt som jag sådär lagom skadeglädje glatt log för mig själv då jag såg att BMW:n, under all snö, hade en pippigul p-bot liggandes mot vindrutan.

Väl på jobbet ringde jag felanmälan igen och dom lovade att skicka dit en kille så fort som möjligt. Förmodligen måste dom skotta av hela taket (eller iallafall runt mitt fönster) innan dom kan fixa fönstret.

Lämna en kommentar

Great att vakna med huvudvärk, dra sig i sängen i hopp om att huvudvärken ska ge med sig men inser till min förtvivlan att huvudvärken bara blir värre och tillochmed övergår till migrän samtidigt som laga-lunch-att-ta-med-tills-idag, äta frukost och ta en dusch-och-göra-sig-i-ordning tiden bara krymper för varje minut som jag ligger i sängen och känner mig ynklig.

Ännu mera great att komma till jobbet och konstatera att utöver skallebanken har jag en aning tandvärk och en sjukt ömmande högerfot (stukad?). Ännu mera great att jag släpat med mig träningskläderna till jobbet för att inse att precis ALLA tycker att jag borde gå hem och lägga mig i sängen, istället för att träna.

Aja vi får väl se hur det går...

Lämna en kommentar

Så var det ett nytt år. 2010 är gone och 2011 är precis på intåg. Nyårsafton var bra, men vi tar det i rätt ordning.

Torsdag den 30 december slutade jag redan klockan 12, men jag satt kvar på jobbet tills Mr S kom och hämtade mig. Då åkte vi hem, packade bilen full och körde mot Södertälje för att hämta upp 9-3:an. Framme hos bilfirman fick vi se säljarens gipsade hand och arm innan vi gick in och började skriva alla papper. Jag sa skämtsamt "Denna vecka har varit en av de dyraste på länge" och berättade att vi införskaffat en varsin mobiltelefon dagen innan. 

Då alla papper var på skrivna och bilen var utkörd ur hallen tog Mr S plats bakom förarplatsen i 9-3:an och jag fortsatte köra XC70 och så påbörjade vi våran resa mot Karlstad. Det är sjukt tråkigt att åka bil ensam, särskilt då man ser sin fästman sitta i den andra bilen. Om man bortser från en trafikolycka och halt väglag så gick resan väldigt bra och vid 16-tiden körde vi upp båda bilarna på svärföräldrarnas uppfart. 

Efter en fika tyckte Mr S att vi skulle ta bilarna till Bilprovningen för att kontrollera 9-3:an lite bättre och jag var inte sen på att haka på. Väl på plats flyttade vi över all packning från XC70 till 9-3:an och Mr S lassade av de nästan nya sommardäcken ur bilen för att förvara dom på jobbet istället. Flera av Mr S kollegor som fortfarande var på plats och jobbade tittade nyfiket förbi då Mr S hissade upp bilen och till min glädje tyckte alla att bilen såg riktigt fräsch ut. Ännu gladare blev jag då Mr S sa att bilen var i bra skick så när som på ett avgassystemsfäste som behövdes rättas till. Kvällen gick i lugnets tecken. Vi bjöd Mr S bror på en åktur i 9-3:an innan vi åkte hem och åt middag.

Fredag innebar att det var nyårsafton och dagen började ganska tidigt. Efter frukost tog vi 9-3:an in till stan för att leta efter bland annat en axelbandslös bh åt mig. Change (of Scandinavia) gör mig aldrig besviken och en av deras absolut bästa försäljare mötte mig igenkännande. Alltid kul då dom minns en och ännu bättre då hon nästan utantill visste vilken storlek jag var. Jag lämnade butiken en bh och två matchande trosor rikare eller 970 kronor fattigare, beroende på hur man vill se på det :)

Mr S hade kvällen innan konstaterat att de HTC laddarna till bilen som vi köpt var av fel sort, så han begav sig till sin vän som jobbar på Expert för att köpa en ny laddare. Då HTC Desire verkar blivit en väldigt populär telefon hade dom bara Sony Ericsson billaddare inne men eftersom även dom passar så köpte Mr S en sådan. Själv fick jag vara utan då Mr S norpade åt sig den sista laddaren dom hade.

På eftermiddagen skulle vi hem till Mr S föräldrar på middag så då vi kommit hem gjorde vi oss i ordning och satte oss i 9-3:an för avfärd. Hos Mr S föräldrar bjöds det på glögg och snacks och senare framåt kvällen åt vi en utsökt löjromstoast till förrätt tillsammans med Champagne och vitt vin, till varmrätt bjöds det på helstekt oxfilé med potatisgratäng och b-sås med rött vin och till efterrätt fick vi en glassbomb gjord på bär, maränger och grädde och till det serverades det kaffe med avec (jag valde baileys). På tolvslaget stod vi ute på Mr S föräldrars balkong/altan och delade på två flaskor vitt vin och herrarna i sällskapet rök nyårscigarrer :) 

Hur var ditt nyår? Vad gjorde du? :)

Lämna en kommentar