Talade nyss med Vattenfall som är dom som levererar el hem till mig. Enligt dom ska jag ha el nu (vågar jag hoppas på det?) och dom påstår att dom per automatik kan se exakt hur länge jag varit strömlös och genom detta ge mig exakt rätt ersättning. Ha! Det ska bli ytterst spännande å se om detta fungerar och hur mycket jag får i ersättning för sveda och värk (dvs. ingen ström).
Trotts att dom påstår att strömmen är igång igen tänker inte jag och Mr S ta några risker. Så ikväll blir det utemiddag och sen får vi se om vi vågar åka till ICA Maxi och handla. För jag vägrar handla mat för 2000 kr och sedan komma hem och finna att strömmen fortfarande inte fungerar som den ska. Då får jag krupp, nu har jag bara småbarns kolik.
Om tio minuter tänkte jag gå på lunch men eftersom jag var strömlös igår så har jag ingen matlåda med mig, så vad som blir dagens lunch återstår fortfarande att se... Jag är småsugen på något onyttigt. Typ... kebab. Jag äter så gott som aldrig kebab och antal gånger jag äter det på ett år ryms MAX på tre av handens fem fingrar. Har jag ätit någon kebab det här året? Kanske en? Eller?
Vad ska du äta till lunch och har du något bra strömavbrott tips att dela med dig av?
Jag är strömlös hemma. Redan någon gång igår försvann strömmen och då Mr S kom hem fick jag informationen. Första reaktionen var att det kunde vara rätt mysigt med ett strömavbrott för då om någon gång får man tända lite ljus och krypa upp i soffan under en filt. Och det var precis vad vi gjorde, efter att först ha åkt hem till m&p och beklagat oss över strömavbrottet och blivit bjudna på en oplanerad middag.
Vid 23-tiden kom strömmen tillbaka för då tändes taklampan i sovrummet som jag med flit startat för att få informationen om när strömmen var tillbaka. Men sedan någon gång efter det försvann strömmen igen. Vid 05 imorse då Mr S åkte till jobbet fanns det ström, men då jag 07:10 imorse i ren panik vaknade och insåg att min mobil var tvärdöd och att jag kunde ha sovit hur länge som helst om jag inte vaknat just då, var strömmen borta.
Jag famlade runt i mörkret och svor över att mobilen drar så djävulskt mycket batteri (jag nödladdade den till 75% batteri kapacitet hos m&p under middagen), att jag inte såg ett piss i mörkret och att jag såg ut som hej-kom-och-hjälp-mig-i-håret. Dessutom svarade inte syrran, som hade ström, på mobilen så till henne kunde jag inte heller få gå för att göra mig i ordning.
Tillslut i allt det tragkomiska så blev jag förbannad. Jag blir inte ofta arg, men just där, just då, blev jag det. Jag svor högt. "Jävla skit elnät som ligger nere. Och fan ta syrran som inte svarar på mobilen! Vad ska hon med en mobiltelefon till om det aldrig går att nå henne?!". Sagt å gjort. Jag slet ihop någonting mörkt ur garderoben och hoppades på att det var någolunda rätt. Jag fick på mig både trosor och byxor åt rätt håll(!) och tog sedan på mig en bh och gåsjackan över detta. Sen lyckades jag med ett värmeljus leta reda på Mr S LED-ficklampa och sen bar det av hem till syrran i mörkret. Säkert 20 samtal senare lyckades jag, utan syrrans hjälp, ta mig in i hennes trapphus och fram till hennes ytterdörr. Och där stod jag och plingade på dörren som en vettvilling.
Tror ni hon öppnade? Näe!
Efter att ha tjoat och tjiat in genom brevinkastet kom hon tillslut till dörren och släppte in mig.
Nu sitter jag på jobbet och är faschinerad över att jag har både ström och värme. Hemma börjar lägenheten bli allt kallare då mina element som går på vatten, inte går runt då pumpen som flyttar det varma vattnet runt i elementen går på... ja, självklart. EL! Och all mat i kylskåpet är förstörd och snart är nog även maten i frysen bara å kasta...
Det som igår var en mysig upplevelse börjar idag, bara snart ett halvt dygn (ett dygn?) senare kännas som en plåga och ett straff. Varför ska jag tvingas leva som på medeltiden? Varför ska jag behöva duscha i en isvak, klara mig utan varm föda (eller någon föda alls då jag inte vågar öppna kylskåpet) och utan elektrisitet?
Och vad får jag för kompensation för det här? Är du utan ström i 6-12 TIMMAR får du 300 kr. TREHUNDRA KRONOR! Är du sedan strömlös i 24 timmar konstant får du 900 kr osv osv. Suck och stön. Ge mig tillbaka min ström NU!
Sanning nummer 4 handlar om ett undermedvetet missbruk som jag har (hade!). Det är så att varje gång jag förut (fram till hösten 2008) besökte ICA Maxi så fick jag alltid för mig att jag inte hade något thé (te) hemma och plockade alltid på mig minst en förpackning, ibland till och med två-tre stycken. Du kan ju själv räkna ut hur många olika sorters théer jag hade efter ett par månader och än idag, hösten (eller är det vinter nu med tanke på all snö utanför?) 2010 så har jag säkert 8-9 olika sorters théer kvar. Och då har jag inte räknat med mina lösthées-sorter.
Hållbarheten på thé kan diskuteras fram och tillbaka i evigheter. En del säger att thé går ut efter bara ett par månader, medan andra menar att thé som är en torrvara, under rätt förvaringsförhållanden kan hålla i flera år. Mina théer (de första inköpta) har ju ett par år på nacken men detta är inget som märks varken på smaken eller på théets styrka då vatten tillförs.
Då jag för fyra år sedan besökte Peking, Kina så var vi bland annat till en butik som specialiserat sig på théer. Där fick vi en genomgång om allt från théets historia till hur man tillverkar thé och vilken temperatur som är den mest optimala för att man ska känna av théets aromer. Hela théritualen gick till så att tre från butiken visade upp olika théer (bland annat blommor som slog ut då dom hamnade i vatten) och visade hur man hällde upp thé från en thékanna (dom hällde hett vatten på och runt hela thékoppen). Sen visade dom hur män, respektive kvinnor skulle hålla i thékoppen. Höll man fel var det som att man skendade deras allra heligaste!
Jag gillar varma drycker som värmer då man känner sig frusen, eller bara är sugen på något varmt. De thésorter som jag gillar allra mest är först och främst chaithé (som man bland annat kan göra chailatte på!), men jag är även förtjust i vitt-thé på löspåse, fruktiga théer så som svartvinbär, äpple, mango, jordgubbs och rabarber-och-grädd-thé. Utöver detta dricker jag en annan form av thé, nämligen Turkiskt thé som jag blev presenterad för första gången i somras då jag, syrran och mamma var i Marmaris och besökte en av deras basarer (marknader). Det turkiska théet är aningen sötare än andra théer och behöver därför inte sockras. Om man ska tillföra söta till thé så tycker jag man ska ha i honung då det dessutom är bra för stämmbanden.
Jag var i Karlstad förra helgen och den här helgen, i lördags, kom Mr S hit. Så egentligen är det min tur (om man nu kan säga att vi har en varannan-helg-lag) att åka till Mr S och Karlstad på fredag, men eftersom Mr S redan är här så behöver jag inte åka till honom utan jag kan åka dit MED honom.
Först tänkte jag bojkotta Karlstad i helgen, eftersom jag ska dit nästa helg (den 10:e till 12:e). Istället tänkte jag vara världens bästa och mysigaste dotter och flytta hem till m&p. Umgås med dom, skotta (snöslunga!) snö, elda ljus och äta pepparkakor. Dricka thé, läsa en bok och diskutera tänkbara bilar med pappa. MEN så idag, påväg till jobbet, meddelade syrran att det är den kommande helgen som m&p lämnar stan för en weekend i Småland.
Så icke sa nicke. Inte tänker jag sitta ensam hemma en hel helg i en tom lägenhet eller i ett ännu tommare hus. Sagt å gjort, ikväll bokar jag en enkel-hembiljett från Karlstad och på fredag drar vi!
Vem vet, Karlstad kanske har bättre julklapps-shopping än Skärholmen hade? Vi kanske till och med kan sätta oss på ett mysigt café och ta en pause då fötterna börjar värka och då julklappsidéerna börjar tryna...
Jag har inte haft någon egen bil sedan min BMW 525xAT gick ifrån mig (såldes till J) och med en gång, så fort bilen var såld, så kom suget efter en ny bil. Men jag har hållt mig. Jag har levt på mina egna ben och på SJ´s fantastiska tågbiljetter och tåg. Men nu är suget tillbaka. Den utlösande faktorn den här gången var förra helgens tågkaos som gjorde att jag blev kvar i Karlstad ett dygn mer än jag från början hade tänkt och sedan dess har tanken på en ny bil börjat spinna rejält i mitt huvud och nu är det rena rama burnouten.
Dessutom blandade jag in pappa i biljakten, så nu sitter både han, jag och Mr S och blocket-fiskar efter en passande bil. Med passande bil menas en bil som inte kostar skjortan att köpa in eller att äga, en bil som inte drar så mycket (om man tänker sig att jag åker två gånger i månaden till Mr S, så blir det 120 mil BARA Stockholm - Karlstad!) och som inte har gått så hemskt långt.
Det är en klar fördel att ha en pojkvän som är utbildad bilmekaniker och som kan hjälpa mig om bilen skulle börja krångla och det är om snäppet ännu bättre att ha en pojkvän som både är utbildad bilmekaniker OCH som jobbar på Bilprovningen. För då kan han tala om för mig vad som är en bra bil och framför allt vad som är en dålig, icke så krocksäker bil.
Samtidigt som jag jätte gärna vill ha en bil, så tycker jag att det är smidigt att åka med SJ, då det funkar. För jag slipper fundera så mycket mer än på att passa tågets avgångstid. Det är inte jätte dyrt, ca MAX 425 kr enkel väg och då har jag reserverad sittplats. Dessutom, då jag igår via telefon (SJ.se krånglade) bokade min hembiljett från Karlstad den 2 januari (jag tyckte det var lika bra att boka hembiljetten efter nyår nu, medans det fanns biljetter kvar) så fick jag erbjudandet om ett SJ-bonuskort eftersom jag reser så mycket. Så från och med om någon vecka har jag ett bonuskort som ger mig poäng på allt som rör SJ. Allt från biljetterna, till det man kan köpa ombord. Varje krona ger en poäng och tillslut får jag en gratis biljett.
Så med det i ryggen så är det inte fördelaktig med en bil, men ack så trevligt att ha ett eget transportmedel. OM jag köper en bil så har jag lovat mig själv att ändå bara använda den på helgerna till och från Karlstad, och till mataffären på vardagarna. För till och från jobbet tänker jag ändå gå. Det är så nära och den motionen (plus allt spring på jobbet) är det minsta jag behöver för att må bra.
Vi får väl se hur det går med bil-letandet, men nu i veckan tänkte jag lägga i en högre växel för att komma någon vart. Vi får väl se, men lite tur kanske jag har en bil tills på söndag? :)
Snön bara vräker ner och vi (jag och Mr S) håller oss inomhus med glögg, pepparkakor med mögelost och första adventsljuset är nu tänt. Nu blir det filmkväll. Först ut är The dukes of hazzard :)
Eftersom jag inte har bloggat på hela helgen så tänkte jag att vi kör en sammanfattning av helgen med start... NU!
I fredags slutade jag i vanlig ordning 14:30 och då gick jag och syrran till frisören. Eftersom jag hade klipptid 15 och syrran hade slingtid samtidigt satte vi oss i soffan hos frissan och började bläddra igenom kartorna med olika slingnyanser. Efter lite dividerande fram och tillbaka kom syrran med min hjälp fram till en färg hon skulle ha. Det blev dock inte brunt, utan en guldblond-ton.
Prick kl 15:00 satte jag mig i frisörstolen och en för mig, okänd frisör började fråga mig om hur jag ville ha håret. Som vanligt fick jag frågan om jag ville klippa upp mitt hår och den här gången stod jag emot. Jag sa att jag bara ville fräscha till håret och därför ta så lite som möjligt. Frisören var ovanligt förstående och hon höll upp en dryg cm och jag nickade glatt. Då frisören började klippa framtill och så småningom kom bakåt så stannade hon upp och sa något i stil med "Ditt hår är i olika längder, det är kortare baktill och längre framtill, hur vill du göra?". Jag bad då frisören att jämna ut mitt hårslängd så att allt hår fick samma längd. Då blev frisören tvungen att ta ca en dm på längden, men hellre det än å ha olika längder på håret.
Som vanligt torrpratar man ju med frisören, så jag passade på att fråga hur ofta man ska klippa håret för att hålla det fräscht men ändå ha en chans att låta håret växa sig längre. Frisören tittade då på mitt hår och mina toppar och sa att jag hade fräscht hår men att det brukar vara bra om man klipper håret var 4 till var 6:e vecka. Jag sa då att jag inte klippt mitt hår på snart 6 månader och då såg frisören chockad ut. HAHA undra om frisören sa var 4:e till var 6:e vecka för att det är sant, eller för att dom vill tjäna pengar? För om håret ska ha en chans att växa sig långt, kan man väl inte klippa topparna så ofta, eller?
Efter att jag varit hos frisören gick jag på en shoppingtur i väntan på att Robban skulle komma och möta upp mig. Jag avverkade både en klädbutik där jag fann en skinn (läder?) jacka som jag tänker ha inomhus istället för en kavaj, samt en nyår- och julaftonklänning. Sen satte jag av mot Systembolaget där jag fann tre röda viner i prisklassen 89 kr och uppåt (jag kommer tipsa om dom då sista flaskan är uppdrucken!) samt två jul X-cider med glitter i sig. Då jag lämnade bolaget och var påväg till syrran igen så ringde jag Robban och han var då i Centrum så jag gick för att möta honom och sen köpte vi en bussremsa till mig (det finns dagar då inte ens jag orkar släpa tunga kassar upp för två backar i snömodden) och tog bussen hem.
Väl hemma korkade vi upp första flaskan vin och snackade om ditten och datten innan vi blev sugna på mat. Då tog vi en 2 minuters promenad till den lokala pizzerian där vi beställde lite käk. Väl hemma slafsade vi pizza, tittade på Grotesco (om du inte sett de, SE det!) och lyssnade på allt från eurodisco till September. Självklart öppnades även en till flaska rött och den gick även såklart åt. Efter det blev det lite baileys och efter det lite bachardi och sen... var både jag och Robban rätt sega, men på glatt partyhumör! Dunka-dunka musiken höll i sig ett par timmar och vid 22-tiden åkte Robban hem och jag kröp till sängs.
Lördagen gick i lugnets tecken. Mr S kom till Sthlm på eftermiddagen och vi tog en sväng till Skärholmen för att titta på bland annat julklappar och lite annat. Fick tag i ett par saker och åkte sedan hem och slappade framför Ironman. Och idag har vi segat. Jag vaknade halv sju imorse och trodde klockan var mer än den var, så jag försökte på alla sätt och vis få mig själv medvetslös igen. Det gick sådär, på något sätt och vis lyckades jag somna om och sov tills Mr S väckte mig vid 10. Då klev jag upp och fixade frukost innan vi satte av mot Skärholmen för att titta på allt från vinterjacka till Mr S, till dator och mobil till mig. Vi fick inte tag på någonting och vände tillbaka hem.
Och här är vi nu och jag är så seg. Kvällens middag, lasagne à Anna står i ugnen och då den är äten så blir det en lugn kväll framför filmen The Dukes of Hazzard.
Jag älskar som ni säkert vid det här laget vet varma drycker och är stark förespråkare för allt som är varmt och drickbart. Jag gillar kaffe (i alla dess sorter), thé, varmchoklad och glögg. Och nu är jag på jakt efter en sak för alla oss varm drycks älskare, nämligen en snygg termosmugg. Jag har redan en termosmugg i rostfritt med handtag, men jag är sugen på en till som jag kan ha med mig till och från jobbet och även använda på jobbet då jag till och från är tvungen att springa ifrån och lämna min varma dryck på skrivbordet. Alltid är det samma sak, då jag kommer tillbaka är kaffet eller théet inte varmt längre och då vill jag helt enkelt inte ha det längre.
Jag funderar på någon av ovanstående muggar, dom kommer från Åhléns. Min favorit av dessa är nog muggen längst till vänster (den grönmönstrade) eller tredje muggen från vänster, den som ser nästan svart ut. Vad tror ni, ska jag investera i någon av dessa eller ska jag kanske välja någon av dom nedanstående? Dessa muggar liknar en engångsmugg och i sådana fall är jag sugen på den absolut snyggaste av dom, "I´m not a paper cup" från som finns att köpa på bland annat Lagerhaus.
Snön bara vräker ner och jag har shoppat två linnen och en kofta! Så nu känns det fake-bättre inför klippningen, bra va? Lite kul att syrran bokat tid på samma frisörsalong som mig, på exakt samma tid. Hon har tröttnat på sitt blonda hår och tänker nu bli... brunett?! Visserligen ljusbrunett, men ändå... brunett.
Jag är sugen på en klänning och en grå kofta som jag fann på H&M hemsida, men fann dom inte i butik. Vad tycker ni, är dom OK? Är det något som jag kanske borde köpa?
Om 3,5 timme ska jag klippa mig och redan nu börjar jag känna av klippångesten! Den här gången ska jag verkligen ta så lite som möjligt men ändå så att håret blir fräscht. Är nervös att frisören ska försöka några fula knep och viiiips så har jag jätte kort uppklippt hår igen :-/
Jag tänkte försöka stilla min klippångest genom att lura med syrran till centrum nu på lunchen, vandra runt i butikerna och kanske handla lite nya fräscha toppar och lite annat smått och gott ;)
I eftermiddag ska jag träffa Robban, vi ska käka pizza, dricka lite öl och vin, lyssna på gamla eurodisco låtar blandat med rock och pop och snacka skit. Det ska bli så nice!
Varje år är det samma sak "Vad önskar du dig i julklapp?" och alltid blir svaret från mig likadant. Jag önskar mig inget särskilt och blir glad för allt jag får. Detta svar accepteras ju så klart inte så jag får alltid komma på en julklappsönskelista ändå. Så här är de saker jag, om jag fick drömma, skulle vilja ha...
- En Longchamp väska i svart (med brunt, klassiskt handtag). Väskans storlek spelar ingen större roll, men det är ju trevligt om det en tjej brukar ha i sin handväska, ryms. Dvs jag vill gärna få plats med en kalender, ett paraply, lite läppglans och kanske ett par handskar.
- Trådlösa högtalare. Mr S har det och jag gillar idéen att jag kan sitta i min soffa och ändå kunna lyssna på musik i mina "stora" högtalare istället för i datorns små inbyggda. Visst, jag kan säkert köpa mig världens längsta AUX-kabel, men det är inte samma sak och rent teoretiskt borde jag kunna stå i både köket, hallen och på toaletten (om jag nu skulle vilja det) och ändå höra musiken från vardagsrummet. Me like! Fast torsk som jag är så vill jag ju självklart ha allt i vitt och trådlösa högtalare finns säkert inte i vitt :(
- En Apple Air 13". Förstå mig rätt nu, jag älskar min lilla vita Samsung 10" (11"?) dator mer än någonting annat, men sedan dataskärmen har börjat bli vit till och från (något inuti skärmen som är i klämm?) så har suget efter en ny, lite större dator kommit tillbaka.
- En mobiltelefon av märket Iphone, HTC Wildfire (finns ju både i rött och vitt!), Desire (svart eller vitt!) eller en B R A Sony Ericsson. Gärna heltouch och gärna inte allt för liten.
- Biobiljetter går alltid åt och det är alltid skönt att slippa betala för en biobiljett :)
- En kalender med personliga bilder och egen utformning där jag dag för dag (eller vecka för vecka) kan skriva vad som händer och sker. Finns att göra här om någon skulle vara sugen på att göra en egen :)
- Antika, vita ramar eller ramar som går att måla vita. Jag vill ha en hel vägg med fina ramar av blandad sort och modell. Ju äldre och mer speciella, ju trevligare! Vad som ska vara i ramarna hittar jag på själv :)
- Pengar går alltid åt, särskilt med en pojkvän i en annan stad.
- En Michael Kors klocka, gärna i guld.
- Isadora ögonskuggepalett som finns på H&M, 169:- Helst av sorten Millennium Star (ovan) ellerBlooming Spring. Millennium Star Blooming Spring
Jag vet inte vart jag får energin ifrån, men jag är glad att jag har (får) den. För tack vare den oanade energin har jag sedan jag ikväll kom hem från m&p både fått upp adventsstjärnan i köksfönstret och hittat min adventsljusstake och haft i mossa i den. Jag har till och med hittat två tomtar som jag hade som barn. Ena tomten stod alltid under granen i vardagsrummet hemma hos m&p och den andra låg alltid i min säng. Numera står ena tomten på golvet bredvid tv-bänken och den andra sitter i soffan. Det känns skönt för nu är allt på plats inför julen och jag är redo för första advent.
Visst förändras synen på julen med ökad ålder? Eller är det bara jag som känner så? Jag menar, då man var liten gick man runt spänd och förväntansfull i flera veckor innan julafton. Man följde julkalendern slaviskt och fick man inte tv-julkalendern i pappersform av m&p var det kris. Man bakade pepparkakor, tände ängla-spelet i köket på lördagmornarna och kvällen innan julafton skulle alltid julgranen kläs under nästan rituella former.
Jag minns hur jag och syrran alltid kvällen innan julafton med tindrande ögon plockade bland flyttkartongerna med julpynt och hur vi, om inte mamma hejdat oss, gladeligen haft upp precis ALLT som fanns i kartongerna och placerat det överallt i hela huset. Vi lyssnade alltid på samma två jul CD-skivor och jag satt alltid, då julgranen var färdigklädd framåt tio-elva tiden på kvällen, lutad mot en av pappas gigantiska högtalare med en hand på pappas Yamaha subwoofer. Vi spelade alltid Carolas julskiva som första skiva då vi klädde granen och sedan framåt midnatt, då mamma bjöd oss på vinterns första skinksmörgås på hårtbröd blev det en bland skiva med låtar som "Jul igen" osv.
När jag flyttade hemifrån försökte jag ta med mig lite av julstämningen och jultraditionerna, men på något sätt så lyckades jag bara sådär halvdant, eller också så gjorde jag min egna tolkning och variant på det hela(?), vad vet jag. Jag minns iallafall första julen då jag inte bodde hemma hos m&p utan i min nya lägenheten, som då var en bostadsrätt i "rätt område". Jag fick någon form av panik då snön kom och satte av på jakt efter både adventsljusstakar, julgardiner och annat som jag ansåg hörde julen till.
Och den julen fick jag till en så nära "hemma hos m&p jul" som det var möjligt utan att fortfarande bo hemma. Samma julsaker kom upp sedan år efter år, tills jag flyttade ifrån bostadsrätten till min nuvarande hyreslägenhet. Då följde de fem(?) inköpta, klassiska adventsljusstakarna med men dom kom aldrig till användning i min nya lägenhet. Detta berodde dels på att jag inte hade plats för alla och dels för att dom, trotts att dom både var klassiska och väldigt fina, inte kände som mig. Jag gav mig då ut på ytterligare en jakt och kom då hem med de två adventsstjärnor som jag har nu.
Den ena adventsstjärnan står på lampfot och är från Indiska och den andra hänger i själva ljuskontakten och är från STOCKHOLM. Dom har tillsammans med min snögubbe och min lilla porslins jultomte blivit en del av min nya jultradition då det gäller att julpynta här hemma. Andra jultraditioner som jag faktiskt försöker bevara är mina glögg och peppis aftonar (aftnar) då jag samlar ihop lite nära och kära och umgås och spelar spel och jag försöker även varje år fixa en liten julskinka till mig själv, för det tycker jag hör julen till.
Vad har du för jultraditioner? Har du samma som du hade då du bodde hemma, eller har du fått nya? Egna?
Allt jag skulle vilja göra just nu är å få sova. Sova riktigt, riktigt länge. Känner mig helt slutkörd, mycket pga att jag bär på en förkylning som aldrig vill bryta ut. Jag är fast i ett mellanläge. Jag smittas inte och jag blir inte heller smittad av någon som är sämre än mig, så jag blir varken frisk eller får förkylningen att bryta ut med fullkraft.
Eftersom jag på morgonen mår som allra sämst, så är det också då jag mer än gärna hade kunnat stanna hemma (hade jag inte varit en fighter hade jag nog sjukat mig redan i måndags) och legat i sängen hela dagen. Det är på morgonen som halsen gör ont (inte halsont som i halssvid utan som i tjock) och det är också då jag är totalt täppt i näsan, känner mig febrig och har som migränhuvudvärk. Särskilt huvudvärken blir jag inte av med, oavsett tid på dygnet. Men resten lättar lite under dagen, iallafall halsen. Täppt i näsan gör mig inget och inte heller att jag fryser, man kan faktiskt ta på sig en tröja och samma tröja går senare att ta av.
Det som känns extra tråkigt är att jag inte vågar träna då jag är i mellan-fasen, så min träning har blivit lidande i två veckor i rad nu. Men nästa vecka skiter jag i hur jag mår, då tänker jag bege mig till gymmet no matter what!
Ikväll tänker jag lägga mig tidigt. Jag ska bara hem till m&p och äta middag först.
Nej jag ska inte flytta (än iallafall), men på jobbet kommer jag snart flytta och byta rum. Vi ska från ena sidan huset på 9:e våningen med helt okej utsikt, till andra sidan huset på samma våning, men om möjligt ännu bättre utsikt. Denna flytt kommer ske i mellandagarna så jag är evigt tacksam att jag bestämde mig för att inte ta ledigt från jobbet, för då kan jag gå runt och småpyssla med mitt efter att flyttgubbarna varit här och flyttat allt det stora.
Egentligen skulle jag from onsdag nästa vecka byta rum till ett betydligt större, men då skulle jag bli tvungen att flytta en extra gång och det känns bara bökigt och onödigt, så jag behåller mitt lånade, nuvarande rum i väntan på mitt egna, nya rum.
Jag går i tankarna kring att kanske investera i lite schyssta ramar, ett par tavlor, lite växter (med krukor) och en lampa att ställa i kontorsfönstret. Sådant livar faktiskt upp vardagen på arbetsplatsen och jag ska faktiskt tillbringa mer tid här, än hemma fram tills den sista september 2011. Vad tror ni om det? Vad har ni på erat jobb och hur ser det ut? Har ni något personligt och isf vad? :)
Sanning nummer 3 handlar om en sak som kommer ske inom en väldigt snar framtid, nämligen att jag kommer blogga på ytterligare en sida!
Men vi tar en sak i taget och vi tar det från början. Året var 2009 och jag fick en vision om att jag, tillsammans med min partner in crime (eller iallafall webbdesign)Eric tillsammans skulle ge oss in i bil-blogg-världen. Vi fixade då tillsammans adressen bilgalen.blogg.se och började direkt att blogga aktivt på sidan. Men precis som många andra bra idéer, visade det sig att vi snabbt skulle tröttas ut. Dels för att vi inte var varken först eller största inom bilbloggandet, men också pga att vi båda två redan drev en varsin sjuuukt aktiv blogg.
Således kom bloggen att någon gång under andra halvan av 2009, att mattas av och tillslut blev det dödstyst i bloggen. Tills nu.
Förra veckan, då jag var på väg till jobbet så drabbades jag av ett sådant bil-blogg sug så jag kunde inte låta bli att slänga iväg ett mail till Eric för att höra om han var intresserad av, att tillsammans med mig, ta upp adressen och bloggen bilgalen.blogg.se. Svaret jag fick var absolut inte det jag hade väntat mig, Eric hade ett ännu bättre förslag! Han undrade om jag, istället för att börja harva på våran gamla bilblogg, var intresserad av att tillsammans med honom regga adressen bilgalen.com, vilket jag självklart var!
Så i skrivande stund är adressen reggad och jag och Eric mailbombar varandra om desginförslag, struktur på bloggen, innehåll osv osv osv. Men så fort bloggen är uppe kommer ni kunna läsa om ett av mina absolut största intressen här!
Nu är skorna beställda och skobegäret är för tillfället stillat. Trotts en omröstning där det stor 2-1 till det svarta paret (sa ni så bara för att jag tyckte tvärtemot) så blev det tillslut de gråa paret som tog hem segern och beräknas hamna hos mig (på min skohylla) inom 4-5 dagar. Tjoho!
Dessutom fick jag skorna till ett extra bra pris, vilket gjorde mig ännu gladare. Hoppas nu bara att jag fortfarande är en klockren 37:a! För just det där med skostorlekar tycker jag är svårt och detta är dessutom det allra första paret skor som jag beställer via nätet. Är skorna precis så fina som jag tror och om jag är nöjd med leveransen så lovar jag att tipsa er andra om återförsäljaren! :)
Är du precis som jag en av dom som anser att eget lokalsinne och ibland hjälp av eniro.se eller hitta.se är allt som behövs för att ta sig runt och klara sig i Sverige och ibland även i Europa? Då jag för någon månad sedan fick en förfrågan om jag hade varit inne på Google maps och sökt på resväg från Japan till Kina så ändrade jag min uppfattning. IBLAND kanske GPS:er inte är så dumma trotts allt :)
Sko-o-holicen inom mig har vaknat och nu har jag hittat ett par skor jag vill ha men jag kan inte bestämma mig i vilket utförande jag gillar skorna mest (bäst). Skorna ska bäras till leggings med klänning, men även till svarta (kanske även blåa) jeans med toppar. Vilket par gillar du bäst? Eller ska jag köpa båda? (känns jätte onödigt då dom är rätt lika och jag inte ens vet hur skornas kvalitét eller storlek är) :-/
Jag är spontant mest förtjust i de gråa paret då jag tycker att det kan bli ett schysst avbrott i allt mitt svarta, men samtidigt går dom svarta skorna att matcha till allt. Dessutom syns detaljerna bättre på den gråa skon än på den svarta. Platån på skorna är 2 cm och klacken är på 9 cm.
Jodå jag lever fortfarande och är fortfarande aktiv (på jobbet). Har dock precis som igår och i förrgår och i förra veckan och veckan innan dess, totalt jättejättejättejättejättejätte mycket å göra. Men hellre det än tvärtom.
Det snöade i förrgår och igår och idag har det kommit en hel del snö, till och med så pass mycket att det nu inte är sådär vintermörkt ute, utan att snön som fallit faktiskt ljusar upp en aning. Men bara en aning. Jag undrar hur kallt det är ute. Det ser jätte kallt och blåsigt ut och jag befarar det värsta, fast jag har min expeditionsjacka på mig så jag överlever utan problem promenaden hem, så länge jag inte ramlar och gör en jätte vurpa.
Jag skulle egentligen behöva svänga förbi affären och handla lite frukost och bas-varor men med tanke på vädret ute så känns det inte alls aktuellt. För jag har ingen som helst lust att släpa två matkassar upp för två djävulsbackar och sedan ytterligare fyra trappor UTAN hiss då jag redan innan mår sådär halvdåligt. Det är liksom inte aktuellt. Så istället får jag köra en sparsam version, vilket jag iofs tror kan behövas för jag vet inte ens när jag senast "åt ur frysen" så att den blev nästan tom eller helt tom (har den aldrig varit) och dessutom har jag sedan länge funderat på att börja införa gröt som frukoststandard igen (åt det förut) och jag har faktiskt oförskämt mycket havregryn som jag skulle kunna göra både gröt och smulpaj på. Hur låter det?
Vad äter du till frukost och äter du någonsin ur din frys så att du kan börja om från början? Let me know!
Minns ni livet innan mobiltelefonens genombrott? Minns ni överhuvudtaget hur man kommuniserade innan det? Minns ni telefonkioskerna? Minns ni de där små plastkorten som man tankade (fyllde) på för att kunna ringa hem eller till vännen? Minns ni personsökarna (alla gick runt som små wannabe-läkare) och tiden då man i förväg, hemma, var tvungen att komma överens om en tid och en plats där man skulle mötas? Och minns ni vad som hände om man glömde bort tiden eller inte hann dit i rätt tid?
Jag minns allt detta trotts att jag varken hade personsökare eller telefonkort. Jag har inte heller någonsin använt en telefonkiosk men jag minns det så väl. Och idag gör sig denna tid påmind för idag har jag glömt min privata mobilladdare hemma och min X10 Mini PRO slukar mer batteri än jag gör av med energi, dvs MYCKET!
Varför gjorde Sony Ericsson sina nya mobilladdare så korta. Alltså sladden till den nya sortens laddare är sååå mycket kortare än den gamla laddarens och eftersom det är en helt ny laddartyp så kan jag inte använda någon av de andra 5-6 laddarna (som jag numera gett bort) och inte heller låna en laddare av kollegan, då dom alla sitter på Iphone´s eller med den "gamla" sortens laddare. Obra och framför allt, osmart.
Dessutom undrar jag om det är någon mer än jag som haft problem med sin X10 Mini PRO? Jag hade en hel del problem innan uppdateringen men nu efter uppdateringen är det om möjligt ÄNNU värre! Telefonen hänger sig allt som oftast, den upplevs trögt. Tex trycker jag på kameraknappen förväntar jag mig att kameran ska gå på direkt, men icke, jag får trycka tre-fyra gånger för att det ska hända något överhuvudtaget. En annan sak är då jag skriver sms eller spelar spel, mobilen hänger då inte alls med utan jag kan knappa in ett ord på touchskärmen och 5-10 sekunder senare syns ordet. Detta är rätt förödande om man ska deleta något för då kan ett helt meddelande som man komponerat ihop försvinna.
Jag trodde att Sony Ericsson skulle göra telefonen BÄTTRE och smidigare med sin uppdatering men jag upplever inget revolutionerande med uppdateringen, snarare tvärtom. Jag önskar nästan att Sony Ericsson tog tillbaka min telefon helt och hållet eller lät mig prova på X10 (eller gav mig en älskvärd Aino igen - bästa telefonen what so ever(!) i mitt tycke). Ja jag vet vad ni alla tycker och tänker stor-klumpig-och-totalt-onödig, men det kanske skulle ge mig perspektiv och göra så att jag uppskattar min X10 Mini PRO igen, för just nu gör jag det inte.
Jag är en idiot. En jubelidiot. Lindrigt sagt. För vilken annan sådär lagom normalfuntad människa skulle A) lämna sängen frivilligt som ofrivilligt då man hörde vinden vina längs husknuten B) släpa fötterna fram i snömodden, med ilande isande vind som kryper sig på något oförståeligt sätt in genom halsduken till jobbet då man känner sig inte bara trött, hängig och har huvudvärk - utan även anar febertoppar? Svaret är INGEN utom Anna, dvs jag.
Men jag gör det som sagt var, varje gång jag blir sjuk så preppar jag kroppen med C-vitamin brusisar, honungsvatten, thé, kaffe, vatten, frukt och knäckebröd. Ibland även glass och halstabletter, men inte nu, iallafall inte hittills. Och det är dagar som idag som jag egentligen borde stannat hemma i sängen, sovit bort minst hela förmiddagen och förmodligen (förhoppningsvis) även hela eftermiddagen och en bra bit in på kvällen. Men inte jag, jag släpade mig upp imorse, vet inte ens hur jag fick på mig både klänningen och leggingsarna åt rätt håll, but I did. Och jag är på jobbet. Och jag har massor att göra.
Som alltid. Allt är precis som vanligt. Som alltid.
Jag har kommit på att jag ska införa en ny era i bloggen. Jag ska från och med den här veckan och det här inlägget komma med "Veckan Spotify tips!" Tipset består antingen av en låt eller ett helt album som jag tycker bör uppmärksammas lite extra mycket.
Så varför fick Nelly Furtado´s best of album bli startskottet för denna era och varför blev det veckans album och tips? Jo det är enkelt. Har man en gång hört denna portugisiska sångerskas sånger som vet jag att man för alltid kommer att känna igen rösten. För Nelly´s röst är inte som någon annan sångerska, den sticker verkligen ut från mängden och det som bidrar extra mycket till detta är Nelly´s sätt att framföra sångerna på.
Och vilka Furtado låtar rekommenderar jag då? Jo, självklart dom gamla klassikerna så som "I´m like a bird", "Turn off the light" men även den lite nyare låten "All good things (gomes to an end)". Jag skulle nog även vilja ge mig på att föreslå att du lyssnar på låten "Try".
Obs! För att kunna ta del av detta tips måste du ha Spotify. Har du inte Spotify så skaffar du det här.
Det är samma sak, varje gång vid den här tiden på året. Mina läppar klarar inte av väderväxlingarna. Kallt, varmt, blåsigt med snö, solsken och vindstilla. Eller regn, eller slask eller jag-vet-inte-vad. Just nu är mina läppar som fnöske. Dom är så torra att det svider om dom och jag kan inte begripa hur det kunde bli såhär. Jag har använt läppsyl så gott som varje dag då jag känt att detta varit på gång, men ändå blev det såhär.
Så nu undrar jag... finns det någon som har tips på hur man snabbt får mjuka och kyssvänliga läppar igen? :)
Jag har hört att man ska borsta läpparna försiktigt med en torr tandborste, att det är bra om man gör en egen liten peelingkräm och masserar in på läpparna och att man ska använda MASSOR av fett från läppsyl, läppglans m.m. Men det jag undrar vilket av alla dessa tips som verkligen funkar och vilket av alla tips som är ALLRAallra bäst?
På söndag är det första advent och för hemma hos mig är än så länge enbart en julstjärna och två små "gömda" tomtar uppsatta. Första glögg-och-pepparkaks-aftonen hade jag och Mr S för ett tag sedan och nu återstår bara att få upp den andra stora blåa stjärnan i köksfönstret och att fixa till adventsljusstaken. Jag funderar på vart min ascoola USB-snögubbe tagit vägen, men jag ska nog lyckas spåra honom lagom till första advent.
Men snart bara fyra (läs; fem) veckor kvar till självaste julafton börjar det bli dags å tänka på de kommande julklappsinköpen så jag har gjort en topp 10 lista över saker jag anser är de bästa julklapparna för en kille respektive en tjej (dvs saker jag själv skulle kunna tänka mig att få).
Vi börjar med topp 10 saker att ge till sin killkompis/bror/pojkvän/make:
1. En weekend resa tillsammans till någon mysig stad i Europa. Exempelvis Paris, Rom, London eller Budapest. Alla gillar väl att resa och en weekend resa behöver inte bli så ofantligt dyr. Allt beror helt enkelt på resmål och budget. (detta är min och Mr S julklapp till varandra, vi spar pengar till en weekendresa) 2. En god parfym. Alla människor behöver en god doft, så även män. 3. En åktur med en supersportbil. Behöver jag ens säga mer? :) 4. En heldag med massa överraskningar. Smart om man vet vad personen ifråga gillar och skulle uppskatta. Dessutom kan man anpassa detta väldigt lätt efter sin ekonomi. 5. En SPA helg tillsammans. Oavsett om man är ett passionerat kärlekspar eller ett grabbgäng så går det att uppskatta en SPA helg. Detta är dessutom något som är mycket uppskattat då de allra flesta inte unnar sig detta själva. 6. Beställ hem en egen kock som lagar en utsökt trerättersmiddag. Att få en hemlagad middag är lyxigt. Att få en hemlagad middag av en världsvan kock är aningen lyxigare! 7. Kläder. Kläder är alltid uppskattat och vet man vad personen ifråga har för storlek och gillar, så är detta en easy one. 8. Ett fint fotoalbum med bilder på er tillsammans. Minnen är bland det finaste som finns. Kan man dessutom få dom i blädder-bok-form så är det ju toppen! 9. Mysiga hemmatofflor. Det kan tyckas nördigt med innetofflor men faktum är att ALLA jag känner fryser om fötterna och då kan det vara mysigt med ett par varma tofflor att ta på sig. 10. En kaffe-kapsel-maskin. De allra flesta killar som är mer än 18 år dricker kaffe. Faktum är att dom hinkar kaffe som om det vore.... öl(?), så en kaffe-kapsel-maskin skulle helt enkelt komma sig väl till pass.
Och topp 10 saker att ge till sin tjejkompis/syster/flickvän/fru är:
1. Smink. Så gott som alla (alla?) tjejer använder smink. Mascaror går åt, så det går alltid hem hos en tjej, fast om man vill vara lite mer vågad och lite mer "underbar", så satsa på en palett av ögonskuggor. Dom kostar inte sååå mycket mer än tex. en mascara, men är sååå mycket mer exklusiva och sååå mycket roligare. 2. En väska. Tjejer har två svagheter här i livet. Väskor och skor. Väskor behöver inte kosta massor, allt beror på märke och modell. Men ska man kosta på sig att köpa en lite finare väska rekommenderar jag, som stort DKNY-fan så klart att man satsar på en DKNY-väska eller plånbok då det dels är ett "lyxmärke" och då dom är betydligt mycket "billigare" än andra likvärdiga väskor. 3. MP3-spelare. Visst många har musikspelare i sina mobiltelefoner, men det är inte alls samma sak som att ha en liten Ipod eller liknande. Dessutom är en MP3-spelare guld värt att ha då man är ute och går promenader eller då man är på gymmet och försöker springa milen. 4. En personligt designad kalender. Dom finns att beställa på nätet och alla tjejer borde ha (få) en. Dels för att de allra flesta tjejer alltid har MASSOR att göra (som såklart måste antecknas ner någonstans) och dels för att det är roligare med en personligt utformad kalender med egna bilder, citat och ett eget upplägg. 5. Presentkort på IKEA. Alla människor besöker någon gång ibland IKEA och visst vore det schysst om man slapp betala då man väl var där? Då kommer ett IKEA presentkort väl till pass. 6. Må-bra-produkter. Spelar ingen roll om du inhandlar dom på ÖB, Apoteket eller lyx-lyx-butiken. ALLA tjejer uppskattar body butter, peeling-krämer, ansiktsmasker osv osv osv. 7. Modell för en dag. Detta låter dyrare än vad det behöver bli. Det finns massor av företag som sysslar med modell-för-en-dag-verksamheter. Detta går ut på att personen ifråga bjuds in, blir sminkad (gratis) och ibland får låna kläder (gratis). Sedan tar en professionell fotograf ett flertal kort som man mot en slant får möjlighet att köpa (frivlligt). För att göra detta till en julklapp föreslår jag att man redan bestämt en dag och en tid och bokat detta åt personen som får julklappen. 8. Choklad, en bra bok och en ännu bättre flaska vin. There you go. Allt en tjej behöver en ensam kväll. 9. Kläder. Precis som killar uppskattar tjejer att få kläder, extra kul är det om det är underkläder eller ett plagg som personen som ger julklappen tyckt var extra fint eller trodde skulle passa personen som får julklappen. 10. En hemlagad middag. Tjejer gillar killar som kan laga mat. Punktslut.
Jag har varit dålig idag, dålig på att blogga. Jag har inte hunnit något privat alls idag, knappt gå på toaletten. Istället har jag suttit i möten, tre väldigt givande möten. Men nu är jag hemma och i fullgång med att planera resten av kvällen. Jag har mest en massa tråkiga måsten att ta tag i så som illaluktande sopor, en eller två tvättmaskiner som skulle behöva tvättas och middag som skulle behöva lagas. Och lite bloggande skulle jag vilja hinna med.
Men jag har fortfarande huvudvärk och ingen som helst lust. What to do?
Jag känner mig obotligt trött idag. Jag visste inte ens hur jag skulle ta mig ur sängen imorse, men på något sätt lyckades jag kravla mig till duschen och 15 minuter senare satt jag i soffan och slevade in fil-med-flingor i munnen.
Idag får bli en lugn dag både på jobbet och privat för på väg till jobbet slog huvudvärken till med full styrka och nu är skallebanken ett faktum. Jag hoppas innerligt att huvudvärken bara är ett snesteg i min annars välmående vardag.
Förresten har jag varit småbusig igen. Fast inte nu, inte idag, eftersom jag är trött och har huvudvärk. Men förra veckan så gjorde jag något busigt och nu i veckan kommer denna busighet visa sig. Jag väntar med spänning på att se om någon märker eller råkar ut för något annorlunda :)
Idag är en viss person på krigsstigen. Inga namn nämnda, men det är inte jag. Personen ifråga är dock en person som står mig mycket mycket nära och som gjort det så gott som hela mitt liv. Jag försöker iallafall att inte ta åt mig av de hårda ord som idag uttalades. Jag försöker bortse från idag, tänka att det bara är en tillfällighet, att det är personen ifråga som mår dåligt och därför behöver ta ut dessa känslor på någon annan och denna "någon annan" råkade bli jag.
Men visst gör det ont då hårda ord piskar ens själ och hjärta och visst gör det ont då egoismen lyser så stark som den idag gjorde. Men jag tror personen ifråga ångrade sig lite i efterhand, för orden mjuknade efter någon timme och nu låtsas vi båda om som att det är glömt. Det kanske är lika bra så.
Nu har jag gjort det. På fredag kl 15:00 klipper jag av håret!
... eller rättare sagt. Jag klipper av topparna på håret. Minsta möjliga ska då försvinna eftersom jag har bestämt mig för att spara ut mitt hår så att det blir långt och vackert och... självlockigt? Men en uppfräschning tyckte jag ändå att både jag och håret hade gjort oss förtjäna av!
Ganska hemskt att jag är en människa som motvilligt bokar tid till frisören, då det egentligen både är skönt och känns fräscht å få håret fixat. Jag har ju tidigare skrivit ett inlägg om mitt hår och hela min ogillan till frisörer bottnar sig i antalet dåliga frisörer som jag träffat och som alltid haft samma idiotiska idé vad dom vill göra med mitt hår. Alla vill klippa upp håret så att det blir sådär extra tjockt, fluffigt och lockigt. Juck!
Men nu är det iallafall dags. Nu ska jag bli klippt! Och det behövdes verkligen! Mina hårtoppar är kaos. Dom är inte bara kluvna en gång, utan två och en del har nog tyvärr börjat ge vika och gå av. Fast det är inte så konstigt att mitt hår är "slitet" då jag klipper mig (i frisörernas mening) alldeles för sällan och då jag dagligen och ibland flera gånger per dag, använder plattången. Ska på fredag diskutera en rakpermanentning av håret tills det fått den längden som jag vill ha för att låta det vara naturligt självlockigt. Jag vet att rakpermanentning sliter på håret, men vad gör inte mitt ständiga våld med plattången? Precis.
Lanvin gör en kollektion kläder till H&M. Gilla eller ogilla, det är frågan.
Visst finns det ett par klädesplagg i Lanvin´s klädkollektion som till och med faller mig i smaken, men spontant känner jag ändå inte för att gilla Lanvin´s kollektion och det beror på flera orsaker. Den första och främsta orsaken är att jag inte känner för att betala dyra pengar för kläder som tyvärr ändå i grund och botten bara består av H&M bristande kvalité. För tyvärr, H&M, Gina tricot mfl har aldrig lyckats kombinera det låga priset med kvalité och om så inte är meningen så får det väl vara, men i mina ögon kommer kläder från H&M aldrig kunna passa som något annat än vad jag just använder dom för/till. Som vardags slit-och-släng kläder.
Jag skulle aldrig lägga nästan 2000 kronor på en H&M klänning som Lanvin gett sitt namn och även ett par linjer till. Det är helt enkelt inte jag. Dessutom skulle jag aldrig klara av (rättare sagt) orka med den hysterin som det är då kläderna väl släpps. Jag ogillar REA-dagar då människor står och sliter och drar i kläderna. Jag betalar hellre ett par hundralappar extra, bara för att slippa hela grejen.
Så nej jag tror inte att någon Lanvin klänning från H&M kommer hamna i min garderob.
Jag lovade ju för evigheter sedan bilder från morfars 80 årsdags firande men jag har haft så himla mycket å tänka på att jag faktiskt totalt glömt bort att jag skulle lägga upp lite bilder här. Men bättre sent än aldrig, här kommer iallafall lite bilder från den stora dagen :)
Innan förrätten bjöds det på lite bubbel och snacks. Till förrätt blev det ljummen västerbottenpaj med de klassiska tillbehören. Till varmrätt serverades det kaprismarinérad oxfilé med hemmagjord pepparsås. Jag hoppas jag är lika kär och lycklig som m&m är, då jag är lika gammal! Morfars födelsedagstårta! Jag, mamma och syrran. Syrran, jag, kusinen och kusinens pojkvän. Syrran, jag och kusinen.
På fredag kör jag det igen. Fram tills dess får du möjlighet att fråga vad du vill och jag lovar att svara. Din fråga ställer du lättast i kommentarsfältet, antingen under detta inlägg eller under något av dom andra inläggens. På torsdag 24:00 avslutas frågestunden, så fram tills dess har du på dig.
Och ja, jag svarar alltid 100% ärligt på alla frågor.
Tur att jag har ett av världens bästa jobb. Tur att jag styr min egna tid och bestämmer över mig själv. Tur att jag inte hade (hoppas!) något möte inbokat idag på förmiddagen. Tur att jag har en pojkvän i Karlstad. Tur att han är världens bästa pojkvän. Tur att svärföräldrarna är så underbara och tur att jag nu, när tåget är dryga 20 minuter försenat, inte känner av stressen som vissa av mina medpassagerare.
Istället sitter jag djupt tillbaka lutat i mitt säte och tittar på de gigantiska snöflingorna som faller utanför tåget. Jag är i tror jag är i Vingåker nu. Det borde innebära att jag är på jobbet runt 10. Tur jag kan jobba till 19 ikväll, för det lär behövas...
Klockan ringde redan 05 imorse och ca 40 minuter senare satt jag på tåget mot Stockholm med avgång 06:00.
Idag stod tåget inne på perrongen och vi avgick bara ett par minuter senare än planerat. Skönt å komma hem (eftersom jag har jobbförpliktelser som kallar) men samtidigt tråkigt å lämna Karlstad. Helgen gick alldeles för fort och jag känner att mitt Karlstad-begär inte är ens i närheten av stillat. Det fanns så mycket jag hade velat hunnit med den här helgen, men som det inte fanns tid (eller ork) till. Jag hade mer än gärna besökt julmarknaden och träffat Mr S moster och ingifta morbror. Kört en utgång och något trevligt restaurangbesök.
Men det får vi ta nästa gång jag kommer och det är kanske bra å ha något att se fram emot och ha kvar å vilja göra.
Att färdas med SJ är på sätt och vis en underhållning. Människorna på tåget är som en fruktsallad, det är en salig blandning mellan sött och surt och beskt. En kvinna har uppenbarligen ingen betald sittplats utan hoppar från säte till säte allt eftersom folk frågar om hon sitter rätt (då det uppenbarligen är dom som betalat för platsen), och jag är innerligt glad att jag tillslut insåg fördelen med att betala 45 kronor extra för att få en given sittplats som är min under hela tågfärden. En annan man kryper under tågsätena, på jakt efter sin mobiltelefon som han tror sig ha tappat någonstans i tågkupén och en tredje luktar rök. Kraftig rök-äckeldoft.
Jag håller andan och tänker, jag överlever det här, det är bara ca 3 timmar och sen är jag i Flemingsberg. Då är det bara ytterligare 10 minuter, sen är jag "hemma" i tryggheten, då kan jag stänga in mig på mitt egna kontor, på mitt egna rum. Med jobbet som mitt sällskap.
Jag saknar redan Karlstad och jag saknar framför allt Mr S. Och då är det bara en timme sedan jag åkte. Dumma.
Som vanligt har en hektisk helg passerat, fast den gått i lugnets tecken så har den undermedvetna stressen ändå funnits där. I fredags hämtade Mr S upp mig med V50:in utanför jobbet och vi bytte plats så att jag hamnade på förarplatsen och där satt jag tills vi kom till Karlstad och hem till Mr S bror, där vi hämtade upp Mr S bil.
Fredagen gick sedan i lugnets tecken. Vi åkte efter att ha lämnat tillbaka V50:in hem till lägenheten och lämnade av all packning och satte sedan av till Mr S bror där vi åt middag och sedan öppnade sig en helt ny värld för mig, då Mr S bror har Super Mario-nånting spel från 1985. Haha jag föddes samma år som spelat var ifrån så det kändes extra kul att få prova på spelet. Efter två misslyckade försök i spelet tog Mr S över handkonsollen och spelade något Mike Tyson boxningsspel. Efter någon timme kom Mr S (och hans brors) vän med flickvän över och vi blev alla sittandes framför det där spelet.
Lördagen spenderades delvis på IKEA där Mr S gick loss rejält. Han köpte bland annat sängkläder, två nya kuddar, två lampor och lite annat. Själv fick jag äntligen tag i mitt stativ med trådbackar samt min långa vita tavellist. IKEA i Karlstad är inte bara lugnare än andra IKEA-varuhus, dom har dessutom alltid allt jag vill ha. Det gillar jag! Mr S erbjöd sig att köra hem mina inköpta saker till mig, så lagom till helgen kommer leveransen (och Mr S)! :)
På lördag eftermiddagen var vi bjudna på middag hem till Mr S föräldrar där det bjöds på Vänernlax. Laxen var bland de godaste laxarna jag smakat och hela kvällen var så mysig och trevlig. Mr S mamma är precis som jag, förtjust i ljus så då vi kom hem till dom låg snön vit på marken och dom hade tänt två maschaller. Inuti huset brann ljus överallt och det brann i den öppnaspisen.
Igår var det söndag och så även dags för mig att åka hem, förmiddagen segade på, som den oftast gör då man vet att man ska iväg. Det känns liksom som att dagen blir förstörd av det faktum att man vet att man har en tid å passa och att man ska åka. Hur som helst. Då klockan var 14:15 lämnade Mr S av mig vid tågstationen och jag gick in för att se vilken perrong mitt tåg stod på. Det jag möttes av då jag kom in i vänthallen var ett myller av människor som stod och trängdes. Jag tyckte direkt att det var lite märkligt att det var SÅ mycket folk inne i vänthallen med tog mig fram mellan de väntade. När jag nådde informationstavlan så såg jag vad som var orsaken till den stora folkmassan. "ALLA tåg inställda pga en nedriven kontaktledning i Hallsberg. Ingen information om ersättningsbussar finns i dagsläget." Fan.
Jag fick direkt upp mobiltelefonen och ringde Mr S. Berättade snabbt var som hänt och Mr S hade som tur var inte hunnit särskilt långt så han vände om, parkerade bilen och kom in till mig där jag stod och trängdes i vänthallen. Vi bestämde oss för att det inte var någon idé att jag stod och trängdes med alla dom andra i vänthallen så istället gick vi ut till bilen och Mr S började köra till Mr S föräldrar. Själv ringde jag SJ´s kundtjänst och efter ca 20 minuter hade jag fått hjälp att avboka min biljett. Då vi var hemma hos Mr S föräldrar så lånade vi datorn och kunde där se att all trafik skulle vara avstängd till 02 på måndag morgon så jag smsade min chef på jobbet och berättade om vad som hänt och bokade sedan om min biljett till 06 på måndag morgon.
Kvällen spenderade vi med två hyrfilmer och lite soffmys innan vi båda två, trötta somnade i sängen.
Ååååh vad omotiverad jag känner mig. Åååh vad jag vill att klockan längst ner i högra hörnet på datorn ska ticka snabbare och åååh vad jag vill ha snask (godis) att tugga på under våran lilla Karlstad-tripp. Hoppas Mr S går med på att vi stannar i Köpcentrum och handlar typ 1,5 kg godis och hoppas han inte misstycker att jag bestämt mig för att sträck-köra till Karlstad med ett enda undantag. En sträcka-på-benen-pause!
Jag älskar fredagar. Det är helt klart min dag i veckan. Och idag känns som en extra bra dag. Varför vet jag inte exakt, men jag känner på mig att today´s gonna be a good day (night). Undra vad Mr S säger om jag lägger fram förslaget att vi ska gå till Blå ikväll? :-P Jag vet att han inte är särskilt pigg på Blå sedan min matförgiftning men samtidigt har vi varit där en gång efter det, för bara någon vecka sedan, fast då drack vi iofs bara...
Och det var nog främst dricka jag tänkte på ikväll. Kanske äta en god bit mat tillsammans och sen styra upp en ute-träff med lite av Mr S vänner. Det vore himla trevligt. Fast samtidigt är det rätt omöjligt att boka upp något redan nu, eftersom ingen av oss vet hur trötta (eller pigga) vi är efter Stockholm-Karlstad trippen.
Jag har hunnit med mycket idag. Jag började morgonen med att packa allt inför Karlstad-trippen och fortsatte sen med att gå och småplocka i lägenheten. Vek ihop ett påslakarn, plockade undan en stekpanna, tog bort gårdagens i vardagsrummet, lämnade glas och bäddade tillsist sängen.
Sen kom bekymret vad jag skulle ha på mig. Jag hade bestämt mig för att ha på mig jeans och en sjömans inspirerad t-shirt men då det till-och-från kan vara rätt kallt på kontoret (för att inte tala om utomhus) så kändes det lite väl vågat (svalt) att enbart gå klädd i det. Efter lite rotande i mina byråer fann jag lösningen. En grovstickad vit sjal som jag kan svepa in mig i.
Sjalen är ett arvegods (inte från min släkt) och skulle, om jag inte plockat på mig den, förmodligen ha kastats. Jag gillar udda ting och denna känns sådär lagom antik (bohem?) och matchar dagens klädsel PERFEKT! Jag blir alltid lika nöjd då jag hittar saker (oftast kläder) som jag totalt glömt bort att jag har! Det blir som att få ett klädplagg på nytt :)
Varför packade jag inte igår kväll då jag i lugn och ro hade tid att bestämma vad jag skulle ha med mig? Bra fråga. Istället hamnade jag i shit-det-är-morgon-och-jag-har-inte-packat-än situationen, men don´t you worry. Jag är redan färdigpackad och jag tror jag fått med mig tillräckligt lite kläder för att det ska rymmas i en enda väska, men tillräckligt mycket kläder för att jag ska klara mig en hel weekend. Nice!
Nu är biljetten bokad men jag har inte ens lämnat Stockholm. Jag har inte ens kommit iväg. Men imorgon åker vi, så fort jag slutar så drar vi mot Karlstad. Ska bli skönt å komma bort en weekend och bara ha det bra. Jag behöver varva ner. Massor.
Jag har blivit utmanad av annan bloggare att besvara lite frågor kring min blogg, mitt bloggande och bloggar rent allmänt. Så här kommer lite frågor och framförallt, svar.
1 - Hur länge har du bloggat? Det är lite svårt å säga exakt hur länge jag bloggat eftersom jag innan den här bloggen hade en annan och innan den bloggen hade jag en annan blogg, fast då hette det inte blogg utan "dagbok". Men den här bloggen har jag drivit sedan i somras.
2 - Hur såg din bild av bloggar och bloggare ut en månad innan du själv började blogga? Jag hade ingen speciell bild av andra bloggare dels för att jag inte dömer bloggare förrän jag kikat in och läst bloggen men även för att jag inte läser så många andra, för mig, okända personers, bloggar. Jag håller mig mest till bloggande vänner.
3 - Vilken var den första blogg du förälskade dig i? Jag har faktiskt bara två favoritbloggar som jag följer dagligen och det är Bingo Rimérs blogg samt hans blivande frus, Katrin´s blogg.
4 - Hur känner du inför dina första blogginlägg, när du såhär i efterhand läser dem? Jag brukar inte gå tillbaka å läsa mina gamla inlägg, men jag om jag skulle göra det så skulle jag ändå vara nöjd. För det jag skrev där och då, var så jag kände just där och då och det vill jag inte ändra på.
5 - Hur många bloggar återvänder du till regelbundet som läsare? Jag återvänder till ett par bloggar. Dom som ger mig något. Främst vänners men som sagt var även en del "okända". Men totalt kanske jag bläddrar i 5-6 bloggar.
6 - Av de bloggar du läser, hur många procent är dagboksbloggar och hur många är ämnesbloggar (t ex teknikbloggar, modebloggar, politiska bloggar)? Av de bloggar jag läser så är 99% privata bloggar där de delger läsaren om sin vardag och liv, men även annat svammel (precis som jag gör). Det är faktiskt bara en enda blogg som är inriktad och nischad.
7- nämn en bloggare (obs: länka) som verkar väldigt olik dig, vars blogg du tycker om. Den bloggare som jag tycker är mest olik mig måste vara Bingo Rimér med bloggen http://beingbingo.com . Men jag älskar verkligen Bingo´s spontana inlägg och sättet han skriver på! :)
8 - Nämn en bloggare (obs: länka) som verkar väldigt lik dig, vars blogg du tycker om. Den bloggare som är mest lik mig måste vara... Hmm... svår fråga. Jag tycker inte att någon bloggare är särskilt lik mig.
9 - Vad tycker dina närmaste om att du bloggar? Dom som känner till att jag bloggar, tror jag tycker om att jag gör det, eftersom de flesta inte finns nära mig eller i min vardag dagligen och genom min blogg ändå kan läsa om vad jag gör och vad jag har för mig.
10 - Tycker folk som känner dig att du är dig själv i din blogg? Det vet jag inte, men jag hoppas det. För den jag är i bloggen, är den jag är IRL så att säga.
11 - Har du hittat en fungerande gräns för hur privat du vill vara i din blogg, eller tänjs den gränsen hela tiden? Det där är väldigt svårt. Jag har bestämt vart min gräns mellan privat och offentligt går, samtidigt känner jag då och då att jag är stundvis alldeles för utlämnande i bloggen. Men jag försöker bevara delar av mitt privatliv för mig själv och för mina absolut närmaste. Delvis är det även därför som jag censurerar vissa namn genom att byta ut dom till andra, som tex min pojkvän som fått namnet Mr S i bloggen.
12 - Nämn några saker som du aldrig bloggar om, och varför. Jag skulle aldrig blogga om mitt arbete eller mina arbetskollegor mfl. Iallafall inte på ett utlämnande sätt, utan att först ha fått deras godkännande. Jag skulle inte heller blogga om väldigt privata saker som rör tex. min familj eller mitt förhållande.
13 - I vilken utsträckning bloggar du för att få bekräftelse, tror du? Hmm detta är svårt att säga. Men klart att bekräftelse finns med. Jag vill gärna ha respons på det jag skriver för att få veta vad ni tycker och tänker om saker jag tar upp. Men det är inget som får mig att driva bloggen framåt, utan det som helt och hållet drar bloggen framåt är att jag själv har ett behov av att uttrycka mig, för att få rensa tankarna.
14 - Tror du att man kan lära känna en person genom att läsa hennes/hans blogg? Nej, man måste alltid uppleva en människa för att kunna ha möjligheten att göra det. Men en blogg kan väcka en nyfikenhet som gör att man vill lära känna personen. Men nej, du lär aldrig känna en person genom att läsa dennes blogg för du vet ju aldrig om det är så personen som skriver är eller om det är så personen önskade att hon/han var.
15 - Har du träffat folk IRL (in real life) efter att ha fått kontakt med dem via bloggen? Nej.
16 - Tror du att det kan vara skadligt för vissa personer att blogga? Jag tror att det är bra för människan att uttrycka sig och jag tror även att alla människor har ett behov av att få uttrycka sig på något sätt. Sen om blogga är just rätt sätt för alla människor, kan inte jag svara för.
17 - Har du någonsin blivit sårad av någonting som skrivits till/om dig i kommentarer eller i andra bloggar? Nej.
18 - Har du själv skrivit saker du ångrar i din egen eller andras bloggar? Ja, jag ångrar tex att jag lämnade ut mig så i min gamla blogg. Att jag dessutom lät mig påverkas av andra så pass att det i vissa meningar syntes på bloggen, är beklagligt.
19 - Hur ser bloggandets nackdelar ut, för dig? Just nu, ser jag inga nackdelar med att blogga och har nog aldrig gjort det heller.
20 - Tror du att du fortfarande bloggar om två år? Självklart! Jag har svårt att se något som skulle kunna få mig att sluta blogga.
21 - Nämn 5 bloggare som du vill ska svara på enkäten. Det är omöjligt, jag tror inte på tvång. Det är bättre att dom som vill fylla i listan gör det och sedan länkar tillbaka till mig.
Igår blev jag snyltad på dom, men tills idag har vi lagt in en beställning på menyn. Så nu äntligen, bara om en liten liten stund ska jag få äta mina efterlängtade och ack så goda, Wallenbergare :)
Undra när jag ska lära mig att tänka litet. Tänka smått. Tänka att jag faktiskt inte behöver ha med mig HELA min (mina) garderober till Karlstad, för att bara spendera fredag-eftermiddag/kväll, en hel lördag samt en halv söndag där. För som det ser ut nu, och nästan alltid har sett ut, de gånger då jag börjat packa inför en weekend i Karlstad, så har jag fått med mig kläder för minst två, kanske tre, tjejer. Och då snackar vi weekend.
Visst är det skillnad om man ska stanna en vecka eller kanske till-och-med två, men nu snackar vi två hela dagar och inget mer. Min Fjällräven väska är tillsammans med min LV klassiska bag, bovarna i dramat. Dom uppmuntrar till mass-packning, och räcker inte en av dom till, använder jag mer än gärna båda två PLUS min DKNY-handväska.
Men nu är det tänkt å bli ändring på det, så jag tänker ge mig ut på weekendbag-jakt! För med ett distansförhållande, som i den närmsta framtiden inte ser ut att ändra sig till ett vardagsförhållande, behövs det minst en (helst två) schysst(a) väskor att packa i. Och nej, praktiska dragväskor à flygvärdinne-stylen, är ingenting för mig. Jag gillar å slita sönder min axel. Så det så.
Dessa två skönheter har hittills stulit mitt hjärta.
Den "lilla" väskan av dom två är i kraftig nöthud och har yttermåtten 47-58x30x22 cm (BxHxD) och kostar 6 495 kronor.
Den lite större väskan av dom två är denna som är i renskinn och har yttermåtten 47-58x30x22cm (BxHxD). Denna väska är lite dyrare. Den kostar 7 495 kronor.
Vad tyckte du om väskorna, vilken tror du är bäst? Eller har du ett annat alternativ?
Ser du stjärnan i det blå, allt du önskar kan du få...
Jag hade en toppen dag även igår. Först jobbade jag och sen kom Mr S och hämtade upp mig med sin mörka springare (läs; Volvo V50) och en röd ros och sen satte vi av mot Skärholmen C, för ett secret mission (can´t tell yet, I´m sorry). Då det var avklarat och vi var sådär lagom möra i kroppen tyckte Mr S att en fika vore på sin plats så vi satte av mot första bästa café där vi blev sittandes med en varsin dryck. Jag en chai-latte (anar vi ett beroende?) och Mr S med en Coca-cola.
Då krafterna var tillräckligt samlade tog vi svängen förbi Systembolaget där vi inhandlade höstens första flaska glögg. Blossa´s glögg för att vara exakt. Efter det hade vi fått tillbaka tillräckligt med energi för att orka åka till IKEA och börja plocka på oss (jag plockade, Mr S bar snällt) allt vi skulle ha. Då vi fått tag på alla galgarna (nu är jag 20 galgare rikare) och en vit fotoram så insåg jag till min stora besvikelse att IKEA.se´s lagerstatus info inte alls stämde. För det jag ursprungligen kommit dit för att hämta fanns inte inne.
IKEA hade varken mitt stativ till de fyra trådbackar som stativet skulle innehålla. Trådbackarna hade dom, så dom släpade jag runt hela varuhuset innan jag vid ta-det-själv-lagret insåg att stativet inte fanns. Dom hade inte heller min 110 (115?) cm långa vita tavellist. Självklart hade dom tavellister i måttet 49 cm inne, men det var jag inte intresserad av. Dels för att jag inte tycker att det är snyggt med två små bredvid varandra för att skarven kommer jag störa mig på i evigheters evigheter och dels för att jag helt enkelt åkt dit men målet att få hem en enda lång vit tavellist.
Jag fick iallafall tag på ett halkskydd till min nya vardagsrums matta, som både jag och Mr S funnit lite i halaste laget :-P
Väl hemma efter ett snabbt stopp på ICA Maxi för att hjälpa min sjuka syrra att handla lite, plockade jag upp de nya inköpen och diskade medan Mr S gjorde en varsin lyxig räksallad. Sen lyxade vi i soffan med en varsin kopp glögg (jag preppade min rikligt med både mandlar och russin) och lite pepparkakor :)
Imorse kom jag upp i normal tid. 06:08 klev jag upp ur sängen och gick som i trans till duschen. Väl ute ur duschen gjorde jag mitt honungsvatten och bredde två hårda smörgåsar. Sen hamnade jag som vanligt framför TV4´s nyhetsmorgon och innan jag visste ordet av var det dags å ta på sig kläderna och göra sig redo att gå till jobbet.
Inatt kom snön åter tillbaka. Så nu är det fläckvis vitt igen. Fint förvisso, men lite väl tidigt tycker jag att det är. Och särskilt när snön inte ens behagar ligga kvar, utan envisas med att lika fort som den kommer, slaska bort. Värdelöst.
Dagens klädval blev, pga snöns ankomst, min gigantiska långa brun-lila stickade kofta. För den är lagom varm coh tillräckligt stor för att jag ska kunna flytta in i den och stanna där tills vädret blir bättre igen. För visst kommer vädret bli fint och varmare igen? Eller?
Hur som helst så insåg jag idag för- eller nackdelen med att vara tillfälligt sambo. Jag råkade av misstag (i trötthetens lullande) ta en av mina egna svarta strumpor och en gigantisk-Mr S-strumpa. Gissa om jag blev förvånad då den strumpan som jag trodde var min, gick hela vägen upp på vaden. Men alldeles för trött som jag var (läs; är) så orkade jag inte byta strumpa då jag upptäckt mitt lilla misstag, så nu sitter jag här, iförd en lillstrumpa och en syster yster :-P
Igår då Mr S hämtade upp mig på jobbet vid 17-tiden så hade han en röd ros till mig. Sådan vardagslyx är jag inte van vid och tänk att en liten röd ros, kan göra så stor skillnad. Jag är hopplöst förälskad och kär i min obotliga romantiker! ♥
Får du någon lyx i vardagen, eller ger du kanske någon annan det?
Alla vet vi att planering är A och O, men att planering kunde vara så här komplicerat och invecklat, hade jag inte den blekaste om. Just nu (alltså inte just nu i skrivande stund) håller jag och Mr S på att planera kring jul och nyår och det är inte helt lätt att få två liv, och framför allt, två släkter att gå ihop. Särskilt inte då det är många kockar till soppan.
Hur som helst så ser det ut som att vi kommer fira julafton på två olika håll. Tanken jag hade först var att jag skulle eventuellt fira jul i Karlstad med Mr S och hans familj, men då jag berättade detta för syrran så protesterade hon högljutt och då frågade jag om Mr S ville komma och fira jul hos oss, i Stockholm, vilket han gärna ville. Men sen så fick han veta att hans mormor skulle vara hos dom på julafton och då bestämde han sig för att vara hemma, vilket jag mycket väl kan förstå och tycker är ett klokt beslut.
Så då fick jag (vi) planera om lite och jag funderade på att ta bilen till Karlstad på juldagens morgon, men eftersom julafton och alla juldagarna ligger så himla tokigt i år, så hade det isf blivit så att jag åkt till Karlstad på juldagen och tvingats åka hem dagen därpå, och det kändes... tokigt. Så istället blir det Mr S som kommer till Stockholm, då lyckosten är ledig. Vi får väl se hur länge han stannar i Stockholm, men tanken är att jag ska fira nyår i Karlstad med Mr S.
Men eftersom jag gärna vill fira jul och nyår med vännerna hemma i Stockholm också så håller jag redan nu på att planera in ett liten glögg-och-peppis-kalas hemma hos mig runt den 17-18 december. Så det jag undrar nu är om det är någon som är hemma då, och om det finns ett intresse för en sådan liten sammankomst hemma hos mig? :)
Mer info om glögg-och-peppis-kvällen kommer komma både här i bloggen och på Facebook, så don´t you worry! :)
Idag är en aktiv dag. Det är en dag med massa inplanerat. And I like it!
Först och främst ska jag och kollegorna gå ut och äta. Det är mitt intiativ då jag såg på menyn redan förra veckan att dom idag, serverar Wallenbergare på klassiskt vis med alla tillbehör. Och sen såg efterrätten farligt god ut ;-)
Sen ikväll, då jag slutar, så gör vi en delvis en favorit i repris. Mr S ska hämta upp mig kl. 17 på jobbet för en snabbtripp till Skärholmen Centrum. Där ska vi in i ett par butiker och då vi är färdiga där så bär det av till IKEA för shopping av det jag tidigare i veckan bloggade om.
Då vi är färdiga där (undra om det blir middag på IKEA idag?) så ska vi direkt hem och det är då stressen börjar. Jag måste (skulle vilja) hinna tvätta, diska, städa och helst få allt jag köper på IKEA idag, på plats, innan fredag. För idag fick jag veta att Mr S inte alls slutar kl. 16 på fredag, utan 12. Så då är planen att vi åker direkt till Karlstad då jag slutar vid 14:30. Och ska vi göra det, så vill jag få ordning och reda innan dess.
Och imorgon tänker jag, mot min kropps tycke. Träna på kvällen. Så då finns det inte mycket tid över till städ-tvätt-och-disk. Så det är helt enkelt idag ALLT måste ske. Tror ni jag hinner? Eller kommer något bli liggandes till nästa vecka? Det gör iofs inte så mycket om jag har något kvar å göra då, men jag vill helst inte ha allt kvar...
Dessutom måste jag komma ihåg å boka SJ-biljett hem från Karlstad tills på söndag, för annars har jag ett STORT problem på måndag :-P
Först jobbade jag 8-17 och sen kom Mr S och hämtade upp mig med V50 (som impar på mig, även om förra V50 vi hade impade mer), vi satte av mot Heron City men kom inte längre än till brandstations rondellen där jag bor. Där tog det tvärstopp. Kö.
Stockholm är kända för sina köer, men för mig som är äkta Stockholmare och inföding är det inte en kö så länge trafiken rullar. Och igår rullade det till och från väldigt bra och vid ICA Maxi hade kön helt släppt och vi kunde fortsätta den lilla biten som stod kvar innan vi parkerade bilen på Heron Citys parkering. Klockan var då runt tio i sex och vi gick in på Heron City.
Mr S fick sin vilja igenom så vi slog oss ner på Amazonas restaurangen. Jag tyckte det var ett bra matval-ställe då jag dels aldrig varit där och då det är rätt häftligt inrett med djungel-tema! Jag åt kycklingspett med tzatziki och pommes och Mr S åt en grekisksallad. Eftersom jag erbjöd mig att köra och drack en citron Ramlösa fick Mr S i sig två starköl, vilket han verkligen gjort sig förtjänt av efter två slitsamma dagar i Stockholm :)
Då vi lämnade restaurangen var klockan bara lite efter halv sju så vi tog en sväng förbi Mediamarket där vi tittade på alltifrån en ny TV till mig (jag har gått och blivit sugen på en ny TV, men det bloggar jag om i ett senare inlägg), till Apple datorer (någon som vet om Apple AIR är nått att ha?) till mobiltelefoner och externa hårddiskar. Då vi tröttnat på Mediamarket gick vi igenom Bolia och Hemtex innan vi satte av mot MIO och deras café (Waynes coffee). Och där blev vi sittandes från halv åtta till åtta. Med en varsin varm dryck och en kaka.
Då de i högtalarna inne på MIO meddelade att de stängde varuhuset om tio minuter beslutade vi oss för att gå upp till bion och köpa med oss lite dryck och popcorn och sedan gå till biosalongen. Filmen vi tillslut enades om att se var "Himlen så oskyldigt blå", då den delvis var den film som började först (tjugo i nio) och då den fått bra kretik av både min familj och av andra. Men jag måste säga att jag blev besviken. Filmen var inte särskilt underhållande (jag skrattade enbart vid ett par tillfällen) och även om jag tror filmen gick under kategorin Drama, så var det knappt ett drama. Jag upplevde filmen som seg och utdragen. Så särskilt bio-sevärd, vet jag inte om den var.
Då vi någon gång efter elva var hemma och låg nerbäddade i sängen så tyckte jag ändå att jag haft en trevlig kväll och dejt. Det är inte varje dag man får gå på dejt med sin egna pojkvän! Men en sak är säkert, det var inte sista gången! ;-)
Mr S ringde mig idag på morgonfikat och lät exalterad. Eventuellt skulle han få jobba i Vallentuna (åhej vad långt bort i förhållande till vart jag bor) nästa vecka och sedan eventuellt två veckor till. Då vi lagt på och jag gått tillbaka till att mumsa på min banan så plingade mobilen till. Ett sms från Mr S. Det stod mer eller mindre att det inte blir något Stockholm för hans del kommande vecka, men att han veckan därpå kommer hit, till mig, igen.
Jag trivs jätte bra i Karlstad och det är även därför som jag ett tag var fast besluten å flytta dit och börja ett nytt (samma) liv där, men nu äntligen känns det som att Mr S har hittat sin plats, i Stockholm och även i mång och mycket gjort det till "sitt" Stockholm.
Jag blir alltid lika glad då han, utan gps, hittar till ställen. Eller då han kommer med förslag på platser han vill besöka och saker han vill göra. Det gillas. Mycket. Fast det jag gillar allra allra mest är de bästa av två världar. Jobba i Stockholm på vardagarna och hänga i vackra, underbara och mysiga Karlstad på helgerna. Det är nice!
Man kan inte alltid vara på topp, som det så fint heter. Men vad jag var igår vet jag inte. Jag gick från överlycklig över att bli upphämtad, i en varm bil, av Mr S (särskilt då vädret igår var allt annat än fint) till att bli upprymd efter att ha hört en sak på radion (jag misstänker skarpt att Mr S tycker att jag ska sluta lyssna på radio nu!) till att bli jätte känslosam och ledsen. Stackars, stackars Mr S.
Jag vet inte vad det var med mig igår, men jag kände inte igen mig själv. Vilken himla tur att jag inte har så många sådana dagar (igår var faktiskt min allra första), för jag tror inte jag skulle stå ut och framför allt inte då jag själv märkte att jag inte var mig själv, utan någon helt annan.
Mr S var dock lika söt och förnuftig som vanligt. Först skrattade han åt mig, för jag antar att han trodde att jag skojade då jag kom med mitt upprymda "Vet du vad jag hörde på radion? Nämligen... Är det så? Va? VAAAA?" till att sätta sig bredvid mig, på köksgolvet, framför ugnen (såhär i efterhand förstår jag att jag måste sett ut som en blandning av en trottsig 5-åring och en gammal överarbetad tant, där jag satt, vaktandes laxen som var i ugnen) och dra handen igenom mitt hår där jag satt och snyftade. Och så sa han sådär lugnande men ändå bestämt, som bara han kan "Jag tror vi får ta och skärpa till oss nu, du är bara lite känslig för att du har din vecka. Det går över."
Snacka om att jag skämdes men som tur var så försvann det lika snabbt som det kom och jag kunde återigen gå tillbaka att vara vanliga, positiva, glada Anna. Skönt. För jag gör mig inge bra som grinolle ;-)
Jag är en hårbov. En riktig bandit. Frisörerna säger att man ska klippa håret minst var tredje månad för att hålla det friskt och snyggt. För att undvika slitna hårtoppar och hårtoppar som klyver sig i tu. Och jag säger att jag ska och jag säger att jag lovar och ändå undviker jag frisören så ofta att då jag väl går till frisören så vill dom alltid ta av minst en decimeter hår. Inte för att det egentligen behövs, men för att dom alla, tror att jag skulle passa i kort frisyr à Rihanna.
Jag har redan varit där, jag har faktiskt varit överallt. Jag har kört page à Robyn, jag har kört långt hår à Jennifer Aniston, jag har haft uppklipp à vad-hon-nu-heter och jag har klippt vågat à Rihanna. Det enda jag inte haft eller gjort med mitt hår hittills är att jag aldrig varit blond eller rakat av allt hår. Jag har inte heller haft kort-kort frisyr à pojke. Men annars har jag verkligen provat A L L T .
Och idag upptäckte jag till min förskräckelse att håret skulle behöva få sig en omgång. Och jag som inte litar på frisörer känner lite små-ångest inför den upptäckten. Kanske skulle man boka tid hos en frisör i Karlstad? Det finns en salong där som alla tipsar om. Den är tydligen lite dyrare, men så mycket bättre. Kan det stämma? Ska jag våga chansa? Det kan ju inte bli annat än... fel?!
Mr S ska också klippa sig. Vi kanske kan göra det tillsammans, som en duo. Haha vem vet vi kanske kan få ett sunkigt "klipp två, betala för en" deal? :-P
Vart klipper du dig? Har du någon PÅLITLIG frisör och tipsa om? :)
Imorse vid morgonfikat sa kollegan till mig "Åååh är det du som doftar så gott? Jag känner din doft överallt. Tex vet jag när du varit på toaletten. Då brukar jag tänka åååh nu har Anna varit på toaletten". Jag antar att hon såg min förvånade min för sedan fortsatte hon "Ja alltså det är din parfymdoft som jag känner inne på toaletten och i korridoren och inget annat" :)
Och visst är det så att dofter sätter spår. Både i korridorer och på kuddar, både i halsdukar och i minnen. Jag minns vissa dofter mer än andra, det är de dofter som satt sina spår i mig av någon orsak. Antingen pga ett minne eller pga en känsla. En del dofter bidrar till välbehag och en varm, mysig känsla inombords medan andra tyvärr bär med sig ett tråkigt eller jobbigt minne.
Imorse kände jag en av de parfymer som Mr S använder. Det var då jag var på väg till jobbet. Jag antar att det gått en man framför mig som precis som Mr S gillar parfymen för jag kände den nästan hela vägen till jobbet. Det gjorde lite min morgon. För en god doft som man kan förknippa med något bra är underbart.
Vilken är din favorit doft och vad doftar du själv?
Jag trodde faktiskt inte att jag skulle komma upp ur sängen imorse. Jisses vad halsen stretade emot och tröttheten liksom drog ner mig i lakarnet, ner i kudden. Det är stunder som den imorse som jag är evigt tacksam, inte bara för att jag beslutat mig för att kvällen innan ställa ett alarm på 06:15 och ett på, som vanligt 06:40, utan även för att jag kunde stänga av det första alarmet och somna om tills det andra alarmet började ringa.
Först då orkade jag upp ur sängen. Jag gick som i slowmotion in till badrummet och ställde mig i duschen och då jag väl kom ut så mådde jag aningen bättre. Efter en filtallrik och ett glas juice var jag nästan mig själv och efter att ha fått på mig lite kläder, följt TV4´s rapportering om Mona Salin´s avgång från Sossarna och fått på mig lite mascara på ögonfransarna så kände jag mig redo att gå till jobbet.
Jag var iofs inte på plats klockan 7 idag, men iallafall lagom till 07:30. Tänkte nog jobba till 17-nånting idag och sen hoppa in i bilen med Mr S och dra till Heron City för middag och bio. Vårat första biobesök tillsammans.
Mr S vill äta på Amazonas, och det kanske passar bra, för jag misstänker att vi får vänta med bion till 20:50 eller 21-nånting, då det är då de flesta braiga filmer som jag skulle kunna tänka mig att se, börjar. Tänkbara Anna-filmer är Buried, Himlen är oskyldigt blå, I rymden finns inga känslor, Pappa på burk och The social network.
Vi får väl se om Mr S vill se någon av dessa, eller om han har ett helt annat alternativ att komma med :)
Mr S och jag kör ett tema den här veckan. Ett svenebanan-tema. Varken jag eller Mr S är egentligen särskilt svenebanan, eller jag tror iallafall inte andra ser oss som det (även om jag själv mer än gärna är en svenebanan). Hursom helst så den här veckan kör vi svensson-svensson liv med mer än ett ICA Maxi besök, storkok av mat, så att det räcker till en matlåda dagen efter till mig och andra vardagliga sysslor.
Imorgon blir det som sagt var kanske bio eller det där restaurangbesöket som jag lovat Mr S och på onsdag bär det av till bland annat Skärholmen och IKEA. Men sen framför allt, på fredag, kör vi ett riktigt villa (lägenhet), volvo (V50 diesel) och vovve (mys?) liv då vi tillsammans ska glida till Karlstad efter att båda två ha jobbat heldag. Eftersom Mr S kör bil till vardags så har vi redan nu gjort upp så att jag kör första (om inte hela) sträckan till Karlstad. För jag kör inte bil till vardags och faktum är att jag knappt kör bil alls.
De gånger jag hamnar bakom ratten är antingen då jag är med Mr S och han inte orkar köra, eller då jag är bjuden på middag eller annan tillställning och alla vill dricka, för då passar det bra att utnyttja mig som chafför - fast jag har iofs inget emot det.
Ikväll blir det laxfilé med bönmix och en hemmagjord romsås. Till efterrätt ska Mr S få tiramisuglass och kaffe.
Som ni vet är jag på jakt efter ett soffbord och även om suget är stort efter det marockanska thébordet som finns bland annat hos In och finn, så tittar jag på alternativ.
IKEA har ett brett utbud på soffbord, men då det gäller att hitta ett soffbord som faller mig i smaken så har jag funnit följande tre alternativ...
Som ett budget alternativ finns detta lilla soffbord i vitt som är försedd med glas. Pris 399 kr.
Ett dyrare alternativ till bordet ovan finns detta massiva träbord som här är lackat i vitt. Pris 1295 kr.
Och det sista bordet som föll mig i smaken är detta ekfanér bord för 1295 kr.
På onsdag ska jag och Mr S till IKEA, men redan igår satte jag mig och började titta på IKEA´s hemsida vad jag ska ha därifrån. Det finns som alltid alldeles för mycket som jag skulle vilja köpa från IKEA, så nu har jag bestämt mig för att hålla mig till det jag verkligen behöver. Och efter lördagens rensning och ordningställande i garderoberna och i hallen överhuvudtaget så blir det prio på att fortsätta där jag i lördags slutade.
Så vid onsdagens besök blir det följande produkter som får följa med mig (oss) hem...
Fyra stycken galgar i vitt plats för endast 7 kronor!
Sexton stycken vita galgar i trä för 90 kronor.
En vit fotoram för 49 kronor.
En tavellist för 139 kronor.
Samt en stativ med fyra stycken trådbackar för 179 kronor.
Idag börjar vardagen med Mr S. Tills på fredag eftermiddag ska vi leva som vardags-sambos och prova på hur det fungerar med jobb, storkok av mat och allmänt vardagsfix. Men det står även lite "roligare" saker på veckans to-do-lista. Bland annat tänkte jag försöka hinna med att bjuda Mr S på en Vretastuge-middag, gå på bio (någon som sett någon bra film som kan tipsa?), åka till IKEA och tillbaka till Skärholmen Centrum. Plus body pump!
Sen på fredag, då Mr S slutat jobba åker vi tillsammans till Karlstad för en weekend där. På tal om det får jag inte glömma bort att boka min tillbaka-till-Stockholm-tågbiljett tills på söndag.
Sanning nummer 2 består av mitt missnöje över att ha fräknar. Vad grundar detta missnöje i och vad tycker jag idag? Det är lite av det du kommer få veta i detta inlägg.
Första gången jag insåg att jag inte såg ut som alla andra barn i ansiktet var redan på dagis. Jag var aldrig rätt ut retad för mina fräknar i ansiktet (som mest syns sommartid) men visst hände det att främst de "coola pojkarna" (det fanns tyvärr sådana redan på dagis) sa något elakt om mina fräknar. Jag minns särskilt en dag då vi tillsammans med alla våra dagisfröknar hade varit på någon utflykt inne i stan och stod packade som sardiner på tunnelbanan. En av pojkarna från dagis höll som bäst på att reta mig för mina fräknar då en äldre farbror kom fram, klappade mig på huvudet och sa "Prinsessan du ska inte vara ledsen. För jag tycker iallafall att fräknar på en söt tjej som dig, är bland det finaste som finns" och sedan gick mannen av vid Hötorget. Jag minns hur en av mina dagisfröknar sa något i stil med "Där ser du, det är jättefint med fräknar" och den äldre mannens ord fick mig att liksom sträcka på mig och stå upp för mig själv och mina fräkniga kinder.
En väldigt fräknig och osminkad Anna, sommaren 2004.
Sedan den dagen på tunnelbanan har jag i perioder älskat mina fräknar och tyvärr även i perioder hatat dom. I dom bra perioderna och stunderna har jag inte gjort något för att framhäva mina fräknar, men jag har iallafall inte, som i de dåliga perioderna, försökt dölja eller täcka över dom. Mina fräknar syns som sagt var främst på sommaren, då solen har kysst mina kinder. Och jag tror även att det är solen som framkallar denna fräk-uppkomst. För vintertid har jag bara ett fåtal fräknar och dom är inte alls lika markanta eller synliga.
Då jag hade en dålig fräken-period använde jag bland annat foundation och puder för att täcka över fräknarna och den största orsaken till att jag gjorde detta var för att jag tyckte att fräknarna fick mitt ansikte och hy att se ojämn ut. Jag tror att man kan jämföra mitt missnöje över mina fräknar lite med den känsla som människor som har kraftig acne känner. Det händer än idag att jag stundvis kommer på mig själv med att skämmas över mina fräknar, men jag är glad att jag ändå kommit till en sådan mognad och insikt att jag förstår att jag aldrig kommer bli av med mina fräknar och att det därför är bättre att acceptera dom eller iallafall försöka göra det bästa av situationen. För dom sitter ju där dom sitter och kommer göra det för all framtid.
Har du något med ditt utseende som du skäms över fast du inte borde?
Så var ännu en helg förbi och ytterligare en blöt måndag är kommen. Ingen blir väl särskilt förvånad då jag säger att jag var näst-först på jobbet, även idag? Och att jag suttit här i snart en timme.
Varför passerar helgerna alltid så snabbt? Och varför förstod inte jag att det i lördags, var just lördag? Det måste haft med Mr S anländande å göra. För han kommer ju alltid i vanliga fall på en fredag... Hur som helst, helgen var lugn. Min förkylning ger inte med sig utan den hånar mig med nysningar, snörvel och morgon-halssvid.
I lördags fick jag ett ryck och tog tag i min hall. Jag strukturerade upp alla fyra garderoberna och då jag sex timmar senare för första gången på hela dagen, satte mig ner, kunde jag inte förstå vart jag först hade fått energin ifrån?! Jag som lovade mig själv att jag bara skulle ta det lugnt. Hur som helst blev garderoberna bra och nu har jag bättre ordning än någonsin! Nu återstår det bara att ta tag i köket någon dag då regnet piskar mot rutan och jag är allmänt uttråkad :)
Då Mr S kom 17-tiden så åkte vi och handlade lite frukost och andra bra-att-ha-grejer innan vi åkte hem och gjorde middag. Det blev inget avancerat, jag slängde ihop en pasta carbonara och sen slappade vi i soffan med ett glas rött. Framåt åtta-tiden dukade vi av middagen och Mr S kokade kaffe. Någon gång under kaffekokandet smusslade Mr S upp en flaska mousserande och helt plötsligt stod han i vardagsrummet med ett glas bubbel åt mig. Snacka om att jag blev förvånad men glad!
Då vi fått i oss ett glas bubbel så satte vi oss åter i soffan med en varsin kopp kaffe och vuxen-poäng-baileys och tillsammans med en ost-och-kexbricka avnjöt vi beckfilmen "Levande begravd". Jag tyckte den var sjuuukt psykiskt äcklig och kan erkänna att jag kröp upp mot Mr S. Han däremot verkade inte särskilt berörd av skräckisen :)
Gårdagen gick även den i lugnets tecken. Vi vaknade rätt sent och jag gick upp och fixade frukost. Efter det tog vi en sväng till Skärholmen C för ett secret mission och sedan hämtade vi upp syrran och drog hem till m&p, för att fira fars dag med lite ostkaka.
Idag är det inte bara söndag det är även Fars dag och i och med detta tänkte jag och syrran, tillsammans med Mr S som är i Stockholm och stannar tills på fredag, åka hem till m&p och uppvakta pappa med en liten ostkaka med dess tillbehör.
Andra saker som står på dagens schema är bland annat att hämta den massiva ek-byrå som syrran skänkt mig då hon gjorde om sin hall för ett par veckor sedan, samt kanske försöka orka med ett body pump pass på kvällen. Jag är på bättringsvägen även om jag inte känner mig helt hundra, men jag känner inte att jag kan skjuta på träningen längre. Får ju ångest och megadåligt samvete av att inte röra på mig!
Hur tänkte du fira fars dag? Och tänker du fira det? Kanske är du pappa själv och hur blev du i sådana fall uppvaktad? :)
Minns ni min fråga i bloggen för ett tag sedan, om det var någon som sett OKQ8´s helt fantastiskt underhållande och väl genomtänkta reklam? Nu har jag äntligen hittat den på youtube och tänkte därför delge er denna störtsköna reklam! Man kanske skulle unna sig en spa-weekend någon helg ;)
Jag borde inte bli det, men jag är chockad. Jag fick en riktigt stor chock igår och vet inte om jag tycker att det känns bra eller dåligt. Hjärnan kan inte bestämma sig om det är gott eller ont. Men faktum är att det är. Det är fastställt, för andra gången men ändå vill han inte inse fakta. Inse det faktum att det är de.
Det är stunder som igår, som idag, som jag är evigt tacksam över deras beslut. Att dom för en gångs skull tog överhand och fattade ett beslut åt mig. För hade dom inte gjort det, så hur hade mitt liv sett ut idag? Hade jag ens levt då? Jag känner en viss osäkerhet då jag tänker på det, men ändå är jag ledsen för hans skull. Vad beror det på? Varför känner jag empati och har medkänsla för en människa, som helt saknar det?
En sak är iallafall säker. En bättre pojkvän än Mr S kan jag aldrig någonsin få. Han är perfekt. För mig. Och jag är evigt tacksam att dom hjälpte mig att inse vad som är bra och dåligt, vad som är rätt och vad som framför allt är fel. Men visst, det är väldigt lätt å bli hemmablind, att tro att allt är som det ska vara och sedan bara leva på i felet, i ett felande förhållande. Men jag har nu lovat mig själv att jag aldrig någonsin igen ska hamna där. I ett dåligt förhållande.
Lördag morgon och jag ligger och drar mig i sängen samtidigt som jag undrar varför jag är vaken redan? Misstänker att det är saknaden av Mr S bredvid mig i sängen som gör sig påmind. Det är inte samma sak å sova utan honom. Elvis Presley är dagens sound. Första låten ut, såhär på morgonkvisten är min absoluta favorit - In the ghetto.
Mr S och jag skulle först ut och äta middag ikväll på en av de lokala ställena, sen ringde Mr S och frågade om vi inte kunde strunta i att boka bord, då han inte visste hur trött han skulle vara då han kom fram. Men frågan är om jag inte ändå ska försöka övertala honom att vi går ut och äter ikväll, eller iallafall tar hem någon god hämtmat. Vore skönt å slippa stå och försöka klura ut någon middag ikväll då han kommer. Då vill jag hellre spendera all tid på att umgås, mysa och bara vara.
Det är idag bara sex dagar sedan jag träffade Mr S senast och ändå längtar jag ihjäl mig efter att klockan ska bli ett så att han får sluta och kan sätta sig i V50in hit. Men för att jag inte ska fixera mig helt vid klockan, och eftersom jag fortfarande inte är helt hundra, har jag bestämt mig för att ha en inne-dag då jag bland annat rensar ut en garderob så att Mr S får plats med sina kläder, skor och andra saker och jag tänkte även försöka klämma filmen Smala Sussi.
Vad tror ni, låter det som en bra dag? Nån som vill komma över på en fika?
Jag är lite chockad men mest förvånad. Ca 50 minuter, 350 kronor (påfyllning) och en suuuuuperskön handmassage senare har jag fått mina naglar fixade av Jenny. Hon är inte bara trevlig, hon gör naglarna på under halva tiden mot de tidigare salonger jag besökt! Dessutom ansåg hon inte att mina naglar behövdes göras om från scratch utan istället förstärkte hon dom bara med material.
Jenny är inte riktigt lika pet-noga som Monika är och visst, den vita täcker inte riktigt lika bra efter enbart ett lager, men allt annat med besöket väger upp detta och allt måste inte vara helt 100%-igt jämt! Så på frågan om jag bokat en ny tid till Jenny så är svaret JA. Jag har tillochmed bokat in TVÅ nya tider! Och båda är i december, med 3,5 veckas mellanrum. För man vill ju ha snygga naglar både till jul och nyår! ;)
Före besöket hos Jenny såg mina naglar ut såhär. Inget material hade släppt, men allt eftersom naglarna växt har jag filat ner naglarna för att inte få extrem långa naglar. Och ja, det är 100% mina egna naglar!
Efter besöket hos Jenny ser mina naglar numera ut såhär. Jenny valde att behålla mina egna naglar och inte bygga upp naglarna med mall. Istället filade Jenny ner mina naglar REJÄLT och la över gele för att stärka upp mina egna naglar. Perfa!
Direkt efter morgonfikat började det och nu accelererar det stadigt och kraftigt! JÄVLA MAGE!
Fan för att vara tjej just nu :'(
Och det värsta av allt... nu kommer jag bli sådär över-äckligt-söt och snäll. Jag kommer förmodligen pracka på Mr S både det ena och det andra (däribland frukost på sängen, helkroppsmassage och massa god mat). Förmodligen kommer jag även ge mig på min matlagning- och även bakkonst (herrejävlar vad cupcakes jag ska baka i helgen!), så i slutet på nästa vecka kommer både jag och Mr S vara så tjocka att vi inte får igen jeansen på morgonen. ILLA, illa.
Och ja jag mår illa. Och ja jag har otroligt ont i magen. Och ja jag önskar att jag vore pojke, bara för en dag...
Idag är en mellandag. Fredagar är oftast det. Man går till jobbet, gör det man ska, tar en timmes lunch - as usual. Och sedan hux-flux är klockan 14:30 och det är dags å gå hem. Fredagar är sköna dagar och faktiskt en av de dagar på veckan som jag gillar allra allra mest, för då har man hela helgen framför sig. Nice!
Om en stund (11:30) ska jag till Jenny för allra första gången. Det är dags för lite rå-om-mig-själv i form av att få naglarna tillfixade och självklart lovar jag att lägga upp före- och efter bilder senare idag. Första besöket hos Jenny tar 1,5 timme så idag unnar jag mig en längre "lunch" (min riktiga lunch som består av hemmagjorda vårrullar får jag äta då jag är tillbaka på jobbet vid 13) än normalt. Jenny tar bara 550 kr för permanent fransk manikyr i gele vilket är ett jätte bra pris! OM Jenny visar sig vara bra, och om jag om någon vecka fortfarande är nöjd, så kommer jag länka till henne här i bloggen, så att ni också kan boka in en tid hos henne :)
Nu kör vi - här kommer bloggens första någonsin "Dagens fråga?" och frågan lyder...
Theres - Hur länge har du och Mr S varit tillsammans?
Svar: Jag och Mr S träffades absolut första gången den 10 juli 2010 på Bilprovningen i Sätra. Inte en så jätte romantisk plats för en första dejt, men eftersom Mr S bara "var i stan"(Stockholm) fredag kväll till lördag eftermiddag för att jobba, så gällde det att passa på å träffa honom då.
Jag åkte till hans jobb lagom till hans lunch vid halv ett och vi pratade bort nästan hela hans lunch innan vi motvilligt var tvugna att säga hejdå till varandra. Där och då hände inget mer än att jag gav honom en kram men redan efter ett par dagar, den 14 juli kom han tillbaka till stan, även då i jobb och då kidnappade jag iväg honom på kvällen för ett par timmars snack på en picknick filt vid en sjö där jag bor. Då ökade iallafall mitt intresse rejält för Mr S och gången efter det sågs vi i Karlstad, då jag stannade fredag till måndag.
Sedan dess har vi varit ett par, även om vi i början bara sa att vi "dejtade" och den 10 november firade vi fyra månader tillsammans, men tre månader som ett officiellt par.
Åh herregud(!) har ni sett vilken reklam som Blogg.se har valt att sätta på min blogg? Vad är det här? Är jag verkligen cellulitgammal?! Eller anser dom att ni, mina läsare är det? För visst är det så att dom anpassar reklamen efter bloggens innehåll, eller har jag missförstått alltihopa? :-P
Ikväll åt jag middag hemma hos m&p. Mamma bjöd på rökt fläskytterfilé med trattkantarellsås och potatis.Till det åt vi en sallad och drack bubbelvatten. Mums!
Visste du att feber.se har en tävling där du har chansen att vinna inget mindre än en av Sony Ericsson´s Xperia mobiler? Japp det är helt sant! Och allt du behöver göra är att ge din motivering till varför just du ska vinna telefonen, samt länka till tävlingen (så att andra får en chans att delta) eller skriva om den på din Facebook sida. Orsaken till att jag valt att blogga om tävlingen är för att jag tycker att det är en schysst tävling där alla har lika stora förutsättningar att kunna bli en vinnare.
Det är inte varje dag man får chansen att dra hem vinsten av en mobiltelefon! Men med min vanliga (o)tur kommer jag ju säkert inte vinna tävlingen, men om jag mot all förmodan skulle göra det så vet jag exakt vad jag ska göra med mobiltelefonen. Om jag vinner så ska jag ge telefonen till Mr S då han, då och då (be)klagar (sig) på sin telefon :)
Sover du gott om nätterna (eller på dagarna)? Jag har gjort det till och från i perioder.
Då jag bodde hemma hos m&p så sov jag jätte bra fram tills ungefär ett eller två år innan jag flyttade hemifrån. Jag kunde inte då komma på vad det var som gjorde att jag helt plötsligt inte sov lika bra, men då jag väl flyttat och så småningom skaffade en ny säng kom uppenbarelsen. Det var sängen (madrassen) det var fel på!
Visste du att man bör byta madrass var 10:e till var 15:e år men att nästan inga kostar på sig en säng så ofta? De allra flesta som sover dåligt sover dåligt pga att de antingen har fel sorts säng (madrass), fel temperatur eller läge på sängen. Att ha dator eller tv i samma rum som sängen är egentligen inte optimalt då det bidrar till undermedveten stress och det är lätt att bli distraherad.
Vilka färger man använder i sovrummet är egentligen upp till var och en, men det är bevisat att ljusa, lugna pastellfärger men även mörkare, dova färger bidrar till lugn och gör så att kroppen kommer in i en sovstämning.
Jag sover som allra bäst då jag får sova i min egna, 160 cm breda säng. Och ännu bättre sover jag då jag har Mr S vid min sida. Mitt sovrum, är eftersom jag bor i en etta, även mitt vardagsrum (och ibland även min matsal) så att komma ifrån tv:n´s närvaro är omöjligt. Däremot valde jag tidigt att minimera tv:n´s närvaro genom att köpa en vit, inte så jätte stor tv och dessutom ha en vit tv-möbel. Visst syns tv:n men jag anser att den inte sticker lika mycket i ögonen (tar lika stor plats i rummet) som om jag valt att ha en svart tv av samma storlek.
Mina sovrumsväggar är målade i vitt med enbart tavlor och andra detaljer i rummet, som enda färgklick. Sängen är köpt på IKEA och har en ram av ek. Min madrass är som sagt var 160 cm bred och är i en enda bit (en del väljer att ha två 80 cm madrasser) och är av modellen fast. Orsaken till att jag valde en fast säng är för att jag av erfarenhet vet att madrasserna med tiden och åren har en förmåga att mjukna och för mjuka sängar är det värsta jag vet å sova i. Hellre en för hård säng än en för mjuk!
All belysning i mitt sovrum är dimmbar för att jag ska kunna välja om jag vill ha skarpare belysning vid tex påklädning eller läsning, eller nerdimmad belysning på kvällarna då jag ska komma in i lugn och ro-stämning.
Hur har du det i ditt sovrum? Sover du gott där? Och vad är dina svårt-att-sova-tips?
Ni glömmer väl inte fars dag på söndag? Det är dagen då alla pappor (och blivande) pappor ska uppskattas lite extra. Fast personligen tycker jag att man ska uppskatta sina nära och kära varje dag. Men hur som helst på söndag är det dags för den årliga Fars dag-dagen och vad kan man då göra för att visa lite extra uppskattning för sin pappa?
Mina tips består av att man kan...
... bjuda ut pappa på en far-och-dotter (eller far-och-son) dag där man gör någonting tillsammans. Det spelar ingen roll om det innebär att du bjuder pappsen på en fika (hemma eller ute på något mysigt café), på en god middag (samma sak här, hemma eller ute kvittar) eller kanske på ett biobesök? Bara du och han. Kanske tycker just din pappa om något särskilt och att visa intresse för detta på hans stora dag är ett fint sätt att visa uppskattning.
... köpa med sig en bukett blommor eller pappsens favorit godis/bakelse/tårta/maträtt och överraska honom.
... ringa eller skicka ett snigelpost-kort om det är för långt för att kunna besöka/vara med pappsen.
... beställa någonting från internet till pappsen. Finns MASSOR av internetbutiker som just nu annonserar om fars dag-tips och erbjudanden :)
Okej, jag ger mig. Jag kan väl berätta eller iallafall ge en ledtråd vad för bus det är jag gjort. Förstår du något av ovanstående så har du iallafall ett humm om vad jag gjort. Men vem eller vilka jag nominerat avslöjar jag inte. Vi får väl se om mina nomineringar når så pass långt att personen eller personerna i fråga, blir uppringda och får följa med på resan :)
På lördag kväll kommer Mr S åter till Stockholm. Man kan tycka att det är min tur att åka till honom och Karlstad men då han jobbar sent på fredagen och jobbar till kl. 13 på lördagen så är det inte mycket kvar av helgen efter det. Och dessutom ska Mr S jobba här, i Stockholm måndag till fredag kommande vecka, så att resa till Karlstad för bara en dag kändes dumt. Istället gör vi så att jag följer med Mr S tillbaka till Karlstad nästa fredag eftermiddag då han och jag jobbar klart.
Hur som helst så från lördag kväll och sedan nästan en hel vecka framöver ska vi bo tillsammans i min "lilla" lägenhet. Vi ska för första gången en längre period prova på hur det är då vardagen faller på och förpliktelser som jobb, matlagning och träning tillhör måstena. För visst är det en sak å vara tillsammans på helgerna eller semestern, då allt är så bekymmerslöst avslappnat och det inte finns något måsten eller förpliktelser. Men att leva ihop i vardagen med väckarklockor som ringer på olika tider, jobb som ska utföras, transportsträckor (stackars Mr S kommer få sitta och känna av Stockholms-köer), vardagsmat som ska fixas och helst även ska räcka till en matlåda, är något helt annat.
Jag är glad att vi provat på detta tidigare, även om det inte varit riktigt samma sak då varit hemma hos Mr S och studerat på dagarna. Fast iofs Mr S var ju hos mig härom veckan och jobbade två dagar och då jobbade även jag så ett humm om hur det skulle vara att leva varje dag med Mr S har jag. Hur som helst så längtar jag tills han kommer på lördag och på kvällen planerar vi en ute-middag på Vretastugan. Lördagsmys.
Uppdateringen av mobilen igår fick först förödande konsekvenser men efter lite (läs; mycket) hjälp från Sony Ericsson experten Tommy så kom så gott som allt tillrätta. Det enda jag inte fått tillbaka är min kalender, men då jag har det mesta (förhoppningsvis så gott som allt) i min Outlook kalender så anser jag ändå att ingen större skada är skedd.
Bara en sådan sak att jag fick tillbaka alla mina och Mr S gemensamma sms, från dag numero 1, gjorde mig överlycklig. Så resten är strunt samma i det stora hela.
Hur som helst, då jag efter massor av om och men tillslut lyckades återskapa kontaktboken, smsen, mmsen osv så tog det så lång tid för mobilen att återskapa alltihopa att jag hann somna och då jag imorse vid 03-tiden vaknade, orolig över att jag skulle försova mig då telefonens sedan tidigare (med den gamla versionen) inställda vecko-alarm var undanröjt, såg jag att mobilen återställt sig någolunda väl.
Jag konstaterade även att min lilla söta Sony Ericsson mobil förvandlats från en Sony Ericsson mobil till en liten knubbig Iphone. För sättet att låsa och låsa upp telefonen är precis detsamma som Iphone har och även vissa andra funktioner är skrämmande lika Iphonens. Men hey, I like it! :) Dock går jag ändå i byta-mobil-tankar, men nu när mobilen fått sig en rejäl uppdatering och blivit som en helt ny mobil så känns det inte lika akut med en ny mobil. Eventuellt lyder jag Tommy´s råd och väntar till januari-februari innan jag slår till!
Hihi jag är lite småbusig till och från, och nu har jag varit det igen. Jag har gjort någonting (som iallafall jag anser är bra) som skulle kunna ses som en god gärning och som kommer få konsekvenser för personen som jag gjort denna gärning för (åt). HAHA jag är sååå smart ibland. Riktigt stolt över mig själv! Måtte nu bara detta funka :)
Tommy jobbar inte bara på (för) Sony Ericsson, har är också en av mina allra bästa vänner och nu också hjälten som förmodligen räddar allt som jag i det tidigare inlägget skrev att jag förlorat. Kort och gott; ALLA borde ha en egen Tommy!
Great! Jag fick för mig att uppdatera telefonen, gjorde givetvis en backup, men vad hjälpte det? Då jag skulle återställa telefonen var precis ALLTborta! :-(
Men skamm den som ger sig och man ska alltid tänka positivt! Det positiva med det hela är att jag faktiskt fick telefonen uppdaterad och det lilla jag hittills sett ser bra ut och visst upplevs mobilen snabbare.
Det negativa är att hela min telefon är nollställd vilket innebär att hela min kalender är puts väck, detsamma gäller alla mina nerladdade applicationer (dom fanns inte ens under senaste hämtade), mina sms (och mms) och även min telefonbok. Alla kontakter som inte är urgamla och funnit sedan urminnestider är booorta. Det enda som är kvar är telefonen, rent fysiskt. Tjoho!
Så nu blir det till att be om telefonnummer, försöka hitta alla måsten trotts att kalendern är rensad och att försöka tänka att smsen som jag hade sparade inte var så viktiga (som dom egentligen var) för mig :-/ Men skamm den som ger sig som sagt var, och jag har jue ändå inget bättre för mig :-(
Ett litet tips till alla som har en mobil och i framtiden tänker uppdatera den, ha koll så att eran säkerhetskopiering verkligen VERKLIGEN gått igenom innan ni gör något.
Jag har börjar inse att jag ser rätt alldaglig ut. Every day the same. Samma frisyr, samma smink (dvs nästan inget alls, mascara på sin höjd!) och samma kläder går runt, runt. Jag har liksom i mitt vardags-gråa-och-trista hamsterhjul och tar mig inte ur det. Det är inte så att jag har varken brist på kläder (tre garderober knökfulla plus en hel vind med flyttkartonger) eller skor/smink, men ändå använder jag samma sak vecka ut och vecka in.
Så nu undrar jag, har någon av er som läser bloggen tips på hur jag kan piffa upp mig själv, främst på vardagarna?
Igår var det snökaos och då tog jag på mig följande kläder: knä-höga skinnstövlar, jeans från Levi´s, skjorta från MANGO och jacka från Canada goose.
Och dagens jag-håller-på-att-bli-förkyld-klädsel blev mina knä-höga skinnstövlar, svarta jeans, svart linne, svart kofta med enkelknäppning samt sjal från Mulberry. På armen har jag alltid min DKNY klocka med pärlemobakgrund och runt halsen hänger min kärleksgåva från Mr S, ett crazy heart från Efva Attling.
Känner mig inte helt kry. Är obotligt trött, hängig och snörvlig. Det halsonda botar jag med C-vitaminbrusisar och massa thé. Kvällens aktiviteter går under ordet SLAPPA och soffhäng. Jag tänker försöka göra så lite som möjligt för att förhoppningsvis kunna träna imorgon. 60 minuters body pump står på önskelistan!
Men innan jag kan ägna mig åt slappande i soffan måste jag återställa lägenheten efter gårdagens bravader. Man kan inte kalla dom som var i min lägenhet för hantverkare men då jag inte vet vilken annan benämning jag ska ha på dom så kallar jag dom för det. Mellan 07:30 och 17:00 igår stod min lägenhet till deras befogenheter och det kändes minst sagt konstigt att sitta på jobbet och inte veta vad dom gjorde eller skulle göra i min lägenhet.
När jag igår kväll kom hem fann jag min lägenhet en aningen omställd. Dom hade; flyttat min dörrmatta så att den stod mot toalettdörren, flyttat min skohylla så att den stod i köket, dragit kablar (i kabellister) från hatthyllan till en gigantisk vit låda som dom satt upp ovanför ytterdörren, dragit vidare kablarna i samma kabellister från hallen till öppningen mellan kök och allrum, där hade dom borrat ett hål och dragit kablarna genom väggen och sedan flyttat på min 75 kg tunga TV-bänk för att kunna dra kablar bakom, sedan installerat något form av jack för bredbandet(?) och sedan gjort en sista dragning till mitt tre-hål-i-väggen-uttag.
Utöver detta hade dom flyttat alla mina tavlor i hallen (jag förstår inte varför då dom varken var i vägen eller satt där dom skulle vara), lagt alla mina ytterkläder som hängde på min hatthylla på min säng och klampat runt med sina skor i heeela min lägenhet. Jippie.
Men nu ska jag återställa kaoset så att jag sen kan slappa resten av kvällen. Mys!
Det är inte varje dag man får närkontakt med sk. högre makter men idag har jag fått mail från ingen mindre än Guds son Jesus :) Märkligt nog låg inte mailet som spamm eller i skräppost mappen, men trodde dom (vilka det nu är som är avsändare till mailet) att jag skulle öppna ett sådant här mail? Kom igen... :-P
Nu är det dags å stilla eventuell nyfikenhet för här kommer den absolut första sanningen (av 100 stycken). Men innan jag ger dig den första sanningen måste jag få förklara ett och annat. Sanningarna kan vara av olika storleksgrad, vissa sanningar kan vara gigantiska (för mig) medan andra är mer struntsamma-sanningar. En del sanningar kanske du redan känner till, men min förhoppning är att de allra flesta ska vara nya.
Here we go... Sanning nummer 1 består av mittnamn. Då jag föddes gav mina föräldrar mig förnamnet Anna. Orsaken till detta var att de ville ge mig ett namn som man inte kunde "göra om" så att säga. Det som menas med att "göra om" ett namn är att man tex kan göra Alexandra till Alex, Rebecka till Becka, Therese till Tessan eller Tess osv. Anna går liksom inte att göra om, utan det blir kort och gott Anna.
Trotts att mina föräldrar inte ville att man skulle kunna göra (eller göra) om mitt namn gav dom mig redan vid födseln smeknamnet Andy. Var Andy kommer ifrån vet jag egentligen inte, men som liten flicka fann jag pandabjörnar väldigt faschinerande och jag har fått höra att det tydligen(?) var ett av mina absoluta favoritdjur som barn. Så kanske kommer det från uttrycket "Andy pandy" som i sig är en pandabjörn. Små-töntigt jag vet, men Andy är ändå ett smeknamn som jag förknippar med massa kärlek och något positivt. Det är även enbart min mamma och pappa som kallar mig detta.
Förutom Anna gav mina föräldrar mig namnet Elisabeth efter mormor. Elisabeth är ett släktnamn så förhoppningen finns nog på mig att jag ska låta namnet vandra vidare, precis som mormor lät mamma heta Elisabeth i andranamn. Jag tycker att Elisabeth är ett rätt fint namn och särskilt då det stavas med "th" på slutet. Någon gång i 5-6:an på mellanstadiet började jag skriva Anna Elise istället för Elisabeth och numera om någon frågar mig vad jag heter säger jag allt som oftast Anna Elise Viggo. Skulle jag någon gång i framtiden få en dotter skulle jag förmodligen överväga att låta namnet Elise vandra vidare till henne, som en modernisering av Elisabeth.
Viggo är mitt tredje namn efter Elisabeth och det namnet tillkom inte på mitt personbevis förän jag i "vuxen ålder" skulle konfirmeras. Inför min konfirmation framkom det att jag inte var döpt och som du säkert vet får man inte konfirmeras om man inte är döpt. Först blev jag arg över upptäckten att jag inte var döpt (och alla andra i min konfirmationsgrupp var det) men då vi pratat med min präst Andreas så kom vi överrens om att inte göra så stor sak av det, så då vi (konfirmationsgruppen) tillsammans reste till Gotland för att under ett par veckor ha intensiv läsning och förberedelse inför själva konfirmationen, döptes jag i vattnet (havet) vid ett av Gotlands finaste sandstränder.
Vad namnet Viggo kommer ifrån är ännu svårare än att förklara smeknamnet Andy, för Viggo var ett namn som en dag bara dök upp i början på 4:e klass. Det var jag själv som "kom på det" och berättade för mamma om namnet Viggo. Hon nappade direkt och pappa tyckte det lätt rätt tufft. Så självklart skulle Viggo föras till mitt totala namn.
Under gymnasietiden var det fler "kursare" som kallade mig Viggo än som sa Anna och tillslut trodde folk som inte gick i samma klass som mig, eller som kände mig, att jag hette Viggo. Varje gång (vilket iofs inte är särskilt ofta) mamma skickar in en grattis-på-födelsedagen-annons till Dagens Nyheter (DN) har det stått Viggo istället för Anna vilket jag iofs tror beror på att det är lättare för mig att veta att "just den" är min grattning om det står Viggo, då inte så många heter det och framför allt inga tjejer heter Viggo (enligt skattemyndigheten mfl är jag ensam tjej i Sverige om att heta det).
Slutligen kan jag berätta att min familj använder bara Viggo då vi är ute bland folk (eller hemma) och jag inte hör mitt namn eller helt enkelt inte lyssnar. Då brukar framför allt mamma ropa Viggo, eftersom hon vet att jag då alltid reagerar.
Vad tyckte du om den första sanningen? Bra/dålig? Visste du detta innan eller var det en nyhet för dig? Let me know!
Igår kom så det vita snökaoset som dom förutspått på nyheterna, fast något egentligt kaos blev det inte. Och imorse då jag klev upp ur sängen kunde jag konstatera att det vita, snön, var kvar, men att den förmodligen kommer vara helt borta tills på fredag. Utomhus är det plusgrader och det var de redan igår då snön föll från himlen, så frågan är om det var någon poäng med att det kom?
Det finns inget värre väder än slaskväder. Det spelar ingen roll vad man tar på sig på fötterna, man blir ändå dyngsur eller nersmutsad. Jag hade en teori om att köra gummistövlar till jobbet idag men lät bli av två orsaker. Dels för att jag tror att det hade varit snorhalt att traska omkring i och dels för att jag inte hittade några extra strumpor (raggsockor vore kanske bra å investera i?) att ha i stövlarna, för utan en extra strumpa hade nog fötterna förfrusit på mig då stövlarna inte har något foder alls.
Istället offrade jag mina knä-höga stövlar som nu fått en sådan där snygg saltrand över tån (tårna). En annan nackdel med slask väder är att jag inte vet vad jag ska ta på mig. Min nyinköpta kappa anser jag är för sval att ha då snön väl fallit, men min gåsjacka känns aningens varm, även om den idag fyllde sin funktion mer än väl.
Utöver detta trista slaskväder som får mig att helst av allt bara vilja vara inne har jag fått ett oroendeväckande snörvel och halssvid. Jag snorar inte (sorry för rak-på-sak) men jag snörvlar. Det sitter liksom i ett mellanläge. Dessutom svider som sagt var halsen, vilket idag gjorde att jag fick användning för min mulberry sjal. Perfa!
Dagens mellan frukost, lunch och middag kost består av massa frukt, C-vitamin brustabletter som läggs i vatten samt så pass mycket varmt thé att jag går skyttetrafik mellan mitt skrivbord och toaletten. Måtte den här eventuella förkylningen gå tillbaka nu, jag har inte tid å vara sjuk!
Varför kom jag inte att tänka på det redan igår? Jag kan ju faktiskt ge mig ut på en blocket-jakt och leta efter en mobiltelefon där!
Jag som alltid varit extrem motståndare av (till)Iphone börjar nu anse mig besegrad av alla de argument som vännerna (som har eller vill ha Iphone) prackar på mig. Enligt dom är Iphone the one and only telefon på marknaden. Varför jag varit en så stor motståndare till shitphone som jag valt att kalla den är nog dels för att jag ansett att priset, trotts att man binder upp sig på ett 24 månaders abonnemang är alldelesALLDELES för högt för vad jag skulle vara beredd att betala för en telefon. Och att få telefonen "gratis" mot att istället betala runt 799 kr i månaden i all evighet (24 månader känns iallafall som det) är inte och har aldrig varit aktuellt.
Sen tycker jag inte om att telefonen har en glasdisplay. Jag som visserligen är rädd om min telefon tycker ändå att det känns läskigt med en telefon med glasdisplay för skulle man mot all förmodan någon gång tappa telefonen eller ha den liggandes i tex handväskan så kan jag ge mig fanken på att hela telefonen kommer gå sönder. Visserligen har jag sett att det nu finns glasdisplayer att köpa och byta till (byta ut) men det är faktiskt en av de största nackdelarna som jag sett förutom telefonens pris.
Men nu har jag iallafall kommit till så pass insikt att jag inte är helt främmande för en Iphone, men då får det bli till att ge sig ut på blocket jakt då jag vägrar betala överpris för en ny! Men då till nästa fråga, om jag inte är beredd att betala typ 7000 kr (eller ännu mer) för den nya Iphone 4, så vilken av de gamla versionerna av telefonen ska man ha? Det känns som jag är vilsen i en djungel av Iphone´s och som icke-kunnig på telefonerna söker jag nu ytterligare hjälp!
Och runt 3500 kr för en Iphone avgamla versionen som enbart är använd en månad eller två, är jag faktiskt beredd att betala. Förutsatt att jag får med garantier och originalkartong. Så tipsa mig nu, vilken Iphone av gamla versionen är bäst och hur mycket minne måste jag (telefonen) ha? :)
Läste det redan i förrgår på Facebook men orkade mig inte engagera mig märkvärt då det var alldeles för sent på kvällen. Tänkte dock göra något åt det men sen glömdes det bort mellan allt arbete. Men så imorse, på TV4´s nyhetsmorgon och lokala nyheterna tog dom upp det (igen) och nu kan jag inte låta bli att kommentera det hela.
Det är så att någon (eller några) vidriga äckel lägger råttgift i hundgodis, som dom senare placerar ut på hundgårdar (rastgårdar) runt om i Botkyrka. I Storvreten (där bland annat min nagelteknolog Monika rastar sin dobermann tik Igra) har hittills tre hundar dött och nu på morgonen varnade som sagt var dom lokala nyheterna allmänheten för att rasta sina hundar i hundgårdarna runt om i Botkyrka och bad samtidigt hundägarna vara försiktiga och uppmärksamma på underligt beteende hos hundarna.
Hur sjuk i huvudet (ursäkta att jag säger det!) är man inte om man ger sig på oskyldiga varelser, som jag ändå anser att hundar är? Visst det finns hundar som pga fel avelsformer fått kromosomfel vilket gjort dom i vissa fall farliga (aggressiva), men i det stora hela är djur överlag oskyldiga varelser som inte vill något illa.
Om man misstycker mot dessa så kallade kamphundar (fast jag anser att det är fel på ägaren som hetsar hunden och inte själva hunden) så finns det andra vägar att gå än att ta den så kallade "lagen i sina egna händer".
Jag kan bara ge en extra varning till alla hundägare, inte bara i Botkyrka utan i hela Stockholmsregionen och hoppas att Polisen (som dragit igång en utredning) fortast snarast får tag i denna/dessa galningar. För dom är intedjurvänner, dom är djurplågare.
Idag är det tre månader sedan jag och Mr S blev ett officiellt par.
I söndags då vi låg och drog oss i sängen, för att jag inte mådde helt bra, så funderade vi båda två på när vi första gången sågs. Som tur var hade jag under årets första del varit flitig med att använda min kalender och skriva upp vad jag gjorde dag-för-dag i den, så vi tog fram min kalender och gick tillbaka till tiden då vi trodde att vi träffades allra första gången på Bilprovningen i Sätra. Det visade sig att våran absolut första kontakt med varandra, öga mot öga, hade vi den 10 juli. Så exakt en månad efter det blev vi tillsammans.
Och visst, tre (eller fyra) månader är ingenting, men jag ser det som en bra början på något (förhoppingsvis) långvarigt och jag vet att det är tjatigt men med Mr S är jag världens lyckligaste! ♥
Idag på lunchen trottsade jag vädrets makter och gav mig av ut på hämta-mammas-bil-uppdrag. Det var syrran som imorse ringde och undrade om jag inte under lunchen kunde tänka mig att gå och hämta mammas bil så att hon (syrran alltså) kunde låna den vid 16-tiden. Dumsnäll som jag är sa jag så klart ja till detta uppdrag och jisses vad jag ångrade mig då jag under lunchen begav mig av ut i ruskvädret.
Regndropparna som var blandade med snö var stora som vindruvor och fullkomligt piskade mot jackan, jackans luva och mina jeans. Trotts att det är en kort promenad till jobbet så var jag både kall och genomblöt om benen då jag kom fram till mammas jobb.
Väl framme och inne på jobbet igen såg jag närmast ut som en dränkt katt.
Det är stunder som denna, då det är snökaos utanför jobbfönstret, som jag är glad att jag sitter just inne på jobbet och att jag har fri tillgång till varm dryck :)
Jag är numera supernöjd med min lilla smått tjocka och goa Sony Ericsson X10 Mini PRO men sedan igår har telefonen börjat haka upp sig, stamma på orden (dvs jag trycker men den skriver inte förän flera sekunder senare) och idag har den strulat mer än någonsin. Så självklart, i stunder som denna går jag i mobil-bytar-tankar och jag kan så klart inte låta bli att surfa in på min favorit elektroniksajt Elgiganten.se för att se vad utbudet har att erbjuda.
Med vetskapen om att jag till 99,9% sannorlikhet kommer få (bli påtvingad) en iPhone på jobbet så känns inte en sådan aktuell, plus att jag inte vill betala upp emot 799 kr i månaden för att ha en telefon. Utan nej här tänker vi kontanta köp inte bundna till något särskilt abonnemang eller teleoperatör.
Trotts att jag älskar X10 Minin´s storlek så skulle jag ändå ibland vilja se saker större så därför har de tre tänkbara telefonerna som jag plockat ut råkat hamna i klassen GIGANTISKA (inte riktiga tegelstenar men nästan) mobiltelefoner. Det mitt tänkbara val fallit på är mycket tackvare Robban, Eric mfl två HTC telefoner samt en Sony Ericsson telefon. Vilken telefon som är BÄST och vilken som är bäst lämpad för mig tänkte jag överlåta till kungarna av nördighet så ni som läser bloggen och känner er bättre lämpade att samla fakta, för- och nackdelar och allt det där, får mer än gärna hjälpa mig i mobiltelefonsdjungel.
Kanske har du något helt annat alternativ än de tre jag nedan tänker rada upp? Hör av dig!
Telefon numero 1 som jag är nyfiken på är HTC Desire i färgen svart(Robban är det en sådan du har?). Telefonen är visserligen stor, men jag tror att det i mång och mycket kan vara en fördel. Ett annat plus med telefonen är att den, som Robban visade mig senast igår då vi satt och åt middag ihop på Söder, att telefonen har schysst design på sina funktioner. Tex post-it lapparna som man kan ha på telefonens skrivbord är betydligt mycket snyggare utformade än på Sony Ericsson och dessutom kan man välja om man vill ha bokstäver eller om man själv vill skriva med sin egna skrivstil på lapparna. Denna telefon kostar via Elgigantens internetbutik 4549 kr.
Ett alternativ till denna telefon är HTC DesireHD, vilket jag i det stora hela tror innebär att skillnaden mot den vanliga HTC Desiren är att den kan filma i HD-kvalité. Denna telefon kostar 5569 kr.
Hotet mot dessa två telefoner är Sony Ericsson X10 i vitt. Ni som känner mig vet min svaghet för vita elektronikprylar och vita prylar överhuvudtaget. Så denna kan bli en riktigt dräpare om den är bra, men frågan är - är den det? Jag har hört både bu och bä av vänner som har den, i svart, så frågar är om jag ska våga chansa? Priset för denna vackra skapelse är 3990 kr.
Det nya inslaget i bloggen, de 100 sanningarna kommer ta sin start imorgon och sen är det som sagt var tänkt att jag en gång i veckan, dock kanske inte samma dag vecka ut och vecka in, kommer avslöja en sanning (både stor som liten) om mig själv tills jag når den 100:e sanningen!
Att komma på 100 sanningar om sig själv är inte helt lätt och alla 100 sanningar är inte ännu skrivna, men jag har kommit en bra bit på vägen. Utöver dessa sanningar så tänker jag ha kvar kategorin "Dagens fråga" så har ni något ni skulle vilja veta om mig, tveka inte att höra av er genom att tex kommentera det här inlägget :)
Första dagens fråga tänkte jag köra på fredag så det vore ju kul om ni skickade in era frågor tills dess!
Då jag under lördagens släktfika berättade om mitt försök till byta lägenhet spektakel så skrattade alla gott (för vad kan man annars göra?) och mamma sa något väldigt klokt. Det är bättre å söka de lediga lägenheter som matchar mina "krav" som kommer upp på Botkyrkabyggen.se än att ta en längre diskussion med denna knäppjök. Och som den kloka mor hon är så har hon så klart rätt och visst finns det olika vägar att gå för att få ett nytt boende.
Folk pratar om att det är svårt att få en bostad i Stockholm och att det kan ta flera år innan rätt lägenhet dimper ner och visst är jag beredd att delvis hålla med i det argumentet, men bara delvis. För om man kan acceptera att man inte får en hyresrätt innanför "murarna" så att säga utan letar sig en bit ut från City så finns det lägenheter att få. Som tex i Tumba, där jag bor.
Idag då jag loggade in på Botkyrkabyggen.se (vilket jag tänker göra till en morgonrutin) så fanns det 15 nya lägenheter att söka varpå två var i det område där jag bor och även vill fortsätta att bo. En etta och en tvåa med 10 kvm i storleksskillnad men enbart ett par hundra i hyresskillnad. Då den större, tvåan hade balkong och uppfyllde alla mina övriga krav så skickade jag iväg en intresseanmälan. Vi får väl se hur det går, men bara vetskapen om att jag slipper en massa visningar av min lägenhet för knäppjökar och slipper en massa skumma och dumma frågor, är guldvärt!
Dessutom var det inte inflyttning förän tidigast första februari vilket gör att om jag skulle få lägenheten slipper jag dubbla hyror, då jag skulle säga upp min lägenhet omgående. Som jag skrivit tidigare är jag inte i behov av en ny lägenhet, men tycker att det vore trevligt med en balkong, så vi får väl se hur det går. Ni behöver inte hålla tummarna för mig :)
Redan igår började meterologerna prata om snö, regn och rusk, men imorse då jag vaknade och gick till fönstret så blåste det bara lite mer än vanligt. Vid frukosten tilltog vinden såpass att mitt fönster i vardagsrummet/sovrummet slog och då jag fått på mig kläderna och stod och sminkade mig så hörde jag regnet piska mot rutan. Lagom till halv sju berättade TV4´s meterolog att det idag utfärdas en klass 2 varning över Stockholms-området då det skulle blåsa stormbyar och då det kunde komma upp mot 2 dm snö.
Spännande med en klass 2-varning(!) för det har vi väl inte haft sedan stormen Gudrun drog in genom vårat avlånga land. Och jag som har rätt kläder för vårat klimat hoppas så klart på ett riktigt oväder så jag får användning för min gåsjacka, gigantiska halsduk och skinnhandskar.
Vad är det med okända nummer eller nummer som då dom ringt och kastat på luren i örat på en, inte går att hitta på varken eniro.se, hitta.se eller på google.se? Nyss ringde ett sådant nummer till mig och min privata mobil och under tiden jag började mitt letande efter vem det kan vara som ringt (då jag innan haft min privata mobil som min jobbmobil) så ringde det igen och den här gången hann jag svara och få ett svar.
I andra ändan var det en kvinna med märklig dialekt som informerade mig att jag för ett tag sedan deltagit i en undersökning om kost- och hälsokostpreparat (vilket jag självklart inte deltagit i) och att hon nu ville skicka ut ett prova-på-kit till mig för att jag skulle testa detta preparat åt dom (vadå försökskanin?!). Kvinnan hade fräckheten att påstå att hon enbart ringde för att kontrollera min hemadress dit som skulle skicka preparatet och fortsatte sen med att berätta att preparatet var bra för hår, naglar och även huden om man var kvinna (så klart?!). Sen fortsatte hon med att i vanliga fall, i butik kostade preparatet 399 kr men jag skulle jag enbart behöva betala 79,50 kr för en månadsförbrukning och då var hon snäll och bjöd mig på fraktkostnaden och såg till så att detta inte fortlöpte månad efter månad, utan att jag själv, om jag blev nöjd med preparatet, kunde ringa och förlänga abonnemanget.
Behöver jag ens säga att jag vänligen men bestämt bad henne flyga-och-fara? ;)
I slutet på förra veckan skickade Mr borde-inte-bo-i-lägenhet och frågade om han kunde komma förbi på söndag och sedan dess har jag fått två ytterligare mail. Ett i fredagskväll som jag läste på lördagmorgonen. I det mailet undrade knäppjöken om han kunde komma förbi mellan 12-13 på söndagen och titta på min lägenhet en gång till. Eftersom jag ville se hans lägenhet först och eftersom jag anser att han, om han har intresse av min lägenhet kan ringa eller smsa, så svarade jag i ren protest inte på mailet.
Igår då jag låg och halvsov i sängen så hörde jag steg i trapphuset och sneglade på klockan 11:55. Första tanken var så klart, tänk om det är han. Men icke, ingen ringde på dörren så jag klarade mig hela söndagen från hans närvaro (besök). Men så imorse då jag loggade in på min privata mail så fanns där ett mail från honom. Skulle han nu meddela mig att han funderat och kommit fram till att min lägenhet inte uppfyllde alla hans extremt konstiga krav? Men nej. Herr knäppjök skrev istället såhär:
"Hej Anna jag har pratat med kundtjänst om att man blir ansluten till det nya (underhållsreglerna) när man skriver kontrakt. Det gäller... inte... när man skaffar hyresgäst och byter lgh internt själv, då e det att man kan ansluta sig till det nya systemt när man vill senare... Det tycker jag var bra det blir ju lägre hyra... MVH Berra"
Det är ju jätte bra att han spar 600-800 kr på ett helt ÅR på att inte ansluta sig till detta. Verkligen. Men jag undrar... har snålheten och konstigheten ingen gräns? Hur underligt kan man och framför allt, får man vara? Och är det bra att jag känner en lycka över att han inte hörde av sig igår? Jag sitter just nu och dividerar med mig själv om jag ens vill se hans lägenhet, vad han har att erbjuda i bytestjänst, eller om jag ska smsa och säga att jag inte är intresserad.
Okej jag erkänner. Jag sa att jag skulle låta mina naturliga naglar vara, att det lilla material som är kvar på dom skulle få växa ut och att jag sedan skulle låta naglarna få vila. Men det är inte jag. Det är inte min stil att gå runt med naglar som inte är sådär ordentligt tillfixade och snygga och att börja använda nagellack igen känns... främmande.
Så förra veckan bad jag syrran höra om inte hennes nagelteknolog hade en tid för mig och det visade sig att hon hade det. Så nu på fredag 11:30 och 1,5 timme framöver sitter jag hos Jenny i Centrum och får mina egna naglar tillfixade. Så inga tippar, men ett par lager gele ovanpå dom. I know, i´m bad som inte kunde hålla mig, som inte kunde låta bli.
Men det är ju Jul snart och då vill jag ha fina händer (skyller jag iallafall på) och dessutom är jag nyfiken på Jenny och vad hon kan då jag hört så mycket om henne. Allt från toppenbra service och kvalité till raka motsatsen. Vi får väl se vad jag tycker och tänker då jag varit där och framför allt ska det bli spännande å se hur hon mäter sig mot Monika´s kvalité och service. Hon är enligt källor snabbare än Monika och betydligt mycket billigare, men billigast och snabbast behöver inte vara samma sak som bäst. Och nej jag och Monika är inte ovänner eller osams och ja, jag kommer förmodligen fortsätta gå hos Monika då hon åter har tid för mig, men eftersom hon avbokade min tid så passar jag på att se om gräset är grönare på andra sidan, så att säga.
Jag uppdaterar med en före-och-efter-bild på fredag. Jag lovar.
Imorgon mellan 07:30 och 17:00 ska ett gäng främmande killar (gubbar?) härja inte bara i mitt trapphus, utan även i min lägenhet. Jag vet inte exakt när dom kommer vara inne i min lägenhet, men jag vet att dom med all säkerhet kommer ha varit där, då jag väl kommer hem. Orsaken till att jag vet detta är för att jag i torsdags då jag kom hem från gymmet hade fått en informationslapp om detta och för att jag redan idag hängt ut en reservnyckel till dom.
Dom var och härjade i syrrans lägenhet för någon vecka sedan och då hon av en slump (läs; pga leverans från IKEA) kom hem så var det inget mindre än fem främmande svettdoftande män i hennes lägenhet. Dom hade flyttat på hennes skoställ i hallen, en var inne i hennes ena sovrum och resten var i vardagsrummet och härjade. Det var smutsigt efter deras skor och hela lägenheten var i ett enda stort kaos.
Och imorgon ska detta kaos in i min lägenhet, för att dra in stadsnätet, så att jag, om jag vill, kan få 100 mbit´s internet. Jag känner mig bakåtsträvande då jag finner det hela onödigt. För inte nog med att jag kommer ha främmande män i min lägenhet, dom kommer stöka ner och installera en sak som jag ursprungligen inte bett om. Och denna installation kommer kosta mig 45 kr på hyran oavsett vad. Ingen stor summa, men fortfarande, detta är inget jag bett om att få.
Dessutom pratar (enligt syrran) dessa hantverkare inte svenska och jag är egentligen inte emot deras jobb eller illaluktande doft, utan jag är emot att dom är i min lägenhet då jag inte är hemma. För om dom är fem-sex stycken så skulle lätt saker av värde kunna försvinna och jag skulle säkert inte märka det med en gång och skulle jag märka det så är jag rätt säker på att dom skulle skylla på varandra eller ännu värre, skylla ifrån sig och då skulle jag aldrig någonsin få tillbaka det som eventuellt försvunnit.
Det känns lite som att jag bjuder in till ett fake-inbrott och jag som peppar-peppar aldrig råkat ut för ett inbrott, kan ändå ana att detta är lite samma känsla. För om man ska ta skräckscenariot ännu längre (och det är klart man ska det!) så skulle dessa män kunna rota runt bland mina kläder och underkläder och det vill jag absolut inte! Fast då kanske det iofs är bra att vara borta, så jag inte vet om det. För det man inte vet om, mår man väl inte dåligt av? Eller?
Imorse vaknade jag exakt samma sekund som mobilens alarm skulle börja låta. Kände mig utsövd men täppt då jag klev upp ur sängen, smög över mitt kalla trägolv ut i hallen och vidare in i köket. Då jag gluttade ut genom mitt fönster såg jag att vintern återigen gör ett försök att etablera sig i samhället. Fruset blå-grönt-grått gräs, människor som gjorde små rökpuffar då dom andades ut och överallt, människor som skrapade bilrutorna.
Glad över att slippa skrapa bilrutorna startade jag vattenkokaren och fixade två smörgåsar. Nya favoritbrödet är från ICA´s hembageri och innehåller valnötter, russin och honung. Ett mörkt bröd med diskret söt eftersmak!
Idag är så dagen då jag ska träffa Robban efter jobbet och för att vara HELTSÄKER på att ingenting kommer emellan mig och det så gick jag till jobbet redan halv åtta. Min nya kappa värmer sådär lagom i dessa ännu inte jätte kalla, men ändå minusgrader. Med en klänning, kofta och kappan över, är det perfekt temperatur. Jag huttrar inte, men känner ändå av kylan. Min gigantiska halsduk från Gina Tricot fyller sin funktion mer än väl och utan mina skinnhandskar en dag som denna, skulle jag inte överleva.
Undra hur Mr S överlever (visserligen bilfärden till jobbet) då hans skinnhandskar ligger på min hatthylla i hallen? Jag kanske skulle posta dom till honom imorgon, så hinner han förhoppningsvis få dom innan det är dags å åka tillbaka hit, till mig :)
Det är dags för en ny del i min blogg. En gång i veckan kommer jag delge er läsare en sanning om mig tills vi når sanning numero 100. Låter det spännande? Stay tuned! :)
Mitt största "näringsintag" på jobbet består av kaffe och thé. De dagar jag inte har några möten på jobbet, glider jag runt i jeans. Det känns... lyxigt! 27/10. Syrran och jag satte nytt personbästa och byggde ihop denna på exakt en timme, 27/10. Mr S och jag åt oxfile med avokadosallad och ett glas rött på fredagen den 29/10. Mr S tog med mig ut på en titta-på-Vänern-promenad 30/10. Dricker man mycket så är det klart man ska ha ett eget bord. Här på Tempel 30/10. Världens bästa pojkvän beställde in en flaska skumpa, så vi hade en riktig partykväll på Tempel, 30/10. Fika med Daniel (för att särskilja dom - R32!). Äggsmörgås och ett glas thé är standardfrukost! På väg till jobbet i nya halsduken, 4/11. Naturgodis frossa, 4/11.
Vid tio i fem(?) gick Mr S ut genom min ytterdörr och jag blev åter igen ensam. Ensam i lägenheten och ensam överhuvudtaget. Jag vet att detta inte riktigt stämmer då jag både har fullt med socialt umgänge både på jobbet och utanför jobbet, men ändå. Med vetskapen om att det är 6 dagar tills nästa gång vi ses, kröp jag upp i soffan med min lilla mini PC och en kopp thé. Och här sitter jag nu och gosar med tårna i min nya (än så länge) vita matta, sörplandes mitt rabarber-och-grädd-thé med en chokladboll till.
Märkligt hur jag känner mig kontaktsökande och ensam så fort han åkt. Så fort han går utanför lägenhetsdörren. Märkligt att jag idag inte har orkat göra någonting vettigt, utan tillbringat stora delar av dagen under täcket, så bara nästippen stuckit upp. Nu, ikväll blir det slappt. Då théet är slut fyller jag nog på med nytt. Kanske öppnar jag min, av moster lånade bok, kanske häller jag upp ett glas rött, och bara kryper upp i soffan och stannar här tills det är dags för mig att sova.
Vitt är den färglösa färgen som oftast uppfattas som steril och tråkig, ändå älskar jag den. Jag är kär i vitt och går nu i tankarna att göra om hela min lägenhet, så att den blir vit. Som jag skrev i ett tidigare inlägg har jag redan nu rätt mycket som går i färgen vitt, men hur skulle det vara om ALLT blev vitt?
Behöver helvitt uppfattas som sterilt? Eller kan man med små detaljer, som tex på bilderna ovan, ändå få färgen levande? Vitt, gulligt, mysigt och vintage är min melodi. Vilken är din inredningsmelodi? Och vilken färg föredrar du? :)
Imorgon börjar ytterligare en vecka med jobb och lite nöje. Redan imorgon kväll, direkt efter jobbet, ska jag ÄNTLIGEN åka in till stan och träffa Robban för en middag och kanske lite öl eller vin-pimplande! Av flera olika orsaker har jag tyvärr tvingats ändra, flytta och skjuta upp våran middag men imorgon blir den så äntligen av! Så himla nice!
Och ingenting ska få mig att stanna kvar en endaste minut efter 17:00 imorgon.
Helgen gick i ett rasande tempo. Fredagen gick iofs segt. Först jobbade jag till tio över tolv, fast jag egentligen slutade tolv och sen tog jag en rask promenad till mammas jobb för att möta upp henne där.
Lördagen började rätt tidigt. Jag kunde inte somna om då jag ofrivilligt öppnade ögonen en stund efter kvart över sex på morgonen. Låg ändå kvar i sängen ett tag innan jag smög upp och började fixa med frukosten. Efter en stund kom Mr S upp och vi åt frukost innan det bar av till Mio för att titta på ett Marockanskt brickbord. Fanns ett par stycken men inget som jag direkt kände var klockrent eller som det stod Anna på. Så vi fortsatte till IKEA där jag fick tag på tre förpackningar med värmeljus à 100 stycken i varje förpackning. Haha dom som känner mig vet att det går åt 20-30 ljus per kväll så dom där ljusen lär vara slut innan decembers slut som Mr S sa. Fick även tag på en vit matta med måtten 140 x 200 cm. Sen åkte vi hem, åt en snabb lunch bestående av tacos och satte sedan fart in mot stan.
Vi parkerade bilen på Kungsholmen där mina föräldrar bodde innan och mötte upp Stefan och Johanna som var på besök från Enköping. Vi möttes upp vid Rådhuset och tog en promenad till Waynes coffee på Vasagatan. Där satt vi ett par timmar med en varsin kopp varmt, jag drack chailatte och åt en liten morotskaka. Framåt fem-tiden bestämde vi oss för att tillsammans, alla fyra, gå till Kungshallarna och äta middag ihop. Vid sex-tiden bröt vi upp utanför Åhléns och jag och Mr S gick tillbaka till bilen och satte av hemåt.
Väl hemma fick Mr S bara fräscha till sig lite innan det blev dags å åka hem till m&p där vi möttes av inte bara m&p, utan även min moster med make, min kusin och m&m. Eftersom det var första gången Mr S träffade "släkten" så var alla små nyfikna på honom. Vi fikade med mammas hembakta äppelpaj med cocostäcke tillsammans med lite vaniljsås och kaffe och kvällen rundades inte av där förän vid halv elva.
Idag har vi inte gjort många knop. Jag har mått... underligt. Antar att det är mitt låga blodtryck som spökar.
Min lägenhet bygger på färgen vit. Väggarna är målade i vitt, tv-bänken, tv:n och min Mini PC är även dom vita. Min soffa är till-och-från vit och även hela mitt kök är vitt. Så man kan säga att nästan allt i lägenheten är vitt med undantag för detaljerna.
För att inte få lägenheten så sterilt vit har jag satt färg på andra saker. Jag har petat in en säng, sängbord, soffbord och byrå i träslaget ek och jag har även satt färg på väggarna i form av tavlor. I min lägenhet går det i dagsläget en limegrön-tråd. Den syns tydligt genom att den går från kökets gröna ljus, bordsunderlägg, till badrummets limegröna handdukar och vidare in i mitt vardagsrum/sovrum där allt från ljuslyktor, kuddar, ljus och skålar går i limegrönt.
Fördelen med vitt är att man kan matcha precis vad som helst till färgen. Man kan med tillbehör och detaljer förändra lägenhetens utseende direkt. Det behövs oftast inga dyra slantar för att göra stor skillnad. Men nu har jag funderat. Jag funderar på att antingen byta färg på detaljerna (förslag på färg?) eller att köra helvitt. Låter det hemskt? Låter det sterilt? Jag låter ovanstående två bilder tala för sig. Men jag måste säga... I like it!
Har försökt lägga upp en bostadsbytar-annons på Botkyrkabyggen.se men ger nu upp. Efter fem tappra försöka som alla lett till att jag kommit till en error-sida, antar jag att jag ska se det som ett tecken? Att det är menat att jag inte ska lägga upp en bostadsbytar-annons utan istället vara mer än nöjd med det jag faktiskt har.
Och som jag sa till mamma igår då vi innan kvällens Body pump pass stod och pratade om det eventuella lägenhetsbytet, "Jag vet inte om jag orkar börja om från början med att måla om en hel lägenhet, försöka adressändra och dessutom släpa ner alla mina möbler fyra våningar UTAN hiss". Vi får helt enkelt se hur det blir, hur det går. Men Herr Komplicerad har inte hört av sig sedan igår, då jag kontrade hans mail med att skriva att jag först ville se hans lägenhet... Verkar som han är rädd för något, eller också kanske han behövde ta och storstäda? :-P
Jag sov ut imorse. Vaknade inte förän 06:40 då mobilen ringde och kände mig inte ens då, utsövd. Ändå gick jag upp, startade vattenkokaren och satte en kastrull med vatten, innehållandes ett ägg på spisen. Sen kröp jag in i min helt underbara morgonrock (förra årets julklapp) och satte mig framför TV4´s nyhetsmorgon.
Samma sak, varje morgon, varje dag. Det går liksom på rutin.
Idag jobbar jag för övrigt enbart till 12. Skönt med halvdag, det liksom förlänger helgen då man slutar tidigare på fredagen. Fast i vanliga fall slutar jag jue alltid 14:30 och det känns också sådär små-lyxigt. Det enda viktiga som är inplanerade idag är ett möte 09:30 till 10:30 (kommer säkert dra ut till 11) och sen är det nästan dags å gå hem. S k ö n t .
HAHA jag är mållös. Totalt mållös. Mr Omständig och borde-inte-bo-i-en-lägenhet har mailat igen.
Igår skickade jag följande mail till honom, som svar på hans udda fråga angående rabatt på min hyra vid eventuella skador på lägenheten och hans panik över att jag inte sagt ifrån angående att få en ökad kostnad per månad för underhåll av min lägenhet.
Såhär skrev jag:
"Hej hittade detta på Botkyrkabyggens hemsida. Min hyra kommer inte att påverkas av detta då den är tecknad för tre år sedan. Botkyrkabyggen trodde dessutom inte att jag hade någon rabatt på min hyra då min lägenhet är fräsch och hel, men dom skulle om en sådan rabatt fanns, återkomma till mig.
Detta står på hemsidan:
Nu inför vi behovsstyrt inre lägenhetsunderhåll
I juni 2010 slöts en överenskommelse med Hyresgästföreningen Region Stockholm och AB Botkyrkabyggen om inre lägenhetsunderhåll.
Det nya systemet innebär att Botkyrkabyggen återtar ansvaret för allt inre lägenhetsunderhåll. Det införs från den 1 november, och berör de hyresavtal som tecknas från detta datum. För dig som redan är hyresgäst, kommer det gamla systemet att finnas kvar så länge ditt hyresavtal gäller. Ditt avtal och hyra påverkas inte, och du behöver inte göra något alls.Vill du, så kan du välja att gå över till det nya systemet. Kontakta ditt KundCenter så hjälper de dig."
På detta fick jag bara ett OK men nu har han alltså hört av sig igen, alldeles nyss. Den här gången vill han komma och titta på min lägenhet IGEN! Och det redan nu i helgen för att få se den i "direkt dagsljus". Så alla mina lampor och tända levande ljus som jag hade härom dagen räckte tydligen inte för att han skulle kunna se min lägenhet som den är, under den överdrivet långa tiden han var hos mig.
Åååh herregud jag tror jag dör av skratt. Frågan är... ska jag släppa in knäppjöken än gång till eller ska jag vänligt men bestämt säga nej (och då även tacka nej till lägenheten pga hans knäpphet, inte pga lägenheten)? Jag mailade iallafall och skrev att jag inte riktigt vet hur min helg ser ut, men att om han ska titta på min lägenhet igen så vill jag se hans lägenhet först. För tänk om hans lägenhet inte är något för mig, då vill jag inte ha in knäppisen i min lägenhet igen för det känns lite som en gång är en gång för mycket :-P
Vad tror ni kan detta vara ett bra alternativ på soffbord? För visst ska väl en ständigt thé-sörplande tjej ha ett thébord (brickbord) med inspiration från Marocko? Marocko är för övrigt ett av de häftigaste länderna jag besökt, men det får jag berätta mer om i ett annat inlägg :)
Konstaterade i måndags att mina värmeljus från IKEA var så gott som slut vilket innebär en direkt katastrof! Jag är beroende av IKEA-värmeljus och det går åt minst 20 ljus per kväll, så då jag säger att jag köper minst 4 förpackninga à 100 värmeljus per IKEA-besök så är det ingen överdrift utan snarare en underdrift.
Så pga denna hemska upptäckt måste jag på lördag besöka IKEA och tänkte att då jag ändå är där kunde jag lika bra bocka av ett par andra vill-köpa-och-behöver-faktorer. Det jag behöver och även skulle vilja ha tips om är en bra vardagsrumsmatta som innehåller (eller är i) färgerna vitt, brunt eller limegrönt. Mönstrad eller ej spelar ingen större roll.
Jag behöver även tips på vardagsrumsbord då jag tröttnat på mitt lilla fyrkantiga fake ekbord som är slitet efter en del fest. Vardagsrumsbordet får gärna vara av mindre modell, eller avlångt. Kanske även runt och gärna i ek (helst massivt!) eller vitt. Kanske även ett Marockanskt thébord kan intressera mig om någon vet vart jag kan få tag på ett sådant? Någon sa till mig att dom finns på In och finn(som finns bland annat där jag bor) och detta tåls absolut att kollas upp :)
Utöver IKEA tänkte jag försöka komma till Bolagret där jag funnit följande två saker:
Jag vet inte hur jag ska hinna allt som ska göras och ändå är det jag själv som mer eller mindre bestämt farten på mitt liv och alla dess måsten.
I helgen är det Alla helgona och enligt traditionen så ska vi till gravarna och tända ljus. Förr i tiden (det låter som jag är jätte gammal!) samlades vi alltid hemma hos min moster och morbror, åt middag där tillsammans hela släkten (på mammas sida) och efter middagen, då det börjat mörkna så gick vi i samlad trupp till Skogskyrkogården där vi tände ett par ljus på familjegraven. Den traditionen har dock på senare år fått sig en twist. Då farfar gick bort (och i år även farmor) så började vi istället besöka farfars grav och tända ett ljus där.
Så imorgon kväll är det egentligen obligatorisk-vara-sociala-med-familjen-kväll, men samtidigt har jag efter tre försök att träffa Robban bokat in det. Samtidigt kommer Mr S till mig vid halv åtta, så då måste jag vara hemma och släppa in honom och på lördagen är både ett besök på IKEA inbokat (jag måste köpa värmeljus, ett nytt soffbord, en ny vardagsrumsmatta och en fotpall till soffan), en fika med Stefan och Johanna från Enköping och en mysmiddag med Mr S och på söndagen är det träning på schemat.
Många måsten även om det är roliga sådana. Så just nu sitter jag och försöker pussla ihop min så kallade fritid. Det går sådär men jag har lite tid på mig, tills imorgon, så jag hoppas jag lyckas.
2010 är utan tvekan rojalisternas och monarkins år! Inte nog med att vi fick en splittring mellan våran lilla party Prinsessa Madeleine och hennes kille, vi fick även ett kungligt bröllop mellan Viktoria och hennes Danny-boy. Ett bröllop som ansågs sparsamt och som ett "fattigmans-bröllop", men som av många av Sveriges innevånare däremot ansågs vara alldeles för dyrt, för stort och för kostsamt. För hur många förberedelser var det inte? Hur många slott och kojor renoverades inte upp inför den kommande dagen? Hur många poliser och frivilliga togs inte in, för att skydda våran blivande Drottning och hennes träningsinstruktör.
Jag är rojalist och skäms inte för att säga det. Jag har sedan barnsben tyckt att det är mysigt med Kungar, Prinsar och Prinsessor. Stora slott och ännu större slottsparker. Och ja jag läser mormors alla rojalistiska skvallertidningar då jag är på besök. Jag sitter över en kopp kaffe och en vetelängd och gottar mig i Se & Hör och Damernas världs rapportering om vårat egna kungahus och Europas övriga kungligheter.
Jag glädjs åt alla kungabröllop som tidningen alltid bjuds in att medverka på. Jag gottar mig i stora klänningar med tyll, män i frack och sju rätters middagar på silverfat med tillhörande silverbestick. Jag sitter och suckar lätt vid av rapporteringen av de nyfödda prinsarna och prinsessorna och kommer på mig själv att bli lite avundsjuk för att jag aldrig fick bli mer än en låtsas prinsessa. Fast då jag tänker efter, skulle jag verkligen vilja vara en kunglighet? Jag känner mig tveksam.
För att vara en kunglighet på 2000-talet innebär inte bara massmedias ständiga granskning under lupp, det innebär även att du jämt och ständigt är en rikskändis av A-kvalité! Dåliga dagar i mjukisbralla, med slarvigt uppsatt hår och osminkat ansikte har vi alla någon gång upplevt, men som Prins eller Prinsessa kommer denna dagen med största sannorlikhet dokumenteras grundligt av diverse skvallertidningar runt om Europa och för all framtid. En bild kommer alltid finnas kvar i tidningens bildbank för att kunna plockas fram då du minst anar det. Du är helt enkelt aldrig ledig! Ledig eller fritid/privatliv är ord som inte finns i de kungligas värld.
Av alla våra kungligheter i Sverige älskar jag våran Konung allra mest. För hur skön är inte Kung Karl Gustav? Han är inte bara född till Konung av Sverige han har även visat oss alla att han innerst inne, bakom sin födda-titel är en helt vanlig äldre man. Han har kört för fort med sina superbilar, han har satt en BMW M3 i en rondell i Malmö, han har hälsat fel stad välkommen, då han befann sig i en helt annan stad och han har full som en kastrull önskat oss alla ett gott nytt år på tolvslaget. Han är dessutom en duktig jägare, har svårt för att läsa och skriva men kör bil på bana på bland annat Mantorp som en gud.
Han är helt enkelt som vi människor är mest! Och nu har det kommit ut en bok "till hans ära". En bok om skvaller och skandaler. En bok som tros knäcka hela kungahuset och sänka monarkins förtroende rejält. Men jag tror snarare tvärtom. Jag tror att det är bra att visa att även våran Kung har fel och brister, att han är precis som vem som helst. För hellre en kung som kör lite för fort, har svårt å läsa och skriva och som super sig full någon gång ibland, än en torr uppstoppad kung som sätter sig över oss alla som att han vore så mycket bättre än oss!
Hösten är här och snart även vintern. Mörkret lurar utanför dörren och jag vill krypa upp i soffan med en filt, en kopp thé och en bra bok. Så vad passar då bättre än detta erbjudande från min lokala bokhandel? Klart jag tänker utnyttja erbjudandet! :)
Jag kan inte sluta nu när jag väl börjat. Jag måste bara få fortsätta och spy lite till galla över gårdagens skräck besök från Berra. Utöver den extremt jobbiga faktorer jag i tidigare inlägg berättade om så spädde Berra på min ogilla-stämpel genom att sådär lagom klämmcheckt och slemmigt fråga mig "Vad jag ville veta om honom" varpå jag sa att det enda som intresserade mig var att få veta saker om hans lägenhet.
Då berättade Berra att hans väggar i lägenheten går i gul och beige ton. Ååååh vad jag vill ha gula väggar - NOT! Så Mr Otacksam som klagade över att han skulle bli tvungen att måla om mina vita väggar i sin smutsiga "Stockholmsvita" färg för att få det som han vill, har ingen aning om hur mycket arbete jag kommer behöva göra med hans lägenhet om den är som han säger. Utöver de gula och beiga väggarna har han lekt Martin Timell och med sina hantverkskonster (hur bra dom nu är?) satt igen en dörr mellan kök och sovrum, som han gjort om till garderob (om jag förstod det hela rätt). Detta kändes jätte märkligt och då han vidare började komma in på skador på lägenheterna (sin vs min) och att han tex har ett märke i sitt vardagsrumsgolv som gjort att Botkyrabyggen velat slipa ner golvet och lacka/olja om det, men som han tackat nej till då han tycker att märket inte stör honom särskilt mycket och då han får 190 kr rabatt på hyran varje månad så blev jag ännu mer misstänksam.
För att klaga så mycket på min lägenhet, som alla som varit i den, tycker är rätt fräsch (med små undantag) så undrar jag hur hans lägenhet EGENTLIGEN ÄR! Han sa även att han lagt trätrall på balkongen som han ville ha ersättning för vid ett eventuellt byte plus att han, om Botkyrkabyggen finner att skadorna på min lägenhet (det finns inga skador!!!) överstiger 5000 kr, vill ha någon form av kompensation för detta.
Jag har inte ens sett hans lägenhet och vet inte heller om jag längre vill det?! Och som avslut, då jag frågade honom varför han ville göra sig av med sin 2:a och flytta till en vindsvånings 1:a då det bara skiljer ca 1000 kr per år, så svarade han "12 000 kr på ett år kan jag ha roligare för. Tex åka till Spanien!".
Jag tror att jag behåller de 12 000 kr som jag "tjänar" på att inte flytta till gula-och-beiga väggar och lägger dom på en resa utomlands tillsammans med Mr S istället! :)
Som jag berättade igår så fann syrran ett lägenhetsbyte åt mig. En man vid namnet Bertil som gärna ville byta från sin tvåa i mitt "område" till en vindsvåning och eftersom det är precis vad jag har, och även kanske lite söker (en tvåa alltså) så blev jag intresserad och skickade iväg ett mail till Bertil.
Nu har jag träffat Bertil som även kallar sig "Berra" i mail och sms-sammanhang och som märkligt nog har avsändaren Tomm S då han mailar (alltså när mailet inkommer så står det namnet som adressant). Jag vet knappt vart jag ska börja, jag är helt chockad över hela mötet. Inför mötet så tänkte jag "Hur lång tid kan det ta att titta på en etta? Max 5-6 minuter eller kanske mindre?" men hör och häpna "Berra" stannade ofantliga 25-30 MINUTER!!!
Och vad gjorde då denna Berra i min lägenhet i 25-30 minuter? Vi tar det i rätt ordning...
Igår kväll då jag precis kommit hem från jobbet, helt totalt död efter ännu en jobbig (men rolig) arbetsdag och besviken över att tiden inte fanns (hann) att få träffa Robban ställde jag mig och började röra ihop en tafattig spagetti-med-köttfärssås då det ringer på dörren. Jag öppnar med vitlöksrester på händerna (jag står och pressar vitlök ner i den fräsande köttfärsen då det ringer på dörren) och där utanför står en man ganska så lång man, runt 180 cm. Spretigt mörkt-gråspräckligt hår, dålig (finn-ärrig hud) och med svart skinnjacka. Jag uppskattar mannens ålder till runt 50-55 år, men han kan säkerligen vara yngre då hans slitna utseende kan ha lurat mig.
Jag ser förvånat på mannen som presenterar sig som Berra och han läste nog av min förvåning rätt omgående för han sa i samma sekund som han klev in genom dörren "Nu undrar du nog hur jag tog mig in i trapphuset?" och fortsätter "Det var en man som var påväg ut, så jag smet in". Jag svarar något ytterst tafattigt och visar Berra in i lägenheten. Jag ursäktar mig med att jag är mitt upp i matlagningen och går in i köket för att sänka tempen på mina två spisplattor som är satta på max. Berra verkar känna sig mer än hemma för han traskar rätt in i min lägenhet utan att vänta i hallen och låta mig visa honom runt. Han berättar att han varit i min lägenhet för 30-35 år sedan och att han då "Satt i det hörnet (pekar på där mitt ena sängbord står) och åt mjuk smörgås med ost på. Särskilt osten var så sjuuukt god". Jag kan inte hjälpa det, men det är något med hela Berras uppträdande som väcker ett obehag hos mig.
Berra tar fram ett papper med någonting antecknat på. Det ser ut att vara rätt mycket, vilket det senare visar sig också vara. Tydligen består pappret av diverse frågor och anteckningar som Berra har. Han börjar att fråga kring hur länge jag bott i lägenheten (vilket jag angivit till honom i mitt första mail), om jag är från området ursprungligen och han berättar vidare att han bott i flera olika lägenheter i området sedan 70-talet. Han frågar om det finns någon rabatt på hyran pga något fel som inte är åtgärdat så att säga, vilket jag säger att jag betvivlar att det finns men att jag tycker att min hyra som ligger på ca 3 100 kr är ändå väldigt billig.
Han fortsätter och granska lägenheten samtidigt som han tar upp en måttstock och börjar mäta en massa saker. Han mäter väggen i mitt sovrum/allrum, hur lång väggen med snetak är (inte hur högt det är till snetaket börjar), han granskar ett pytte litet hål i golvet och säger åt mig att jag borde åtgärda det med golvkitt. Han har även ett (enligt honom) utomordentligt tips på hur jag kan få bort eventuella repor i parketten - tikolja är lösningen enligt Berra med kommentaren "Visst det blir jue inte så snyggt då reporna är mörkare än allt annat, men attans va golvet blir som nytt!". Han granskar mina väggar, påpekar att jag istället för mina vita väggar borde måla om väggarna i "Stockholms vitt" och måla om taket i "sidenmatt vit färg" istället.
Nu börjar jag lessna rejält. Inte nog med att han redan hunnit vara i min lägenhet runt 10 minuter, han börjar dessutom ifrågasätta mitt val av färg och om sängen har "en bra placering där den står". Jag ursäkta mig och går ut i köket för att snabbt titta till maten och hoppas att han nu ska förstå piken om att avlägsna sig från min lägenhet men icke. Då jag snabbt öppnar för att visa badrummet säger han att min lägenhet inte är stammbytt sedan 1991 eller 1995 varpå jag säger att där har han fel, lägenheten stammbyttes 2005-2007 och då jag flyttade in var allt jätte fräsch (och är fortfarande det!). Då säger han att valet av board inne i badrummet är märkligt och att han har beigt kakel och golv i sin lägenhet, som stammbyttes 1995. Min lägenhet har alltså, i mina ögon ett fräschare badrum än hans.
Han fortsätter in i badrummet och tittar på min tvättmaskin, konstaterar att allt, precis som jag skrivit i ett av mailen, ser bra inkopplat ut och att en fackman (elektriker och röris) varit på plats. Då han är påväg ut ur badrummet säger han att vid ett eventuellt byte av lägenheter så byter vi väl också tvättmaskin och då biter jag mig själv hårt i läppen och tänker "inte en chans" samtidigt som jag säger att jag tänker behålla min tvättmaskin och att han i sådana fall får plocka med sig sin. Då verkar han besvärad men det ignorerar jag och vi fortsätter ut i hallen där han konstaterar att jag inte har någon innedörr innanför min ytterdörr. Han frågar varför jag tagit bort den varpå jag förklarar att det inte ens finns några gångjärn att fästa en dörr i så om det funnits en innan måste det vara säkerligen 20-30 år sedan den försvann. Då förklarar han att han vill ha dit en dörr då han har det i sin lägenhet och inte vill "besväras av grannarna" och "allt spring i trapphuset" och att han i sådana fall har som avsikt att ta med sig sin dörr som han har i dagsläget. Fine for me.
Han frågar en millisekund om det är okej att han öppnar en garderob och tittar hur dom ser ut inuti och jag svarar ja. Det som då händer är att han istället för att öppna EN garderob som han sagt, öppnar ALLA mina garderober. Nu tänker jag att han måste väl ändå förstå att klockan är mycket och att det är hög tid att dunsta från platsen så jag ställer mig i öppningen mot sovrummet/allrummet för att med hela mitt kroppsspråk visa "UT UR MIN LÄGENHET NU!" och precis då jag tror att han fattat galoppen så kommer han på att han vill höra hur mycket det låter då bussen passerar utanför min lägenhet, då fönstret är öppet. Så in i sovrummet/allrummet igen och upp med mitt stora fönster på nästan vid gavel. Jag frågar försiktigt om han vet att en buss är på intåg att passera och han svarar "Näe, men dom passerar jue med rätt tätt mellanrum". Mmm visst tänker jag och ser framför mig hur jag inte blir av med honom på ytterligare 20-25 minuter.
Jag har tur, precis då vi står och diskuterar hurvida mina grannar är bra grannar eller ej (och jag meddelar att jag knappt träffat någon granne och att dom jag träffat är jätte trevliga, men att jag aldrig hör av dom då jag är i min lägenhet) kommer en buss. Dock åt fel håll enligt Berra som vill höra då bussfan accelererar! Nu knorrar både jag och magen rejält och som tur är förstår han äntligen vinken! Han säger då han står utanför lägenhetsdörren att han vill se mitt förråd och jag orkar inte vara otrevlig, så barfota på det iskalla marmorgolvet i trapphuset låser jag upp till mitt vindsförråd, förklarar vart mitt förråd är och låter honom gå in och glutta själv. Då han efter bara någon minut är tillbaka säger vi adjö och han säger att nu får vi båda två fundera på hur vi vill göra.
Jag säger knappt någonting och är bara glad att jag tillslut blivit av med honom. Väl inne i lägenheten, bakom låst dörr konstaterar jag att Berra helt totalt missat att titta i köket. Skitsamma!
Hej och hå vad det går (då inte haspen är på - och så har jag fått till ännu ett sådär lagom klämmcheckt uttryck) på jobbet. Massor är uträttat och ännu mer är att vänta. Jobb i kvadrat gånger åtta. Minst. Tiden fullkomligt springer ifrån mig och jag tappar fotfäste om både tid och rum då jag sätter mig in i något nytt och spännande. Jag börjar få mer och mer inblick i vad min tjänst egentligen innebär och jag kan snabbt konstatera att mer är att komma (och vänta sig).
Långa dagar, en överbokad kalender med möten (morgonmöte, gruppmöte, IT-möte, annat-möte. You name it - I have it all!) och en del kurser. Resa hit, borta dit. Ingen dag är den andra lik och detta är bara toppen på isberget! Skönt med variation. Skönt med något nytt och fräscht. Och underbart att ha jobbet inom 8-15 minuters gångavstånd. På gott och ont.
Imorgon ska jag ta sovmorgon, då ska jag unna mig en lång, utdragen frukost i soffan framför TV4´s nyhetsmorgon. Imorgon ska jag inte vara på plats på jobbet innan 08.00. Vi får väl se hur det går ;)
Gick och la mig redan halv nio igår. Skäms nästan å säga det men redan efter ett par minuter somnade jag för att vakna igen vid nio. Då trodde jag att jag var pigg så jag fick för mig att sätta mig upp i sängen för att titta på NCIS. Det gick i ungefär femton minuter, sen somnade jag igen och vaknade inte förän fem imorse. Vid sex-tiden funderade jag på att gå till jobbet och kvarti sju var jag på plats på jobbet. Helt ensam.
Allt jag gör numera är jobbar, äter och sover. Jag har inte ens hunnit med min träning pga allt jobb, men imorgon kväll ska jag avsätta en timme för body pump. Jag behöver det för att orka med nästa vecka och för att hålla mig frisk.
Visste ni att en ny studie visar att de som aktivt tränar regelbundet är friskare än de som inte gör det? Att träning motverkar förkylning är bara ytterligare en orsak till att jag älskar å träna och röra på mig. Plus att jag bestämt mig för att bli smal och fräsch. Vi får väl se hur det går... :)
Jag har satt nytt besökar-rekord (läsarrekod) och således även nytt personbästa :)
För tydligen var intresset för mina bröst(?) så stort att läsarantalet under den dagen då bröstinlägget publicerades gick från i-vanliga-fall runt 15-30 stycken unika läsare till hela 115 läsare. Och sammanlagt lästes mitt "bröstinlägg" inget mindre än 156 gånger, bara den dagen.
Så vad kan man dra för slutsatser av detta? Är det mer snask ni vill läsa om? Mer hemlisar om mig och mitt utseende? Eller vad är det som får er läsare att dras till bloggen?
Bara ett par minuter innan syrran gick hem från jobbet igår så mailade hon mig. Mailet innehöll praktiskt taget en chans på miljonen. Det syrran funnit var nämligen att på Botkyrkabyggen.se´s hemsida var det en man som hade en 2:a i mitt område på 57 kvm på andra våningen i sitt hus, men som nu bestämt sig för att flytta till... MINDRE. Och mannen hade som krav att lägenheten skulle vara en vindsvåning och enbart vindsvåningar i mitt område var av intresse.
Det kändes som syrran hittat en nål i en höstack och en sådan här chans kommer aldrig igen. Direkt bestämde jag mig för att maila mannen och erbjuda ett bytesförslag.
Eftersom jag jobbade sent igår och då jag kom hem knappt orkade med att laga middag så hade jag varken tid till bloggen eller att kolla mailen, men så imorse då jag kom till jobbet och loggade in på min privata mail så fanns där ett svar från "lägenhetsbytarmannen". Han är fortfarande intresserad av ett byte men det som gör mig smått förvånad är att jag i mitt mail berättade väldigt ingående vad jag hade att erbjuda. Jag berättade om lägenhetens skick, utrustning, färgval på både väggar och golv, om hur grannarna är osv osv. Det jag fick till svars var bara ännu fler frågor kring min hyra, eventuell rabatt på hyran (vad menas ens med det?) och om lägenheten är ansluten till underhåll (detta tolkade jag som den internet uppkoppling som jag i redan första mailet berättat om).
Inte en endaste mening om vad HAN har att erbjuda mig mer ingående. Inte en enda mening om sin lägenhet utan bara full fokus på min lägenhet. Märkligt då det är frågan om ett byte och inte en one-way grej.
Jag har iallafall mailat tillbaka och svarat på alla hans märkliga frågor och även bett om mer info om det han har att erbjuda mig. För som jag skrev i mailet till Mr Märklig, så har jag redan en lägenhet som jag är upp över öronen förtjust i så det enda som i dagsläget tilltalar mig är om hans lägenhet har en balkong. Utan balkong är jag inte intresserad. Det ska bli kul å se vad han svarar! :)
Jag minns inte ens när jag lämnade jobbet igår, men när jag väl gjorde det så hade det varit mörkt utanför mina fönster länge. Jag går till jobbet innan de ljusnat och jag kommer hem flera timmar efter att det mörknat. Således ser jag bara dagsljus genom mitt arbetsrums fönster. Trist.
Fast det är väl såhär det är att arbeta, att knega. Och det är synd å klaga för med så här mycket att göra kommer jag aldrig bli varken rastlös eller arbetslös. Och det är ju bra. Fast frågan är om det är vettigt att vakna 05 för att fundera på om man ska vara på jobbet redan 07 även idag för att i teorin kunna gå hem redan klockan 16. Det tankesättet fungerar så klart bara i teorin, för i praktiken går jag aldrig hem klockan 16 för det kommer alltid något i vägen. Någon kollega, något möte, något viktigare. Alltid.
Och när jag väl slutat jobba och kommit hem, ja då är jag helt totalt sänkt. Jag är dödstrött och orkar inte mycket mer än att laga middag, ta en dusch och lägga mig i soffan. Att jag ens tror att jag ska orka se ett helt tv-program är ju rätt lustigt. För sedan jag fick min nya tjänst, mitt nya jobb, så kan jag inte minnas ett enda tv-program som jag sett i sin helhet. Igår störtade jag i säng vid 21, minns överhuvudtaget inte vad jag försökte mig på att titta på, men jag misslyckades, totalt. Vaknade 23-nånting av att fjärrkontrollen låg på min mage och att tv:n var på. Stängde av tv:n och somnade om på sekunden.
Jag förstår inte hur dom som faktiskt har ett socialt liv på vardagarna orkar med? Vad går dom på? Hur gör dom för att lyckas? Eller är detta bara något som är såhär just nu? Kommer det lugna ner sig om ett par veckor? Om någon månad? Och på tal om någon månad eller två så har jag fått förlängt. Nu ska jag vara här som visstidsanställd fram till 30 september 2011 vilket var ett väldigt glädjande besked! :)
Imorse var inget undantag. Imorse var det mörkt då jag lämnade lägenheten och iförd min nya kappa och (nya)gigantiska halsduk gled fram längs de mörka gatorna, påväg ner till jobbet. Ensam. Imorse var bara "stor-chefen" på plats på jobbet då jag kom dit. Imorse var jag på jobbet precis efter klockan 07.
(0) kommentarer
Trackbacks ()
Lämna en kommentar
