Jag fick en bättre väckning idag, ett Puss-sms från Mr S. Och såhär en knapp timme efter väckningen funderar jag på om jag ska ta en dusch och försöka vakna till liv, för om ca en timme ska jag ta en promenad hem till min snälla svärmor för en lunch och eftermiddag med henne. Sen när Mr S slutar jobba vid 16-tiden så tittar han förbi och då ska vi påbörja operation rädda Mr S slit-och-släng-bil. Avgassystem byte och lite annat pill står på menyn och jag ska även få rekonda bilen. Tjoho!

Och på tal om väckning och framför allt sömn så visar TV4 just nu ett program om sömn och behovet av sömn. Kvinnor behöver, enligt den Amerikanska jätte plastik-kirurg-opererade läkaren mer sömn än männen. Detta tycker jag låter jätte bra, för det skulle förklara varför jag är obotligt trött gentemot Mr S som aldrig tycks sova. Men frågan kvarstår, jag som förut nöjde mig med fyra-fem timmars sömn per natt och ändå orkade med både en hel arbetsdag och umgås med vänner efteråt, hur kan jag nu vara så obotligt trött av att enbart studera (och förra veckan enbart jobba, plugga och komma hem och umgås med Mr S och lite vänner)?

Jag får nog grubbla (googla) lite på det där med sömn och ta en till cappuccino-naturgodis-boll.

Dags å ta den där duschen och hitta något lämpligt att ta på sig inför dagens aktiviteter :)

Lämna en kommentar

Gårdagen blev märklig. VÄLDIGT märklig. På ett bra sätt!

Fortfarande trött (matt) efter fredagens matförgiftning titulerade jag film-mys till frukosten, något som Mr S verkade tycka var en bra idé tills han helt plötsligt "bara skulle uppdatera sin PS3 (den vi ser filmerna genom)" och helt plötsligt hade han, efter att PS3:an uppdaterat sig startat bilspelet Dirt 3(?) och var i fullfärd med att försöka sätta (något som jag tror får se som ett personbästa) nytt rekord. Jag kunde inte annat än le då Mr S satt och inte bara levde sig in i spelet utan även skyllde på bilen och motspelarna då det gick dåligt.

Innan jag visste ordet av hade jag tydligen somnat i soffan och vaknade upp av att Mr S tyckte att vi skulle göra oss i ordning och bege oss ut på en promenad till hans föräldrar för att hämta bilen, som vi lämnat där dagen innan. Sagt å gjort, vi tog på oss och satte av ut. När vi gick längs älven kunde vi snabbt konstatera att nattens spöregn (jag tror aldrig jag hört något liknande!) hade verkligen satt sina spår - det forsade vatten från bäcken rätt ut i älven och det var stora vattenpölar överallt. Väl hemma hos Mr S konstaterade vi att Mr S glömt sina glasögon så jag fick köra pärlan ;)

Vi åkte direkt från Mr S föräldrar till stan där vi parkerade och tog en kort promenad till torget. Skeptisk efter fredagens missöde slog vi oss ner på Tempel´s uteservering och jag beställde en Ceasarsallad och Mr S tog en wok. Maten var okej men vi var båda överens om att vi inte vill ha ute-mat på ett tag. Dessutom är hemlagat i mång och mycket bra mycket godare än det man kan få ute! Efter lunchen åkte vi till WILLY:S där Mr S löpte amok bland hyllorna och vi lämnade affären med fyra matkassar fyllda med grönsaker och annat nyttigt.

Då vi stod på WILLY:S parkeringen och lastade in i bilen så sa Mr S plötsligt att han ville till IKEA för att köpa en ny stekpanna. Jag tittade skeptiskt på honom men sa ändå okej. IKEA på en söndag, vem åker dit frivilligt? Uppenbarligen vi och massor av barnfamiljer för IKEA parkeringen såg väldigt full ut då vi svängde in. Mr S sa att jag kunde ställa mig på lastzon eftersom vi bara skulle ha en stekpanna. Jag som ibland är lite väl laglydig började argumentera om att det bara är 10-15 minuters parkering på lastzon och för att lasta enbart och då sa Mr S att det är ju ingen som vet om vi köpt en bokhylla eller ej som vi måste lasta och han hade en poäng. Motvilligt och fortfarande alldeles seg i kroppen (kändes som en förkylning var på gång) släpade jag mig in på IKEA.

Mr S som fortfarande var uppe i något form av shopping SM sedan WILLY:S besöket speedade på som aldrig förr. Jag försökte lokalisera vilket som var den snabbaste vägen genom det gigantiska möbelvaruhuset och insåg till min besvikelse att detta IKEA varuhus inte utrustats med shortcuts. Då jag vände mig om för att meddela Mr S detta var han helt plötsligt försvunnen. Jag orkade inte springa och leta bland hyllorna utan bestämde mig istället för att stå helt stilla och vänta tills han dök upp - för förr eller senare skulle han bli tvungen att passera mig för att komma mot utgången. Då Mr S väl dök upp sa han att han skulle köpa en bokhylla att ha i köket som avlastningsplats, då hans kök är rätt litet. Jag tittade lätt roat på honom och frågade om vi inte kommit till IKEA enbart för en stekpanna och han log mot mig. Sen gav jag honom rådet att istället för en bokhylla köpa ett litet men flyttbart avlastningsbord till köket och han nappade på idéen.

Efter att ha hittat och tittat på avlastningsbordet kom Mr S på att två barstolar att ha till avlastningsbordet (så att det blir som ett litet barbord inte vore så dumt) så vi skrev även upp platsen för att hämta upp dessa på TAG-SJÄLV-lagret. Väl på TAG-SJÄLV-lagret så fixade jag en kundvagn (eller vad dom lite större och lägre nu kallas?) och Mr S fick äran att bära/släpa på avlastningsbordet på kundvagnen. Avlastningsborden låg i kartonger fångade som ett L på varandra, så att två kartonger formade en fyrkant eller kub. Mr S tyckte bordet var lite väl tungt för att vara "så litet" men jag sa att det var nog tungt eftersom det var massivt (till skillnad från många av IKEA´s andra möbler som inte är massiva). Att paketet var tvådelat var inget jag reagerade över, då många av IKEA´s möbler kommer i två paket som är ihop tejpade med varandra. Då vi hämtat upp de två barstolarna och bestämt oss för att själv-scanna våra (Mr S) varor och betalat så stod en av IKEA´s anställda, som skötte självscanningen ivägen för mig då jag skulle köra kundvagnen mot utgången så han flyttade snällt på sig och hälsade oss välkomna åter.

Väl ute i bilen började vi lasta in barstolarna och då vi kom till det tunga avlastningsbordet inser jag det ofattbara. Vi har fått med oss inte ett utan TVÅ bord men jag har bara scannat in det ena bordet för betalning (eftersom jag trodde att det var ett bord som var i två kartonger och två delar)! Vi har alltså snattat med oss ett avlastningsbord, visserligen bara för 399 kronor, men ändå. Både Mr S och jag utbröt i en hejdlös skrattattack och visste inte vad vi skulle ta oss till. Hela situationen var så hejdlöst komisk och smått pinsam, men trotts detta (döm oss om du vill) gick vi inte tillbaka in på IKEA och berättade om det inträffade utan åkte hem.

Lämna en kommentar

Jag känner att jag inte riktigt hinner med att ha en blogg, fast jag vill. Tiden finns (egentligen) men hela tiden hamnar jag efter. Vi får se om det kan bli en bättring, jag hoppas och ska försöka fixa det.

Helgen passerade i ett rasande tempo och i vanlig ordning känns det inte riktigt som att jag hinner med. I fredags då vi kom till Karlstad så stod Mr S föräldrar vid stationen och tog emot oss. Det var verkligen jätte snällt av dom att hämta oss så vi slapp ta en taxi. Vi följde med dom hem då Mr S bil stod på deras uppfart, och tog en fika. Vi pratade lite om den gångna Ålands kryssningen med dom veckan innan och berättade lite vad vi gjort i veckan som varit innan det blev dags för oss att packa in allt i bilen och röra oss hemåt (till Mr S lägenhet).

Väl hemma packade vi bara ur bilen och satte av igen. Första stoppet var ICA Kvantum där vi handlade bland annat frukost och lite saker inför lördagens kräftskiva. Efter det gjorde vi ett snabbt stopp på Posten då Mr S fått en avi att han hade ett avgassystem att hämta ut men då vi kom dit fanns inget avgassystem på plats så vi åkte hemåt igen. Vi varvade ner lite efter mer eller mindre en hel dag på språng innan det blev dags för oss att snygga till oss lite och Mr S ringde efter en taxi. Kvart över åtta satte vi oss i taxin påväg in till stan och torget.

Vädret var fint så vi bestämde oss för att ta ett bord på Mr S stammis ställe. Ägaren hälsade oss i vanlig ordning välkomna och vi slog oss ner. Mr S bror hade tidigare på dagen frågat om vi inte kunde ses på stan vilket vi självklart tackade ja till, så då vi inväntade honom för middagen tog vi ett glas rosé var. Då Mr S bror kom så beställde vi. Mr S tog en skaldjurspasta och jag en Moulés frites. Då vi ätit färdigt så begav vi oss vidare till nattklubben Koriander där vi tog en varsin drink innan vi, trötta efter resan, bestämde oss för att runda av kvällen.

Jag och Mr S tog en taxi från torget och då vi väl var hemma i lägenheten igen så började jag känna av ett svagt illamående som för varje minut som gick accelererade kraftigt. Efter inte mer än fem-tio minuter i lägenheten kände jag mig svag och JÄTTE illamående och ursäktade mig och gick in på toaletten. Jag hann inte mer än sätta mig på huk över toaletten innan kvällens "nöje" drog igång. Jag vet inte exakt hur länge jag hängde helt matt över toaletten men säkert en-två timmar innan magsäcken var helt tom och jag, fortfarande illamående men alldeles för trött för att orka få upp mer, gick och la mig i sängen.

Hela natten blev som en enda stor mardröm. Jag låg och hade som feberfrossa, frös som fan. När jag vaknade på lördagmorgonen kände jag mig fortfarande matt och omtumlad, men var tacksam över att matförgiftningen inte var värre. Lördagförmiddagen gjorde jag inte många knop men vid tolv tiden släpade jag mig ut till till bilen och Mr S styrde mot affären där vi handlade det sista inför kvällens kräftskiva. Sen åkte vi hem till Mr S föräldrar där jag berättade om mitt missöde. Mr S och hans pappa tillagade lördagens lunch, en helt fantastiskt god skaldjurs (fisk) soppa med vitlöksbröd. Och jag kunde ännu en gång konstatera att jag inte bara har en pojkvän som är helt fantastiskt fin, han är även en helt otroligt duktig kock!

Till skaldjurssoppan (fisksoppan) bjöds det på ett glas vitt, så vi lämnade Mr S bil hos föräldrar och fick snällt nog skjuts tillbaka till stan av Mr S mamma som bara druckit vatten till maten. Väl hemma kände jag mig fortfarande sliten efter fredagens "toalettnöje" så vi tog det väldigt lugnt tills det blev dags för kräftskivan. Mr S och jag hade en jätte mysig kräftskiva bara vi två. Och trott eller ej, men två kilo kräftor gick åt så när på några klor som blev kvar :)

Lämna en kommentar

Jag fick mig ett smått annorlunda uppvaknande imorse.

Mr S som idag började jobba efter fem veckors ledighet sa hej då och åkte till jobbet någon gång vid halv sju och efter det somnade jag om, för att vakna av att det ringde en ringning på ytterdörren. Jag hinner inte mer än vakna, sätta mig upp i sängen och svepa in mig i täcket och ta två steg mot ytterdörren då jag hör hur dörren öppnas. Det är inte Mr S härliga stämma jag hör och det är definitivt inte hans ansikte jag ser i dörröppningen. En man i 40 års ålder säger något på obegriplig Värmlänska (eller också var jag för nyvaken för att förstå ett ord).

Jag kämpar som ett djur med att förstå om detta är A) Dolda kameran (och vart är i sådana fall TV-teamet som ska förlöjliga mig inför hela svenska folket?) B) Ett sjukt skämt från Mr S C) En dröm då jag inser att det Värmlänningen sagt till mig är något i stil med "Sov du? Väckte vi dig? Och varför har du inte låst dörren? Du kan inte vara särskilt rädd om dig du...!". Jag mummlar fortfarande nyvaken, chockad och oförstående något om att jag inte bor här och att min pojkvän som faktiskt bor här har åkt till jobbet och lämnat ytterdörren olåst. Sen fortsätter Värmlänningen med "Det är så att han har klagat i huset om att det är dåligt med luft och jag har "Lillen" med mig, men vi kan komma tillbaka lite senare...". Jag som redan är väckt svarar att det är väl lika bra att dom kommer in och gör det dom ska så in traskar 40 åringen följd av en 18-19 åring som jag förmodar är "Lillen".

Dom går fram till elementet och "Lillen" kontrollerar så att det kommer vatten ur elementet vilket det gör och så lämnar de lägenheten. Kvar sitter jag, på sängkanten, insvept i täcket och är fortfarande alldeles chockad. Vad var det egentligen som hände och framför allt... är jag vaken nu?

Lämna en kommentar

Det fick bli en snabb lunch på Waynes innan tåget gick

Har inte hunnit blogga på ett par dagar, jag har helt enkelt haft annat för mig, saker som varit viktigare. Så nu sitter jag (och Mr S) här, på ett Intercity tåg, på väg mot Värmland och Karlstad. Jag kör en snabb resumé av vad som hänt sedan sist jag skrev...

I förrgår hade jag möte på jobbet, fick veta att det (onsdags) skulle vara min sista arbetsdag för den här veckan. Skönt, då jag har en hel del å göra i plugget och då jag och Mr S planerat in en Karlstadsresa tills idag. Gick ändå in och jobbade ett par timmar igår, gjorde färdigt en sista sak innan uppehållet. Sen gick jag hem och möttes av Mr S en bit ifrån porten. Han var småhungrig så vi tog en promenad ner till Thaien (Sushin).

Väl hemma igen startade jag en tvättmaskin och började planera vad som skulle packas ner. Det behövs trotts allt rätt mycket kläder för en tjej som ska vara en hel vecka på bortaplan. Fast Karlstad känns inte helt borta, trotts att jag bara varit där ett par gånger. Och idag, då jag och Mr S stod på perrongen och väntade på tåget så sa jag att det känns som att Karlstad är mitt bonus-hem. Eller rättare sagt, med pojkvän i annan stad, ÄR Karlstad mitt bonus-hem! :)

Lämna en kommentar

Igår lovade TV4´s väder regn, regn och åter regn och vad hände? Vädret blev ganska okej, trotts allt. Och idag likaså, regn med lite uppehåll och kanske någon liten solchans (glimt). Imorse då jag vaknade sa Mr S efter ett toalettbesök att det var fint väder. Jag ville inte riktigt tro på honom, men bestämde mig ändå för knä-lång kjol, ett tunnt linne och en lättare kofta. Det var uppehåll hela vägen till jobbet och faktiskt även en bit in på morgonens fika, sen bröt helvetet lös. Himlen mörknade och sen öppnade den sig likt en dusch. Spöregn. Fan. 

Jag som bestämt en umgås med dom bästa (Robban och Susanna) kväll vid Medis. Jag och Mr S ska mötas vid spärrarna (pendeltåget) vid 17-tiden för att åka till Södershöjder och ta ett glas rosé eller två med Susanna. Robban som slutar först vid 19, möter upp oss där och sen blir det middag. Det blir kanske inge Snaps (eller annan uteservering) om vädret inte bättrar sig, fast det är synd å klaga på vädret efter en sådan fin sommar.

Ikväll ska jag iallafall ha på mig min nya skjorta, ett par svart långa leggings, ett par bekväma (men självklart) höga klackar och min svarta kavaj.

Just nu längtar jag bara efter Mr S. Åååh låt den här dagen gå fort!

Lämna en kommentar

Jag besökte Monika igår. Unnade mig "nya naglar", fast egentligen blev det inga nya naglar utan tillfix av mina egna, gamla. Och som Monika utbrast då vi var så gott som färdiga "Andra kommer hit för att förlänga sina naglar. Du kommer alltid hit för att förkorta dina...". Tjaaa så är det om man har naglar som växer som ogräs (och jag önskar håret ville växa lika snabbt och mycket!). Nu är dom iallafall 100% mina. Naglarna alltså.

För övrigt var älsklingen helt sjukt söt (eller uttråkad?) igår. Redan dagen innan titulerade han att en överraskning kanske väntade mig då jag kom hem, och så igår, då jag väl kom hem, mör i hela kroppen efter en dag med arbete och nagelfix, så stod han i köket med världens leende (det är något speciellt med Värmlänningars leenden) och lagade mat. Och vilken mat sen! Tre rätters på en tisdag, hur många tjejer får det?

Förrätten blev räkpuck, något jag aldrig tidigare ätit, men som påminde lite om en räkcoctail, fast med annat utseende och vidare blev det oxfilé med färsk sparris och smält örtsmör till. Vid sidan om det bjöds det på en helt gudomlig sallad och till efterrätt fick jag glass med chokladkross och färska svenska hallon och ett par bigaråer. Avis? You should be!

Jag har världens bästa pojkvän! <3

Lämna en kommentar

Men hallå vädret, jag trodde vi var överens?!

Nu har jag inte bara tagit på mig långa, svarta leggings över min somriga klänning, jag har även tagit på mig koftan OCH tagit med mig paraplyt till jobbet, då TV4´s vädergudinna lovade pissväder och spöregn. Och vad ser jag utanför fönstret... strålande sol! Suck.

Lämna en kommentar

Hur börjar man egentligen att skriva? Är det något man har inom sig, som en vilja, eller är det något man lär sig med tiden? Och när man väl börjat skriva, har man ett visst ansvar då? Ett visst ansvar mot dom som läser, och framför allt ett visst ansvar mot sig själv? Att inte öppna upp sig själv för mycket, att inte hänga ut sitt liv totalt. För allmän beskådan.

Lämna en kommentar