2010-10-26

Distansförhållande, funkar det?

Läste idag en blogg om en tjej vid namnet Frida, som liksom jag har ett distansförhållande som hon kämpar med att få det att fungera. Till skillnad från mig och Mr S så träffar hon sin kille mer sällan och nu var det (om jag uppfattade det hela rätt) nästan 2,5 månad sedan de senast sågs. Det är då jag inser hur lyckligt lottad jag är som får träffa Mr S så gott som varje helg och att det "enbart" är nästan 30 mil mellan oss. För trotts 30 mil och det faktum att vi inte kan ses varje dag eller bara har någon timmes resväg för att ses så får vi vårat förhållande att fungera bättre än många "vanliga" förhållanden där de (kan) ses dagligen och jag är lyckligare än någonsin!

Så vad beror våran lycka på? Och hur gör man egentligen för att få ett lyckat distansförhållande? Här nedan listar jag mina tips till hur man får det att fungera och vad man bör tänka på.

1. Svartsjuka funkar inte. Inte en sekund. Om du går runt med en järntrea i handen och funderar på vad för sms den andra personen får, lägg ner. Du kommer få magsår på mindre än en månad.

2. Prata varje dag. Under stora delar av året, finns inget annat än ord er emellan. Tröst, glädje, längtan - allt måste kunna uttryckas i ord. Tycker du inte om att prata? Aj då. Tystnaden funkar inte. Ni glider snabbt isär. Vi pratar en timme om dagen. Minst. Varje dag.

3. Njut av ensamheten. Du kan inte gå runt och vänta på den andre, räkna ner dagarna tills ni ska träffas igen. Att vara tillsammans ska vara underbart, men livet måste vara underbart även då ni inte är tillsammans. Annars blir det olidligt. Har du svårt att umgås med dig själv, försök inte ens ett distansförhållande.

Jag dyrkar min ensamhet. Och efter att ha varit tillsammans ett tag, njuter jag av att vara själv ibland.

4. Ni måste veta när ni ska träffas nästa gång! Ovissheten kan också vara olidlig. En månad, två eller sex - det är alltid bättre att veta än att gå runt i ovisshet. Vi har varit ifrån varandra (enbart) 1,5 vecka som mest. Det gick (fungerade). Man hittar sin smärtgräns. 3 veckor (tror jag) är lugnt. Mer blir jobbigt.

5. Sätt ord på känslorna. Fan, vad viktigt! Vi är vana att uttrycka känslor i handlingar - vi älskar, vi tänder ljus, lagar en god middag eller tittar på Bonde söker fru. Inget sånt existerar. Och det räcker inte med ett "Jag älskar dig" då och då. Var intensiva! När ni är glada, stapla orden på varandra. Bilda ett torn med dom, ett litet lutande torn i Pisa, för att uttrycka er kärlek.

När ni är ledsna, lägg försiktigt ut orden efter varandra som en konvoj, en hjälpsändning full med tröst. Var lyhörda, pejla stämningen. Ord kommer inte alltid lätt, ibland måste man locka fram dem.

6. Glöm inte detaljerna. Vad åt jag till frukost? Vem bråkade jag med på jobbet? Hur är vädret? Den andres vardag får inte kännas främmande, vi får inte tro "det här är för oviktigt" bara för att man är 30 mil från varandra. Vare sig man sover tillsammans eller inte, de små detaljerna är byggstenarna i vardagen.

7. Satsa. Pengar och tid. Mr S och jag turas om, i stort sett är det varannan gång som gäller. En helg i Karlstad följt av en helg i Stockholm. Att pendla fram och tillbaka med tåg eller bil varje helg kräver ett yrke och inkomst som tillåter detta "extravaganta" liv.

8. Var organiserad. Det är inte som man gärna tror, att man måste vara impulsiv för att ge sig in i något sånt här. Eller kanske till en början. Sen gäller det att ha hjärtat varmt men huvudet kallt. Det blir en jävla massa planering, sitta med kalender, göra om planer, anpassa och se över. För att kunna bryta rutinen så systematiskt måste man vara organiserad och strukturerad.

9. Det måste vara värt det. När du aldrig är fången i vardagens trista upprepning, får du också många möjligheter att omvärdera förhållandet, titta på det på avstånd. Mitt sista och viktigaste råd: Personen måste vara något alldeles exceptionellt. Ditt hjärta måste skrika efter honom (eller henne). Du måste känna med versaler och älska med utropstecken - hur gör du annars för att vakna varje morgon och välja någon som inte ligger bredvid dig?

Nu när jag läser listan igen, blir jag ändå lite osäker för gäller inte det här alla förhållanden? :)
Postat i Allmänt | Comment (4) kommentarer Trackbacks ()

Postat av: Herr Frida

Det du skriver är verkligen totalt sant! Jag och Viktor har pratat i telefon 180 timmar sen den 1a oktober.. Det är några dygn det! ;) Man måste visa att den andra är viktig i ens liv, att man älskar varandra för den man är. För mig och Viktor är den fysiska sidan ett gigantiskt plus och vi tar till vara på ALL tid vi kan få ihop. Det är nånting man ofta glömmer när man kan träffas varje dag! Fint inlägg förresten! :) / Frida

2010-10-26 (19:19:28) www http://herrfrida.blogg.se/

Postat av: Lilla A

Visst är det så! Och många som bor nära varandra och har möjligheten att ses dagligen tar saker (som vi med ett distansförhållande ser som lyx) för givet. Jag vet inte hur många meningslösa gräl jag hört mellan vännen och hennes kille, gräl som för mig är helt obegripliga. Skitsaker som inte spelar någon större roll eller mening i ens liv, får man helt tänka efter om de är värda att strida och gräla om, eller om man ska välja att acceptera den andra partners åsikt och ge med sig :)



Länge leve distansförhållandet, förutsatt att det någon gång framöver leder till att man kan bo tillsammans :)

2010-10-26 (19:33:25) www http://viggo.webblogg.se/

Postat av: Terese

Läste nyligen Fridas inlägg och kom över till ditt. Har själv distansförhållande fast med ett avstånd på 500 mil. Vi är normalt sambos men sen april har han haft utlandstjänst och innan det har vi också haft distans så vi börjar nästan bli experter. =)



Vill börja med att säga att det var mycket fint skrivet och jag håller verkligen med! Man lär sig att uppskatta de små sakerna för de är dom som är viktigast i slutändan. Att kunna prata är a och o! Nu tillhör jag tyvärr en av dom som tycker att det är jobbigt med distans men jag kämpar på ändå. Jag får otroligt mycket stöd av min sambo och mina vänner vilket hjälper mycket.



Det du skrev om svartsjuka stämmer verkligen! Det skulle aldrig funka.

Sen är det så otroligt viktigt att man är ärlig och säger vad man tycker och känner på en gång. Annars blir det lätt en massa missförstånd och tjafs.

Vi som har distansförhållanden måste vara bästa på att kommunicera med varandra! =)



Oj, förlåt nu blev det ett långt inlägg. Är väldigt bra på det. Kanske för att jag just måste uttrycka mig så mycket med ord i vanliga fall. ;)



Hur länge har ni varit tillsammans?

2010-10-26 (20:19:25) www http://kiewa.blogg.se/

Postat av: E

Väl formulerat! Och det är klart att det gäller alla förhållanden. Egentligen ska man nog skriva ett sånt här PM till sig själv.



Vad vill jag ha ut av en relation?

Vad behöver jag i mitt liv för att må bra?

Hur ska relationen hanteras rent praktiskt?



Och tejpa upp någonstans där man kan läsa det och påminna sig om det också.



Kram!

2010-10-27 (11:23:32)


Kommentera inlägget här:

Namn:

Kom ihåg mig?

E-postadress:



URL/Bloggadress:



Kommentar: