Nu är jag framme i Karlstad, eller rättare sagt vi kom hit redan vid 13-tiden och har hunnit rätt mycket sedan dess. Men vi börjar i rätt ordning... M&p flyttade fram hämta-tiden från 08:15 till 09:00 vilket inte gjorde någonting. Väl i bilen pinnade vi och milen på rätt bra och inte förän en bil innan Arboga började främst pappas mage kurra. Vid ÖB-rondellen i Arboga var kaffesuget olidligt så vi svängde av.
Det är inte varje dag man fikar på ett café som ligger vägg-i-vägg med ÖB men vi var för ovanlighetens skull inte allt för kräsna. Efter att ha fått i oss en varsin kopp kaffe med tillhörande kaka så såg pappa en kund från ÖB som passerade caféet med en gigantisk godislåda(?) och han blev så klart själv sugen på godis. Då sa mamma "Ska vi gå in och titta på ÖB vad dom har?". Jag var måttligt road men visst kunde vi ta en sväng på ÖB.
Väl inne på ÖB konstaterade vi att ALLT var billigt. Precis ALLT. Mamma tyckte nog att ÖB var lite roligt för hon började titta på mer än godiset som vi lovat pappa att köpa, och som ursprungligen var vårat huvudsyfte med besöket. Väl vid kassan stod vi med både tvättmedel, lite kryddor och fyra påsar godis. Inte varje dag man är på ÖB liksom ;)
Då vi åter var vid bilen och skulle fortsätta resan mot Karlstad så frågade pappa om jag inte kunde tänka mig att ratta lite Audi A4 Avant vilket jag så klart kunde. Så jag körde, med undantag för ett lunchstopp på Värmlands Rasta hela vägen till Elite Stadshotell där m&p bokat en svit. Väl framme på hotellet så checkade m&p in och sedan begav sig jag och mamma ut på stan för att gå på jakt efter nya underkläder åt mig (och henne). Som jag skrev i tidigare inlägg så skulle jag inte nämna min bh-storlek om den var helt enorm, så jag säger INGENTING om den. Men det jag kan säga är att jag blev rejält CHOCKAD då expediten på Change of Scandinavia tog fram den storlek och bh som hon ansåg var "min storlek".
Hur som helst, mitt upp i bh-provandet då vi var så gott som färdiga så ringde Mr S och meddelade att han var på intåg och då jag stod vid kassan och skulle betala mina 5 nyfunna bh:ar med matchande trosor så kom Mr S. Vi betalade underkläderna (ska verkligen 5 bh:ar och 5 par trosor gå på ca 3700 kr?!) och fortsatte av mot CGC. Efter en stunds rundvandning på stan så tyckte vi att det räckte för idag och rundade av. Jag och Mr S åkte till ICA Kvantum där vi fick tag på bland annat frukost, en oxfilé plus lite sallad och en brieost med kex inför kvällen. Väl hemma i Mr S lägenhet började uppvisandet av det vi köpt och helt plötsligt tog Mr S fram ett litet fyrkantigt inslaget paket.
Innanför guldpappret fanns en ask från Efva Attling innehållande ett halssmycke i form av ett hjärta med halskedja. Smycket heter Crazy heart. Jag blev jätte generad och rörd över att jag fått en sådan fin kärleksgåva av Mr S.
Jag får berätta mer en annan dag, för nu ska oxfilén tillredas :)
Redan i mellanstadiet började dom växa och någon gång runt 8-9:e klass hade jag B-kupa. Det anses vara normalt till lite större, men för att vara så ung som jag var då, ansågs dom vara ENORMA. Under gymnasiet tog dom verkligen fart. Jag gick från B till C till D(-kupa) och det är någonstans där, i D-världen som jag (vill) tro att jag är.
Jag pratar så klart om mina b r ö s t .
På gott och ont har jag alltid fått uppmärksamhet. Både av det motsatta men även av det egna könet. Det har varit allt från komplimanger, undran (frågor) till rena rama raggningskrigszonen. Det har varit små glutt sådär i smyg till gillande blickar och rent stirrande. Jag har känt mig uttittad och besvärad. Jag har varit stolt och generad. Jag har älskat och hatat dom. Men jag kommer aldrig någonsin ifrån att dom sitter där dom gör och att dom är mina. Till 100% mina. Totalt äkta. No fake.
Visst har jag övervägt operation. Både förminskning (x-antal gånger) och förstoring, men det har aldrig blivit av. Dels för att dom (nu blir jag generad igen) inte vuxit helt klart och dels för att jag till och från (mest till numera om ärligheten ska fram) är rätt nöjd med dom.
Dom är inte världens fastastes eller världens mest perfekta. Men dom är iallafall mina. Och idag ska jag (i sällskap av mamma) kosta på dom lite kläder. Underkläder. Främst bh:ar. För jag har tyvärr insett att mina D-kupor till bh:ar är alldeles för små och efter en pratstund med en väninna, som har lite mindre bröst än mig, fick jag en chock. Hon har DD(!!!) vilket innebär att jag har vadå?!
Haha jag lär väl hyperventilera då expediten inne på Change of Scandinavia i eftermiddag hjälper mig tillrätta med min RIKTIGA storlek. Det kommer bli spännande, m y c k e t spännande. Och jag lovar att berätta om min korrekta storlek, om den inte är allt för extrem ;)
Herregud vad gör jag uppe innan TV4´s nyhetsmorgon ens har dragit igång (eller någon annan tv-sändning för den delen) och bra mycket tidigare än jag i normala fall brukar kliva upp? Känner mig lika vingelkantig som jag ser. Allt är alldeles suddigt, men hey I´m alive!
Så vad gör jag då uppe 05:30 på en ledig fredag? Varför ligger jag inte i sängen och njuter (läs; sover ut) av min första betalda semesterdag? Jo, för att pappi fick för sig att vi ska åka härifrån mig, klockan 08:15, senast. HA! Vilken semester. Vilken ledighet...
Men han har kanske rätt. Ingen tid och förspilla och dessutom ska vi dels stanna på vägen och smaska räksmörgås och en (i mitt fall) gigantisk kopp kaffe och dels hinna med lite shopping innan Mr S slutar och möter upp mig inne i stan klockan 14. Jag skulle gissa på att vi är framme i Karlstad vid 12-nånting, vilket blir perfekt för då hinner mamma och jag besöka både CGS (eller vad dom nu heter) och Change of Scandinavia som är en väldigt välsorterad underklädesbutik. Just underkläder behöver jag i mängder (känns det som), så vi får väl se vad jag hittar.
Men nu dags för frukost och packa det lilla som jag kommer behöva under weekenden.
Alla kurser är avslutade och jag är fri, ändå måste jag beställa hem mina betyg. Märkligt att man inte får dom hemskickade per automatik efter avslutade studier, men men. Jag har idag iallafall beställt hem mina betyg men kunde ändå inte låta bli att räkna ut hur jag borde ligga till, betygsmässigt.
Jag tror jag har följande betyg:
Kurs Betyg Affärsjuridik MVG Affärskommunikation engelska MVG Finansiering och kalkylering G Företagsekonomi A VG Företagsekonomi B MVG Marknadsföring MVG Personaladministration MVG Programhantering G Projektarbete MVG Redovisning och beskattning G
Jag är galet besviken över betygen i Programhantering, Redovisning och beskattning samt i Finansiering och kalkylering, då jag anser att jag och lärarna missförstått varandra och kommit ihop oss om dessa missförstånd, som senare lett till dessa betyg. Även mitt betyg i FEK A är en besvikelse då läraren blandade ihop mig med en VG-elev och satte VG i slutbetyg istället för MVG. Men i det stora hela får jag väl anse mig vara nöjd.
Det som dock gör mig lite förvånad är att min Marknadsföringslärare Britta skriver såhär på kommentaren till sitt betygsbeslut:
"Hej Anna.
Du har gjort en mycket bra kurs. Inlämningsuppgifter : 91% rätt , betyg MVG. Prov: 46/47p, 98% rätt, betyg MVG. Totalt: 95%, betyg MVG. Ditt betyg i kursen Marknadsföring är MVG
Lycka till med framtida studier och arbete Britta"
Hur får hon 46 av 47 möjliga poäng till 98% rätt? Borde det inte bli 99%? Eller tänker jag helt fel? :)
Under min tid som student har jag inte använt CSN en enda gång. Jag försökte en gång använda det i samband med att jag och Mr S satt i en taxi påväg till Stora torget i Karlstad. Orsaken? Det stod inne i taxin att man fick studentrabatt vid uppvisat CSN-kort. Klart jag tänkte försöka utnyttja det, för att spara in lite på våra taxikostnader, men icke.
Tydligen var man tvungen att berätta att man hade CSN-kort då man ringde och bokade taxin. Såklart.
Och innan den gången kom jag mig aldrig för att komma ihåg att jag faktiskt hade en mängd rabatter tackvare mitt CSN-kort. Som rabatt på SL.se, på Mc Donalds (där jag iofs aldrig äter ändå), på Apple, på Löplabbet m.m. m.m. Det är först nu, med enbart ett par dagar tillgodo som jag inser fördelen med CSN-kortet och dess mängder av rabatter. Och självklart är det nu med bara ett par dagar kvar, som CSN-student, som dom vill påminna mig om att mina rabatter och studentfördelar snart löper ut. ELAKT att svart på vitt förklara för mig att jag numera snart kommer få betala fullpris på precis ALLT. Att jag snart inte räknas som student (fast i vissa fall fortfarande ungdom), utan får stå mitt kast för att jag valde att inte vidarutbilda mig lite till, utan istället återgå till arbetsmarknaden och dess icke existerande rabatter. Fast visst jag tjänar betydligt mer pengar på att jobba än att studera, så jag har nog råd att betala fullpris.
Den enda lilla trösten i detta är att min kollega igår kom in för att fråga mig om jag ville vara med i en förening/klubb som finns på jobbet, där man bland annat får köpa fritt i jobbets butik (som har jätte fina saker!) och ofta till reducerade priser, hyra/låna en stuga uppe i fjällen till mycket förmånligt pris osv osv. Så en liten tröst fick jag - jag har fortfarande rabatter, dock numera vuxen-knegar-rabatter :)
Min vår/höstjacka är för sval. I den fryser jag just nu om jag inte har "tillbehören" tjock stickad kofta samt gigantisk halsduk och skinnhandskap. På samma sätt som jag fryser i vår/höstjackan, svettas jag i min vinterjacka, då den, trotts att jag enbart har ett linne på mig, är alldeles för varm för årstiden.
Jag tycker den här mellan perioden är jobbig. För ena dagen tar jag på mig vår/höstjackan och önskar att jag hade haft förstånd att förstå att jag borde tagit vinterjackan istället, och den andra dagen misströstar jag över att vinterjackan är både varm och tung att släpa på.
Så vad är då det bästa tänkbara ytterplagget, just nu? Förmodligen en snygg och tidslös klassisk kappa. Så det är precis vad jag ska ge mig ut på jakt efter i morgon eller i helgen. Med Mr S som sällskap ska jag rensa Karlstads klädutbud i jakten på den perfekta kappan! Satt redan igår och gick igenom favoritmärkena och fann dessa hos MANGO. Det vore guld värt om dom fanns i Karlstad för då är det bara å välja (prova) och vraka! :)
1 299 kr
1 699 kr
1 299 kr
1 999 kr
1 499 kr
1 499 kr
1 699 kr
Samtliga kappor ovan är från MANGO. Vilken är din favorit, eller har du något annat förslag? :)
Vi (jag och syrran) hann långt igår. Vi började halv sju och hann både få ihop en bokhylla, en tv-möbel (i form av en byrå) och en större byrå innan klockan hann bli tio över nio. Men då gav vi upp, för kvällen och jag gick den korta biten hem i regnet.
Väl hemma blev jag dödstrött, så allt jag hade tänkt göra bestämde jag mig för att skjuta på, tills ikväll. För idag jobbar jag som vanligt 08-17 och sen blir jag upphämtad av mamma för att följa med henne hem till dom. Äta middag och sedan träna. ÄNTLIGEN lite träning! Body pump 60 minuter är precis vad jag behöver, för jag har inte fått någon annan träning den här veckan. Fast tur är väl kanske det, eftersom näsan snörvlar och jag inte känt mig riktigt i form...
Och bäst av allt. Ikväll då jag kommer hem från träningen, så är jag ledig. Imorgon har jag semester och det enda som står på morgondagens schema är att åka i sällskap av m&p, till Karlstad och Mr S. Så ikväll hinner jag göra det jag inte ansåg mig ha ork eller tid till, igår. Ikväll ska jag bland annat städa upp i lägenheten, blogga ikapp och packa inför morgondagen.
Nu är det dags å sätta fart, måste göra en matlåda innan jag sticker till jobbet!
I maj(?) tog jag ett svårt beslut som jag till och från än idag ångrar. Då tog jag beslutet att min älskade lilla smala orange hårboll Ozzy skulle flytta ut hos mig. Bara en vecka tidigare hade hans ena "bror" Lexus avlivats och den andra "brodern" Smeagol flyttat till ett nytt hem. Beslutet att göra mig av med mina tre underbara och kärleksfulla sötnosar satt långt in men jag visste att jag varken hade tid eller utrymme att tillgodose deras behov.
Så i maj satte jag in den blåa transportburen med Ozzy i, i baksätet på J´s silverfärgade BMW och tillsammans körde vi Ozzy till hans nya hem i Örebro. Resan dit var en mardröm. Ozzy vägrade sluta jama och då vi var framme var både jag, Ozzy och J helt slut. Vi överlämnade Ozzy till hans nya familj, en tjej som var ett par år yngre än mig. Där skulle Ozzy få bo tillsammans med henne, hennes två barn och en kattflicka vid namnet Maja. Att veta att Ozzy skulle få sällskap varje dag, inte bara utav den nya ägarinnan och hennes två barn, utan även av en annan katt som dessutom var flicka, gjorde att jag orkade ta steget och låta Ozzy flytta ut.
Resan hem från Örebro gick snabbare än resan dit, och väl hemma i lägenheten igen, lös tystnaden med sin närvaro. Jag var för första gången på nästan 10 månader helt ensam i lägenheten. Det fanns inte längre några katter som busade runt och levde rövare, inte längre någon Ozzy som kom då jag ropade och inte längre något sällskap. Jag var återigen helt ensam.
Redan samma kväll som jag kommit hem från Örebro dammsög jag hela lägenheten grundligt och i nästan 1,5 veckas tid fick jag dammsuga lägenheten så gott som varje dag, och ändå kröp det hela tiden fram nya katthårstrån. Nu snart 7 månader senare hittar jag fortfarande då och då små katthårstrån här och var. Som idag, på jobbet, då jag satt och knappade på datorn och plötsligt tittade på min stickade koftas ena arm, där fanns ett spår efter Ozzy. Ett långt oranget hårstrå.
Så han finns fortfarande kvar hos mig. Det gör dom alla. Och jag saknar dom väldigt...
Jag har sedan ett tag tillbaka suttit och klurat på om jag ska skaffa mig ett eget utrymme på nätet, ett litet utrymme som bara är mitt och där ingen reklam eller liknande finns om inte jag själv vill det. Och även om det i tankarna är bra, att ha en egen webbadress, en egen domän, så är det lättare sagt än gjort att hitta på ett bra namn, som genom namnet, på sätt och vis, avslöjar att det är jag och min hemsida.
Hemsidan ska i grund och botten bygga på min blogg, som jag i sådana fall kommer flytta över dit, till min egna lilla adress. Men sidan kommer kanske även innehålla en köp-och-sälj del där jag annonsera ut saker jag vill bli av med och kanske även någon form av egen bilddagbok eller ett bildarkiv. Allt detta är dock i skrivande stund väldigt osäkert.
Men åter till namn-problemet. Alla självklara, braiga namn är självklart upptagna. Så både Anna, Elise, Viggo och Andy faller bort direkt. Ozzy finns ledigt, men även om det är namnet på min älskade fd. katt så kan man inte riktigt se sambandet med mig... Så finns det någon där ute, som känner mig, som har ett vettigt namnförslag?
Det spelar inte längre någon roll. Gjort är gjort och kommer aldrig någonsin kunna bli ogjort. Man måste inse då det är dags att lägga ner, kanske inte glömma, men gå vidare med sitt. Med livet. Det får ta tid, nothing comes easy och Rom byggdes inte på en natt. Så låt det ta den tid det tar, sluta stressa, sluta pressa. You will make it!
För det gjorde jag. Jag blev (totalt)krossad. Mosad och kände mig allmänt förlöjligad, officiellt, inför alla. Men jag lärde mig leva med det. Jag reste mig ur spillrorna och moset och även om det tog tid (och massa jobbiga nätter med tårar som forsade ner för mina kinder) så klarade jag det. Tillslut.
Och så fann jag honom, han som jag nu vet är rätt. Han som jag (i smyg?) hoppas att jag någon dag, någon gång, i framtiden, kommer gå altaret ner tillsammans med och säga ja till. Han som är så rätt, för mig. Han som är min. Min älskling.
Någon gång mellan klockan 9 och 15 idag får syrran en leverans av IKEA. Hon har beställt en bokhylla, en byrå och lite annat (om jag förstått det hela rätt) för att kunna bygga en walk-in-closet i sitt "extra rum". Lyxigt tycker såklart jag som bor i en (visserligen stor) etta. Tänk att kunna få ett helt rum att fylla med kläder, skor, väskor, smycken och smink. Det är nog varje tjejs dröm, precis som killar drömmer om ett gigantiskt garage med meckplats :)
Eftersom vi officiellt jobbar till 17, även idag, så kan jag inte följa med syrran hem och ta emot budet, men efter jobbet ska vi ses hemma hos henne för att tillsammans ha en systerkväll och lägga ihop IKEA-pusslet. Vi får väl se om vi hinner bygga ihop både den gigantiska bokhyllan som hon ska förvara sina skor i, och den lika stora byrån.
Sen ska jag försöka hinna med att tvätta en maskin med kläder, för imorgon är sista arbetsdagen innan jag tar en långweekend och åker till Karlstad och till Mr S. Skulle även vilja fortsätta å rensa i garderoberna, har redan fått ihop en hel JÄTTESTOR hög med kläder och även en jacka, men det finns mycket mer att ta av.
Vaknade först 06:18 idag, vilket iofs nästan är 20 minuter innan mitt alarm på mobilen ringer, men ändå senare än jag i normala fall brukar vakna. Sträckte ut handen på ren automatik och sökte efter min vita fjärrkontroll på det vita lakarnet. Fann den såklart inte så jag blev tvungen att öppna ögonen innan jag kunde lokalisera den och så småningom slå på TV4 och deras Nyhetsmorgon. Jag kom in lagom till programdelen med de lokala nyheterna följt av vädret och dom inledde med att berätta att vi går mot ÄNNU mörkare tider.
Enligt TV4 kommer inte solen gå upp i Stockholm förän 07:56. Då har jag visserligen inte hunnit till jobbet men snudd på. Känns sådär lagom deppigt att det är mörkt då man vaknar och går till jobbet och att det är lika mörkt då man går hem från jobbet. De få soltimmar vi har under denna mörka, kalla årstid får jag ingen glädje av eftersom jag då sitter inomhus, på mitt rum på kontoret. Fast jag och syrran har fördelen att ha rätt fri tid, så vi kan, om vi vill, gå ut och ta lite friskluft och på lunchen, varje dag, tar vi en promenad.
Jag vill tro att den promenaden gör skillnad, att den lilla ljusglimt vi får och den nya friska luften som kommer in i våra lungor, gör skillnad. Att den motverkar det värsta höstdeppet. Men visst är det trist när det är mörkt...
Jag funderar på att inför en ny del i bloggen, en del där du som läsare får möjlighet att ställa dina frågor till mig. Precis vilka frågor du själv vill och så lovar jag att en efter en ta upp dom i bloggen i form av "Dagens fråga". Vad tror ni om det? Finns det något ni redan nu undrar över eller vill veta mer om?
Man får fråga PRECIS vad man vill och jag lovar att svara på alla frågor!
Läste idag en blogg om en tjej vid namnet Frida, som liksom jag har ett distansförhållande som hon kämpar med att få det att fungera. Till skillnad från mig och Mr S så träffar hon sin kille mer sällan och nu var det (om jag uppfattade det hela rätt) nästan 2,5 månad sedan de senast sågs. Det är då jag inser hur lyckligt lottad jag är som får träffa Mr S så gott som varje helg och att det "enbart" är nästan 30 mil mellan oss. För trotts 30 mil och det faktum att vi inte kan ses varje dag eller bara har någon timmes resväg för att ses så får vi vårat förhållande att fungera bättre än många "vanliga" förhållanden där de (kan) ses dagligen och jag är lyckligare än någonsin!
Så vad beror våran lycka på? Och hur gör man egentligen för att få ett lyckat distansförhållande? Här nedan listar jag mina tips till hur man får det att fungera och vad man bör tänka på.
1. Svartsjuka funkar inte. Inte en sekund. Om du går runt med en järntrea i handen och funderar på vad för sms den andra personen får, lägg ner. Du kommer få magsår på mindre än en månad.
2. Prata varje dag. Under stora delar av året, finns inget annat än ord er emellan. Tröst, glädje, längtan - allt måste kunna uttryckas i ord. Tycker du inte om att prata? Aj då. Tystnaden funkar inte. Ni glider snabbt isär. Vi pratar en timme om dagen. Minst. Varje dag.
3. Njut av ensamheten. Du kan inte gå runt och vänta på den andre, räkna ner dagarna tills ni ska träffas igen. Att vara tillsammans ska vara underbart, men livet måste vara underbart även då ni inte är tillsammans. Annars blir det olidligt. Har du svårt att umgås med dig själv, försök inte ens ett distansförhållande.
Jag dyrkar min ensamhet. Och efter att ha varit tillsammans ett tag, njuter jag av att vara själv ibland.
4. Ni måste veta när ni ska träffas nästa gång! Ovissheten kan också vara olidlig. En månad, två eller sex - det är alltid bättre att veta än att gå runt i ovisshet. Vi har varit ifrån varandra (enbart) 1,5 vecka som mest. Det gick (fungerade). Man hittar sin smärtgräns. 3 veckor (tror jag) är lugnt. Mer blir jobbigt.
5. Sätt ord på känslorna. Fan, vad viktigt! Vi är vana att uttrycka känslor i handlingar - vi älskar, vi tänder ljus, lagar en god middag eller tittar på Bonde söker fru. Inget sånt existerar. Och det räcker inte med ett "Jag älskar dig" då och då. Var intensiva! När ni är glada, stapla orden på varandra. Bilda ett torn med dom, ett litet lutande torn i Pisa, för att uttrycka er kärlek.
När ni är ledsna, lägg försiktigt ut orden efter varandra som en konvoj, en hjälpsändning full med tröst. Var lyhörda, pejla stämningen. Ord kommer inte alltid lätt, ibland måste man locka fram dem.
6. Glöm inte detaljerna. Vad åt jag till frukost? Vem bråkade jag med på jobbet? Hur är vädret? Den andres vardag får inte kännas främmande, vi får inte tro "det här är för oviktigt" bara för att man är 30 mil från varandra. Vare sig man sover tillsammans eller inte, de små detaljerna är byggstenarna i vardagen.
7. Satsa. Pengar och tid. Mr S och jag turas om, i stort sett är det varannan gång som gäller. En helg i Karlstad följt av en helg i Stockholm. Att pendla fram och tillbaka med tåg eller bil varje helg kräver ett yrke och inkomst som tillåter detta "extravaganta" liv.
8. Var organiserad. Det är inte som man gärna tror, att man måste vara impulsiv för att ge sig in i något sånt här. Eller kanske till en början. Sen gäller det att ha hjärtat varmt men huvudet kallt. Det blir en jävla massa planering, sitta med kalender, göra om planer, anpassa och se över. För att kunna bryta rutinen så systematiskt måste man vara organiserad och strukturerad.
9. Det måste vara värt det. När du aldrig är fången i vardagens trista upprepning, får du också många möjligheter att omvärdera förhållandet, titta på det på avstånd. Mitt sista och viktigaste råd: Personen måste vara något alldeles exceptionellt. Ditt hjärta måste skrika efter honom (eller henne). Du måste känna med versaler och älska med utropstecken - hur gör du annars för att vakna varje morgon och välja någon som inte ligger bredvid dig?
Nu när jag läser listan igen, blir jag ändå lite osäker för gäller inte det här alla förhållanden? :)
Jag var ju hos läkaren för x-antal veckor sedan och fick då veta att jag hade för lågt blodtryck. Visst hellre lägre blodtryck än ett för högt, men samtidigt är både ett för lågt och ett för högt blodtryck farligt och dåligt för kroppen, så nu tänker jag försöka bättra på mitt blodtryck.
Största orsaken till att jag vill försöka få upp mitt blodtryck är för att jag är less på att varje morgon, eller rättare sagt, varje dag, hela tiden, då jag reser mig upp från sängen, soffan eller min kontorsstol på jobbet, få uppleva känslan av hur det svartnar för ögonen och hur fötterna liksom inte riktigt bär mig. Mer eller mindre varje dag är jag bara milimeter ifrån att svimma, vilket känns både läskigt och obehagligt. Särskilt obehagligt är det om jag som tex på jobbet reser mig upp från kontorsstolen eller bordet i fikarummet, för skulle jag rasa ihop (svimma) där, så skulle fallet bli betydligt mycket hårdare än om jag rest mig upp från min säng.
Jag har iallafall googlat runt på hjälp mot lågt blodtryck och funnit en hel del mediciner, men det känns vid enbart 25 års ålder, dumt att preppa kroppen med blodtryckshöjande mediciner så det är inte ett alternativ. Så istället tänker jag lyda råden att dricka massor, äta salt mat och stressa mindre.
Just det där med å dricka är jag väl lite halvdålig på. Jag dricker en kopp thé till frukost, en eller två koppar thé eller kaffe på jobbet vid morgonfikat och så fortsätter det hela dagen. Men just hemma slarvar jag med vätskeintaget så från och med ikväll tänker jag fylla upp min träningsflaska med vatten och ställa in i kylskåpet (kallt vatten är alltid godare än varmt!) så att jag varje gång jag tar en klunk vatten kan se hur mycket jag har druckit, och ännu viktigare, hur mycket jag BORDE dricka för att få i mig tillräckligt.
Dock får jag nog vara lite små försiktigt med kaffe då jag hört (läst) att kaffe sänker blodtrycket. Men däremot höjer lakrits blodtrycket, och då borde saltlakrits vara helt p e r f e k t ! :)
Loggade in på Nordea.se idag och fann min kommande (utbetalning) lön. Eller rättare sagt, två löner. Blev fundersam på hur det kom sig att jag kommer få två löner utbetalda den 27:e som är våran lönedag och gick direkt till chefen. Jag vill helst undvika händelsen få-en-lön-för-mycket igen och tyckte det därför var lika bra att fråga - trotts risk för dumförklaring :)
De två löneutbetalningarna visade sig vara alldeles korrekta eftersom jag haft en anställning som övergått till en annan och därför ska ha två separerade löner. Märkligt hur mina två löneutbetalningar, som inte ens motsvarar heltid kan ge mig mer pengar EFTER skatt än min gamla grundlön på bemanningsföretaget Kontorsfixarna gav INNAN lön. Jag kom på mig själv med att bli överlycklig över denna upptäckt samtidigt som den känslan sakta övergick i genans (heter det så?) och så småningom gjorde mig små ledsen. För visst, jag har offrat både ett år och massa pengar på att studera vidare, att bli något, att komma vidare. Och det är nu det lönar sig, så att säga.
Och det är jätte kul att det visar sig att utbildningen jag gick lönar sig genom både ett mer trivsamt arbete och ett betydligt mycket trevligare lönebesked. Men jag tycker det är åt helskotta att löneskillnaden mellan outbildad och utbildad ska vara så stor. Visst, självklart en viss skillnad ska det vara, annars skulle ingen vilja kosta på sig en utbildning och lägga den tid det ändå tar, att studera. Men kom igen, detta är ju löjligt!
Det jag tror jag vill säga med detta inlägg är att jag är jätte glad för mitt senaste lönebesked (fast det inte ens är det jag kommer tjäna framöver), men att jag känner mig generad. Och att det nu visar sig att det ALLTIDalltid lönar sig att studera vidare, att gå varenda kurs man blir erbjuden och att alltid kämpa lite till.
Påminnelser i mobilen är en underbar uppfinning, för då slipper man använda hjärnkapaciteten mer än nödvändigt:-P Som idag, då jag måste komma ihåg att jag imorgon ska ta med mig min Marknadsföringsbok till jobbet, för att kränga bort den på lunchen (japp hon tog sig samman och insåg att 300 kr för boken var ett bra pris), ja då satte jag bara ett alarm till 17:50.
Sen att mobilen 16:50 fick för sig att börja pipa var ju en annan femma... Eller är det vintertid nu? Näe det är väl den sista den här månaden som man ändrar tiden, eller? Tokmobil att skrämma mig att tro att jag A) suttit och jobbat över nästan en hel timme B) tror att jag missat att det blivit vintertid.
Blogg.se är inte bara den bästa bloggportalen enligt mig, dom har även tänkt till och nu äntligen fått till en funktion som gör det möjligt för mig som användare att skriva ett inlägg och sedan välja både dag och tid då inlägget ska publiceras på bloggen.
På så sätt kan jag i förväg skriva ett inlägg och välja när det ska synas i bloggen. Superbra funktion de dagar då jag har bråttom eller är upptagen med annat och inte kan blogga/publicera ett inlägg direkt! :)
Det jag dock undrar är om man kan skriva ett inlägg och skicka det, med datum och tidslagets-hjälp, tillbaka i tiden. Den funktionen vore minst lika suverän som framtids-funktionen, då jag ibland kommer på mig med att vilja ha skrivit ett inlägg men inte hunnit, bakåt i tiden.
Vaknade kvart över sex och klev upp. Konstaterade att halsen kändes tjock men huvudet kändes ännu tjockare. Hoppas innerligt att det inte är en förkylning som är på g, fast det skulle inte förvåna mig då både syrran och ett par kollegor går runt och är vrålförkylda på jobbet. Dessutom verkar dom tro att dom är duktiga som släpar sig till jobbet med feber, hosta och snörvel, istället för att ligga hemma i sängen och skona oss andra.
Och nu är det alltså min tur. Lite morgon snörvel och ett tjockt huvud, men inte mer än så. Än.
Så idag blir det ingen Spinning. Känns som jag för andra dagen i rad skolkar :( Istället blir det till att motverka en eventuellt blivande förkylning med C-vitamin brusisar, massa frukt och kaffe/thé på jobbet och hemma. Senare ikväll då jag kommer hem så tänker jag ta tag i mina två flyttkartonger som står i hallen, fyllda med kläder som jag inte använt på evigheter. Vi får väl se vad jag kan hitta :)
Nu sitter jag hemma, uppkrupen i soffan iklädd min morgonrock. Känner mig dödstrött men vill ändå inte riktigt ge upp kvällen riktigt än. Det var underbart å träffa Susanna! Var evigheter sedan vi sågs och vi hade massor att prata om. Först hamnade vi på Taco bar i Söderhallarna och sedan efter en middag med mycket fniss, skratt och även lite allvar, bestämde vi oss för att gå vidare till Götgatsbacken där vi blev sittandes på Högbergs med ett varsitt glas rött.
Vid 20-tiden rundade Susanna av kvällen då hon skulle möta upp sin kille hemma hos sig så vi gjorde sällskap nästan hela vägen till Södra station där jag ställde mig och väntade på 20:12 tåget som självklart med min vanliga otur var 10 minuter försenat vilket i sig gjorde att då jag väl kom till stationen hemma, så missade jag den anslutande bussen vilket i sin tur gjorde att jag fick en rask promenad hem i mörkret med Mr S i telefonen.
Känns sådär lagom surt att betala för att få åka kommunalt med pendeltåg och buss och bara få det ena av det man betalat för. Fast eftersom jag inte kunde besöka gymmet och spinna idag, så får jag väl vara glad för den lilla extra promenaden jag fick! Nä nu blir det TV3 och "Kvinnors hemliga liv" och sen sova.
Visste du att om man flyttat från en adress, så får man aldrig någonsin flytta tillbaka dit? Det är liksom ej tillbaka kaka på det. Så ångrar man sig och vill flytta tillbaka, till samma adress som man bodde på tidigare, så är man körd. Riktigt riktigt körd. Och då får man aldrig någonsin någon post och definitivt inte en bekräftelse på att man flyttat tillbaka till där man först trivdes. Så man kommer alltså aldrig kunna få ångra sig, inte då det gäller bostadsadress iallafall. Himla dumt!
Jag har ångrat mig. Jag vill bo där jag älskar att bo, men jag får inte det. Eller iallafall inte förän på torsdag och vad som händer då, det återstår att se. Men självklart hoppas jag, so badly, att det ska funka den här gången. Annars kör jag som vanligt, tredje-gången-gillt. Aight!
Måndag och Mr S är inte här. Inte kvar i Stockholm, vid min sida. Små-ångest. Måndag och jag känner mig inte bara ful utan även fet och äcklig. Lite större ångest. Måndag och jag vet inte vad jag ska göra tills på torsdag. Lite större ångest än den lite större ångesten. Måndag och jag inser att det inte kommit upp ett enda nytt jobb i Karlstad på ams.se, det har inte heller kommit upp någon ny lägenhet på Botkyrkabyggen.se OCH jag får inte krama eller pussa på Mr S förän på fredag, eftermiddag, tidigast. MASSA MASSA ÅNGEST!
Men jag får iallafall träffa Susanna, snart. Väldigt snart. Och vi ska äta texmex efter mitt förslag och vi ska ha sååå mysigt och prata sönder varandras öron fullständigt. Åååh vad jag saknat en riktig tjejkväll! Åååh vad jag längtar!
Igår fick jag hjälp av Mr S att släpa in två flyttkartonger samt en IKEA blå påse från vinden till min lägenhet. I både de två flyttkartongerna och den blåa påsen är det kläder, skor och tillbehör som jag inte använt sedan de hamnade i kartongerna och påsen, för snart två år sedan.
I två år har jag inte saknat dessa kläder, skor eller tillbehör så nu har jag bestämt mig för att göra mig av med allt som jag, vid morgondagens gallring, inte längre finner attraktivt. Mycket kommer bortskänkas, men sådant som aldrig är använt och tyvärr är av ett "dyrt" märke eller hade ett alldeles för högt inköpspris för att skänkas bort, tänker jag prova att lägga ut på Tradera, till försäljning!
Det ska bli spännande å se dels vad jag har i mina "gömmor" och hur jag tänkte då jag uppenbarligen en gång i tiden köpte det. Fast vissa klädesplagg som ligger i flyttkartongerna vet jag med mig att jag fått, men inte använt av olika orsaker, och därför inte haft hjärta att kasta (göra mig av med) innan. Men nu blir det en stor rensning. Och när kläderna på vinden är rensade tänker jag fortsätta med mina tre garderober för jag är jätte taggad på att få ordning och reda även bland mina kläder!
Och varför spara kläder, skor, väskor och smycken som jag aldrig någonsin använder? Då är det bättre att dessa får en ny ägarinna som finner glädje av dom. Självklart lovar jag att lägga upp några bilder på de godbitar som jag tänker börja använda igen (om jag finner några sådana vill säga), men framför allt på de kläder (skor, smycken m.m) som jag bortskänker (mot avhämtning eller frakt). Vem vet, det kanske finns något där du gillar? :)
Det var igår kväll som jag märkte hur stor skillnad det blir då Mr S inte länge är hos mig. Då han åkt hem till sig. Jag vet inte om gårdagens Body pump pass bidrog till att jag inte somnade förän 01-nånting, men jag hoppas det. För att komma hem från gymmet för att konstatera att lägenheten inte bara är tyst utan även tom, känns inge kul. Och det blir inte roligare då man ensam kryper upp i soffan invirad i morgonrocken (kvällsrocken?) framför SVT1 program "Starke man", TV4´s "Parlamentet" och sedan söndagsfilmen Beckfilmen "Skarpt läge".
Vid halv tolv gick jag till sängen och vid 01-nånting stängde jag av datorn och försökte sova. Det gick som sagt var sådär. Låg och tittade på skuggorna i taket och tänkte på Mr S, min framtid och på morgondagen, dvs idag. Klurade på vart jag skulle träffa Susanna och vad jag var sugen på till middag. Hur jag skulle ta mig hem från Södershöjder och om jag förberett allt inför måndagens möte. Sen somnade jag, trotts saknaden av Mr S vid min sida.
Hur som helst så är kvällen nu bestämd, det blir till att mötas upp Susanna vid Medis klockan 17:30, så tar vi det därifrån. Jag är sugen på skaldjur eller fisk! :)
Haha vi är galna. Efter en liten tur till Skärholmen Centrum där jag äntligen fick tag i en ny projektor klocka som nu åter igen lyser upp min vägg med både information om aktuell tid och temp, så tog vi "fel" sväng hem, förbi bland annat Sturehof slott och Södertälje. Och en bit utanför Södertälje råkade vi "köra på" (stöta på) vårat drömhus.
Huset är byggt 2010 och är således helt obebott, dvs ingen har bott i huset innan och dessutom har huset ett dubbelgarage på 70 kvm med avlopp, så skulle man (vilket man så klart inte ska) så kan man tvätta (spola) av bilen inne i garaget. Huset har hög standard och ligger jätte bra till. Lagom långt hem till m&p och syrran och nära Södertälje. Om vi blev/är sugna? DUM FRÅGA (efter att du sett bilderna)!
Mycket på gång nu! Massa hemlisar som jag ännu inte kan berätta om ännu, men även lite officiella planer.
Först och främst är det nästa helg som planeras. Jag och m&p ska tillsammans åka till Karlstad på fredag. Vi är alla lediga från våra jobb så vi har ingen brådska till Karlstad, även om jag så klart vill komma fram så fort som möjligt. Fredagen har jag och Mr S ensamma (om vi inte åker hem till hans föräldrar) och på lördagkvällen blir det middag med m&p. Restaurangvalet är nog(?) bestämt nu och det har fallit på restaurangen Tiffanys (besök http://www.tiffanys.se för mer info) som jag inte tidigare besökt. Ska bli jätte trevligt å få guida m&p i Karlstad, även om deras huvudsyfte med resan är att få en romantisk weekend på tu man hand.
Vidare börjar jag försöka göra upp planerna för årets kommande jul och nyår. Just julen funderar jag på hur den ska bli. Jag vill dels hinna vara med min familj och släkt, men även med Mr S och hans familj plus släkt. Eventuellt firar jag jul här hemma med familjen den 23:e och åker till Mr S på julafton, eller också stannar jag här hemma den 23:e och den 24:e och så åker jag till Mr S den 25:e (för visst är det en röd-dag som man är ledig på?) och stannar där tills nyår.
Sen funderar jag på en weekend resa med Mr S i början av nästa år, direkt efter nyår eller någon helg som kommer i början av januari. Eller kanske runt alla hjärtans dag i februari? Jag skulle vilja ha en utomlands weekend i tex. London, Paris, Milano eller Budapest. Budapest lockar mig MASSOR då det är den enda av de nämnda städerna som jag inte tidigare besökt. En fredag till måndag weekend skulle sitta riktigt riktigt fint!
De hemliga planerna får jag återkomma om längre framöver, så till dess får ni vara precis hur nyfikna som helst :)
Alla ord i världen kan beskriva veckan jag haft, men varför inte göra det i bilder? En bild säger mer än tusen ord - sägs det, och jag tror det stämmer. Så here we go...
Jag har fått in jätte många flugor mellan ett av mina fönster på jobbet. Tyvärr överlever ingen och den här stackarn verkar ha dött, sittandes på rutan. Jag hade ingen aning om att flugor kunde dö sittandes på en ruta, jag trodde liksom att dom skulle ramla ner...
I onsdags var det så blött så det behövdes gummistövlar och paraply för att gå ut.
Och i fredags blev det min favoritklänning från förra året, inköpt på BARNAVDELNINGEN! :)
I fredags var det även första dagen sedan början av året, som jag var tvungen att använda min vinterjacka. Då det kommit snö och var både kallt och blåsigt ute.
På lördagmorgonen smög jag upp och gjorde frukost till mig och Mr S som låg kvar i sängen och sov.
På lördagkvällen stod jag för matlagningen (räkgryta med ris) och Mr S för drinkarna. SJUKT god drink! :)
Söndagdag var slapp. Vi slappade i sängen och köpte hem en pizza från Robbans som vi delade på.
Här sitter jag uppkrupen i min soffa och tänker på helgen som passerat. En av dom bästa helgerna på mycket länge, trotts både snö och massor av regn.
Fredagen gick ju i jobbet och hårfärgens tecken. Jag och syrran släpade hem två tunga matkassar (som hon inhandlat på lunchrasten) till henne och hann inte mycket mer än packa upp dom förän Mr S anlände från Karlstad. Vi dukade då upp till en eftermiddags fika med ett jätte gott mörkt bröd bestående av bland annat honung, russin och någon form av nöt. Till det fick Mr S svart kaffe och jag och syrran unnade oss en varsin chailatte.
Precis då vi skulle börja fikat ringde min mobil och det var dolt nummer. Eftersom Fedex ringt från dolt nummer innan bestämde jag mig för att svara, och mycket riktigt det var en budkille från Fedex som stod utanför mitt jobb och ville leverera mitt paket. Jag förklarade snällt att jag sagt till tjejen på Fedex att dom var tvugna och leverera paketet till mitt jobb INNAN 14:30 då jag slutade då och att jag nu var hemma hos min syster. Vi bestämde att budkillen skulle leverera dit och la på luren.
Vi satte oss och fikade och mitt under fikat så kom budkillen. I paketet, som jag väntat en heeeel arbetsdag på med spänning var det... Bröd. WASA bröd. Ett mörkt rågbröd och ett bröd som innehöll solrosfrön och morrötter. Skumt va? :-P
Hur som helst, efter fikat började jag slinga håret på syrran så att hon blev ännu blondare än hon redan var och det blev jätte bra! Efter det tog jag och Mr S en kort promenad hem där vi slappade ett tag innan vi bestämde oss för att åka och beställa lite thaimat. Kvällen blev lugn, i soffan framför TV:n.
Mr S smsade nyss, han har varit på Systembolaget (så sött av honom!) och är nu i Kungsör. Direkt kommer jag på mig själv med att tänka "Kungsör? Vart fan ligger Kungsör? (Är det ens åt rätt håll, eller ligger inte det neråt Göteborg?)". Jag som trodde att jag hade MVG i Geografi känner mig helt plötsligt alldeles vilse i vårat avlånga land och måste givetvis googla Kungsör för att få veta exakt location så att säga. Och nu sitter jag här och små skäms över mig själv men tyckte ändå att det var sådär små-sött-korkat så jag valde att delge er min brist på kunskap.
Vad är det med svenskar å vara snåla? Är vi ett snålt folkslag?
Jag tycker att alla mina vänner, min pojkvän, jag själv och min familj (släkt) är generösa så det räcker och blir till (och generositen måste inte gälla att bjuda, det kan även handla om att finnas där, hjälpa till med något eller att göra något för någon annan utan att kräva något tillbaka), men bland andra människor som jag inte känner har jag fått uppfattningen att snålheten är stor.
Idag handlar snålheten om att jag igår la ut min absolut sista ännu inte sålda lärobok i marknadsföring till försäljning på skolans forum, och igår kväll hade jag fått napp. Eller ja det var just det, napp och napp... Tjejen ifråga var intresserad av att köpa boken men ville att jag skulle sänka bokens pris från de 300 kr jag begärde till ännu lägre. Det hör till saken att jag redan ligger 275 kronor UNDER det billigaste internet-bokhandelspriset, så varför skulle jag sänka priset ännu mer?
Det kommer jag så klart inte att göra, av principskäl och för att jag tycker att 300 kronor för en så gott som oanvänd bok är ett kalasbra pris. Vi får väl se om hon hör av sig igen och köper den. Helt ärligt, mig kvittar det! Det är bara en enda bok, av alla läroböcker som jag lyckats sälja så skulle jag inte bli av med den så skulle det inte vara en sådan jätte förlust. Dessutom är marknadsföring alltid bra att kunna, så boken kan kanske komma till nytta även i framtiden.
Ps. Fortfarande ingen leverans från Fedex och nu är ALLA på kontoret nyfikna på vad det kan vara som ska budas hit :)
Nedräkningen har börjat. Om ca en timme slutar Mr S. Lyllos honom! Själv jobbar jag till halv tre, fast det är inte heller helt fel. Och om ca två timmar(?) sitter Mr S i sin mammas Volvo 850 på väg hit, till mig. Tjoho!
Är evigt tacksam att han fick låna sin mammas bil istället för att köra brett till Stockholm med sin egna. Sommardäck i nästan 30 mil är helt enkelt inte ett alternativ idag även om jag tror att det mesta kommer försvinna redan tills imorgon.
Trotts att det bara var fem ynka dagar sedan jag senast såg, kramade och kysste honom så längtar jag lika mycket som ett barn på julafton. Är det inte märkligt? Det har ju bara gått fem vardagar som jag ändå haft fullbokade med annat, vilket hållt mig mer än väl, sysselsatt. Så hur är det då möjligt att sakna en annan människa så mycket? Inte vet jag, men jag är världens löjligaste lyckligaste tjej :)
Fedex ringde mig nyss. Dom har tydligen ett bud till mig som dom försökt leverera till min hemadress (igår?) och undrade nu vart dom kan lämna av paketet. Eftersom jag inte kan dra mig till minnes att jag beställt någonting och inte vet med mig att någon annan heller gjort det, så undrar jag så klart vad det kan vara. Enligt tjejen från Fedex så är paketet från Belgien, vilket bara gör mig ännu mer fundersam och nyfiken.
Då jag frågade om paketet var stort eller litet, för att få en uppfattning om jag kan bära (läs; släpa) hem det själv så svarade tjejen "Större än ett kuvert, men mindre än en bokhylla". Haha hur ska jag tolka det? :)
Förresten hur kommer det sig att budfirmor inte ringer innan de levererar? Jag menar, det kan väl inte vara jätte vanligt att någon sitter hemma mitt på dagen och väntar? Eller tänker jag fel? Fedex-tjejen lät iallafall jätte förvånad då jag sa "Jaha, men jag är inte hemma... jag är på jobbet dagtid" och därför ska dom nu försöka leverera paketet hit, till jobbet. Det ska bli spännande å se om dom A) hittar hit. B) ringer innan dom är framme, eftersom jag sitter på 9:e av 10 möjliga våningar och dom omöjligt kommer kunna komma upp hit då det är larmat och låst.
Nu börjar det bli dags å sätta fart. Kläderna ska på, håret ska plattas (första gången den här veckan!) och lite mascara ska kladdas på mina långa ögonfransar. Sen ska tidningarna återvinnas och syrran mötas upp på våran varje-vardag-morgon-träffpunkt därifrån ska vi tillsammans gå till jobbet och på jobbet blir jag kvar till halv tre, då jag slutar för dagen.
Förmodligen är Mr S här då och vi ska gemensamt hem till syrran för en fika, men framför allt är huvudorsaken till våran eftermiddag hos henne att jag ska slinga hennes hår. Tydligen är jag duktig på sådant? Ja, vi får väl se... ;)
Med vintern på intåg sitter jag som sagt var och klurar på vad jag ska ha på fötterna och av en slump sprang jag på två skönheter som jag mer än gärna skulle vilja ha på fötterna i vinter. Det första paret är dessa pälsbeklädda (fuskpäls?) pumps med rätt så hög klack. Jag vet att många tycker att klackar överhuvudtaget är opraktiskt men Anna = klackar, så är det bara. Och dessutom fungerar ju klacken som en extra säkerhet på vintern då det är halt. Den blir helt enkelt lite som en isbrodd :)
Det andra paret som är blått, ser jag mer som en höstsko och skulle göra sig lika bra till jeans som till svarta jeans eller legging.
Tyvärr finns de båda paren enbart i USA och kostar runt 249 dollar styck.
Hade jag varit säker på att skorna skulle komma fram (saker som fraktas från USA verkar ha en förmåga att bara försvinna ut i tomma intet eller att hamna i någon svindyr tull), och att jag är i USA storlekar mätt, en klockren 37:a så hade jag inte tvekat å beställa skorna. Men frågan är, de första pälsbeklädda paret, är det snyggast i svart eller brunt (skinn?)?
Med snön som "morgon-överraskning" så kom härom dagens funderingar tillbaka och blev mer aktuella än någonsin. Ska jag ha klänning med leggings och kavaj, eller jeans, linne och lång stickad kofta? Gummistövlar eller lätt fodrade skinnstövlar? Höstjacka eller vinterjacka? Uppsatt eller utsläppt hår?
Det mina vänner, är frågan...
Och det som är positivt med snön, just nu, är att jag nu äntligen fått det svart på vitt, att det är OKEJ att börja använda sin vinterjacka. För just gränsen mellan höst- och vinterjackan tycker jag är svår och jag inbillar mig, och tror att ingen vill vara den första att ta på sig sin vinterjacka, för gör man det är det som att man säger (bekräftar) att vintern är här. Och att lägga ett sådant statement är ungefär som att erkänna att man är dum i huvudet.
Dvs. ingen vill vara först med att på få sig vinterjackan, men då det väl är okej att använda vinterjackan då gör alla det, och helst tills mitten av maj :)
Vaknade 05:40 och funderade på om jag skulle somna om eller gå upp. Medtanke på gårdagens lätt stressiga morgon så tyckte jag att jag kunde unna mig en morgon utan stress och smög därför på lätta tår upp ur min varma, trygga säng och fram till fönstret.
Gissa vad som skådade mig utanför om inget mindre än snö. Och det rätt mycket! Inte en hel decimeter, men iallafall ett par centimetrar! Jag ogillar inte vintern, utan jag finner alla våra årstider rätt charmiga, men jag är helt övertygad om att vi kommer hinna tröttna på det vita, det blöta, på snön, flera gånger om, innan våren bestämmer sig för att titta fram. Så varför ge oss snö redan nu?
Om en månad, rätt exakt, hade jag tyckt att det var okej om det kom lite pudersnö. Stora fina snöflingor som stannade iallafall minst ett par dagar, men nu? Nej tack. Vart kan jag skicka snön i retur?
Det är bara å inse. Jag är billig i drift. Eller rättare sagt, jag har ingen dyr, fin, bok-kultur. Jag läser ingen Nobelpristagare i litteratur och inte så ofta en bok som är bunden, på riktigt. Utan det blir mest sådana där pocketböcker, som jag berättat om i ett tidigare inlägg.
Hur som helst, så av en ren slump sprang (klickade) jag på boken "Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann". Det är alltså bokens titel. Om den är bra eller inte, har jag ingen aning om. Men det var något i inte bara bokens titel utan även i den lilla handling, som man bakpå boken får veta om, som fångade mitt intresse! Bak på boken går det att läsa följande:
"Efter ett långt och synnerligen händelserikt liv hamnar Allan Karlsson på det äldrehem han tänker ska bli hans sista anhalt på jorden. Problemet är bara att hälsan vägrar ge vika, och en dag bär det sig inte bättre än att det är dags för honom att fylla tresiffrigt. Pompa och ståt väntar, med kommunalråd och lokaltidning på plats. Ett spektakel så oönskat av Allan att han i stället kliver ut genom fönstret. Därmed är han på rymmen från sitt eget födelsedagskalas. I hastigheten råkar Allan få med sig en väska som han bara skulle vakta ett slag och strax har han både tjuvar och poliser efter sig.
Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann handlar om en månadslång jakt genom Sverige på Allan och hans nyfunna vänner. Men boken är också en resa genom 1900-talet - den oändligt sorglöse Allan Karlssons livsresa.
Hur kommer det sig egentligen att Allan äter middag med blivande presidenten Truman? Och får lift med förre premiärministern Churchill? Och åker flodbåt med ordförande Maos unga hustru? Eller för den delen att han tillbringar flera månader med att vandra över Himalaya? Trots att Allan är fullständigt ointresserad av politik och religion tycks han ha påverkat de flesta av det förra seklets stora händelser i världen. I hundra år gjorde Allan Karlsson världen osäker, bara genom att vara. Och nu är han lös igen."
Bokens pris? Hela 41 kronor online på Adlibris hemsida :-P
Hösten är här och mörkret och kylan med den. Än har inte snön fallit här, hos mig, men det är väl bara en tidsfråga. Även om snön inte är önskad, ännu, så bidrar den faktiskt så att det blir aningen ljusare, i denna annars så mörka årstid.
Hur som helst. Idag på radion hörde jag att en av radiopratarna (en kvinna), kände sig trött, hängig och allmänt deppig, utan att ha någon giltig orsak. Hon berättade vidare att hon "precis" (i somras) funnit kärleken på nytt och att hon sedan dess levde livet, fram tills nu. Och direkt kände jag igen mig, det var jue det här jag led av igår då jag kände mig små deppig och nere utan att veta varför. Kvinnan pratade vidare om höstdepressioner och att hon trodde att det var just detta som drabbat henne.
Då bestämde jag mig för att kolla upp saken närmare. För även om jag tror att jag igår bara hade någon underlig svacka (som gick över lika snabbt som den kom) så tycker jag ändå att det kan vara intressant å gå till botten med vad en höstdepression egentligen är och hur man motverkar den! :)
Symtom på att du kan ha en höstdepression är:
» Att man känner sig håglös och allmänt nedstämd » Att man tappar motivationen och ”ingenting känns roligt längre”. » Sömnbehovet ökar och man sover mer per dygn » Man blir om inte asocial i all fall markant mindre sugen på att umgås med människor och drar sig gärna undan i större omfattning än vanligt » Kolhydratsuget ökar och man sätter i sig mer söta (och feta) onyttigheter som godis och mjölkchoklad, och stärkelserika produkter som pasta och vitt bröd.
Och nu till det som hjälper mot höstdepressionen:
» Att träna och hålla igång är bland det viktigaste, och mest effektiva, sättet att hålla höstdepressionen borta. » Försök att sova på så regelbundna tider som möjligt. » Tänk på kosten. Mat är kroppens bränsle. När du känner dig nedstämd är det mer viktigt än någonsin att du får i dig tillräckligt med vitaminer och mineraler, etc. Ät mycket grönt, bär och frukt och så naturlig och lite behandlad mat som möjligt. » Mys. Träffa nära, kära och andra som får dig att må bra. Se en film, läs en bok eller ta en fika. Laga middag i goda vänners sällskap eller spela sällskapsspel. » Inrätta en vardagstradition. Det kan låta löjligt men att ha en återkommande trevlig sak att se fram emot, gör att det finns något att se fram emot, även mitt i veckan. » Om du har möjlighet så kan en utlandsresa en weekend eller en vecka, inte bara göra susen utan även göra så att du orkar "genomlida" resten av den mörka perioden vi har framför oss, fram tills våren kommer.
Jag vet att man kan bli pigg och få energi av träning, men det här är ju nästan löjligt! Jag som trodde jag skulle vara död nu, som jag skrev i det tidigare inlägget. Jag trodde att jag, just nu, skulle ligga nerbäddad i sängen och snurra på mig. Runt, runt, i min 160 cm säng. Men icke.
Istället är jag som en ekorre på extasy. Jag har sedan blogginlägget skrevs tagit min dusch, insett att det är för sent för att det ska vara värt å tillaga något (det är dumt å äta då man ändå bara ska sova) och städat lägenheten. Jag har studsat upp och ner (inte i träd) på stolar, över och under sängen och förmodligen fått min granne att undra vad det är frågan om, en våning upp, på vinden. HAHA kanske tror hon (han?) att det spökar? :-D
Har lite kvar å göra, för att bli av med den sista energin och kunna gå till sängen. Lika bra å sätta fart...
Äntligen hemma. Från jobbet. Från träningen. Men kvällen slutar inte här och nu. Nej nej. Jag har fortfarande inte hunnit duscha, få något i magen (kvällsmat - nattmacka - you name it!) eller städa upp lite inför morgondagen. Men jag är lycklig. Glad, trött men lycklig. Och magmusklerna gör så jävla (ursäkta) ont! Och imorgon kommer Mr S, min älskade underbara Mr S!
Jag l ä n g t a r . Låt nedräkningen börja!
Dagens (veckans) låt: Rihanna - Only girl. För det är så Mr S får mig att känna :)
Jag lider av ett underbart problem. Då jag skrattar, sträcker på mig eller sjunker ihop för mycket, så får jag ont och det "smärtar". Igår gjorde det bara lite ont, men idag är "smärtan" (dumt å kalla det för smärta då jag dels har väldigt hög smärttröskel och då jag inte tycker att det gör särskilt ont, innerst inne) värre (läs; bättre)!
Det är helt enkelt magträningen häromdagen som redan nu visar resultat! UNDERBART!
Undra om jag (och syrran om jag frågar henne) hinner med kombopasset imorgon innan Mr S kommer till Stockholm. Jag är tveksam, fast kombopasset som består av 30 min Spinning och 30 min Core vore pricken över i:et för att jag ska vara nöjd med veckans magträning. Fast redan ikväll ska magen få sig en andra (läs; tredje) omgång under Body pumpen! Oh yes...
Hur kommer det sig att det alltid uppstår en (pinsam) tystnad då fler än två åker i samma hiss? Varför är det "inte tillåtet" att konversera med varandra då man åker i hissen? Eller gör man inte det av respekt (hänsyn) till de andra medpassagerarna? Eller för att man inte vill att dom ska höra vad man samtalar om, fast det varken är något pinsamt eller hemligt samtalsämne? Och hur kommer det sig, att om något sägs under hissfärden, så sägs det alltid då hissdörrarna och personen ifråga är påväg ut, så att denne som haft hela hissturen på sig att klämma ur sig det den ville få sagt, måste snubbla på orden och skynda sig, mot klockan (hissdörrarnas stängning) för att få det sagt?
Jag har insett att min pigghet på morgonen fortfarande hänger i sig, så varför inte försöka morgon blogga lite kort innan det bär av till jobbet? :) Jag tänker försöka skriva ett inlägg i bloggen varje morgon, eller iallafall varje morgon då det hänt något särskilt. Tex att jag drömt något lustigt under natten, eller precis innan sängdags funderat eller klurat på något speciellt.
Inatt sov jag jätte bra. Som törnrosa sov jag tills jag väcktes av ett ryck vid 05. Jag vet inte om jag drömde eller om det verkligen hände, men det som väckte mig var att min ytterdörr ringde, alltså att någon ringde på min ringklocka. Mycket märkligt oavsett om det var en dröm eller ej. För om det var en dröm så var det en riktigt tråkig dröm, då jag inte minns någonting annat än just påringningen och var det inte en dröm, utan att någon verkligen ringde på min ringklocka, så undrar jag varför det bara var en ringning och vem som möjligtvis kan vilja mig någonting 05 på morgonen?
Mycket märkligt och jag förutsätter att det var en dröm.
Dags för min (numera obligatoriska) äggsmörgås med en kopp grönt thé för sen måste jag packa träningsväskan inför kvällens Body pump pass :)
Inte nog med att jag idag ansökte om ledigt nästa fredag och fick det, jag fick två-tre timmar senare veta att jag får BETALD ledighet nästa fredag, då jag och m&p ska åka till Karlstad! För tydligen har jag jobbat in fem semesterdagar som jag kan ta ut fram tills nyår! L y x .
Sen fredagen(?) därpå slutar jag tydligen redan klockan 12, då det är dag-innan-röd-dag? Jag är inte den som klagar, jag tycker det är underbart! SÅ underbart!
Men frågan kvarstår, när (och hur) ska jag lägga mina andra fyra betalda semesterdagar? :)
Jag vet inte vad det är med mig, men jue längre kvällen fortlöpt, jue deppigare har jag blivit. Och jag har inte ens en godkänd orsak för att vara deppig. Kanske är det höstdepp? Kanske ensam-depp? Eller bara allmänt depp? Men jag gillar inte känslan. Jag gillar inte känslan alls.
Jag försöker gå till botten med varför jag känner mig nere och deppig, men kan inte direkt peka på att det är "därför" som jag känner, som jag gör. Jag bara gör det.
Och varför har jag då ingen giltig orsak för att känna mig deppig? Jo för att...
... jag har jordens mest omtänksamma, underbara och sötaste pojkvän (som dessutom kommer hit på fredag, dvs i övermorgon!). ... jag har precis fått ett längre vikariat på en drömarbetsplats, där jag stormtrivs! ... jag ska träffa Susanna på måndag, syrran, mamma, moster och kusin imorgon och som sagt var, Mr S på fredag! ... jag tränar nu fyra dagar i veckan. ... jag äter frukt.
Så alltså är jag inte singel eller ensam. Inte heller arbetslös. Inte jätte tjock, men lite lagom lönnfet. Jag lider inte av vitaminbrist. Och inte är det bristen på vänner heller, för jag har MASSOR av helt underbara vänner, även om många bor alldeles för långt bort för att vi ska kunna ses varje dag, eller ens någon gång ibland. Så vad står på? Vad är det med mig? Jag tänker skylla på höstdepression eller mörkret. Mörkret låter bra... den orsaken tar jag. Fast näe, jag gillar jue mörkret. Rent av älskar det. Humft...
Jag är besviken. Det kom ingen snö och knappt något regn heller för den delen. Visst, snön får gärna vänta ett par veckor (läs; en månad) till innan det kommer, men det hade varit mysigt om det regnat riktigt riktigt mycket idag. Men icke. Fast iofs tog jag inte på mig mina (enligt mig) ursnygga gummistövlar heller. Jag stod och velade i hallen i evigheter. Gummistövlar - skinnstövlar - gummistövlar - skinnstövlar. Och av någon anledning blev det skinnstövlarna idag igen. Every day all day, alltid skinnstövlarna på hösten (och vintern).
Fast jag är jätte nöjd med gummistövlarna, som jag köpte tackvare eller pga mamma. Det var hon som tyckte att efter vintern och vårens floder av vatten, borde jag investera i ett par vattentäta stövlar att sätta på fötterna en blöt dag. Först var jag totalt emot det, då jag förknippar gummistövlar med militärgröna, jätte tråkiga stövlar med snygghetsfaktor - 10 men sen helt plötsligt så fann jag dom, på Din sko´s BARNAVDELNING! Otippat?! JA!
Men dom är så snygga, så sköna och dom var mycket mycket billigare än alla svindyra asfula militärgröna märkes gummistövlar. Så jag är toknöjd med mina gummistövlar, trotts att jag bara fått användning av dom en enda gång, då jag var tvungen att skotta fram min p-plats för att en gäst skulle kunna ställa sin bil där.
Vad tycker du, är gummistövlar fult eller snyggt? Kanske rent av fulsnyggt?
Varje morgon, som jag måste passa en tid och gå till jobbet, ringer min mobil klockan 06:40 men imorse hände något. Jag vaknade INNAN klockan och garanterat innan tuppen hunnit upp, för ute var det svart som natten och klockan visade inte ens 06.
Det är en skön känsla då man vaknar och känner sig helt utvilad. Och eftersom jag vaknade så tidigt imorse så kunde jag inte låta bli att ringa Mr S och gratulera på födelsedagen. Han lät nyvaken och jag är rätt säker på att jag väckte honom då jag ringde, så jag sa "Ska vi sova ett tag till?" och han var inte sen å nappa på erbjudandet. Men då vi lagt på så låg jag där i sängen och kände mig utvilad, så jag gick upp och startade spisen. Dagens frukost fick bli en fazer-smörgås med massa massa frön på, som jag gjorde till en äggsmörgås med lite Kalles kaviar och ett stort latteglas grönt-thé. Sen kröp jag upp, iklädd min underbara morgonrock, i soffan.
Och där (här) sitter jag nu och funderar på vad jag ska ta på mig idag. Jag vill så gärna bära en klänning, men samtidigt "hotar" TV4´s väderguru om snöblandat-regn framåt eftermiddagen och kvällen och det snackades runt om på jobbet igår om att vi kunde få hela en DECIMETER snö idag. Så frågan är, ska jag ta på mig gummistövlarna (jag tror att jag kan urskilja spöregn i mörkret) eller vinterkängorna? :)
... så är det väl lika bra att jag visar er vad jag igår "ställde till med". Jo, i mång och mycket skyller jag allt på Mr S då det är han som tidigare haft hund och då det är han som fått mitt huvud att börja spinna i "hundtankar". Hur som helst, så satt jag igår på blocket.se och fann, så klart, just en av de två, hundraser som jag och Mr S är intresserade av. Och med kli i fingrarna så kunde jag inte låta bli att slänga iväg ett mail till ägarinnan som berättade att det fanns två gossar (hanar) kvar.
Tyvärr bor vovvarna i Skåneland (vilket innebär en lååång resa dit och framför allt hem) och ännu mer tyvärr så har vi egentligen sagt att det inte blir någon vovve förän vi bor ihop, av flera orsaker. Men den absolut största är att vi båda två vill uppfostra vovven och undvika att hunden tyr sig mer till den ena av oss, vilket självklart av naturliga själ skulle uppstå om jag bodde i Stockholm och bara träffade vovven på helgerna.
Men visst är dom söööta! Och visst väcker dom ett gigantiskt HA-begär!
Jag är galet trött. Galet slut och så matt. Kroppen ömmar inte, men jag mår svagt illa. Kanske är det Spinningen, kanske är det kvällens pasta middag eller också är det saknaden efter Mr S. Jag gissar på kvällens gymbesök för det var inte nådigt. Först gick jag 3 km, sen sprang jag och sen gick jag igen för att avsluta med lite spring. Efter det körde jag och syrran pepp-magträning. Dvs vi peppade varandra att göra "bara några till" och efter en dryg timme på gymmet, var det dags å bege sig ner till Spinningsalen där Maria (eller snarare jag själv) fullkomligt körde slut på mig.
Näe vet ni va! Eftersom jag både har jobbat 08:00 - 16:40 och sedan kört hårt på gymmet från 16:50 till 19:30 så anser jag mig värd lite soffslapp eller sängmys. Kanske till och med en kopp thé om någon timme och även en äggsmörgås. Hungern har inget stopp, efter träning, så frågan är hur mycket träningen egentligen tar? :)
Jag var inte snabb nog. Då jag nyss loggade in på Botkyrkabyggen.se så kunde jag se att jag hade placering 16 på lägenheten och att jag därför inte tilldelats någon visning av lägenheten som jag igår spontan klickade på.
Kanske lika bra (tur) det, eftersom jag senast igår insåg att jag älskar min "lilla" mysiga lägenhet, med dess oskuldsfulla vitmålade väggar, snea tak, takfönster och gamla kök. Min lägenhet är helt enkelt helt perfekt för mig, där jag står i livet just nu. Så varför egentligen söka efter något annat? Och som syrran sa idag då vi gick till jobbet, "Om det är en gammal tant som haft lägenheten innan så är den nog i rätt dåligt skick, på så sätt att man vill göra om den" och jag har inget intresse av att börja om från början, och måla om en heeel lägenhet.
Men man ska aldrig säga aldrig, dyker det upp en ny lägenhet i Segersjö, på rätt adress, med helt rätt planlösning, så kanske jag söker på nytt.
Idag har jag en så kallad dålig hårdag, en riktigt riktigt dålig hairday. Mitt hår stod inte åt alla håll och kanter imorse, men däremot hängde det livlöst och stripigt, rätt ner. Första tanken var, jag tar en dusch, tvättar håret och sen är det på topp igen. Men icke!
Jag får inte tvätta håret förän ikväll, tidigast, för i förrgår morse tvättade jag håret. Och i normala fall tvättar jag håret varje dag, vilket sliter något fruktansvärt på håret och dessutom försämrar hårets naturliga balans. Dvs tvättar man som jag, håret varje eller väntar max till varannan dag, så blir (eller ser iallafall ut) håret fett och flottigt och stripigt, direkt. Det går på bara en dag. Så hur äckligt det än må vara, så ska jag försöka att vänta två dagar tills jag tvättar håret nästa gång, för att på sikt bygga upp hårets kvalité och balans, igen.
Så idag kör jag en uppsatt variant på håret. En så kallad ponnytail. En hästsvans som pga (eller tackvare?) mitt hårs naturliga volym och lockar, skruvat sig sådär charmigt. Och tänka sig, trotts ett sunkigt hår och en riktig bad hairday har jag inte fått inget mindre än två komplimanger av kollegorna, då jag tydligen(?) passar JÄTTE BRA i uppsatt hår.
Oj. Vad har jag gjort. Mailat på en... Undra vad Mr S säger nu? Fast vi har jue pratat om det, och vi vill jue båda två... Så det måste väl vara okej? Visst är det okej? HAHA vi får väl se vad han säger då han ringer mig om en timme eller två. Stackarn är på jobbet nu och vet varken att hans flickvän fått en befodran eller att hon skickat iväg ett spontanmail angående...
Spänningen är olidlig. Undra vad han kommer säga? Vi får väl se. Jag återkommer, men nu är det dags för dusch, följt av krypa-upp-i-soffan-mys med en skopa glass och lite honungsvatten.
NU är jag äntligen hemma. I min alldeles egna lilla söta, vita lägenhet. Och den är min och bara bara baaara min!
Fast den är både mörk, rätt kall och jag inte har något ätbart i kylskåpet (minus lite ost, äpplen och marmelad m.m) så trivs jag så fruktansvärt bra i lägenheten. Även fast den är helt tom och tyst, så är den min och jag älskar den! Fast det vore trevligt med lite ljud och liv här hemma och det skulle inte sitta helt fel med lite mat i kylskåpet (jag ska handla). Men nu blir det ett par dagar hemma, rättare sagt jag blir hemma tills nästa fredag, då det i sällskap av m&p (jag tar fredagen ledigt) åker till Karlstad för en weekend med Mr S.
Så med en, nästan två veckor hemma, så borde jag kunna få upp mys-stämningen i lägenheten igen. För just den, mys-stämningen försvinner så snabbt ur lägenheten då jag inte varit här på ett tag. Men jag lovar min lägenhet bättring, för nu kommer det bli mer Stockholm (alla!) på vardagarna. Så måndag till och med torsdag, med undantag för tisdagarna då jag tänker spinna och torsdagarna då jag tänker köra Body pump, finns jag tillgänglig för socialt umgänge :)
Haha spontaniteten har ingen gräns då det gäller mig. För imorse då jag av en ren slump loggade in på Botkyrkabyggen.se så såg jag att det fanns inget mindre än 40 lediga lägenheter i kommunen (via Botkyrkabyggen) och nyfiken som jag är så tryckte jag på länken till de lediga lägenheterna.
Till min förvåning fanns det inget mindre än TVÅ lediga lägenheter i Segersjö. Detta sker typ... ALDRIG. Då ingen i mitt område, frivilligt flyttar därifrån. Området är liksom det mest eftertraktade, om man ser till lägenhetsområde tillsammans med Tumba C (där är det oftast rätt dyr hyra) och Solbo (där finns det BARA bostadsrätter och det var där jag bodde innan). Jag trycker på en av lägenheterna, en tvåa i MITT HUS(!) på 58 kvm med balkong. Lägenheten ligger på våning två och jag försöker dra mig till minnes om jag kan komma på att någon flyttat ut där nyligen, men jag tror inte det?
Hur som helst så av någon anledning så trycker jag på "Intresse anmälan" och viiips så har jag visat intresse för att bo i denna tvåa :) Det är en så kallad "Bo direkt" lägenhet vilket innebär att det är den som först trycker på lägenheten som får möjlighet att bo den. Skulle första "klicket" tacka nej övergår turen till nummer två och så vidare. Inflyttningsdatumet är redan första november, så det är rätt snabba bud, och sista intressedagen är nu på torsdag.
Varför jag tryckte på lägenheten vet jag egentligen inte, då jag trivs så himla bra i min nuvarande lägenhet, men jag antar att det vore mysigt med ett separat sovrum och en balkong. Särskilt en balkong har jag saknat sedan Solbo-tiden. Och om jag får lägenheten som bara har lite dyrare hyra än jag har i nuläget, så behöver jag inte tacka ja. Jag kan jue (om jag nu skulle få en så pass bra placering att jag får titta på den) titta på lägenheten och sen bestämma mig.
Tanken är att jag vill spara pengar så att jag snart (mars?) kan flytta till Karlstad. Men med min nya lön så kommer det räcka till både större lägenhet och sparande. Jaja... vi får väl se hur det går. Jag lovar att återkomma med besked :)
Idag var min morgon rätt märklig. Först och främst blev jag väckt av mamma (jag sov över hos dom tills idag, efter att pappa snällt hämtat upp mig vid tåget i Flemingsberg) av mamma sisodär fem i sex, vilket i sig är en väldig tidig tid att gå upp då man börjar först åtta. Men väl uppe och vid frukostbordet fick jag erbjudandet att låna hennes bil, till och från jobbet, för att snabbast ta mig hem till dom ikväll då jag slutat jobba. Jag nappade direkt på erbjudandet men fick lova att skjutsa mamma till jobbet och eftersom hon börjar sju på måndagar så blev det rätt tidigt.
Då jag kvarti sju har parkerat bilen och är på väg mot jobbets huvudentré så hör jag ett ljud som låter ungefär som att jag sparkat till en sten och jag vet inte egentligen varför jag bestämmer mig för att titta åt det håll där jag tror mig sparkat "stenen", men jag är glad att jag gjorde det. För där på marken, i morgonens mörker, ligger ett av mina två oversize pärlörhängen. Ploppen som ska vara bakpå örhänget och hålla det på plats måste ha fastnat i min gigantiska halsduk för det var borta och därför tappade jag örhängen. Glad över mitt fynd plockade jag upp örhänget och gick vidare till entrén då jag konstaterar att mitt kort inte fungerar. Jag är alltså utelåst.
Min första tanke där jag stod och små huttrade i morgonens knappa en plusgrader var att det måste vara något fel på mitt kort eller att jag slagit in koden, på fel sätt. Så jag provar ex antal gånger till, innan jag inser att det varken är fel på kortet eller på mitt försök att ta mig in. Efter bara någon minut kommer en kvinna och jag frågar om hon har lust att använda sitt kort för att försöka ta sig in, då mitt kort uppenbart inte fungerar eller jag glömt min kod (inte en chans!). Då säger kvinnan att hon varit på andra sidan huset, vid den andra entrén och att hon inte kom in där. Hennes kort fungerar inte heller i huvudentrén och då kommer jag på att det skulle installeras ett helt nytt larmsystem i huset under helgen. Uppenbart fungerar detta inge bra, då alla är utlåsta ur huset :-P
Efter massa om och men och krångel tar vi oss in i huset, men då jag står i entréhallen och väntar på att kvinnan, som uppenbarligen jobbar i receptionen ska låsa upp den, så att jag kan registrera att mammas bil står ute på parkeringen bryter helvetet loss. Kvinnan råkar av misstag gå in i en larmad sektion och larmet tjuter hejdlöst och eftersom larmsystemet uppenbarligen inte fungerar som det ska, så kan vi inte larma av utan får stå ut med tjutet.
Jag säger att jag återkommer angående bilen och åker upp till mitt våningsplan i huset för att inse att jag inte kommer in genom den larmade dörren som är mot hisshallen. Bitter över min upptäckt står jag och klurar på hur jag nu ska göra, då högste chefen helt plötsligt kliver ut ur hissen - min räddning är nära! Tio(?) över sju kliver jag och chefen innanför den sista larmade dörren och skrattar åt den äventyrliga morgonen och jag kan konstatera att jag aldrig varit så glad över att komma (in) till jobbet :)
Snett mitt emot mig, dvs på andra sidan gången, i tåget, sitter en äldre man och kvinna, i övre pensionsåldern. Mannen, med gigantisk mage snarkar HÖGT. Så pass högt, att jag, om jag velat (vilket jag iofs inte vill) sova, omöjligt kunnat göra det. Kvinnan sitter irriterat (kanske skäms hon?) och små sparkar till den kraftiga mannen på smalbenet, så att han gång på gång, vaknar och slutar snarka, för att sedan somna om och börja snarka igen.
I Katrineholm, alldeles nyss, klev en blond (bimbo?) mamma i 40-nånting åldern ombord med sin son. Hon inser att någon (kanske jag?) sitter på en av de två platser som hon bokat och börjar irriterat skruva på sig. Då hon säger högt något i stil med "Märkligt hur någon kan sitta på en av de platserna som jag bokat!" varpå den äldre kvinnan som annars sysselsätter sig med att sparka på sin mans(?) smalben säger vänligt "Det är bara å ta en plats, för inga platser ombord på detta tåg stämmer!". Då ryter den blonda 40-nånting mamman tillbaka "Ja men om jag har betalat för två sittplatser så vill jag ju ha dom!" då ryter den äldre kvinnan tillbaka "Ja men det har vi alla gjort så det är nog bäst att du sätter dig ner innan du blir utan en plats".
Jag antar att konduktören hört despyten för han är inte sen med att komma fram och vänligt säga samma sak som den äldre kvinnan redan sagt. Och då han gått hörs från den blonda bimbons stolsrad ett samtal mellan henne och hennes son "Men mamma det här är jue inte första klass, det här är ju sista klass!" varpå mamman säger snabbt och väldigt högt så att alla i vagnen ska höra "Nej du förstår, bara för att vagnen sitter längst bak i tåget betyder det inte att det är andra klass!!!". Jag vill flina och skratta högt, men törs inte så istället biter jag mig i läppen och ler mot den äldre kvinnan, som precis som jag finner mammans dialog med sonen, lustig!
Rena speglar är tydligen inte vår(an) grej! För inte ens då jag igår, skulle försöka få en bild på mig, iförd Mr S stickade tjocktröja från EMILIO, så lyckades jag slippa en slafsig, nersmutsad spegel. Och nej det är inte en yoghurtspillning på min höstjacka, utan helt enkelt en smutsig fläck på spegeln. För övrigt är väl smutsiga speglar bland det fulaste som finns i det svenska hemmet, om vi talar om städning. Visst lite damm eller skit i ett hörn, men en smutsig spegel känns... äckligt.
Promenaden igår var annars väldigt lyckad. Vi gick och myste av den kanske sista inbillnings värmande solen och pratade om allt mellan himmel och jord. Och just det faktum att allt känns så himla naturligt och avslappnat med Mr S gör mig bara ännu kärare i honom. Igår pratade vi om pinsamheter och skratten, ja dom blev många :)
Jag och mannen i mitt liv. Notera gärna mitt blöta hår och osminkade ansikte.
Och på tal om Mr S gråa stickade tröja (kofta) från EMILIO, så är nog risken överhängande att jag lånar den igen. För även om den var stor som en klänning på mig så fyllde den sin funktion mer än väl då den var både skön, varm och snygg :)
Sitter som sagt var på tåget. Känns trist å åka ifrån Mr S men han kommer jue till mig redan på fredag! Bokade min biljett hem i fredags och det var väl lite halvt om halvt järvt med tanke på att SJ samma dag titulerade TÅGKAOS i tågtrafiken. Tydligen hade man då funnit en spricka i hjulen på ett av sina tåg och valde att samma dag ta 20 tåg ur trafik, vilket i sig medförde inte bara kraftiga förseningar utan även indragna avgångar.
Men imorse då jag gick in på TV4´s text TV var trafiken igång igen, även om det fanns ett och annat tåg som var inställt och istället ersatts med buss. Men ca 14:10 klev jag på mitt tåg hem, men konstaterade snabbt att visst, jag var i rätt vagn (Vagn nummer 11) men min plats, nummer 33 syntes inte till. Frågade då en anställd ombord vart plats nummer 33, som jag skulle ha, fanns och hon meddelade mig att om jag inte fann min plats så var det bara att ta en annan. Så sagt å gjort, eftersom plats nummer 33 var en fönsterplats så högg jag en annan (plats nummer 29) fönsterplats längst in.
Då jag satt mig till rätta började fler och fler komma ombord på tåget och det visade sig att paret mitt emot mig tagit en annan passagerares plats, då deras platser inte fanns. Det uppstod en diskussion tills kondoktörer kom och sa att mer eller mindre INGA PLATSER ombord på tåget stämmer, men eftersom alla som sitter i vagn nummer 11 (min vagn) har betalat för sin sittplats, så ska de självklart få en sittplats, men kanske inte exakt samma nummer som det står på biljetten. Vidare berättade dom i högtalarna då vi börjat åka att detta tåg, pga platsbrist inte har någon servering ombord, men att man, i min vagn, kan köpa thé och kaffe ur termosar. HAHA vilken lyx SJ bjuder på för en bokad platsbiljett på 425 kronor :-P
Vi får väl se hur denna resa kommer yttra sig jue närmre Stockholm jag kommer, för på varje station kommer det snarare på fler och fler människor, än det går av. Jag återkommer! :)
Sitter på tåget på väg hem till Stockholm och känner mig som en stor kändisbloggare då jag bloggar från annat ställe än hemma i min soffa. Helgen har varit underbar, även om vi inte gjort särskilt mycket.
Mr S hämtade mig ju i onsdagskväll, efter spinningen. Jag hann ta en snabbdusch och kasta ner lite kläder innan vi satte av mot Karlstad. Torsdagen blev lugn, vi slappade och hade det bra och i fredags blev det middag hos Mr S föräldrar, tillika mina svärföräldrar. Det var jätte trevligt och träffa både dom och Mr S bror, Johan. För även om jag saknar Mr S allra mest, så har även hans familj satt sina spår hos mig och därför saknar jag även dom då vi inte setts på nästan 14 dagar.
På fredagen bestämde vi att vi skulle fira Mr S och hans pappa i förskott, då dom båda två fyller år i veckan som kommer. Och eftersom jag ändå var på plats i Karlstad, så var det lika bra å passa på. Min flera veckor innan köpta födelsedagspresent till Mr S öppnade han på lördag morgonen och jag tror att han tyckte om den. Presenten bestod av ett konstglas, delvis format som en isbit och ur isbiten, som håller på att smälta (det ser iallafall ut så) kommer ett hjärta. Det är jätte svårt å veta vad man ska ge till någon man A) inte känt så jäääätte länge och B) tycker har det mesta, men ändå inte. Dessutom vill jag såklart att presenten ska vara ett minne av mig, då vi trotts allt bor 28 mil ifrån varandra och då jag vill visa min kärlek till honom.
Jag tycker faktiskt jag lyckades rätt bra med det, genom att ge honom hjärtat. Som i sig kan ses som en symbol på att jag efter alla gånger av smärta och svek fryst ner mitt hjärta och mina känslor. Men att då jag träffade Mr S första gången, började smälta. Han fick isen runt mitt hjärta att smälta och nu är hjärtat inte barfa tinat utan uppvärmt och igång igen. Jag älskar dig Mr S! <3
På förmiddagen tog vi en promenad till videobutiken för att lämna tillbaka våra, kvällen innan hyrda filmer (vi såg Wallstreet (eller rättare sagt Mr S såg Wallstreet, jag sov) och Änglavakt). Väl hemma blev det dags å göra oss i ordning innan Mr S pappa hämtade oss på eftermiddagen. Eftermiddagen och kvällen bjöd på en jätte god smörgåstårta, lite öl, rödvin, en och annan GT och även en Rom & Cola. Vid presentöppningen visade det sig att mina jätte gulliga svärföräldrar köpt en present även till mig - gissa om jag blev förvånad och glad. Så himla sött gjort av dom! Presenten innehöll inget mindre än "ett litet minne från Värmland", i form av en Värmlands älg. Nu tänker väl du "Vadå en Värmlands älg?" och jag kan väl säga att det är ett underlägg i järn(?) som är formad som en Värmländsk älg. Jag blev tokglad för älgen.
Vid halv elva beställde vi en taxi hem och väl hemma var jag så trött att jag somnade mitt i en konversation :)
Idag har vi inte gjort många knop. Efter frukost packade jag ihop mitt.
Vad tror ni om denna utstyrsel till kvällens middag hos svärföräldrarna? Koftan har liksom snabbt kommit att blivit en favorit då den är både varm och rätt snygg i sin rost-röd-brun-lila-nånting-färg...
... och ja, jag skäms över den uppenbart smutsiga spegeln. Den ska självklart åtgärdas!
Var nyss inne på SJ.se för att se när ungefär jag kan tros behöva åka tillbaka till Stockholm på söndag och fann att enligt SJ´s normer och värderingar är jag fortfarande en UNGDOM! Ni anar inte hur befriande skönt det är, jag är en uuuuuungdom. Dvs inge grått hår eller fullpriser här inte :)
Fast å andra sidan går jag som både ungdom och student enligt SJ, då jag har ett CSN-kort som ger mig fin fina rabatter. Men ändå, jag är en ungdom. Ha! Detta kommer jag leva länge på :)
Jag måste få tipsa om en av de bästa kärleksfilmerna jag sett på mycket mycket länge. Filmen som borstar (enligt mig) stora och helt underbara kärleksfilmer så som Pretty woman och The Bodyguard under mattan. Filmen som jag tillbringade hela två timmar med, då jag försökte bekämpa min huvudvärk heter The Notebook och handlar om kärlek bortom klass-skillnader och avstånd. Om en sommarflirt som utvecklas till sann kärlek och vad som händer då hösten och verkligheten slår till med full styrka.
Filmen rekommenderar jag till den som behöver rensa sina känslor (ja, man gråter - jag bölade som en liten flicka stundvis) och få se hur riktig, sann kärlek ska vara. Och töntigt att säga, men precis så som dom där två känner för varandra i filmen, känner jag för Mr S. Minus allt låtsas tjafs och gräl. För jag och Mr S har inte bråkat en enda gång hittills. Men för att återgå till filmen så får den 5 av 5 möjliga poäng av mig. Den är så himla välskriven och genomtänkt och bär på ett underbart budskap.
Nedan har du en liten trailer för filmen och gillar du den, tveka inte att se filmen! Och du får gärna meddela mig sen vad du tyckte om den :)
På vissa håll och kanter (Enköping och Stockholms förorter) hör jag påståenden om att det snöar på ställen som är i samma breddgrad som jag befinner mig i just nu, men det har jag väldigt svårt å tro. För visst, det var bara 4-5 plusgrader i onsdags då Mr S hämtade upp mig och jag styrde bilen tillbaka till Karlstad, och det var -1 grad då jag och pappa körde hem från morfars 80 års fest i söndags, men snö? Nu? Näääe.
Och om det promt måste komma snö nu, i mitten av oktober (det är alldeles för tidigt för snö, särskilt då den har en förmåga att hålla i sig fram till början av mars!) vill jag krypa in i min gigantiska dunjacka och inte komma ut förän våren kommit. Och om det ska komma snö vill jag ha mina skinnhandskar, mitt P(EAK) pannband och min halsduk. Då vill jag ha Bingo Rimérs bok, levande ljus, varmchoklad med ÄKTA vispgrädde, äppelsmulpaj med vaniljsås och goda mustiga grytor som stått på spisen i timmar. Jag vill ha en renfäll på sängen och Mr S uppkrupen bredvid mig under en filt, i soffan, framför en bra film.
Om jag får allt det, tjaaa då kan jag väl kanske gå med på att det får komma snö. Men helst bara sådär lagom mycket snö. Så att det går att göra både en snöängel, snögubbe och en snölykta. Tillräckligt mycket snö så att det knastrar under skorna då jag går och att det är tillräckligt kallt för att kylan ska bita mig i kinderna då jag går ut och så att det inte blir brunt och slaskigt, utan allt är vitt och fint. Den stora fördelen med snön är jue trotts allt att den ljusar upp våran annars, så mörka årstid.
Ha! Jag gjorde det. Oh shit jag gjorde det verkligen! Idag, nyss gjorde jag min absolut sista hemtenta (någonsin?) i Marknadsföring trotts att huvudvärken vägrade ge upp (jag tänkte; "Jag kan jue inte skjuta på det hela dagen, för tänk om inte huvudvärken släpper!"). Och jag hade 31 minuter tillgodo då jag skickade in den. Läskigt, men samtidigt så ofantligt skönt. För NU, NU är jag färdig Ekonomiassistent och nu är jag äntligen(?) fri från studierna. SÅÅÅ SKÖNT!!!
Fast samtidigt kommer jag sakna det. Jag kommer sakna sovmornarna, då jag kunde vakna utsövd, tassa upp på tå över mitt kalla massiva trägolv, smyga in naken till köket utan att tända lampan och starta spisen, koka upp vatten och stoppa i ett ägg. Ta en dusch medan ägget kokade och komma ut, svepa in mig i min helt fantastiskt mjuka morgonrock och äta frukost i lugn och ro, innan jag tog tag i studierna.
Jag kommer sakna inte bara sovmornarna, då jag vaknade utsövd då jag själv ville, utan även friheten. Visst det har varit ett tufft år med många många inlämningsuppgifter, hemtentor, blod svett och massor av tårar (då jag inte begripit någonting och inte haft en endaste att fråga). Men det har även varit så himla kul och lärorikt, och fantastiskt. Jag älskar att studera. Jag älskar å låta hjärnan suga åt sig information och stoppa in den i olika bra-att-ha-fack. Jag älskar studentlivet, trotts sträng ekonomisk budget (yeah right tänker du) och det faktum att nästan ingen annan varit hemma och "ledig" då jag själv varit det. Men nu är det över och jag går åter tillbaka till verkligheten med väckarklockor, matlådor och bestämda arbetstider och tider överhuvudtaget att följa.
Fast samtidigt är det jue lite av det livet som jag haft sedan mars, då jag började som praktikant och som sedan någon gång i maj-juni övergick till en projektanställning och som nu på måndag övergår (igen) till en visstidsanställning. Jag är happy! Så HAPPY!
Tror jag ska fira det ikväll med ett glas vin, för det anser jag mig verkligen ha gjort mig förtjänt av :)
Det märks nog inte så mycket i bloggen, men om sanningen ska fram så tycker jag nästan hellre om å läsa än å titta på film. Orsaken till detta är att i böckerna är detaljerna oftast mycket mer beskrivna, in i minsta detalj plus att i böckernas värld har dom inte samma pressade budget som i filmindustrin. Böckerna kan innehålla både mer detaljer och händelser, än filmen som sedan bygger på, ja just det... boken.
Så jag är trott eller ej en boktjej. Fast det blir mest på sommaren som jag läser och då främst under semestern. Men då försöker jag liksom kompensera upp min brist på litteratur som jag har resten av året och kan lätt trycka i mig 6-7 400 plus-sidor böcker på en vecka eller två. Favoritböckerna är oftast deckare eller thriller-böcker där jag får aktivera hjärnan för att innan boken är slut, klura ut vem som är den skyldige. Och på samma sätt är det med böcker överhuvudtaget, jag gillar att hjärnan får själv skapa sig en viss bild av hur personerna i boken ser ut och är, för visst, även om det står beskrivet i boken, så är det ändå min hjärna som ger mig en klar bild.
Vidare läser jag gärna självbiografier och riktiga girlie-girlie böcker om kärlek, otrohet och kändisskap. Lite i stil med Sex and the city, fast ändå inte. Och senast i böcker jag önskar jag ägde är... trott eller ej...
Bingo Rimérs självbiografi - En flickfotografs bekännelse.
Den påstås innehålla massa kändisskvaller, en hel del snusk och hemligheter. Och kritikerna har sagt olika. De stora ansedda tidningarna och media hyllar boken till skyerna, medan privatpersonerna som läst boken, skriver på diverse forum att boken är medelmåtta och inget å ha... Men jag gillar Bingo. Han är härlig. Och hans blogg är väl värt ett besök om man har tråkigt. Så frågan är om inte det här är en bok jag kommer inköpa snart? För det kan om inte annat vara ganska skönt å ha en bok å läsa om jag ska börja åka tåg eller buss, i fortsättningen till Karlstad. Det kan helt enkelt vara 175 väl investerade kronor! :)
Jag mår illa, har huvudvärk (tyder inte det rätt mycket på att det är migrän?) och jag måste göra hemtentan som kommer ta x-antal timmar å skriva. Hur ska jag få ihop det? Ska jag ta en huvudvärkstablett och vänta ut det? Hoppas att huvudvärken och illamåendet (migränen?) ger med sig? För den kan jue inte hålla i sig hur länge som helst... Right?
Jag kanske skulle ta och lägga mig i sängen ett tag, vila lite eller spela något av mina app´s spel som jag laddat ner till mobilen. Eller se en film? För vi såg inte The Losers igår, istället somnade jag, mätt och belåten efter middagen framför TV3 och Lyxfällan. Så ett nytt försök kanske kommer genomföras ikväll, om det inte finns något bättre å göra? :)
Någon som sett OKQ8´s nya reklam? Där vad-han-nu-heter står i GDS hallen (Gör det själv) och tvättar sin röda Mini Cooper. Det börjar med att han tvättar bilen och slutar med att han står och borstar tänderna, för att dra reklamen väääldigt kortfattat. Så underbart underhållande och rolig! Bra tänkt OKQ8!
Försökte för övrigt hitta den på youtube.com för att lägga upp den här, men fann den inte. Om jag gör det, så lägger jag upp den direkt, så att ni andra, precis som jag, kan få er ett skratt för vad är det man säger... ett skratt förlänger livet? :)
Igår blev planerna för helgen lite annorlunda, så nu måste jag försöka få tag på mamma eller pappa och meddela. Jag kommer inte till Stockholm imorgon, av två anledningar. Numero 1, Mr S fyller år på onsdag, den 20:e, och eftersom jag jobbar på onsdag (och förmodligen även sitter på en spinningcykel på kvällen) så har jag ingen möjlighet att vara hos honom fysiskt då. Och då gav hans föräldrar, igår, via telefon, förslag på att vi kunde passa på att fira Mr S imorgon, lördag, då jag ändå är in town så att säga.
Och numero 2 är att om vi åker till Stockholm imorgon så måste Mr S flänga tillbaka till Karlstad på söndag, så det blir ganska exakt bara ett dygn i Stockholm, för hans del och det dygnet kostar mer än det smakar. Plus att Mr S slutar 11:00 nästa fredag och då vill han komma till mig och Stockholm. Vilket i sig passar mig väldigt bra, eftersom jag och m&p ska till Karlstad helgen därpå. Japp, du läste rätt. Mina gull föräldrar har bokat in sig i en svit på Stadshotellet här i Karlstad där dom ska spendera hela helgen med shopping, café och fina restauranger-mys!
Så imorgon ska vi fira Mr S plus hans pappa som fyller år bara ett par dagar efter honom. Men redan ikväll ska vi till svärföräldrarna på middag. Men innan dess ska jag tömma tvättmaskinen som redan är igång och sen göra min absolut sista Marknadsförings hemtenta!
Jag känner på mig att inte bara dagen utan även helgen kommer kunna bli en riktig bra helg!
Ikväll läger jag in mitt veto. Mitt veto för att vi efter att vi åkt och handlat, och kommit hem, lagar en god middag tillsammans, tar ett glas vin och sedan eventuellt en promenad. Men sen, när vi väl är hemma igen, då vill jag ha soffhäng framför en film. Bara jag, Mr S och eventuellt en flaska rött. Kanske något gott till det, men ingen större aktivitet.
För ibland är det skönt att inte göra så många knop.
Jag går i tankarna kring att föreslå denna film för Mr S. Den heter The Losers, och har av mina vänner, som hunnit se den innan mig, fått ganska bra kritik. Vi får väl se om filmen faller oss i smaken, för det är iallafall kvällens film-mission!
... Vad tror ni, är det nått och se? Jag återkommer imorgon (om jag inte somnar framför filmen).
Okej, jag ska erkänna, jag har fortfarande inte lämnat sängen. Men trotts detta har jag inte legat på latsidan, snarare tvärtom. Jag har hunnit uppdatera mig vad som hänt på Facebook sedan två-tre dagar tillbaka, sett ett uruselt avsnitt av Svenska New York hemmafruar (usch och tvi för Gunilla!), jag har ringt och lagt om mitt elavtal hos Vattenfall, från rörligt så band jag elen på tre år till en väldig förmånlig kostnad. Utöver detta har jag ringt Tele2 för att höra varför min betalda e-faktura inte försvunnit från min sida på Nordea och då fått veta att jag måste ringa Nordea om detta. Dessutom har jag sagt upp mig från jobbet, visserligen behövs en skriftlig uppsägning med min signatur, men ändå. I´m free tja la laaaaa :)
Så nu är frågan, ska jag lämna sängen nu? Gå upp, ta en dusch och peta i den uppenbart hungriga magen lite frukost? Jag funderar även på en riktigt lång höst powerwalk promenad längs Klarälven, fast frågan är om jag inte kommer blåsa bort för det ser ut att blåsa storm utanför fönstret :)
Ikväll blir det mys med Mr S. Dels ska vi åka och handla mat, dels gå en promenad och sen laga en italienskmiddag. Frågan är om det blir pasta eller plockmat à mozzarella, parmaskinka och massa annat gott? Jag lääängtar!
I dagens Sverige då det är sådär halvsvårt att få ett jobb man verkligen vill ha, känns det lite skeft att jag nu, idag, ska maila jobbet och säga upp mig. Fast samtidigt är det ett avslutat kapitel i mitt liv. För då, innan jag började studera, men ändå gick i tankarna kring att börja läsa igen, kändes det som en vettig grej att göra. Dvs då jag väl fick veta att jag kom in på skolan, så tog jag tjänstledigt, men nu när jag med bara en sista hemtenta kvar, är så gott som färdig med utbildningen, och dessutom erbjudits en längre visstidsanställning, så ser jag ingen anledning att gå tillbaka till mitt gamla jobb.
Fast visst, sen kan man jue diskutera hur bra det är att säga upp sig från ett fast, heltidsjobb, då man istället sätter sig i en situation där man så småningom kan bli arbetslös. Fast hur länge har jag under mina 25, snart 26 år, varit arbetslös? Inte länge. Och nu har jag 4,5 månad på mig att hitta ett annat jobb...
Strunta i avslutet på klippet, men säg mig... HURsöt är inte Eddie?! Och ja, han är exakt samma ras som jag och Mr S vill (ska) skaffa! :) Och nej jag förespråkar egentligen inte kläder på djur, fast Eddie blev jue löjligt söt i sin lilla hoodie och solglasögon! :)
Med en pojkvän i en annan stad än jag själv bor i, blir det rätt många helger "borta". Och då man jobbar på vardagarna, i en varsin stad, är det på helgerna man vill och får passa på att ses.
Jag vet att jag precis som så många andra (alla?), då man träffat någon och blivit både förälskad och hopplöst kär, har en förmåga att snöa in mig på personen ifråga. Som jag på Mr S. För jag vill inget hellre än å vara med Mr S. Dygnet runt helst, hela tiden. Och jag tror inte att den känslan som jag känner, kommer att avta eller släppa, för det är såhär det känns då man är riktigt riktigt kär.
Men efter ett par månader, eller rent av bara ett par veckor, då man umgåtts konstant med sin kärlek, så brukar viljan och känslan komma att det vore kul å träffa andra också. Och då menar jag andra som i vänner och bekanta och inget annat! Och trotts att jag (ja jag erkänner) snöat in mig helt fullständigt totalt på Mr S och mitt förhållande, så tycker jag ändå att jag försökt vara någolunda duktig och höra av mig till vännerna. Och det spelar ingen roll om det bara varit något litet sms, ett samtal eller en hint på msn. Det är mitt sätt att visa att jag inte försvunnit helt, och att jag fortfarande bryr mig och värnar om mina vänskapsrelationern. Jag har helt enkelt försökt att träffa vännerna. Så att få höra att det klagas över att jag inte hör av mig eller har tid å ses, känns både trist och märkligt.
Visst, är man i ett förhållande så kammar man inte hem något MVG direkt i kommunikation med sina vänner, men ett G borde jag väl iallafall kunna få? För sedan jag och Mr S blev tillsammans så har jag hunnit träffa ALLA vänner som bor i Stockholm (tyvärr inga som bor längre bort, men det tänkte jag klara av nu under hösten och vintern!), som haft intresse av och velat träffa mig, och således svarat på mina samtal eller sms. Och de som inte träffat mig sedan Mr S och jag blev tillsammans, har helt enkelt inget behov av att träffa mig.
För vad mer kan jag göra än å säga att det vore kul å ses och ge förslag på fem möjliga dagar, plus eventuellt en helgdag, men få svaret(en vecka efter jag skickat min sms-förfrågan) "Jag har mycket å göra, men jag återkommer!"? Är det då mitt eller ditt fel att vi inte kan ses? Att vi inte ses? Och aldrig hittar på något. Det kan jue inte till 100% alltid hänga på mig, eller? Jag bara undrar...
Gårdagen var en riktig toppen dag! Allt som kunde gå rätt, gick rätt. Och hur ofta kan man säga så? Det brukar väl i 9 fall av 10 vara tvärtom :)
Dagen började med att jag fick ett glädjande besked angående jobbet, förlängt 4,5 månad och en hel del fördelar så som jobbmobil, eget nytt konto på deras nät (har hittills lånat syrrans inloggning men haft en egen mail) vilket bland annat ger mig en riktig mailadress genom Outlook och 1300 kr mer i lön. Tjoho! Känns mer än bra att veta vad jag gör fram till sista februari. För nu kan jag helt och hållet fokusera på att hitta ett drömjobb i Karlstad :)
Efter jobbet tog jag och syrran en rask promenad till gymmet och var ombytta och färdiga 16:50. Vi började direkt med en raskpromenad på gåbandet, jag gick 4 km i en hastighet på 7 km/h innan jag fortsatte med 1 km på crosstrainern. Mer än så hann jag inte innan det blev dags å gå ner till spinningsalen för att ställa in cykeln och sedan plåga mig själv i 45 jobbiga minuter. Under den näst sista låten som var en rejäl uppförsbacke kände jag mig illamående och under den absolut sista, härligt plågsamma låten ville jag spy. Men det är precis sådan ansträngning som jag ÄLSKAR.
Hem tyckte syrran att vi skulle springa upp för backen från gymmet, men då var mina krafter totalt slut och då jag 19:20 gick in genom ytterdörren hemma var jag helt utmattad och med kraftig mjölksyra i benen. Kort därefter kom Mr S hem. Jag hann med en väldigt snabb dusch och snabbpackade det lilla som behövs tills på lördag, innan vi satte av mot Karlstad.
Åh vad vi är knäppa, rent av galna. Men ack så skönt det är! För det är precis såhär RIKTIG SANN KÄRLEK ska vara. Måste vara. För om detta inte är kärlek, vad är det då? Han är underbar. Så fantastiskt underbar och jag är världens löjligaste lyckligaste. För hur romantiskt är det inte då jag efter ett sms där jag skrev något i stil med "Önskar att jag kunde komma till dig redan ikväll, fick vara hos dig redan ikväll och somna bredvid dig" får tillbaka ett sms med ett meddelande om att han vill åka och hämta mig, idag, snart.
Vad kan det ta till Stockholm? 2,5? 3 timmar? Hur som helst så åker världens mest romantiska pojkvän och hämtar mig direkt då han slutar jobba klockan 16. Dvs alldeles alldeles snart. Så frågan är... hinner jag hem från spinningen innan han hinner till Stockholm? Och hinner jag packa? :)
Jag har världens underbaraste pojkvän. Jag älskar Mr S!
Inget svar från Susanna, men ett glädjande besked från jobbet fick mig att idag fatta beslutet. Jag må vara töntig och urlöjligt nerkärad i Mr S, men jag klarar inte längre utan honom. Det har gått för många dagar, timmar och minuter sedan jag senast såg och kramade om honom, så nu (imorgon) lämnar jag stan, för ett par dygn i Karlstad.
Jag behöver få andas Karlstadluft och krypa upp tätt intill Mr S om natten. Så ikväll då jag kommer hem från spinningen så bokar jag one way ticket till Karlstad. Torsdag till och med lördag blir jag kvar, i paradiset med världens finaste Mr S. Sen på lördag åker vi tillsammans tillbaka till Stockholm för ytterligare ett dygn tillsammans. För sen, från och med måndag och till sista februari är jag fast, måndag till och med fredag, i Stockholm. För jag (tjalala) har fått förlängt på jobbet! :)
Herregud vad jag kände mig förslappad förra veckan. Ohälsosamt förslappad och rent av svullig. Massa god mat, men nästan ingen motion. Och fast jag vet att det är fel och framför allt inte går, så tänker jag ändå försöka kompensera förra veckans brist på träning, den här veckan.
Varje dag får jag jue mina 20 minuter, 2 gånger om dagen promenad med syrran, då vi går till och från jobbet. Men det är inte ens i närheten av att stilla mitt begär av motion och stimulans. Så utöver varje dags promenad ska jag den här veckan hinna med två spinning pass, ett idag och ett på fredag, båda är 60 minuter med en skillnad, att det på fredag innefattar 30 min spinning och 30 min core. Sen imorgon är det body pump 60 minuter och likaså på söndag :)
Jisses vilken träningsvärk jag lär ha i benen imorgon. Frågan är om jag ens kommer kunna gå till jobbet imorgon och hur jag ska orka stå på benen under body pumpen? För att inte tala om fredagens spinning och core-pass. HAHA. Crazy! Men that´s the way I like it...
Och core är jue grym träning. Precis vad min onda rygg och slappa mage behöver ;)
Igår var jag både seg och trött, men fick trotts detta massor gjort både på jobbet och hemma. Och då jag vaknade imorse så var tröttheten kvar, så jag unnande mig en förlängd sovmorgon. Dvs klockan som ringer 06:40 stängdes av och jag puffade upp mina två huvudkuddar som jag sover med om nätterna, så att jag i halv sitt-liggande ställning kunde starta tv:n (märkligt nog måste jag ha somnat med fjärrkontrollen i handen för den blev mitt enda sällskap i sängen hela natten igenom) och TV4´s nyhetsmorgon.
07:04 gick jag motvilligt upp ur sängen och gjorde mig i ordning. Men jag märker skillnad. De där dryga 20 minuterna gör sådan skillnad för mitt välbefinnande och jag känner mig betydligt mycket piggare idag än igår. Fast det kan även vara lite plasebo, då jag har massor att se fram emot och jag är en hel dag närmare att få träffa Mr S på lördag! Dessutom är det spinning ikväll. 60 minuter av blod, svett och tårar. Och jag ska plåga mig själv och mina benmuskler så in i bomben! HEHE.
Jag vet inte vad det är med mig. Jag är fortfarande trött och jag har nästan ingen mataptit. Ändå lyckades jag pilla i mig både en banan och ett plommon på morgonfikat, och till lunch fick jag i mig en hel laxfilé med lite bönor, ärtor och sparris. Syrran tyckte det var riktig deffmat men jag vet inte... :)
Dagen har annars flytit på bra. Jag har hunnit massor på jobbet och hela dagen har klockan överraskat mig - vad timmarna har sprungit iväg. Vilket i sig har varit jätte bra, för jue snabbare klockan tickar, jue snabbare blir det lördag och jag får träffa Mr S. Fast jag har funderat, om inte jag ska jobba på torsdag (vilket jag får besked om imorgon) och inte Susanna hör av sig och bekräftar våran träff på fredag så skulle jag vilja försöka ta mig till Mr S, så att vi tillsammans kan åka till Stockholm på lördag. Men det är bara om jag inte jobba eller träffa Susanna.
Jag saknar Mr S så det gör ont! Och kanske är det därför som jag är så trött...
Dumt att jag mindre än en timme innan jag gick hem från jobbet tänke "Jag får inte glömma mobilladdaren i uttaget för då kan jag inte överföra bilderna jag har på mobilen till datorn då jag kommer hem", och vad glömde jag kvar på jobbet? Jo just precis. Laddaren.
Så bilderna jag hade tänkt ladda upp idag får jag helt enkelt ladda upp på onsdag, för imorgon tror jag inte jag hinner det. Då jag ska spinna och plugga. Men nu är det nog dags för en kopp té och ett par hårda knäckisar med lite Billingeost. Ja, jag är en bebis. Jag ÄLSKAR mild ost och framföra allt Billinge :-D Jag kanske skulle ta tag i mitt titta-på-film-projekt också, för jag är jue trött och jag har en heeeel del filmer liggandes!
Märkligt hur ens musikstil ändras och utvecklas med åren. Och vilken skitmusik man lyssnade på som liten, och som man idag inte kan annat än skratta åt, att man faktiskt lyssnade på, då.
Min musikstil har med åren gått mer och mer åt rock-hållet. Det är inte så att jag enbart lyssnar på rock, men jag som innan inte alls gillade det, finner nu fler och fler låtar (och band) intressanta!
En av dom som tipsat mig om många grupper (band) och låtar, som jag senare torskat ner mig i totalt, är världens bästa Christian. Och igår gjorde han det igen, skickade över, två för mig, hittills helt okända låtar och redan efter två lyssningar på vardera låt kan jag erkänna att jag är som trollbunden. Synd bara att ingen av de två låtarna som jag fick via Youtube, finns på Spotify! Skärpning Spotify! :)
Tänk om det hade hänt mig någon av de tre gångerna som Lexus, Smeagol och Ozzy skulle kastreras. Tänk om det vore jag som satt med katten i knät och trodde den sov. Hur hade jag reagerat då? Ja för seriöst hur hade man reagerat? FY FAN VILKEN HEMSK VETERINÄR! Det är mänskligt att fela, absolut. Men det vette fan om det där var att fela? Vilken idiot! Ett riktigt rikspucko!
Och frågan jag ställer mig är... Vad kan det bli för följder för veterinären? För vållande till annans död innefattar väl bara människor och inte djur? Och i vissa människors ögon är inte en katt värd lika mycket som tex. en hund. Hoppas tidningen väljer att skriva om vilka följderna blir för veterinären, för det är iallafall jag nyfiken på.
Och jag kan inte låta bli att dra paralleller (hur hemskt det än må vara) mellan ovanstående händelse och...
Hur sugen blev inte jag då jag fick detta i ett mail? SUGEN! Tänk om jag hade haft 1500 kr och torsdagarna oplanerade. Då hade jag direkt nappat på erbjudandet.
Vet inte riktigt vad det är med mig. Gårdagens släktkalas drog inte ut så mycket på tiden, men ändå lyckades jag inte somna förän 02, 02:30. Och imorse då klockan ringde så visste jag inte riktigt vart jag var, men jag gjorde ändå i ordning mig på nolltid och hann fixa en matlåda till lunchen.
Jag kämpade bra hela morgonen fram till lunch, då jag och syrran åkte och lämnade tillbaka mammas bil som vi fick låna hem igårkväll. Sen tog vi en promenad och då jag väl var tillbaka på kontoret efter lunch så blev jag obotligt trött och den där tröttheten vägrar släppa. Den håller mig liksom i ett stadigt grepp och vägrar ge upp. Ingenting hjälper. Varken té, kaffe eller frukt. Inte friskluft heller för den delen, men trotts detta har jag en hel del saker som jag idag måste få gjorda.
Först och främst ska jag tvätta lite kläder (tvättmaskinen går i skrivande stund) och sedan ska jag lägga upp veckans planer mer konkret. Jag har jue både en tenta att förbereda mig inför och massa andra "måsten". Men även en hel del kul å se fram emot. Som att träffa världens bästa Susanna på fredag(?) och mysa med Mr S som sött nog sätter sig i bilen och kommer hit efter att ha jobbat färdigt på lördag.
Den här veckan är det full fokus på att träna. Både två body pump pass och ett spinning pass (bästa vore om jag hann med två!). Men även fokus på att fixa lägenheten. Göra den, mysigare och mer redo inför vintern.
Vad har du fokus på den här veckan? Händer det något särskilt?
Bittert att som student, med en (delvis) begränsad budget idag få ett mail från H&M där dom meddelar att dom har clubdagar mellan den 11 och 13 oktober och att man då, mot uppvisat klubbkort, får 10% rabatt på hela sortimentet både i butik och online.
VARFÖR envisades jag med att gå in på H&M i fredags och hitta alla de fina kläder (tre klänningar, en kofta och en topp) som sedan fick följa med mig hem? Och varför hittade jag kläder på H&M? Jag hittar jue (nästan) aldrig några kläder på H&M. Fast skitsamma, kläderna gick inte på så fasligt mycket och dom fyller sin funktion mer än väl i min garderob (för att inte tala om hur mycket dom kommer kunna värma mig i höst och vinter!), så jag får anse mig vara nöjd ;)
Hur kommer det sig att människan, av naturen, aldrig blir riktigt nöjd? Och vad krävs det för att man ska bli nöjd? Känna sig nöjd? Och tillfredställd? Med sig själv och med livet?
Då jag nu på morgonen loggade in på skolans nät så såg jag att min Marknadsförings lärare hade rättat min absolut sista inlämningsuppgift i kursen. Den uppgift som jag halvt om halvt bullshittade (dvs inte la någon större energi eller engangemang på) ihop i lördags. Jag fick 15 poäng av 15 möjliga. Det är jag mer än nöjd med, men då hon vidare skriver hur jag ligger till inför sista hemtentan, som också är det sista jag gör i kursen, anser jag mig själv bara gjort ett "Okej jobb" och det får väl "anses vara okej"...
Detta beror på att jag vill allra helst ha 100% rätt, vilket jag också anser mig borde kunnat ha lyckats med, om jag bara hade lagt lite mer energi och noggrannhet i det jag skrivit och lämnat in. Och dessutom, jag har bara 91% rätt, då gränsen är 90. Dvs jag kan fortfarande petas ner till "bara ett VG". Och det mina vänner, skulle INTE vara okej...
Hon skrev nämligen följande:
"Hej Anna
Du avslutar med en bra inlämningsuppgift Du har 15/15 p vilket är omdömet MVG++
Totalt på alla inlämningsuppgifterna har du 117/128p vilket är 91% rätt och betyder MVG (gränsen för MVG går vid 90%)
Nu hoppas och tror jag att du gör ett lika bra prov
Lycka till,
Britta"
... vilken tur att läraren tror på mig. Vilken otur att det sätter rätt stor press på mig att sätta MAXPOÄNG på tentan. Vi får väl se om jag lyckas :)
Bilden är på det jag hade på mig på mormors 80 års kalas
Idag är det så dags, om bara ett par timmar ska jag vara sminkad, på klädd och redo att åka. Idag ska vi fira morfar som fyller 80 år den 16 oktober. Orsaken till att festen inte blev av igår, vilket i mång och mycket hade varit en bättre dag att lägga kalaset på är pga mig och Volbeat konserten. Men ikväll kl 18 smäller det! Då blir det tre rätters middag och snittar med skumpa innan dess.
Önskar innerligt att Mr S hade varit här, hjälpt mig att välja bland alla fina klänningar jag köpt på mig genom åren (för att inte tala om sko-ångest-valet och alla skor jag äger!) och sedan gått hand i hand med mig till kalaset och stått (och suttit) vid min sida under middagen. Det är fortfarnade oklart om syrrans kille ska med eller inte, men om han ska det så blir det en favorit i repris på förra årets kalas, fast då var det mormor som fyllde 80 och skulle firas. Då hade mamma pappa, min moster hade sin man, mormor hade morfar, syrran hade sin kille och kusinen sin. Till och med mormors systers man som då hade blivit änkling hade med sig Alice, sin hund, så till och med han hade sällskap. Vad jag hade för sällskap? Näe jag var singel och ensam...
Hela gänget förra året
Fast skillnaden i år är ändå gigantisk eftersom jag faktiskt har en underbar pojkvän, även om han inte är vid min sida ikväll. Så ikväll, för one night, är Alice, mitt lurviga sällskap! :)
Och vad det blir till middag? Till förrätt gjorde mamma och jag igår små västerbotten ostpajer som ska serveras tillsammans med cream fraise och kalixrom, vidare blir det till varmrätt kapris marinerad oxfilé (hela 5 kg) med potatisgratäng och pepparsås, serverad med en sallad och till efterrätt blir det gräddtårta från Spaaks i Tumba Centrum.
Bilder på hela kalaset kommer nog upp i bloggen imorgon eller på tisdag :)
Gårdagen var fartfylld. Först gjorde jag klart det näst sista i skolan, dvs gjorde och skickade in min absolut sista inlämningsuppgift i Marknadsföring och sedan skickade jag även in mitt projektarbete (som jag blev nöjd med). Efter det bjöd mamma mig på en snabblunch innan det blev dags för oss två att bege oss på en promenad ner till färgaffären där vi skulle leta reda på ett nytt hall och köksgolv till dom.
Mamma litar på mitt omdöme då det gäller färg och form (och heminredning överhuvudtaget) och hade därför med mig som smakråd. Jisses vad Colorama hade både tapeter, plast och trägolv att välja på. Jag blev riktigt sugen att själv göra om hemma hos mig, fast än så länge är ju lägenheten hyresrätt och då känns det onödigt att lägga ut en massa pengar på den.
Valet föll till slut på tre olika golv som vi fotograferade och tog med hem till pappa för uppvisning. Fortfarande rastlös i kroppen efter en hel förmiddag med plugg kände jag att jag ville aktivera kroppen ännu mer. Eftersom jag inte fått träna sedan i torsdags då jag genomförde mitt lilla ingrepp så beslöt jag mig för att kratta upp alla löv som hamnat på m&p´s tomt. Det blev en fin hög både fram och bak och istället för att i vanlig ordning hälla allt i soporna fick jag för mig att jag skulle elda (grilla) upp löven den här gången. Det gick sådär eftersom löven var rejält blöta, men man skulle kunna säga att jag har väl utövad praktik angående hur man gör rökpuffar för att kommunicera med indianerna :)
Efter lövkrattningen var det dags å göra sig i ordning inför Volbeat och resten vet ni jue redan :)
Idag är det två månader med Mr S. Två månader sedan vi gick hand i hand (eller rättare sagt arm i arm) längs med Stora torgets uteserveringsrad. Två månader sedan vi på väg till Blå bestämde att vi var ett officeillt par. Två månader och jag är fortfarande världenslyckligaste!
Igår var det så dags för Volbeat på Hovet och jag lovar att inte tjata sönder det hela mer MEN efter att ha längtat i månader så var det stort att äntligen få se en av mina absoluta favoriter inom musikvärlden. Och trotts en rätt lång försening så gav dom verkligen allt på scenen och lät exakt, på pricken, som dom gör på skivorna.
Igår var det så dags för mig att färga håret. Eller rättare sagt, världens snällaste syster gjorde det på mig, mellan middagen och efterrätten/fikat. Hårfärgen blev inte den jag först tänkt köpa då ingen av dom jag bloggade om innan fanns i butiken men det blev iallafall en mörkbrun nyans.
Orsaken till att jag ville färga håret är många, men främst för att slippa min utväxt-skarv som jag inte tycker var särskilt snygg men även för att markera att det är en ny årstid och även ett nytt läge i mitt liv som jag för några månader sedan klev in i ;)
Hårfärgen skulle sitta i, i 30 minuter och då det bara återstod 11 minuter inser jag att vi glömt att ha i två "protein-nånting" tuber i själva färgvätskan och färgningsmedlet. "Oh shit!" tänker jag medans jag förbrillt börjar läsa bak på förpackningen. Står ingenting om vad dessa "protein-nånting" ska göra för håret och jag har aldrig tidigare sett några sådana tuber då jag färgar syrrans hår. Tankarna som går runt i huvdet då det nu bara återstår 3 minuter av den totala värkningstiden är "Tänk om inte färgen fäster på håret? Då är allt detta förjäves!". Spänningen är total då jag barfota och lutad framåt i syrrans dusch sköljer ur håret. Massa svartfärgat vatten rinner från mitt hår och jag hör syrran och kusinen i kör säga "OJ VAD MÖRKT DET ÄR! DET SER JU HELT SVART UT!. Jag tänker "Nej fan! Säg inte att jag blivit svarthårig (det är en mardröm då jag tror att jag skulle se likblek ut i svarthår)!" och vågar knappt titta in i syrran badrumsspegel. Mycket riktigt, håret ser korpsvart ut. Shit!
Jag försöker ändå tänka att färgen kanske ljusnar något då jag fönat håret torrt och syrran läser nog mina tankar för hon säger exakt samma sak, för att lugna ner min oro. Jag fönar håret och kan konstatera att håret iallafall inte är korpsvart, men väldigt, VÄLDIGT mörkbrunt.
Igår var jag ganska missnöjd. Inte över syrrans färgning, utan över att jag inte begrep att färgen skulle bli SÅ mörk, då den av kartongen att dömma såg mer "chokladbrun" ut än brun-svart. Men idag då jag hunnit tvätta håret två gånger (en gång igårkväll och en gång nu på morgonen) så är jag rätt nöjd med färgen. Jag tror helt enkelt att det är en vanesak. Att jag måste vänja mig, vid mitt nya, mörkare jag :)
Tjejkvällen igår var mer än lyckad. Syrrans jugoslaviska järpar med ajvar och cream frais och rödlök var underbara, men varför ska Coca Cola light alltid smaka avslaget? :-/
Vi gjorde exakt det som man ska göra under en tjejkväll, jag kom förbi vid fem-nånting-tiden, slog mig ner i syrrans kök och hon hällde upp en skål med salta jordnötter. Vi snackade om ditten och datten och hon började rulla de hemmagjorda järparna och starta ugnen där klyftpotatisen så småningom skulle in. Då kusinen är allergisk mot det mesta fick vi ta bort jordnötterna innan hon kom och det blev ett väldans kramkalas i hallen.
Jag ber om ursäkt för mitt uppsatta smutsiga hår, men innan man färgar håret får man inte tvätta det.
Vi hjälpes åt inför middagen. Syrran lagade maten och jag och kusinen dukade, tände ljus och fixade den allmäna mys-stämningen. Vi slog oss till bords och blev sittandes där länge. Vi snackade om våra pojkvänner, om senast då vi sågs på kusinens inflyttningsfest i Sköndal och om musik. Vi lyssnade på The Voice rappattacks (sjukt bra! Jag kommer nog lägga ut en rappattack per vecka!) och vi färgade mitt hår innan det blev dags för mig att visa att jag tydligen(?) är ett kaffeproffs och en kaffefinsmakare (enligt syrran) och fixa kaffet till glassbåtarna, som var våran efterrätt. Glassbåtar! Ha! Vilken uppfinning. Glass som är formad som en liten båt fylld med härlig vaniljglass, en klick sylt och som överdrag choklad. Dom går verkligen inte av för hackor! :)
Vid halv ett-nånting körde vi hem kusinen till Sköndal. Var sjukt mycket poliser ute på vägen, och dom var på hugget. Från syrrans lägenhet till Sköndal och tillbaka hem såg vi två MC som hade blivit stoppade och två vanliga bilar. Jag gick innanför m&p´s ytterdörr vid kvart över ett och somnade kanske en kvart senare.
Jag är klantig. Ibland lite väl klantig. Som idag då jag i tron om att ha massa pengar på kontot inte bara inhandlade hårfärg (varken H&M eller ICA KVANTUM hade någon av de färgerna jag i tidigare blogginlägg stod och valde mellan, så det fick bli en helt annan, oprövad färg) utan även inget mindre än tre klänningar, en topp och en kofta. Då jag handlat färdigt och återigen sätter mig framför datorn och loggar in på nordea.se får jag mig en chock!
I mina mått mätta är jag pank. LUSPANK! Och detta pga att Tele2 helt underbart bestämt sig för att dra min telefonräkning NU. Jag som levde i tron om att alla räkningar var betalda och att resten var "till för att spendera" om jag så ville fick mig en liten kalldusch. Men I make it. Like always :)
Trist nog så fanns nästan inget av de klädesplagg som jag köpte på nätet, men jag hittade iallafall en identisk bild på min nya (blivande favorit) kofta. Såhär ser den ut:
Den ser kanske inte så mycket ut för världen då man ser den på bild, men på ser den jätte bra ut! Särskilt till ett par svarta leggings och med ett svart linne under.
Det börjar bli dags att göra sig i ordning för att snart dra hem till syrran, för tjej-mys-kvällen. Det ska bli så roligt å surra skit med både syrran och kusinen. Har inte träffat henne sedan hennes och hennes sambo´s inflyttningsfest i Sköndal :) Frågan är vad jag ska ha på mig? Syrran har lovat att ställa upp och hjälpa mig med färgningen av håret, så jag kanske skulle ta och leta upp en inte så ömtålig t-shirt att ha på mig under själva färgningsprocessen? Jag återkommer kanske ikväll eller imorgon med före och efter-bilder av håret :)
Från att jag varit liten tills jag flyttade hemifrån åt jag lösgodis på helgerna då min kära mamma förespråkade att barn skulle äta godis och att godisförbud var löjligt (det bör tilläggas att min mamma jobbar på Folktandvården!) och inget barn skulle ägna sig åt. Men så när jag väl flyttade hemifrån vid 19(?) års ålder så slutade jag nästan helt äta godis, då dåvarande pojkvännen inte direkt var något fan av godis (men däremot åt chips, vilket jag inte är ett så jätte fan av). Det kändes helt enkelt löjligt å köpa en påse godis för att själv sitta och små äta.
Sen när vi flyttade isär började jag äta godis igen, eftersom då var det helt plötsligt inte lika "löjligt" å äta godis igen, trotts att jag fortfarande satt ensam och åt det (om inte vännerna var på besök). Men efter att ha ätit godis, främst på helgerna i några månaders tid så tröttnade jag, och dessutom insåg jag att godiset inte bara var dyrt utan även snuskigt äckligt (för hur många stoppar inte ner sina smutsiga fingrar bland lösgodiset, hur många råkar inte hosta eller nysa osv?!) så slutade jag helt att äta det.
Och även om det inte är nyttigare ur hosta, nys och finger-synpunkt, så känns iallafall naturgodis mer som min melodi. Jag ÄLSKAR naturgodis och särskilt nötterna och frukten som är doppad i yoghurt. Och aprikoserna, torkade goda och helt underbara aprikoser. DET är min melodi. Så här nedan tänkte jag tipsa om mina favoriter ur naturgodis hyllan och även skriva exakt vad dom innehåller - för den som vill vara nyttig och veta vad den eventuellt stoppar i sig :)
Cashewnötter rostade och saltade. (Ingredienser: vegetabilisk olja (jordnöt), salt)
Herregud vad har jag gjort. Hoppas verkligen att jag gjorde rätt, för en sådan här chans får jag aldrig någonsin igen...
Minns ni en väns vän, eller rättare sagt, min bekant som har ett företag och som såg att jag via Facebook (av alla ställen) undrade om det verkligen inte fanns någon i vårat avlånga land som behövde en ekonomiassistent eller iallafall kände till ett ekonomijobb, och hur han mailade mig och sa att han hade ett ekonomijobb som han behövde tillsätta. DEN intervjun, som skulle vara nu på måndag, kl 14.00, har jag precis tackat nej till och fått tillbaka ett "Synd för oss men kul för dig"-svar vilket gör mig ångerfylld.
Gjorde jag fel som precis tackade nej till en intervju för ett jobb som jag förmodligen skulle fått? Som ekonomichef dessutom! Hur många gånger får en 25 årig tjej från Stockholm som är hyfsat färsk i ekonomisvängen en sådan här möjlighet igen? NEVER! (Förmodligen)
Så varför tackade jag då nej till den här intervjun och drömjobbet inne i Stockholm city? Varför kan jag inte exakt avslöja riktigt än, men det har delvis å göra med att jag fått ett annat erbjudande som håller på att fastställas och att jag har som mål att så småning om, då rätt jobb dyker upp, vill flytta till Karlstad och Mr S!
Idag under morgonfikat på jobbet hade en diskussion om alkohol och lagar. Är det inte rätt märkligt (då man tänker på det) att vi får gå ut på krogen och köpa alkohol och supa oss redlösa (om vi vill) redan vid 18 års ålder, men vi får inte gå till Systembolaget och köpa för "hemmabruk".
Staten säger alltså att det är okej att supa sig redlös och tappa förståndet borta, på krogen, som i mång och mycket kan vara en farlig miljö med både våld och övergrepp, men att sitta hemma i goda vänners sällskap och ta ett glas rött är big NO NO förän du är 20? Borde det inte vara samma ålder för både och, eller tänker jag helt fel?
Hur som helst gick diskussionen från åldersgräns på krogen vs. Systembolaget till hur mycket vi dricker i Sverige gentemot andra Europeiska länder. I både Frankrike, Italien och Spanien har de en helt annan syn på alkohol än vi. Där är det helt fullt normalt att man tar ett glas vin till lunchen och alkohol konsumtionen börjar i tidig ålder och märkligt nog har det visat sig att vi i Sverige, som har en massa lagar som styr vårat alkohol intag, dricker mer och värre än många andra Europeiska länder.
Jag tror att det allmänna alkohol intaget ökade markant då bag-in-box kom till Systembolagets utbud, för det är en himla skillnad i folks syn på alkohol (läs; vin) då man har en bag-in-box hemma gentemot en flaska vin. Det är inte många som bor ensamma som öppnar en hel flaska vin på en vardag, ensamma. Men har man en öppnad bag-in-box stående så är det mycket lättare att gå och små dricka då och då och jag tror även att många gömmer sig bakom argumentet "Ja men det är nog bäst att vi dricker av den här för den är ju öppnad och håller sig inte hur länge som helst...".
Nog sagt om det nu men jag kan berätta en sak som iallafall jag tyckte var fruktansvärt roligt. En kollega till mig, som är halv norsk och halv dansk sa på fikat att hon och hennes vänner brukade "dunka tillsammans". Vi övriga skrattade så vi kiknade och hon förstod ingenting, tills vi sa att uttrycket "dunka" eller "dunka på" har en helt annan innebörd i Sverige gentemot, uppenbarligen, Danmark :-D
Åh herregud vad är det med mig. Visst jag orkar gå upp kvart över sex, utan problem, men att samåka till jobbet med mamma och komma till jobbet redan tjugo över sju, bara för att slippa gå ut och få en halvtimmes - fyrtio minuters promenad i det fuktiga, rent av blöta (regninga) vädret känns överambitiöst!
Men så blev det och nu sitter jag här. Dags att sörpla morgonens första kopp (latteglas) kaffe och börja jobba.
Såhär framåt hösten, då håret fortfarande är lite små solblekt och utväxten efter förra hårfärgningen kommit ut en bra bit så går jag i tankarna kring att färga håret, igen. Jag minns inte exakt då jag färgade håret senast, men jag antar att det borde ha varit i februari, så det var ett tag sedan.
En del av mig vill färga om håret för att få det fräscha, jämna utseendet (färgen) på håret. Medan en annan del av mig vill låta mitt hår få behålla sin naturliga hårfärg som nu allt mer börjar komma fram. Och jag vill tro, att det är den "hemska" skarven av min naturliga hårfärg vs. en blekt version av hårfärgen som jag färgade håret i, i februari, som gör att jag tycker håret ser "hemskt" ut.
Jag har iallafall bestämt mig för att låta håret växa ut och bli ner-till-brösten-långt och därför tänker jag fortsätta med Nivea shampoot, balsamet och inpackningen som jag inhandlade i måndags för det var verkligen en riktig dunderkur för håret! Jag tror aldrig mitt hår har känts och varit så lent, helt och lätt borstat innan!
Men nu till hårfärgandet... OM jag ska färga håret igen, så står färgvalet mellan nedanstående kandidater. Mina favoriter av dessa färger (hittills) är "Ljusbrun guld" och "Mörkbrun". Vilken tror du att jag skulle passa bäst i? Och vilken är din favorit bland hårfärger? Kanske har du något annat tips än dom jag hittat?
Jag anser inte att min vardag är särskilt intressant. Iallafall inte för andra, men jag är glad för dom läsare jag har. Och förmodligen skriver jag ju något intressant, eftersom ni fortsätter att komma tillbaka :)
Idag har varit en rätt händelserik dag, trotts allt. Först och främst har jag jobbat och jobbat och jobbat. Det går jätte bra och jag trivs fortfarande oförskämt bra. Efter lunchen blev det dags för min lilla operation på Vårdcentralen, fast att kalla det operation (som sjuksköterskan som bokade tiden gjorde) känns överdrivet, det är snarare ett litet ingrepp.
Hur som helst, jag hade tid 13:45 och var i vanlig ordning ute i alldeles för god tid. Redan halv satt jag i väntrummet och väntade på att mitt nummer på nummerlappen skulle dyka upp så jag fick gå fram och anmäla mig i receptionen och trotts att det bara var jag och en äldre dam i väntrummet så vägrade de två sköterskorna i receptionen att trycka fram "nästa nummer". Istället ägnade dom sig åt att prata om ditten-och-datten och då dom till slut tryckte fram ett nummer så visade det sig att det inte tillhörde någon i väntrummet (alltså varken damen eller mig), så sköterskan fick trycka och trycka tills mitt nummer tillslut dök upp på displayen. Jag fick betala mina 150 kronor och sen sa hon inget mer, så jag antog att jag skulle sätta mig i väntrummet igen.
Då klockan hunnit både bli 13:45 och 13:55 så började jag bli otålig. Har man en bokad tid vill man komma in på just precis den tiden och inte 15 minuter senare. Precis då jag tänkte resa på mig och gå fram för att fråga vad som hänt med min tid så kom en kraftig man med mörkt hår till receptionen och frågade "Vart hans patient tagit vägen" eftersom ingen satt utanför hans rum och väntade. Då pekar bara sköterskan nonchalant på mig och den kraftiga mannen kom fram och sa "Hej" och sen skulle jag per automatik följa efter honom (tydligen) vilken jag också gjorde.
Då vi kom in i operationssalen så stod en undersköterska och en elev där. Det var eleven som under kirurgens handledning skulle genomföra ingreppet. DÅ började jag känna mig små nervös. Fortfarande sa varken den kraftiga mannen som uppenbarligen(?!) var kirurg eller någon av de andra två ett ord, så jag tog av mig halsduken och jackan och även min tjocktröja och gick fram till operationsbordet. Då först bad undersköterska mig att lägga mig ner och då jag låg där kände jag mig inte direkt lugnare.
Den kraftiga kirurgen smackar och tuggar högt på någon form av hård karamell eller annan godis och ljudet är både irriterande och invaggar mig i en väldigt oseriös känsla - vad är det för pajjas jag har kommit till?!
Undersköterskan frågade över mitt huvud kirurgen om han startat vad-nu-maskinen-hette eftersom den behövde värmas och laddas upp, varpå kirurgen svarade att han hade det. Då kontrade undersköterskan med att det hade han inte "Då sladden inte var i", varpå kirurgen stoppade i sladden och undersköterskan tittade frågande på kirurgen och sa "Men du har ju inte stoppat i munstycket?!". Min oro steg en liten aning, men eftersom den uppenbart sinnesförvirrade kirurgen inte skulle genomföra själva ingreppet, utan hans elev, så var jag fortfarande inte helt hysterisk (av oro).
Då jag är i färd med att blotta den delen av min kropp som ska opereras så börjar eleven att ta fram alla möjliga instrument som hon tänker använda under ingreppet och då kirurgen ser VART det är dom ska operera utbrister han "Har du hunnit öppna förpackningarna? Det där kan du inte använda till det här området!" varpå eleven ser jätte osäker ut samtidigt som hon (allt sker fortfarande över mitt huvud där jag ligger på rygg) säger "Okey (hon är utländsk och blandar engelska med dålig svenska) då vet jag not what to använda".
NU är jag jätte rädd och stirrar upp i den starka lampan som är ovanför operationsbordet och grämer mig över att jag måste vara vaken under hela ingreppet. Till slut tar eleven fram ett flertal sprutor som hon sticker mig med, det svider och spänner men värre än så är det inte. Det visar sig att det är smärtstillande (lokalbedövning) och ingreppet går efter mång och mycket bra. Och jag är tacksam att jag är okej då jag lämnar Vårdcentralen.
Torsdag morgon och snart dags å gå till jobbet. Skönt att veckan flyter på och att jag inte behöver anstränga mig särskilt mycket för att flyta med. Jag är upp-över-öronen lycklig över att ha fått förlängt på jobbet till och med den 13 oktober. Vad som händer då, märker jag men jag hoppas så klart på ytterligare en förlägning, gärna inte bara oktober ut, utan även november... Men det är bara vad jag hoppas på.
Nu är det dags å packa ihop allt (jag ska sova hos mamma ikväll då pappa är bortrest och jag måste bli färdig med mitt projektarbete innan söndag!) och bege sig till jobbet.
Det var ett bra tag sedan nu, men jag minns då jag besökte Vadstena och deras underbara (och välkända) stora second hand butik. Eller butik och butik, det är en gigantisk ombyggd lada fylld med guldklimpar och vackra ting! I detta blogginlägg tänkte jag visa lite av det jag hittade senast jag var där :) Och ja, jag har en förkärlek för vita, antika eller bara second hand-möbler.
Åh vad jag önskar att jag hade en fin lägenhet eller ett stort hus å placera några av dessa möbler i...
Synd att en låda saknas, fast ändå... rätt charmigt! Skrivbordet till vänster är det jag skulle vilja äga.
Eftersom inte en enda hört av sig av vad min blogg ska inrikta sig på och lägga all fokus på så har jag själv fått fundera. Och bloggen kommer fortfarande (självklart!) att handla om mig, och min vardag. Vad jag har för mig och vad jag tänker och tycker om saker och ting.
Men bloggen kommer även framöver bli mer inriktad på mina stora mål här i livet, dvs: - Att vilja flytta från Stockholm till kärleken i Karlstad (och kampen för att nå dit) - Att hitta ett jobb (massa fokus på jobb och jobbsökartips - jag om någon börjar veta vad man ska och INTE ska skriva i en ansökan). - Träning. MASSA MASSA TRÄNING och träningstips. Jag vill bli sådär äckligt fotomodellsnygg och då krävs det åtgärder, både träning och skönhets-åtgärder! - "KNUT" (om det nu blir av?).
Sen kommer det även att vara lite tips på filmer jag sett, bra musik (skivor, låtar) och god mat (och dryck)!
Det är hemskt dumt att hoppas på för mycket, för man blir lätt besviken. Gårdagens besvikelse över att jag inte fick jobbet visade sig på så sätt att jag hela natten plågades av en mardröm som i det hela gick ut på att jag i drömmen inte kunde få ett endaste tänkbart arbete och att intervjuarna skrattade åt mig.
Det var inte jätte kul å vakna imorse och känna sig sådär lagom icke-utsövd! Och jag vet att jag de senaste åren haft en väldig hög press på mig själv. En hög press att prestera bra i skolan, en hög press att få "rätt" jobb och en hög press att överhuvudtaget lyckas, med det jag tar för mig. Och det dumma är att den här pressen är det bara jag själv som sätter, på ja just det, mig själv. Och jag misstänker att det är den pressen som inatt återspeglades i mina drömmar, tillsammans med önskan om att få flytta tillsammans med Mr S. Snart.
Hur som helst så fick mina dumma förväntningar mig att till och med i torsdags då jag i Farsta Centrum, att fånigt nog till-och-med gå och tänka hur bra en av dessa (finns på Cervera) skulle passa in i mitt och Mr S gemensamma kök. Patetiskt såhär i efterhand. I know.
Jag skäms lite. Jag har ju lovat mig själv (och er) att planera. Planera min vecka i förväg och planera min vardag och vad hände med det... INGENTING.
Hur som helst, här kommer den här veckans to-do.
Torsdag: Jobba, till läkaren för en mini-operation, jobba och hem till mamma för att plugga och sova över. Fredag: Jobba, plugga och sedan middag med syrran och äldsta yngre kusinen hos syrran. Lördag: Plugga och på kvällen VOLBEAT med Robban! SÅÅÅÅ NICE!!! Och så som jag har längtat! Sova hos m&p. Söndag: Plugga och skicka in mitt projektarbete som ska vara färdigt. Sen till Sköndal för att fira morfar som fyller 80 år den 16/10! :)
Tack vare världens bästaEric (läs; www.canttouchthis.se även om han inte längre bloggar) har jag nu äntligen blivit av med den gräsliga rosa-stjärnor-och-fult-typsnitt-designen och bloggen har fått sig en rejäl uppfräschning (och mer är att vänta framöver) :)
Jag hade aldrig klarat å fixat finliret med designen utan honom och han är guld värd att ha som vän! Och det har han alltid varit! Tack tack, hemskt mycket tack! :)
Märklig känsla att komma hem från jobbet och inse att man har det lugnare där (på jobbet) än hemma. För på dagens (läs; kvällens) schema står inget mindre än...
- Städa lägenheten (detta inkluderar tvätta, damma, dammsuga, diska och "piffa"). - Göra den SISTA (tjoho!) Marknadsföringsuppgiften (innan tentan - hua!). - Blogga! Självklart ska jag uppdatera bloggen med allt som snurrar runt i mitt huvud idag :) - Förbereda det lilla som behöver förberedas inför morgondagens lilla ingrepp på min kropp och ja det känns lite små töntigt att kalla det för operation (även om det är en sådan) då jag bara får lokalbedövning. - Förbereda inför lördagens fotografering av lägenheten! Japp, du läste rätt. På lördag ska lägenheten förhoppningsvis fotograferas.
Men först och främst ska jag ju städa. Undra hur många kalorier man förbränner under, låt säga 1,5 timmes städning? Någon som vet? Jag vill iallafall tipsa om två jätte bra "städlåtar" som jag brukar lyssna på då jag springer runt och städar lägenheten.
Jag jobbar och står i och har egentligen inte tid å blogga, men jag vill bara meddela alla att designen som ni ser nu INTE är här för att stanna. Redan ikväll är det tänkt att en annan, bättre (finare?) design ska komma upp.
Jag kan även lova en hel drös med blogginlägg ikväll och hör och häpna, bloggen kommer få sin första inriktning!
... Citroën? Skickade precis iväg en jobbansökan till dom. Desperat? Jag? Näe :)
Men samtidigt, Mr S kanske har rätt. Jag kanske ska sälja bilar. För det är ju de jag kan. Bilar och möjligtvis skor. Skor är bra, särskilt dessa som jag hittade för ett bra tag sedan, men som jag ändå känner att jag måste få dela med mig av till er läsare. Det är Josefin Crafoord som fått göra en skokollektion som inte går av för hackor!
För vad sägs om dessa två snyggingar? (Det är mina favoriter och därför valde jag att visa just dessa)
Denna skönhet kostar 1 199 kr.
För 1 799 kr är dessa dina!
Det jag gillar med de båda skorna är detaljerna. Särskilt dragkedjan tycker jag är tuff, fast frågan är hur bekväma skorna är på? Tyvärr går dessa skor inte att prova i butik, då det enbart säljs via nätet. Men jag provade i somras ett par platta ballerina skor med dragkedja som gick runt hela skon precis som det gör på dessa två, och den kändes knappt på skon i storlek 38, men den var för stor och storlek 37 hade någon trampat sönder så där skar dragkedjan in i huden :( Men sugen, ja det är jag!
Och den alternativa rubriken till detta inlägg är...
"She don't believe in shooting stars but she believes in shoes and cars..."
Klädsel: Jeans från LEVI´S, tröja med trycket I <3 DJ´S från New Yorker, svarta kofta, svarta skinnstövlar från Wedins(?) samt dunväst från Canada goose. Smink: Inget. Frisyr: Fönat men själv rufsigt. Låt: Brooken Door - Angel. Vill ha: Ett jobb i Karlstad! Sjuka: Träningsvärk i vänster axel samt ont i höger höft. Saknad: Mr S. ALLTID Mr S! Köp: Nivea shampoo, Nivea balsam och Nivea hårinpackning. Samt en påse aprikoser. Godis: Gills aprikoserna? Humör: Jätte bra tills jag fick veta att min konkurrent fick jobbet. Tanke: "Gud vad jag önskar att Mr S vore här och höll om mig." Gjort idag: Jobbat, pluggat, brytt om mig själv och sumpat ett jobb. 2. HAR DU
Ett förhållande: Jajjamensan! :) En bästa vän: Jag har ett par stycken väldigt bra vänner som jag räknar som mina bästa. Dejtat en av dina bästa kompisar: Nej. Blivit kär vid första ögonkastet: Japp. Fått ditt hjärta krossat: Allt för många gånger. Skrikit åt en lärare: Nej, sådant är ohyfsat! Ljugit för dina föräldrar om vart du är: Nej. Några smycken som kostat över 100kr : Massor. Snusat eller rökt: Nej. Har aldrig ens provat det. 4. SKULLE DU:
Våga hoppa fallskärm: Ja, med instruktör men inte helt ensam. Våga hoppa bungyjump: Kanske. Dejta någon med väldigt mycket tatueringar: Helst inte, men det beror lite på vart tatueringarna sitter. Kalla dig själv lycklig: Ja, jag är jätte lycklig! Hellre ta bilden än vara med på den: Jag tar hellre bilden. Ljuga för någon: Vita lögner är okej om dom har rätt syfte. 5. VAD:
Gör du just nu: Sitter uppkrupen i soffan och svarar på dessa frågor samtidigt som Spotify är igång. Ska du göra imorgon: Jobba och gå på farmors urnsättning. Säger du till dig själv när allt känns svårt: Det löser sig. Har du med dig in på bion: En dricka. Är det för färg på dina byxor: Oftast svarta eller blå (jeans). Är det för väder hos dig just nu: Det är mörkt ute (kväll), så jag vet inte vad det är för väder. Skulle du göra om du vann på lotto: Beror så klart på hur mycket jag skulle vinna men jag skulle skänka bort 40% och njuta av resten. 6 BLANDAT:
Är du blyg inför det motsatta könet: Inte särskilt. Hur gammal blir du nästa födelsedag: 26. Har någon berättat en hemlighet för dig den här veckan: Inte vad jag vet. Använder du huvtröjor: Det händer, dock inte så ofta. Kommer du bäst överens med personer av samma kön eller motsatta: Jag kommer överens med båda. 7. VAL:
Varmt eller kallt: Varmt. Sommar eller vinter: Sommar. Vilken ålder har varit bäst hittills: Nu (dvs 25). Sova på sida, mage eller rygg: Sidan eller på mage. Hur många kuddar: I min säng har jag fyra. I Mr S säng får jag en kudde. Sover du med några mjukisdjur: Nej, fast Mr S är mjuk ;) Kramar eller kyssar: Kyssar. 8. SENASTE
Personen som smsade dig: Mr S. Personen som du kramade: Mr S. Peronen som ringde dig: Mr S. Personen som du ringde: Mr S. Personen du sa 'jag älskar dig' till: Mr S (detta börjar nästan bli tjatigt) ;) Drycken: En kopp kaffe på jobbet. Bilfärd: Hem från m&p i söndags. Filmen du såg: The bounty hunter. Gången du grät: Minns inte. Måltiden: En nektarin. Låten: The Last Goodnight - Pictures of you.
Jag utmanar alla läsare att fylla i samma lista och ge mig svaren :)
Jag undrar hur mycket pengar jag gör av med per vecka, och framför allt hur många utgifter jag har på en månad. Funderar på om jag ska sätta mig ner någon dag och sammanställa alla mina utgifter på en månad, för att se vad jag gör av med och framför allt på vad jag lägger pengarna. Tror att det kan bli rätt intressant.
Jag vet inte om Mr S minns det, men den här månaden (oktober) är månaden då vi slog vad. Vi slog vad om vem som kunde göra av med minst pengar under hela månaden. Vinnaren (den som gjorde av med minst) skulle få ett pris av förloraren. Men jag vet inte om det är läge att leva på värre-än-sparlåga nu när jag dessutom gått och blivit smådepp över min inte-ha-ett-jobb-i-Karlstad (överhuvudtaget) situation.
Visst, jag är tjänstledig från mitt ordinarie jobb, men dit vill jag ABSOLUT inte gå tillbaka. Så därför är tiden knapp, eller ansökningarna för få. Men för att ta en vila från kvällens jobbansöknings-maraton så satte jag mig och tröstshoppade via nätet. Jag köpte inget fysiskt, men jag tittade. (Billigast så).
De tre saker som jag är sugen på är dessa:
Först och främst är jag sugen på denna hårprodukt från BED HEAD. Det är en produkt för allas som precis som mig får risigt och statiskt hår på vintern. Produkten heter SPOIL ME och är en spray som motverkar statiskt hår, det är en anti frizzer och gör håret mjukt, glänsigt och fint. OM den fungerar vore det guldvärt, fast priset känns småsaftigt, ca 220 kr.
Nästa sak är denna volymtång från Björn Axén som kostar ca 600 kr. Egentligen behöver jag inte denna då jag har så tjockt naturligt hår, fast om jag kan få ÄNNU mer volym så tjaaa... varför inte? :)
Och sista men absolut inte minsta (eller sämsta!) saken som jag skulle vilja ha, och som jag i mitt fåniga lyckorus över att kanske få jobbet (som jag inte fick) i Karlstad och i sådana fall flytta ihop med Mr S hittade är denna kaffeapparat (ja dom väljer själva att kalla den för apparat). Den gör café kaffedrycker direkt hemma i ditt kök. Perfekt för mig som är torsk på både Latte, Macchiato och espresso :)
Efter en lika hektisk dag som gårdagen var och med ett tråkigt besked om Karlstad jobbet anser jag mig förtjänt av lite ensam-mys (enmans mys?). Så nu bär det snart av mot en rykande het dusch för lite body scrub av huden, lite hårvård men Niveas "Intense repair" shampoo, balsam och inpackning. Huden behöver sig en rejälv scrub omgång efter sommarens sol- och badande. Roligt (märkligt?) nog har jag fortfarande kvar Marmaris färgen på magen och lite av benen, för man ser min bikini-trosa skarv då jag står i enbart underkläderna. Och orsaken till att jag tänkte ge håret en omgång med Niveas reparations-serie för håret är för att syrran rekommenderade detta så varmt och då jag inte vill klippa håret (i väntan på att det ska växa ut och bli långt igen) så tänker jag göra allt som står i min makt för att det ska må bra :)
Efter att huden och håret har fått sig en omgång, och då jag är ute ur duschen så ska jag fixa till mina efter sommaren rosa-avskavda-lackade tånaglar och göra dom lite höst-mörkröda och sen återstår bara att återfukta kroppen med min jätte goda bodybutter och krypa upp iförd morgonrocken i soffan med ett glas rött. Det kallar jag ensam-mys på hög nivå! :)
Inte det billigaste shampoot på marknaden, men kanske det bästa? Jag återkommer!
Man ska inte gråta över spilld mjölk, för det är bara att torka upp den. Right?
Så därför tar jag tag i mig själv och mitt liv. Först och främst ska jag göra den om möjligt ännu mer oinspirerade slutrapporten till projektarbetet som ska vara inne imorgon och sedan ska jag rå om mig själv. För imorgon är det en ny dag. En ny arbetsdag på jobbet som jag har i 8 dagar till. Vad som händer sen är oklart (men jag är jätte glad över att jag är omtyckt och saknad på jobbet, då jag inte är där), men jag skulle önska att om jag inte får ett jobb direkt i Karlstad, att jag kan få en fast anställning på det stället där jag är nu. Eller iallafall en projektanställning.
Som sagt var, imorgon är det jobb, farmors urnsättning och på kvällen får det blir riktigt mycket jobbsök. Främst i Karlstad (så klart!) men även i Stockholm. Och jag får försöka se fram emot min intervju för Ekonomichefs jobbet i Stockholm som jag har den 11 oktober. Alltid nått...
Bara för att jag idag (och igår) gått runt och beklagat mig över att Manpower inte ringt mig, så ringde världens trevligaste Manpower anställd till mig 16:42 och la på så fort jag fick upp telefonen ur dunväst-fickan. Ringde tillbaka på sekunden men kom direkt till telefonsvararen och då jag lagt på hade jag ett nytt meddelande på telefonsvararen, från henne. Hon bad mig där ringa henne då jag hörde meddelandet annars skulle hon försöka nå mig under morgondagen.
Då ringde jag henne igen och då äntligen(!), svarade hon. Lurigt det där med folks röster, tonlägen, snabbhet på talet osv. Man kan lätt tro att det är något som det inte är och misstolkningar över telefon, är minst lika vanliga som då man ses live så att säga. Och min magkänsla hade (som vanligt?!) rätt. Jag fick inte jobbet (MEN! Vänta det kommer...) utan det gick självklart till den trygga, redan boende i Karlstad killen.
Nu till MEN:et. Företaget som stod i valet och kvalet vem av oss två dom skulle ta hade jätte svårt och bestämma sig och hon (Manpower) sa gång på gång att jag absolut inte fick tro att det var något fel på mig och att dom tyckte illa om mig, för det var snarare tvärtom. Dom ville allra helst ha oss båda två då jag gjort ett jätte stort och jätte bra intryck på dom. SÅ nu skulle dom under en eller två veckors tid se över sin ekonomi och återkomma till Manpower, med förhoppningen att de kan anställa mig också.
Yeah right.Eller? Jag vet inte om jag vågar hoppas på någonting längre, och även om jag kände det på mig (att jag inte skulle få jobbet) så känns det ändå tråkigt och ledsamt. För detta innebär att det kommer gå ytterligare x-antal obestämda veckor innan jag förhoppningsvis kan flytta till Karlstad och får ett jobb där.
Så nu är frågan, what to do? Ska jag följa kvällens planer och ha en rå-om-mig-själv SPA och myskväll eller ska jag förbli här i soffan, matstrejka och pimpla lite rö(d)tjut framför NSI som tydligen har säsongspremiär ikväll?
Nyss skrev jag mitt 100:e inlägg här i bloggen och statestiken på antal läsare har ökat med nästan 100% sedan starten, vilket jag tycker är jätte kul! Kul att så många finner min alldagliga vardag intressant och att ni väljer att komma tillbaka dag efter dag :)
Men eftersom jag gärna vill utveckla mig själv och bloggen hela tiden så undrar jag om det finns något särskilt ni läsare vill läsa/se mer av? Jag har funderat kring det här med "Dagens outfit" som alla "stora" världsvana bloggarna har, men jag tror inte att det är riktigt min grej. Men visst någon "Dagens outfit" kommer nog någon gång ibland, då jag har ork eller finner dagens klädesplagg extra intressant/fint.
(Om inte ni läsare promt vill ha en bild per dag, på mig och mina kläder?)
Så vad vill ni ha mer av (eller är ni helt nöjda?)? Fler bilder anar jag att ni vill ha mer av, och det är något även jag har som mål att lägga upp. Kanske lite musik eller filmtips, då jag hört en bra låt på radion eller sett en bra film? Vill ni veta mer om hur ett distansförhållande fungerar? Tips kring detta eller vad önskas?
Ååååh varför ringer dom inte för? Varför hör dom inte av sig, utan håller mig på sträckbänken? Jag är inte otålig, jag är sjukt nervös och stressad. För får jag jobbet vill jag veta det så snart som möjligt så att jag kan fixa för att så småning om hyra ut min lägenhet i andrahand (någon som i sådana fall är intresserad av en vindsvånings 1:a på 55 (60) kvm med snetak och takfönster?) och börja packa ihop allt. Plus att jag och Mr S måste börja söka ny lägenhet och allt annat som sker när (om) man blir sambo.
Och får jag inte jobbet så vill jag veta det ännu snarare, så jag kan få bli ledsen (och besviken på mig själv) och börja planera en annan jobbframtid och söka ännu mer jobb än jag hittills gjort. Och om jag inte får jobbet, så borde dom väl hört av sig redan igår, för att då finns det ju ingenting å dra ut på, eller?
Så varför hör dom inte av sig? Snälla, snälla, snälla hör av er.
Då man bor i en vindsvåning (jag vägrar kalla den takvåning även om det låter flashigare) som inte är så jätte bra isolerad (jag är rätt säker på att iallafall en vägg är riktigt kasst isolerad) så är det bra om man har lite koll på tempen. Visst känner jag om jag fryser i lägenheten eller ej (eller sommartid svettas ihjäl) men jag uppskattar iallafall att ha lite koll på tempen.
Och självklart så lös inte min älskade projektor väckarklocka som jag haft i evigheters evigheter då jag kom hem från Karlstad i söndags. Trodde först att det var batteriet som var slut (även om den laddas via ström och aldrig ska kunna ta slut), men efter att idag ha köpt nya batterier och stoppat i dom kunde jag konstatera att min älskade väckarklocka gått i graven :(
Så jag satte mig och googlade på väckarklockor likt min och fann... ingenting. Först. Sen insåg jag att Clas Ohlson har en identisk kopia (samma?) klocka som min och det för bara 149 kronor! Jippie! Så fort jag får tillgång till en bil ska jag se till å skaffa mig en ny klocka så jag även i fortsättningen kan ha koll på tid, datum och temp! :)
Igår hade jag en vision om att träna 5 gånger den här veckan. Dvs Måndag till och med fredag. Idag krossades den visionen. Redan då jag lämnade sängen imorse kände jag att något var fel, men jag kunde inte lokalisera exakt vad det var förän jag var fullt påklädd och hade lämnat lägenheten.
Påvägen ner i trappan sa höger höft ifrån. Och det med råge. Så hela vägen till jobbet och även på jobbet haltade jag lite till och från, pga en ömmande höft. Visst träningsvärk efter ett Body pump pass, där jag lagt på lite mer vikter än sist, för att få träningsvärk är ju JÄTTEBRA! Men inte att ha så ont att jag ställer in "springa milen med syrran efter jobbet" aktiviteten som stod på schemat idag.
Kattpiss vad ledsen jag blev över detta, fast samtidigt har jag massor att göra här hemma (tvätta, städa, laga mat, plugga och rå om mig själv) så jag håller mig rätt aktiv, även om det "bara" är i hemmet. Och dessutom tog jag en powerwalk för att gottgöra bristen på övrig träning idag. Men imorgon bär det av till gymmet för lite Spinning och jag längtar! Det ska bli så skönt att plåga livet ur benen då jag idag bara har träningsvärk i ryggen och axlarna. Visst, lite känner jag av i bröstet men inte tillräckligt, så på torsdag lägger jag på ytterligare lite vikt! :)
Allt som kunde gå fel, gick fel. Eller det kändes iallafall så.
Första felet som uppstod var att jag, tjugo minuter innan lunchtime lyckades med bedriften att förstöra ett av mina Exceldokument som jag jobbat med sedan i mitten av maj och spara detta som fel (alltså så att felet blev sparat) och därigenom ersätta mitt korrekta dokument (som jag som sagt var jobbat med sedan MAJ!) med det felaktiga.
Självklart gick inte detta fel att på något sätt ta tillbaka och jag kände förtvivlan över att 5 månaders arbete skulle vara förjäves komma över mig. Det var innan jag kom på att kollegan hade fått en kopia på dokumentet, så jag kilade in till henne men hon hade självklart hunnit smita på lunch. Lunchen som redan smakade ganska intesägande (makaroner med falukorv, som jag självklart efter att ha micrat det hällde ketchup på innan jag insåg att korven knappt var varm och vägrade att micra om, med ketchupen på sedan) blev inte direkt bättre av att jag hade oron över att få göra om 5 månaders arbete.
Efter lunchen fick jag iallafall veta att kollegan mycket riktigt hade mitt dokument sparat och jag blev överlycklig, även om det visade sig att den versionen som hon hade saknade ca 30% av jobbet, men hey hellre göra 30% än 100%! Det lilla lyckorus som skapades av denna insikt försvann dock väldigt snabbt då jag väl tillbaka på mitt rum hörde ett ljud som närmast beskrivs som en blandning mellan rinnande vatten (vattenfall?) och gnissel. Det visade sig att ventilationssystemet i mitt rum börjat ge upp och för varje minut som jag satt inne på rummet så ökade ljudet mer och mer. Tillslut hörde jag inte längre vad de sa på radion som jag alltid har på inne på mitt rum och jag fick huvudvärk av oljudet. Fem minuter innan eftermiddagsfikan ringde telefonen, och i min förhoppning att det skulle vara Manpower kontrollerade jag inte telefonnumret avsevärt utan svarade bara.
Jag kan säga så mycket som att det var INTE Manpower som ringde. Då jag trodde att jag aldrig skulle kunna avsluta samtalet så kom kollegan förbi och frågade om jag kunde titta förbi henne då jag var färdig, vilket blev min räddning. Väl förbi henne blev jag kvar så länge att jag missade 10 minuter av eftermiddagsfikat och självklart hade en anställd från en annan förvaltning tagit sista mjölkskvätten och inte hämtat ut ett nytt paket, så där blev jag sittandes med min svarta kaffe. Och väl tillbaka på rummet, efter fikat lät ventilationen värre än någonsin och allt som kändes struligt innan, kändes om möjligt ännu struligare.
Jag behöver väl inte ens nämna att jag var evigt tacksam då jag 17:00 fick gå hem!
Efter en katastrof dag på jobbet (berättar strax om den i ett annat inlägg) är det skönt å komma hem till en tom, mörk och allt för tyst lägenhet. Att dessutom finna sin "Karlstadväska" halvt upp-packad i hallen och kläder kastade i olika högar (smutsigt, rent, kanske rent) lite varstans i lägenheten höjer inte direkt mysfaktorn.
Och lägenheten är inte lika rolig utan Mr S. Lägenheten känns inte lika lockande, utan Mr S. Så till och med idag, efter bara en natt ensam i lägenheten övervägde jag att flytta hem till m&p, där jag i deras gästrum, fortfarande har en säng ståendes. Men jag höll emot sällskapssjuk-känslan och släpade mig efter jobbet hem, till min tomma lägenhet.
I en stressig vardag är det lätt att få för mycket å göra. Så mycket att man om man inte tar tag i en sak i taget, inte hinner med någonting. Och precis så kändes det idag. Jag är tvungen att ta tag i en ända för att komma någonstans. Så nu är ugnen startad, fiskgratängen står på gräddning(?) och smutshögen av tvätt är inne i tvättmaskinen.
Måndag och en ny arbetsvecka har börjat. En stressig vecka, inte bara för att jag har massor att göra på jobbet, i skolan och på fritiden, utan även för att jag den här veckan (i början av veckan) kommer få svar på om jag fått jobbet jag sökt, i Karlstad, eller inte. Jag hoppas mer än någonsin på ett positivt besked, men tyvärr känner jag på mig det motsatta. Men man ska aldrig säga aldrig...
Idag är det kanelbullens dag till råga på allt och jag har under min sjukt stressiga första arbetsdag inte sett skymten av en kanelbulle. Fast om sanningen ska fram, har jag sedan barnsben inte varit något jätte fan av kanelbullar (annat än den ogräddade degen som jag älskade som barn) så jag misströstar inte särskilt. Fast doften av en rykande färsk kanelbulle slår det mest i bakväg! Och det var just doften av nygräddade kanelbullar från Pressbyrån som fick mig att orka kämpa både de sista dagarna under gymnasiet och då jag jobbade inne vid Odenplan :)
Osminkad i hallen, innan Body pumpen (med Karlstadpackningen runt omkring).
Helgen gick i vilans tecken. Jag var jätte duktig, verkligen jätte duktig.
Men så fort jag kom tillbaka till Stockholm och lägenheten, så fort jag kastat in väskan och påsarna, och kontrollerat saldot på Nordea´s hemsida, så hämtade jag upp syrran och satte fart mot WILLY:S. Syrran gillar WILLY:S. Mamma gillar WILLY:S. Jag hittar inte på WILLY:S. Inte alls. Fast jag lyckades ändå köpa matprodukter för 424 kronor. Så något kom jag nog hem med...
Väl hemma (efter att ha lämnat av syrran hos sig och hämtat upp mitt gymkort hos m&p) hann jag inte mer än sätta i mig en nektarin (det första jag åt sedan frukosten vid 9-tiden) och ta på mig träningskläderna innan det blev dags å hämta upp syrran och sätta av mot gymmet. 60 minuter Body pump gick i ett väldans fart. Och jag la på mer än sist. Mycket mer. Så efter passet, då jag åter satt i bilen och hade lämnat av syrran (Japp!) hemma hos sig, så skakade benen av mjölksyra. HÄRLIGT!
Snabbt hem till m&p för att få skjuts hem. Sen låååångt senare, då jag väl var hemma i lägenheten (första gången på mycket länge som jag stannade i mer än 10 minuter) så önskade jag att jag hade haft en privat kock. Eller bara Mr S. Älsklingens sällskap hade varit guld värt! För en tom, mörk och aningen kall lägenhet kändes inte alls lockande, hur varm och uppe i varm jag än var efter träningen. Men jag hann iallafall med en snabbdusch och fixa både middag och matlåda inför morgondagen. Sen återstod bara att skriva det sista på Marknadsförings uppgiften.
Hade helst av allt bara krupti upp i soffan med Mr S. Men jag antar att, att ha honom på nästan 30 mils avstånd gör så att jag iallafall orkar härda ut fram tills den 15:e oktober, då studierna är färdiga för nu. DÅ är jag färdig utbildad Ekonomiassistent! SÅ HÄRLIGT! Ska bli skönt å slippa studierna, alla uppgifter och tentor, även om jag är en liten och väldigt stolt, pluggis :)
Men det är stunder, som ikväll, som får mig att inse, att till och med jag, inte är en SUPERwoman. Herregud vad stressigt det varit idag. Fast jag har delvis själv varit orsaken till stressen, eftersom jag envist bestämde mig både för att handla hem mat (men hade jag inte gjort det hade jag inte kunnat laga middag eller fixa frukost), flänga runt och skjutsa syrran och framför allt, träna. Sen att jag skulle laga både middag och matlåda, duscha OCH plugga. Blev lite för mycket, till och med för mig.
För att inte bli allt för rastlös ska jag så fort Mr S kommer hem, få i uppdrag att köra honom (och mig själv) till hans föräldrar, där vi ska hämta upp deras Bmw X3 som ska få sig en besiktning. Sen tillbaka till dom för en fika!
Senare ikväll blir det soffhäng. Jag ska försöka övertala Mr S att vi ska spela lite PS3 bilspel och ha en laglig fyllekörning (i soffan!) över en flaska rött! För visst var det vila som Herr Doktor ordinerade? :)
Det var som jag trodde, det står mellan mig och en kille. En Karlstad-bo kille. Så klart!
Av rädsla för att komma försent kommer jag alltid ALLTID jätte mycket för tidigt, och så även idag. Så då jag satt där ute på parkeringen i mammas bil hann jag fundera lite. På jobb, min boende situation och på Mr S. Sen blev det dags att gå in, jag tycker det är schysst om man iallafall kommer 5 minuter för tidigt, det ser liksom "bra ut". Så då jag stod inne i bilhallen och väntade på att den som jobbade i informationsdisken skulle komma dit så hann jag spana runt i hallen, som är ca 4 gånger så stor som min gamla BMW hall i Segeltorp! Stod en hel del fina bilar där inne och då jag lät blicken glida över bilarna så märkte jag i ögonvrån att någon iaktog mig.
Vänster om mig var tydligen tillbehörs avdelningen med tillhörande kassor och i dessa kassor stod ett gäng av det motsatta könet. Då jag väl fick hjälp i informationsdisken och meddelade att jag kommit så blev jag snabbt upphämtad av chefen för kundtjänst avdelningen. På vägen upp på övervåningen passerade vi ett gäng säljare(?) som glodde stort. DÅ insåg jag att dagens intervju-klädes-val kanske inte var det bästa - en svart v-ringad klänning från Sisters, svarta leggings, svartkavaj och höga stövlar.
Det enda som gjorde mig nervös under hela intervjun, var vetskapen om att Maria då hon ringde och bokade in intervjun sa åt mig att jag skulle få 30 minuter att berätta om mig själv (övertala), men idag så var vi helt färdiga efter knappa 15 minuter och varken VD:n eller chefen för kundtjänstavdelningen hade några direkta frågor :-S
De få frågor som ställdes rörde mest min boende situation, att jag är Stockholmare som "tydligen" vill flytta till Karlstad. Dom verkade oroliga över hur gärna jag vill bo i Karlstad och om jag verkligen är säker på min sak. Om dom bara visste! Som jag sa till mamma, per telefon, efter intervjun - jag har aldrig någonsin tidigare varit så säker på min sak! Han är rätt. Han är han med stort H och mycket där till. Han är killen som jag skulle kunna tänka mig att...
Värst av allt är att jag får gå med ovissheten och otåligheten tills nästa vecka (någon gång) då dom återkommer med ett klart besked!
Man ska inte ta ut något i förväg, och tyvärr har jag en känsla av att min konkurrent, då det gäller jobb intervjun idag, har en viss fördel. Jag vet ingenting om min konkurrent men jag antar att personen i fråga har erfarenheter av kundtjänst, bilmotorer och bor i Karlstad.
Så vad har jag som Stockholmare med noll erfarenhet av kundtjänst, att sätta emot? Nada. Egentligen...
MEN om jag skulle få jobbet, om dom ringer upp mig och säger att jobbet är mitt, vad händer då? Den frågan ställde Mr S mig imorse via telefon, då vi inte riktigt har hunnit diskutera det hela. Jag skulle tacka ja till jobbet, för att det skulle göra så att jag får vara nära Mr S (ja, jag vet tönt-tönt-gulli-gull-gull). Sen skulle jag hoppas att dom skulle kunna tänka sig att ge mig en (eller två) vecka så att jag får fixa det sista på nuvarande jobbet och packa ihop lite kläder och ta det till Karlstad.
Lägenheten skulle bli ett senare problem, då dubbla hyror inte skulle vara ett så stort problem. Min hyra (delad på två) är löjligt billigt för att ha en lägenhet att komma till, då vi kommer till Stockholm. Men visst, så fort vi i sådana fall får tag i en större lägenhet så skulle jag åka och rensa upp i min lägenhet och förhoppningsvis samma helg, flytta över alla mina möbler och tillbehör till nya lägenheten. Sen skulle jag ha hyra ut lägenheten på ett halvår eller ett år. För att göra sig av med en liten söt dröm lägenhet på vinden (herregud det är jue en vindsvåning!) känns bara dumt. Iallafall såhär i början.
Sen skulle jag provcykla till jobbet en helg, för att se hur långt det är och hur lång tid det tar och om det inte skulle kännas allt för långt eller för jobbigt, så skulle jag cykla måndag till och med fredag och sen vet jag inte så mycket mer. Jag antar att vi skulle leva precis som vi gör nu, då vi är tillsammans.
Och så vaknade jag i Karlstad, the place to be (förutsatt att Mr S är här). Gårdagen var rörig, riktigt rörig och stressig och jobbig. Fast vad hade jag väntat mig efter 45 minuters sömn, på en hel natt?
Pluggade på bra igår, men fortfarande återstår en VG fråga, och VG vill jag ju ha - maxpoäng! Sen åkte jag till läkaren, fick en undersökning och lite medicin och sen hem till mig, till min älskade lägenhet, snabbpacka lite kläder och en platt-tång (platttång?) på mindre än tjugo minuter och sen åkte jag hem till m&p, startade en tvättmaskin, pluggade lite till och åt lunch samtidigt, framför datorn - effektivitet är (tydligen) A och O. Sen satte jag mig i bilen och körde hem till m&m för lite socialt umgänge och en fika och sen åkte jag till Farsta Centrum.
Där handlade jag ett par träningsbyxor, två träningslinnen, en födelsedagspresent till Mr S som fyller år snart(!) och en present som mamma ska ge till sin väninna nu i helgen. SEN körde jag hem, hann packa in alla mina saker i bilen och hämta upp mamma på hennes jobb (och lämna henne hemma hos sig) innan jag åkte vidare till Karlstad! Pust!
Det var lika stressigt och jobbigt som det lät!
Hur som helst, jag är på plats och jag känner mig "hemma". Gårdagkvällen, då jag väl kommit fram och vi (jag i sällskap av Mr S) provkört till företaget som jag ska på intervju till idag kl 14, så åkte vi hem, jag fick ta en efterlängtad dusch medan Mr S fixade middag. Sen soffmys. Fick i mig ett glas rött och sen somnade vi i soffan, Mr S på rygg och jag med huvudet lutat mot hans mage. Rätt mysigt men jag var helt groggy då jag vaknade och insåg att vi inte kunde sova i soffan hela natten :)
Håll tummarna för mig kl 14, för det är då det gäller!
(0) kommentarer
Trackbacks ()
Lämna en kommentar
